Upphandlingsinstrumentet ramavtal används i stor utsträckning i såväl Sverige som i övriga EU-länder. Vid upphandling av ramavtal måste inblandade parter beakta de bestämmelser som syftar till att upprätthålla sund konkurrens på marknaden. Svensk upphandlingsrätt har sin grund i EU-rätten och de upphandlingsprinciper som framkommit genom EU-praxis på området. De svenska lagarna LUF och LOU bygger på två EU-direktiv.Upphandlingsrätten har en nära koppling till konkurrensrätten. Eftersom det rör sig om stora och många gånger gränsöverskridande affärer, som påverkar den inre marknaden, är det en förutsättning att en effektiv konkurrens upprätthålls. De grundläggande EU-rättsliga principerna ska iakttas genom hela upphandlingsförfarandet, oavsett vilken upphandling det rör sig om. Genom all upphandling måste hänsyn tas till vilka effekter affären kan ha på konkurrensen.Ramavtal inom klassiska sektorn får som huvudregel ingås för en period om fyra år. I undantagsfall får tiden vara längre men då krävs att upphandlande myndighet visar att omständigheterna i det enskilda fallet är av sådan beskaffenhet att en längre tid är nödvändig och inte påverkar konkurrensen på ett otillbörligt sätt. Det måste enligt LOU föreligga särskilda skäl för en längre avtalstid. Situationen kan ibland även vara den motsatta på så sätt att en längre tid än fyra år är nödvändig ur konkurrenshänseende.Avropsavtal som tilldelas utifrån ramavtal lyder inte under någon egen tidsbestämmelse, varken i EU-direktiven från år 2004 eller i de svenska upphandlingslagarna. Det framgår av kommissionens tolkningsmeddelande för ramavtal, likt framträdande doktrin, att avropsavtalen per automatik följer av ramavtals tidsbestämmelser. I praxis och framförallt skältexten till nya direktivet framkommer att avropsavtalen inte nödvändigtvis måste överensstämma med ramavtalstiden.De oklarheter som avsaknaden av bestämmelser medför torde kunna avhjälpas genom vägledande domstolsavgöranden eller klarare regler gällande ramavtal, och specifikt avropsavtal. Det är uppenbart att avropsavtal inte får löpa på obegränsad tid för att syftet med ramavtal ska upprätthållas. Det är däremot svårt att se vilka bestämmelser som är lämpliga då omständigheterna skiljer sig åt väsentligt i varje enskilt fall. Av utredningen framgår att rättsläget är oklart och skapar frågetecken och svårigheter i ramavtalsupphandlingar, särskilt vad gäller de som kräver en längre avtalstid än normalt.

Myndigheter i Sverige gör idag inköp för 550-600 miljarder per år, när något av dessa avtal sluts sker det genom en så kallad upphandling. Regelverket kring upphandlingar har till syfte att skapa en rättvis och fungerande marknad där alla anbudsgivare ska ha samma förutsättningar samt att myndighetens behov kan tillgodoses. Som resultat av detta är det av stor vikt att myndigheter har möjlighet att inom lagens ramar göra så effektiva upphandlingar som möjligt. Lagstiftningen rörande offentliga upphandlingar är baserad på EU rättsliga direktiv och har sin grund i ett antal principer som ska genomsyra hela förfarandet. Möjligheterna att anpassa förfarandet är således begränsade. I uppsatsen kommer lagstiftningen undersökas för att ge en tydlig förståelse för vilka problem och möjligheter som föreligger vid val av upphandlingsförfarande. När ett ramavtal med flera leverantörer ska upphandlas finns två allmänt antagna upphandlingsförfaranden. I det första tillvägagångssättet ingår myndigheten i ett ramavtal där villkoren är fasta och att leverantörerna rangordnas utifrån dessa. När ett avrop sedan utförs så görs det från den högst rankade leverantören. Problemet med detta tillvägagångssätt är möjligheterna att frångå den prioriterade leverantören. Om leverantören av någon anledning förlorar sin expertkompetens eller åsidosätter sina åtaganden kan således konsekvenser för myndigheten bli stora. Det andra tillvägagångssättet är förnyad konkurrensutsättning vilket är mer flexibelt än den första metoden men också är mer tidskrävande då en "mini-upphandling" ska äga rum vid varje avrop. Eftersom den är tidskrävande är den inte lämplig då många små avrop ska göras kontinuerligt och inte heller då avrop måste göras på kortvarsel. Tillvägagångssätten skulle kunna vara en anledning till varför regelverket bedömts som oflexibelt. Som eventuell lösning på problemet finns modellen Förnyad rangordning och gäller ramavtal med fasta villkor. Skillnaden här är dock att rangordningen är anpassningsbar, modellen ger således myndigheterna efter planerad utvärdering en möjlighet att ändra rangordningen beroende på utvärderingens utfall. Syftet med detta är att bibehålla konkurrens under avtalsperioden och därigenom öka möjligheten att fullfölja sina statliga åtaganden. Syftet med uppsatsen blir att svara på huruvida modellen är förenlig med gällande rätt, att undersöka och behandla de problem som innefattas med användandet av den. Detta för att underlätta förståelsen för de problem lagstiftningen medför, för att förtydliga problematiken och möjligheterna kring förnyad upphandling. I vår slutsats konstaterar vi att det ges möjlighet för en upphandlande myndighet att anpassa tillvägagångssättet så länge någon form av rangordning föreligger. Problematiken uppstår huruvida metoden förnyad rangordning är förenlig med principen om öppenhet. För att uppnå kravet på öppenhet i upphandlingsförfarandet måste de villkor som gäller för avtalet tydligt framgå i förfrågningsunderlaget. Problemet uppkommer under ramavtalets löptid då möjligheten att justera rangordningen kan leda till osäkerhet för leverantörerna, då de inte vet hur rangordningen kan komma att se ut. Ett argument för att öppenhetsprincipen skulle vara uppfylld är att parterna har accepterat avtalsvillkoren samt att utvärdering sker enligt tidigare godtagna utvärderingskriterier. Vad som krävs för att kravet på öppenhet ska vara uppfyllt kan vi enbart spekulera i då en vägledande dom inte förekommer.

Sammanfattning Enligt Boverkets rapport ”Behov av bostadsbyggande” uppskattar man att det behövs ett tillskott av drygt 705 000 nya bostäder fram till 2025. För att minska bostadsbristen och för att få fram ett kostnadseffektivt byggsystem har Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) upphandlat ramavtalskontrakt med flera företag och erbjuder då nyckelfärdiga flerbostadshus i olika kategorier, storlekar och prisnivåer. För att underlätta upphandlingen kan bostadshus med ramavtal avropas av de kommunala bostadsbolagen. SABO beskriver att deras pris ligger tjugofem procent under branschens genomsnittliga pris. Ändå har endast 60 av 290 kommunala bostadsbolag (som är medlemmar i organisationen) använt sig av det befintliga avtalet. Arbetet åsyftar sig till att ta reda på vad som påverkar kommunerna i deras val av upphandlingsform, samt ta reda på om ramavtalet erbjuder det billigaste bostadskonceptet marknaden har att erhålla. De underlag som ligger till grund för arbetet är en enkätundersökning, intervjuer och en observerad fallstudie som jämför byggprocessen i ett traditionellt upphandlat objekt med ett objekt som upphandlats med ett ramavtal. Intervjuerna har använt sig av en halvstrukturerad intervjusform. Arbetet baserar sig på insamlad primärdata från enkätundersökningen. Resultatet i studien belyser att faktorerna som påverkar kommuner i valet av upphandlingsform är flera, det innefattas bl.a. av detaljplan, byggprocess och slutkostnad. Den största anledningen som påverkar kommunerna i deras val av upphandling är detaljplanen. Enligt resultatet från fallstudien kan det konstateras att ramavtalet är billigare, även om det inte är så mycket som 25%. För att få fler kommuner att använda SABOs produkter bör bättre produkter som inte begränsas av kommunernas särkrav i detaljplanerna tas fram. Attraktiviteten och utformningen på produkten bör också förbättras. Det behövs tas fram fler produkter som lämpar sig i olika kommuner och demografier. Dessutom bör SABO och entreprenadföretagen marknadsföra sig gentemot politiker för att öka kunskapen kring ramavtalet och kringgå tjänstemännens inflytande. En fortsättning av arbetet skulle göras där det görs en rikstäckande jämförelse mellan traditionellt upphandlade objekt och med ramavtals koncept i respektive kommun för att dra en generell slutsats om ekonomiska förutsättningar. / Enligt Boverkets rapport ”Behov av bostadsbyggande” uppskattar man att det behövs ett tillskott av drygt 705 000 nya bostäder fram till 2025. SABO erbjuder idag ramavtalet Kombohus som uppges vara tjugofem procent billigare än marknadens genomsnittspris på nyproduktion av flerbostadshus, men endast en femtedel av medlemsföretagen i organisationen använder sig av SABOs ramavtal. Arbetet har i syfte att undersöka vad som påverkar kommunerna i deras val av upphandlingsform, samt att ta reda på om Kombohus är det billigaste bostadskonceptet som marknaden erbjuder.

I detta examensarbete utreds myndigheters faktiska möjlighet till ingående av ett ramavtal i ramavtal enligt gällande rätt. Arbetet utgår från den EU-rättsliga regleringen såväl som den nationella lagstiftningen.    Spörsmålet om myndigheters möjligheter till ingående av ramavtal i ramavtal har praktiskt stor betydelse då myndigheter emellanåt har svårigheter med att uppskatta de volymer som kan komma att införskaffas, vilket tidigare resulterat i att myndigheter använt sig av ramavtal. Även om en myndighet utnyttjar ett ramavtal som ingåtts av Kammarkollegiet kan det vara ett ramavtal med vaga ramar och villkor. Således kan myndigheter genom avrop på Kammarkollegiets ramavtal precisera det nya ramavtalet mer efter sitt eget behov.   Vad som konstaterats under arbetets gång är att lagstiftningen i stora delar utformats utefter vad domstolarna redan tagit ställning till. Lagstiftningen är därför något oklar och rättsläget är egentligen svårtolkat gällande vad som gäller i frågan. Emellertid har praxis fått sådan stor betydelse att den genererat en praktisk effekt, som innebär att myndigheter inte avsiktligt vill ingå ramavtal i ramavtal om det kan undvikas. Det innebär dock inte att myndigheter inte borde få ingå ramavtal i ramavtal samt att gällande rätt idag inte nödvändigtvis förbjuder tillvägagångssättet.

I Sverige är ramavtal ett effektivt och populärt upphandlingsinstrument. Ramavtalets syfte är att fastställda de villkor som ska gälla för framtida tilldelning av kontrakt och kan användas när en upphandlande myndighet med viss rimlighet kan förutse ett behov och vill planera inför framtida inköp. Ett ramavtal är flexibelt för en upphandlande myndighet eftersom ramavtalet inte måste fastställa en viss volym utan ska ange uppskattad volym om möjligt. Ett kontrakt i upphandlingsrättslig mening avser ett avtal som fastställer de ekonomiska villkoren för en fak-tisk anskaffning av upphandlingsföremålet. Enligt svensk rätt utgör ett kontrakt viss prestation mot viss ersättning. Vid upphandling av vissa avtal kan det vara svårt att utläsa huruvida avtalet utgör ett kontrakt eller ramavtal. Enligt kammarrättspraxis sker bedömningen av vilken typ av avtal som förelig-ger i två steg. Det första steget är att undersöka om avtalet utgör viss prestation mot viss ersätt-ning, det vill säga om den upphandlande myndigheten åtar sig att köpa viss kvantitet. I det andra steget görs bedömningen om åtagandet utgör det övervägande värdet i avtalet. Om åta-gandet utgör övervägande del föreligger ett kontrakt, annars föreligger ett ramavtal. Med an-ledning av att ramavtal i regel bara får löpa under fyra år kan upphandlingen behöva göras om ifall avtalet anger en längre löptid än tillåtet. Ett avtal där den upphandlande myndigheten inte fastställer hela volymen riskerar således att utgöra ett ramavtal enligt svensk rätt, trots att den upphandlande myndighetens syfte varit att upphandla ett kontrakt. Bedömningen av huruvida ett kontrakt föreligger kan kritiseras på grund av den svenska rättens snäva distinktion av vad som utgör ett ramavtal respektive kontrakt. Med anledning av att ramavtal finns i olika former finns det anledning till att kontraktbegreppet torde kunna vara vidare än vad svensk rätt ger uttryck för. Den svenska rättens uttryck för skillnaden mellan kontrakt och ramavtal behöver numer även ses i ljuset av nytt prejudikat från EU-domstolen. Domstolen fastställde att ett ramavtal måste ange vilken kvantitet som kan komma att bli aktuell beträffande de efterkommande tilldelning-arna av kontrakt. På grund av att volymen ska vara väl underbyggd inskränks ramavtalets flex-ibilitet och distinktionen mot ett kontrakt stramas åt. Domstolens avgörande ger snarare upphov till frågor än svar eftersom domen är oklar i flera avseenden. Domens tillämplighet i praktiken kan därför få konsekvenser för både ramavtalets möjligheter och begränsningar.

Den nationella inköpssamordningen i Sverige bedrivs av två inköpscentraler, dels SKI som verkar inom den kommunala sektorn, dels SIC som svarar för den statliga inköpssamordningen. SKI kan enligt 2 kap. 9 § LOU iklä sig två funktioner: ombuds- och ramavtalsfunktionen. SIC ska däremot enligt förordningen om statlig inköpssamordning upphandla ramavtal till myndigheter under regeringen. Enligt 3 § i förordningen om statlig inköpssamordning ska myndigheter under regeringen avropa från de ramavtal som SIC upphandlar, medan en upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av SKI enligt 4 kap. 22 § LOU. I denna uppsats undersöks om de nationella inköpscentralerna behöver motta uppdrag från upphandlande myndigheter innan inköpscentralerna upphandlar ramavtal och hur upphandlande myndigheter blir avropsberättigade till inköpscentralernas ramavtal. Av domstolsavgöranden framgår att vissa åtgärder krävs för att en upphandlande myndighet ska bli avropsberättigad till SKI:s ramavtal. En av dessa åtgärder är att en myndighet måste lämna ett uppdrag till inköpscentralen, dels för att myndigheten ska kunna bli avropsberättigad, dels för att inköpscentralen ska få upphandla ramavtal för myndighetens räkning. Dessutom krävs att myndigheten godkänner SKI:s allmänna villkor, inte avstegsanmäler sig och att SKI anger myndigheten som avropsberättigad i förfrågningsunderlaget. En myndighet under regeringen blir däremot automatiskt avropsberättigad till SIC:s ramavtal, varför något uppdrag inte är nödvändigt. I uppsatsen tydliggörs också att trenden bland upphandlande myndigheter är att deras upphandlingskompetens försämras, något som leder till att allt fler myndigheter väljer att avropa från SKI:s ramavtal. Fler avropare per ramavtal medför att den generella oförutsebarheten att uppskatta avropsvolymer ökar. Stora ramavtal riskerar att påverka konkurrensen negativt och stå i strid med artikel 32.2 femte stycket i det klassiska direktivet, eftersom konkurrensen riskerar att förhindras, begränsas eller snedvridas genom att stora ramavtal utestänger små leverantörer från att delta i ramavtalsupphandlingarna. Små leverantörer riskerar därmed att försvinna från den offentliga marknaden. De nationella inköpscentralernas arbetssätt har fått utstå en hel del kritik för att bland annat vara oförutsebara. Av den anledningen presenteras i uppsatsen arbetsmetoder som tänkbara lösningar på detta problem. Dock tydliggörs att lösningarna varken är tillfredställande för inköpscentralerna eller gynnsamma för konkurrensen på lång sikt.

Bakgrund och problem: Bakgrunden till denna studie är Statistiska Centralbyråns uppmärksammande om att kommunala gymnasieskolor har 7000 kronor dyrare kostnad per elev än den fristående gymnasieskolan. En av de bidragande faktorerna till att kostnaden är lägre hos fristående skolor kan vara att de har en mer effektiv inköpsprocess. Tidigare studier beskriver fristående skolornas situation som mer flexibel medan de kommunala skolorna präglas av mer byråkrati. Den problemformulering vi förhållit oss till var: Vad finns det för skillnad i inköpsprocessen vid kommunala respektive fristående skolor som leder till att kommunala skolor har en högre kostnad per elev? Syfte: Syftet med studien är att utifrån en komparativ fallstudie finna de likheter och skillnader som återfinns i inköpsprocessen hos de olika skolverksamheterna. Därefter analyseras orsaker till inköpsrelaterade olikheter fram. Metod: Vi har gjort en komparativ fallstudie av inköpsprocesser i gymnasieskolor som bedrivs av offentlig sektor och privata aktörer. Vår empiri bygger på semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner som berörs av hur inköpen går till på skolorna. Empiri: Det empiriska resultatet visar att de aktiviteter som skiljer sig åt i inköpsprocessen är val av leverantör och tilldelning av kontrakt. De fristående skolorna har ett relationsfokus i sitt arbete med leverantörerna, något som de kommunala skolorna inte har möjlighet att skapa på grund av att de är tvingade att följa Lagen om offentlig upphandling. De fristående skolorna är mer flexibla vid val av leverantör då deras ramavtal inte är bindande. Det kan även konstateras att de fristående skolorna har ett större fokus på att hålla ner sina kostnader då de har ett vinstsyfte med sin verksamhet, medan de kommunala skolorna endast behöver sträva efter att hålla sin budget och att bedriva bra undervisning. Slutsatser: Den största uppmärksammade skillnaden vi kunnat urskilja i studie är att friskolorna arbetar på ett mer flexibelt sätt. Friskolorna bygger sina ramavtal på en kostnadsorientering där relationen till leverantören ligger i fokus. De kommunala skolorna har istället en prisorientering vid val av produkt. / Background and problem: The drawn much attention to that community schools' have 7000 Swedish Crowns higher cost per pupil than independent schools', published by Statistics Sweden, is the background to this study. One of the contributing factors to the fact that the cost is lower in independent schools' may be that they have a more efficient purchasing process. Previous studies describe the independent schools' situation more flexible, while the municipal schools' are characterized by bureaucracy. The issue to relate to was: What is the difference in the purchasing process at the municipal and independent schools, which leads to the municipal schools have a higher cost per pupil? Purpose: The purpose of the study is based on a comparative case study to find the similarities and differences found in the purchasing process of the independent school operations and the activity in municipal schools, to consequently analyze purchases related causes to differences. Method: We have made a comparative case study of the purchasing processes in secondary schools' run by the public sector and private operators. Our empirical data is collected through semi-structured interviews with key people involved in the purchasing process. Empiricism: The empiric results show that the activities that differ in the purchase process are supplier selection and contract award. The independent school has a relationship focus in its work with suppliers, something that public schools' do not have the option to create because they are forced to follow the Public Procurement Act. The independent schools' are more flexible in the choice of provider as their framework agreement is not binding. It may also be noted that the independent school has a greater focus on keeping down their costs since they have a profit with their business while municipal schools' only need to strive to keep their budget and to pursue good education. Conclusions: The biggest noticeable difference we have been able to identify in our comparative study of independents schools' purchasing process and the municipal schools' purchasing process is that independent schools' are working in a more flexible way. Independent schools are building their framework agreement on the modern approach of purchasing theory, that is through a cost-orientation, where the relationship with the supplier is in focus.

Offentlig upphandling omsätter miljardbelopp årligen. Man kan säga att upphandlingen består av tre parter i form av säljare, köpare och finansiärerna. Därav ska finansiärerna ställa höga krav på att offentlig upphandling ombesörjs och utförs på ett effektivt sätt. När man pratar om effektivitet inom offentlig upphandling handlar det mer än sällan om att rätt vara eller tjänst ska anskaffas till rätt pris. Det som sedan levereras ska ha en hög kvalitet på det sättet att samhälleliga mål uppfylls och på den vägen får upphandlingen önskat utfall. I Sverige regleras offentlig upphandling i synnerhet av lagen om offentlig upphandling. Lagen ska bland annat ha en funktion som innebär att ovan stycke uppfylls. Något som kan hållas sannolikt är att problem kan utvecklas under alla omständigheter, så även vid offentlig upphandling. Med utgångspunkt i det undersöker uppsatsen en offentlig upphandling från Sävsjö kommun där bemanningstjänster av socialsekreterare upphandlades. Fokus har varit på ramavtalet tillsammans med övriga upphandlingsdokument för att studera om avtalsbestämmelserna står i paritet med upphandlingsprinciperna. I studien framkommer det avtalsvillkor som författaren uppfattat som diffusa. Bestämmelserna ger kommunen beslutanderätt i viss fråga, vilket kan utgöra grund för jämkning. Upphandlingsprinciperna reglerar till exempel att upphandlingsdokumenten och de krav kommunen ställer ska vara tydligt formulerade och stå i proportion till det som upphandlas. Därtill ska alla leverantörer behandlas lika, varför otydliga avtalsvillkor kan bidra till att upphandlingsprinciperna frångås. Studien undersöker följaktligen det beskrivna förhållandet mellan avtalsbestämmelser och upphandlingsprinciperna och eventuella utfall som diffusa bestämmelser kan leda till.

De senaste årens globala utveckling med pandemi, kriser och krig har satt Skanskas inköpsarbete på prov. Denna omvälvande situation har skapat en volatil marknad med en snabb prisutveckling, vilket har utmanat de befintliga prisklausulerna i Skanskas ramavtal som inte har kunnat hantera den verkliga kostnadsutvecklingen. Ramavtalen kan vara utformade med olika prissättningsmetoder, exempelvis fasta priser eller indexreglering, där den senare blivit alltmer förekommande till följd av marknadens volatilitet. Skanska är därför intresserade av att undersöka hur väl indexanvändning fungerar samt vilka risker som är förknippade med metoden. Utöver det vill Skanska analysera alternativa prisjusteringsmetoder såsom hedgeportföljer. I detta projekt analyseras nuvarande prisjusteringsmetoder med hjälp av artikelprisutveckling, entreprenadindex och underliggande index. Dessutom genomförs intervjuer samt en workshop som en del av undersökningsprocessen. Den alternativa prisjusteringsmetoden med hedgeportföljer baseras på modellering av index med Brownsk rörelse (BR) och historiska data. Fyra olika handelsstrategier testas och Monte Carlo-simulering används för att beräkna Value at Risk (VaR) och Expected Shortfall (ES). Resultatet visar att en hedgeportfölj i de flesta fall kan reducera risken betydande, men att riskreduktionen beror på det underliggande kontraktets handelsstrategi samt startinvestering. Resultatet från intervjuerna och workshopen indikerar att index syfte är att fördela risken mer jämnt mellan leverantörer och beställare samt det finns det skilda åsikter huruvida index fungerar eller inte. Därför är det av stor vikt att parterna som ramavtalet berör är överens om varför och hur index ska användas. För att kunna fatta välgrundade och korrekta beslut om användning av index eller fasta priser krävs en grundlig utbildning och kunskap inom området.

<p>Med tanke på att offentlig upphandling är ett mycket stort område, främst med tanke på dess ekonomiska värde, är det viktigt att det finns en väl fungerande konkurrens. Syftet med uppsatsen är att se hur marknaden för offentlig upphandling påverkas av ett större deltagande av SME-företag, vilka möjligheter finns att påverka konkurrensen och hur upplever SME-företagen upphandlingsprocessen.</p><p> </p><p>Vi tog en initial kontakt med Svenskt Näringsliv som gav oss information och hjälpte till med avgränsningarna. Tillvägagångssättet i uppsatsen kan sägas tillhöra en abduktivt tillvägagångssätt. Valet gjordes att använda kvalitativ metod och därmed bestod empirinsamlingen av intervjuer med två personer från kommunen och tre företag som deltar vid offentlig upphandling. Därefter började vi jämföra teori med empiri. Utifrån detta har vi svarat på vår frågeställning.</p><p> </p><p>De slutsatser vi dragit i vår uppsats är att inom tjänstesektorn torde företagen ha likartade förutsättningar att delta vid upphandlingar, framför allt genom att många konsultuppdrag upphandlas. Det område som kan anses minst jämlik mellan SME-företag och stora företag är byggentreprenader där det av naturliga skäl blir svårt för mindre företag att vara med och lämna anbud. Här skulle vi vilja se ett ökat användande av kombinatorisk upphandling för att underlätta för SME-företag att lämna anbud och därmed öka konkurrensen på marknaden. Det vi fått fram är att myndigheterna kan göra förfrågningsunderlagen tydligare och dela upp upphandlingarna i mindre delar, för att ytterligare öka konkurrensen.</p><p> </p><p>Intervjuerna med företagen har gett oss att det inte tycker anser att det finns några särskilt krångliga moment vid offentlig upphandling. Samtidigt har dessa företag varit med ganska länge och lämnat anbud vid offentlig upphandling vilket medför att de har byggt upp vissa rutiner för att underlätta det administrativa arbetet vid offentlig upphandling. Dock finns det kritik från företagen att ramavtalsupphandlingar är svårvärderade.</p>