Empowerment har speciellt inom vårdsektorn blivit ett centralt begrepp, som samstämmigt anses vara ett otydligt begrepp. Syftet med denna studie var att beskriva hur arbetskonsulenter/stödpersoner upplever och tillämpar begreppet empowerment i sitt arbete med att få ut brukare/deltagare, med olika psykiska funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden. I studien genomfördes sju individuella intervjuer med stödpersoner, som arbetade på varsin enhet inom en privat organisation. Därefter gjordes en tematisk analys. Resultatet pekar på att man i första hand ser empowerment som något på individnivå där begrepp som brukarinflytande, självständighet, självkänsla, egenmakt, stärkande och bemyndigande är nyckelord. Vidare råder en stor samsyn vars nyanser mest verkar ha att göra med vilken kategori av brukare som man stödjer. Stödpersoner stöttades också själva i sin syn på empowerment genom organisationens tydliga visioner, mål och metoder. Om man vill klarlägga begreppet och dess tillämpning ytterligare så borde man i första hand vända sig till deltagare. För att se potentialen i empowerment på gruppnivå så borde den testas och utredas.

ABSTRACT The aim of this thesis is to illustrate how surgical operation theatre nurses perceive debriefing within emergency health care. The study has a qualitative design with semi structured interviews that have been performed with seven operating room nurses working in emergency health care. The strategic selection consists of professional operation theatre nurses working in emergency care at Uppsala University Hospital. The main goal of this thesis is to increase the understanding of debriefing and to highlight the need of debriefing after difficult or unexpected events in the emergency health care profession. The interviewed nurses perceive debriefing as an important way to develop the day to day work, but also as a way to unburden the staff at the time of bigger traumas. Even though the effect of debriefing is not univocally positive in the literature, the staff perceives that it reduces different kinds of stress. According to the interviewees, routines need to be written down in order for debriefing to be used in their work. The department should create a smaller work group with knowledge of debriefing. The work group should include two qualified leaders that can act as group leaders as well as instructor. One or two external resources (e.g. priest, behavioral) with appropriate qualifications should also be linked to debrief activities. The expected result is an improved working environment for surgical nurses. This is done as the stress level is reduced. Keywords: debriefing, mental health, defusing, surgical nurses

Ohälsa bland ungdomar i Sverige inkluderar flera typer av folkhälsoproblem där psykisk ohälsa ökar och drabbar allt fler, vilket bland annat tar sig uttryck i självskadebeteende. Denna uppsats behandlar relationen mellan självskadebeteende och andra riskbeteenden utifrån datamaterialet kopplat till Liv & Hälsa ung i Sörmland. Det är en återkommande totalundersökning om levnadsvanor, riskbeteenden och hälsa bland elever i årskurs 7, 9 och 2 på gymnasiet. Enkäten besvarades av 2750 elever från årskurs 9 och 2770 elever från årskurs 2. Endast flickor i årskurs 9 (n=1313) och år 2 (n=1384) på gymnasiet inkluderas i denna uppsats. För att undersöka förekomst och skillnader bland populationen har en kvantitativ metod använts. Teorin att empowerment anses vara ett viktigt verktyg för hur samhället kan hjälpa individer att stärka och bygga upp sitt självförtroende och på det sättet öka hälsan bland ungdomar diskuteras. Resultaten visar att det är vanligare att de individer som självskadar sig även utför andra riskbeteenden som till exempel daglig rökning och snatteri jämfört med kontrollgruppen. Detta kan vara en indikator för att mer fokus bör läggas på att ytterligare forska kring detta område för att framtida preventiva åtgärder skall kunna minska antalet flickor som självskadar sig. / Unhealthiness among youths in Sweden includes several kinds of public health problems where mental illness is increasing and affecting more and more people, resulting in, for example, deliberate self-harm. This thesis discusses the relations between self-harm and other dangerous behaviors based on the data set from Liv & Hälsa ung in Sörmland. It is a recurring total population survey about lifestyle, dangerous behaviors and health among pupils in year 7, 9 and second year at high school. The survey was answered by 2750 pupils in year 9 and 2770 pupils in year 2 at high school. Only girls in year 9 (n=1313) and year 2 (n=1384) at high school is included in this thesis. A quantitative method was used to investigate occurrence and differences among the population. The empowerment theory is discussed, which is considered to be an important tool in order for the society to help individuals strengthen their self confidence and in that way increase the health level among youths. The results show that it is more common that self-harming individuals are also engaged in other dangerous behaviors, such as daily smoking and shoplifting, in comparison to the control group. This could serve as an indicator that the area requires more research in order to develop future preventive measures to reduce the number of girls harming themselves.

Inom denna uppsats har jag studerat stressrelaterad psykisk ohälsa. Syftet med min uppsats var att, ur ett socialpsykologiskt perspektiv, försöka finna insikt och förståelse inför ett problem som kan orsaka både ekonomiskt och själsligt lidande för samhälle och individ. Vidare syftade min uppsats till att finna ett komplement, till den nödvändiga fortsatta forskningen, rörande stressrelaterad psykisk ohälsa. Frågeställningen löd som följer: På vilket sätt beskriver och speglar människan, sina upplevelser, relaterade till den livsperiod, som genomsyrats av stressrelaterad psykisk ohälsa? Uppsatsens empiriska material består av intervjuer, vilka jag tolkat och analyserat utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Mitt resultat påvisar att; innan och under sin sjukdomsperiod befinner sig människor med stressrelaterad psykisk ohälsa inom ett icke-kommunikativt tillstånd, både gentemot andra människor, samt gentemot sig själva. Läkprocessen handlar om att lära nytt, att ändra på sig, samt att påbörja en utforskande livsberättelse. Berättandet blir till en del av läkprocessen eftersom den tillhandahåller självreflexiva element. Vidare påvisar mitt resultat att stress och utbrändhet kan relateras till arbetsplatsen, men att det även kan relateras till personliga egenskaper, fritiden eller/och de moderna samhällsstrukturerna. / In this paper I have studied stress-related mental illness. The aim of my essay was to, from a social psychological perspective, find insight and understanding for a problem that can cause both financial and psychological suffering for society and the individual. My aim was also to find a complement to further, necessary research on stress-related mental illness. Issue stated: How does people describe and reflect, their experiences, related to the life period, permeated by stress-related mental illness? The empirical material consists of interviews, which I interpreted and analyzed from a hermeneutic perspective. My findings are: before and during their period of illness, people with stress-related mental health problems, are in a non-communicative state, both towards others and towards themselves. The healing process is about learning new things, to change themselves, and begin to communicate their life story. The narrative becomes a part of the healing process because it provides self-reflexive elements. Further, my results demonstrate that stress and burnout may be related to the workplace, but it can also be related to personal characteristics, leisure or/and modern social structures.

Professionella har svårt att upptäcka barn till psykiskt sjuka och får på så sätt svårt att informera barnen om vad det innebär att ha en psykiskt sjuk förälder samt att ge hjälp och stöd. Samverkan mellan organisationer runt dessa barn är svag av många olika anledningar såsom tystnadsplikt och sekretess. I och med den bristande samverkan blir det svårt för organisationerna att fånga upp barnet och ge den hjälp och de stöd som behövs. Skolan är en värld där barn till psykiskt sjuka ibland upptäcks, oftast genom bristfälliga skolresultat eller olika psykosociala problem men det händer att barnen själva söker sig till en stödorganisation, skolkurator eller liknande för att få hjälp.  Det har framtagits olika program och strategier för att försöka hjälpa barn till psykiskt sjuka men det krävs fortsatt forskning inom ämnet för att förhoppningsvis finna en lösning på samverkansproblematiken och på så sätt kunna nå ut till och hjälpa fler barn till psykiskt sjuka.

Fokuset i denna uppsats ligger på att undersöka hur vilken roll Catch Up spelar för de unga vuxnas återintegrering i samhället via studier och arbete. Studien vill vidare undersöka om större förmåga att integrera sig i samhället stärker deltagarens egen roll i samhället, ändrar dennes attityder mot sig själv och andra samt ökar kommunikationsförmågan. Genom denna studie hoppas vi kunna bidra till en ökad förståelse av de socialpsykologiska problem som de unga vuxna deltagarna i Catch Up upplever samt kunna förklara de problem mekanismer som försvårar unga vuxnas integrering i samhället. Verksamheten Catch Up ligger i Skövde kommun och är en del av socialtjänsten. Verksamhetens mål är myndighetssamverkan kring unga vuxna i åldrarna 18-29. För att delta i verksamheten ska individen vara beroende av försörjningsstöd samt ha ett hinder av någon form, t ex. psykisk ohälsa. Uppsatsen utgår från den symbolisk interaktionistiska traditionen med inslag av teorin om symboliskt kapital. Tillvägagångssättet har en kvalitativ grund med semistrukturerad intervju, där åtta deltagare på Catch Up intervjuades. Resultatet visade att uppmärksamheten individerna får från Catch Ups personal gör att de kan ändra sin attityd gentemot sig själv och samhället till mer positivt. Dessutom ökar och effektivera de sin kommunikationsförmåga samt skapar en större tillit till sin sociala kontext.

Hos barn och ungdomar är psykisk ohälsa ett stort folkhälsoproblem och de senaste 20 åren har de psykiska problemen ökat. Suicid har minskat de senaste decennierna i Sverige men ändå är suicid den vanligaste dödsorsaken bland män i åldersgruppen 15-44 år och bland kvinnor i denna åldersgrupp är det den näst vanligaste dödsorsaken. Fyra flickor, i åldern 1-14 år, begick suicid i Sverige år 2008. a aSyftet med studien var att undersöka vilka insatser som görs under skoltid för att förebygga psykisk ohälsa och suicid hos elever. Ett annat syfte var att undersöka sambandet mellan antalet insatser och skolpersonalens inställning och kunskap om psykisk hälsa och suicid. Metoden var kvantitativ med en elektronisk enkät för datainsamling. De flesta skolor hade förebyggande insatser för eleverna. Vanliga insatser var mobbingförebyggande (79 %), självkänslan (75 %), sociala färdigheter (75 %), självförtroende (74 %) och problemlösning (72 %). Inga statistiska signifikanta samband hittades mellan om respondenterna arbetade på en skola med högt antal insatser och om de hade kunskapen att upptäcka elever som mår dåligt, om kunskapen var införskaffad genom yrkesutbildningen samt om de anser att skolan hade ansvar för elevernas psykiska hälsa. Fler studier om förebyggande insatser i skolan behövs.

Background: Young adults undergo a phase in life when they try to become independent individuals and are expected to take responsibility. The transition to adult life, cause hardship for all young adults, but with concurrent mental illness this transition can be more complicated. The young adults may need support from their parents in connection with care. Aim: The aim of this study was to describe nurses' perceptions of parental participation in the care of young adults with mental illness. Method: To describe the perceptions of a phenomenon, qualitative interviews with a phenomenographic approach were conducted. The interview texts were analyzed into five description categories and 10 perceptions. In the study, eight nurses were interviewed. Results: The result shows that parental participation in the care is based on the young adult's decision. The degree of involvement is entirely dependent on the nurses' involvement and the extent to which parents participate. The concept of participatory perception of nurses consists of information. Conclusion: More account should be taken of the young adult's level of maturity rather than the chronological age in improving care.

Syftet med denna studie var att undersöka vårdpersonals (N=108) attityder gentemot personer med psykisk ohälsa samt se om skillnader i attityder fanns beroende på respondenternas utbildningsnivå och tidigare erfarenhet av psykisk ohälsa. Studien är en delstudie ur projekt Psykisk Ohälsa som har en prospektiv longitudinell design. För att beskriva attityder gentemot personer med psykisk ohälsa användes frågeformuläret Community Attitudes Towards Mental Illness (CAMI-s). Rekrytering av vårdpersonal skedde via enhetscheferna på ett 70-tal psykiatriska avdelningar och vårdpersonal som dagligen arbetar med människor med psykisk ohälsa tillfrågades om att delta. Resultatet visar inga signifikanta skillnader i attityder mellan olika (yrkesgrupper) utbildningsnivåer och statistisk signifikans återfanns endast vid ett påstående, där respondenterna tog ställning till om det bästa sättet att omhänderta människor med psykisk sjukdom var att låsa in dem. Inga skillnader i attityd upptäcktes beroende på erfarenhet av psykisk ohälsa. Slutsatsen av denna studie visar en övervägande positiv attityd bland vårdpersonal gentemot personer med psykisk ohälsa. Studien visar även, om än i mindre utsträckning än i de artiklar vi jämfört med, att det fortfarande finns tendenser till stigmatiserande och diskriminerande attityder till personer med psykisk ohälsa kvar bland vårdpersonal. / The aim of this study was to examine health professionals’ (N=108) attitudes towards people with mental illness as well as differences in attitudes depending on the respondents level of education and previously experiences of mental illness. The study is a part of the project “Psykisk Ohälsa” that has a prospective longitudinal design. To measure attitudes towards people with mental illness the questionnaire Community Attitudes Towards Mental Illness (CAMI-s) was used. Recruitment of health professionals was made with help from the unit directors on 70 different psychiatric wards and health professionals that worked with people with mental illness on a daily basis was asked to participate. The result shows only minor differences in attitudes towards people with mental illness between different education levels.  Statistical significance differences between education level groups, was only found in one claim, where the respondents took a standpoint if the best way to manage people with mental illness was to keep them locked in. Results showed no differences in attitudes depending on experiences of mental illness. The conclusion of this study shows a predominantly positive attitude among health professionals towards people with mental illness. The study also shows, though to a lesser extent, that there are still tendencies to stigmatization and discriminating attitudes towards people with mental illness among health professionals.

No description available.