Syftet med denna studie var att undersöka hur terapeuter inom den offentliga sjukvården resonerar kring svårigheter i att arbeta med trauma. Frågeställningarna var: hur resonerar terapeuter kring svårigheter att arbeta med trauma; vilka känslomässiga reaktioner har de; vad säger de om handledning, kollegialt stöd och organisationen inom vilket de arbetar; samt hur de resonerar kring kultur, språk och tolkanvändning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem terapeuter som arbetar inom primärvården respektive psykiatriska öppenvården. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades genom Tematisk Analys. Resultaten visar att traumatiserade personer upplevdes som en tung patientgrupp och att de önskade sig mer handledning och utbildning för att klara av arbetet. Det var även svårt för dem att se hur patienterna skickades runt mellan olika vårdinstanser. Resultaten visar också att man upplevde svårigheter kring kulturella skillnader och att arbeta med tolk. Tidsbrist i behandlingarna och underbemanning upplevdes också som försvårande omständigheter i arbetet med trauma. Avslutningsvis diskuteras om den svåra symtomatologin och traumats inbyggda dialektik är bidragande orsaker till att traumatiserade patienter skickas mellan vårdinstanser och upplevs som en tung grupp att arbeta med. Också terapeuternas beskrivningar av underbemanning och tidsbrist diskuterades utifrån de behandlingsrekommendationer som finns och riskerna om dessa inte följs. / The purpose of this study was to investigate how psychotherapists within the Swedish health service perceive difficulties in working with trauma. The research questions were how do therapists perceive difficulties in working with trauma; what are their emotional reactions; what are their views concerning supervision, peer support and the organisation within which they work; what thoughts do the therapists have concerning culture, language and the use of interpreters. Semi structured interviews were conducted with five psychotherapists who work in municipal health centers and psychiatric outpatient clinics. The interviews were recorded, transcribed and analysed using thematic analyses. The results show that in general the therapists experienced traumatised people as a difficult group of patients and they felt a need for increased levels of supervision and training. They also experienced difficulties arising from the fact that patients were often moved frequently between different health services. The results also showed that they experienced difficulties due to cultural differences and working with interpreters. Limits on treatment duration and under staffing also contributed to difficulties. The relationships between symptoms and the dialectics of trauma and the fact that patient group are often passed between health services and experienced as a difficult were discussed.

Det övergripande syftet för denna licentiatuppsats är att utforska psykoterapeuters och patienters tankar om vad som är verksamt i individuell psykoterapi med fokus på deras egna erfarenheter av psykoterapeutiskt arbete. Som metod för datainsamling och analys valdes grounded theory i båda de ingående studierna. I studie 1 intervjuades psykoterapeuter, legitimerade för individuell psykoterapi. Sammanlagt nio informanter deltog i studien, både män och kvinnor med olika yrkesbakgrund och med olika psykoterapeutisk inriktning. Ett centralt begrepp, förnyande erfarenhet, utvecklades ur data. Förnyande erfarenhet är en process där terapeuten och patienten i samarbete och dialog försöker att skapa situationer där patienten gör erfarenheter som ifrågasätter eller utmanar tidigare erfarenheter som patienten har eller ger ett nytt perspektiv på tidigare erfarenheter som gör dem mer begripliga och hanterbara. Förnyande erfarenhet leder till att patientens upplevelsevärld och beteende förändras i riktning mot ett ökat psykiskt välbefinnande. I studie 2 intervjuades åtta personer som gått i individuell psykoterapi av olika längd och teoretisk inriktning hos legitimerad psykoterapeut. De bidrog med data om sexton psykoterapier eftersom flera av dem hade erfarenhet av mer än en psykoterapi. Det centrala begrepp som utvecklades ur data var terapeutens lyhörda acceptans. Lyhördhet innebär att terapeuten har en förmåga att visa sig känslig för patientens behov och känslomässiga tillstånd och att ge gensvar på ett adekvat och konstruktivt sätt. Acceptans representerar en stödjande och icke-dömande atmosfär och terapeutens tolerans, välvilja och förstående inställning. / The overall aim of this licentiate thesis is to explore psychotherapists’ and patients’ thoughts about what is effective in individual psychotherapy, focusing on their own experience of psychotherapeutic work. The method chosen for data collection and analysis was grounded theory in both the included studies. In Study 1 psychotherapists, licensed for individual psychotherapy were interviewed. A total of nine informants participated in the study, both men and women with different professional backgrounds and with different psychotherapeutic approaches. A core concept, Renewing experience, was developed from the data. Renewing experience is a process where the therapist and patient in cooperation and dialogue are trying to create situations where the patient makes new experiences. These experiences call into question or challenge past experiences of the patient or gives a new perspective on past experiences that make them more understandable and manageable. Renewing experience leads to changes in the patients experiential world and behaviour that increase psychological well-being. In Study 2 eight persons were interviewed who have attended individual psychotherapy of various lengths and theoretical orientation with a licensed psychotherapist. They contributed data on sixteen psychotherapies as several of them had experience of more than one psychotherapy. The core concept that evolved from the data was The therapist's responsive acceptance. Responsiveness means that the therapist has the ability to prove sensitive to patient's needs and emotional states and to provide feedback in an appropriate and constructive manner. Acceptance represents a supportive and non-judgmental atmosphere and the therapist's tolerance, kindness and understanding attitude. / <p>Vid tidpunkten för licentiatseminariet var delarbete 2 ej utgivet (i manuskriptform).</p>

Syftet med studien var att synliggöra hur bildterapeuter arbetar med vuxna med PTSD, och eventuella skillnader och likheter i arbetssätt. Ett annat syfte var att få ökad kunskap om hur bildterapi bedrivs vid PTSD och vilka delar i behandlingen bildterapeuterna ser som verksamma. Frågeställningarna var: a) Arbetar bildterapeuter annorlunda vid PTSD än vid annan problematik? b)Vilka beståndsdelar i det bildterapeutiska arbetet ser bildterapeuten som särskilt verksamma vid PTSD? Metod för studien var semistrukturerade intervjuer med 6 bildterapeuter med erfarenhet av att arbeta med PTSD. Fem intervjuer gjordes via personliga möten och en via Skype. Intervjuerna spelades in digitalt, transkriberades och bearbetades därefter genom Tematisk Analys. Resultaten visar att bildterapeuterna håller fast vid sin terapeutiska metod oavsett problematik hos patienten de möter men att förhållningssättet förändras när diagnosen PTSD finns från terapistart. Vid bildterapi med PTSD-patienter ser bildterapeuterna flera avgörande faktorer, där bl.a. den skapade bilden utgör en viktig del, liksom att kreativiteten engagerar kroppsminnen och underlättar bearbetningen. I diskussionen presenteras tankar kring undersökningens utformning, bildterapins position som traumabehandlande metod och den brist på forskning som gör att bildterapin saknar erkännande. / The purpose of this study was to visualize how arttherapists work with adults suffering from PTSD, and how differences and similarities in the approaches are expressed. The aim was also to find out more about how arttherapy in PTSD is conducted as well as what aspects the therapists themselves consider to be active parts of the treatment. The issues were: a) Do arttherapists operate differently in PTSD than with other problems? b) What elements in the therapeutic work are especially effective with PTSD, according to the arttherapists? The method consists of semi-structured interviews with six artherapists, all with experience in meeting patients with PTSD. Five interviews were made through personal meetings and one via Skype. The interviews were recorded digitally, transcribed and then processed through Thematic Analysis. The results of the survey shows that arttherapists maintain their therapeutic method regardless of the patient’s problems but that their approaches change when PTSD is known from the start of the therapy. In arttherapy with PTSD arttherapists notice several crucial factors, e.g. the created image as an important part, as well as creativity that involves embodied memories and facilitate processing. The discussion presents thoughts on the survey design, arttherapy's position as treatment in PTSD and the lack of research that makes art therapy failing to receive recognition.

Inledning: Humor, glädje och skratt har varit lika framträdande i det mänskliga livet som i litteraturen, teatern och konsten sedan civilisationens begynnelse, precis som sorgen och det tragiska. Detsamma kan dock inte sägas om psykoterapin. Uppmärksamheten på humorns funktion i terapeutisk behandling har varit ytterst begränsad. Frågeställningar: Vilken betydelse har humor när den uttrycks i den psykoterapeutiska kontexten och processen? Metod: Studie är kvalitativ. Fem psykoterapeuter intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades och tolkats utifrån en fenomenologisk hermeneutisk ansats. Resultat: Humor i terapi kan öppna upp tillvaron, ge en känsla av gemenskap, erbjuda förhållningssätt till döden samt skänka insikt. Humorn kan i sig utgöra en prognostisk indikator. Men den kan också utgöra hindrande försvar. Att bjuda in patienten till det humoristiska ställer krav på försiktighet, kan röra en fråga om överlevnad, kan uttryckas som klarifiering och slutligen utgöra ett förhållningssätt som kan internaliseras. Diskussion: Humor kan utgöra en mycket verksam och utvecklande del i terapin där patienten genom humor kan utvecklas i riktning mot ökad öppenhet, frihet och rörlighet vilket möjliggör distans och ökad reflektionsförmåga och därmed handlingsutrymme och möjlighet till insikt och i slutändan förändring. Patienten ingår också härigenom i ett sammanhang med sin egen och andras död och livsvillkor. En terapeut med sinne för humor och med god självkännedom kan med hjälp av bl.a. klarifieringar och gemensamma ordlösa tolkningar skapa något som utgör i sanning ett lekområde värt namnet. / Introduction: Humor, joy and laughter have been as prominent in human life as in literature, theater and the arts since the beginning of civilization, just as the sorrow and the tragic. The same can not be said for psychotherapy. Attention to the function of humor in the therapeutic treatment has been extremely limited. Research questions: What meaning has humor when expressed in the psychotherapeutic context and process? Method: The study is qualitative. Five psychotherapists were interviewed using semi-structured interviews which are then analyzed and interpreted on the basis of a phenomenological hermeneutic approach. Results: Humor in therapy can open up your world, giving a sense of community, provide approaches to death and give insight. The humor can itself be a prognostic indicator. But it can also be prohibitive defense. Inviting the patient to the humorous requires caution, can be a matter of survival, can be expressed as clarification, and finally provide an approach that can be internalized. Discussion: Humor can be a very active and challenging part of the therapy where the patient through humor can be developed in the direction of greater openness, freedom and mobility which allows for distance and increased reflectivity and thus room for maneuver and ability for insight and ultimately change. The patient is also included herein through in a context of their own and others dead and living conditions. A therapist with a sense of humor and with good self-knowledge can, with the help of clarification and joint nonverbal interpretations, create something that represents truly a play space worthy of the name.

Diss. Umeå : Univ., 2004.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Anorexia nervosa är en allvarlig psykologisk sjukdom med hög dödlighet. Studien vill belysa den psykodynamiska terapin som behandlingsmetod vid anorexia nervosa. Frågeställning: Vilka är de verksamma faktorerna i psykodynamisk psykoterapi vid behandling av anorexia nervosa? Semistrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer har genomförts med fem kvinnliga psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter. Intervjumaterialet har bearbetats och analyserats utifrån tematisk analys (TA). Resultatet visade att det mest verksamma vid behandlingen av anorexia nervosa var att lyckas bryta igenom patientens avvisande förhållningssätt, motstå attacker samt att nå en stark allians. Resultatet visade också att psykoterapeutens syn på patientens symtom och självbild ofta yttrade sig i motöverföringsreaktioner såsom ilska, frustration och känsla av maktlöshet. Tid och kontinuitet uppfattades som viktiga faktorer för det kliniska behandlingsarbetet, liksom att kunna erbjuda psykoterapi efter det att patienten nått viktmål enligt DSM-IV. Undersökningen visade att den psykoterapeutiska relationen i sig anses vara den mest verksamma faktorn vid behandling av anorexia nervosa. Den visade att interaktionen mellan patient och terapeut, den terapeutiska alliansen, uppfattades som den faktor som mest gynnar tillfrisknande för patienter med anorexia nervosa, en sjukdom med ett ofta långdraget förlopp.

No description available.

No description available.

No description available.