I denna uppsats analyseras åtta artiklar publicerade av fyra stora, svenska dagstidningar. Syftet med analysen är att analysera välgörenhetsorganisationen Röda Korsets kriskommunikationsstrategier under organisationskrisen där styrelseordförande Bengt Westerbergs arvode är i nyhetsmediernas fokus. De frågor som uppsatsen besvarar är: Hur framställs Röda Korset i dagspressens rapportering om Bengt Westerbergs arvode? Hur tycks Röda Korsets inställning, i artiklarna, till krisen vara? Använder organisationen sig av någon kriskommunikationsstrategi? I analysen av artiklarna används van Djiks kritiska diskursanalys som analysmetod. De teorier som resultatet sen kopplas till är teorier om organisationskriser och kriskommunikationsstrategier, det vill säga apologia, mediedrevet och dess egenskaper samt diskursteori. I analysen av artiklarna framträder två kriskommunikationsstrategier där Röda Korset först försöker överföra ansvaret för arvodet på någon annan och sedan argumenterar varför Westerberg bör erhålla det arvode han får. Röda Korset beslutar även om en åtgärd, vilken innebär att organisationens medlemmar får möjligheten att påverka beslutet om arvodet i ett nationellt rådslag. Bengt Westerberg tycks dock inte vara posivit inställd till debatten, då han beskrivs vara irriterad under Röda Korsets presskonferens. Röda Korset meddelar däremot att de tar krisen på ”stort allvar”. Utöver den negativa framställningen av Westerberg i artiklarna, ger artiklarna även en bild av att Röda Korsets verksamhet är problemfylld då de drabbats av många krisen under den senaste tiden. Trots två kriskommunikationsstrategier och en åtgärd tycks organisationens ansträngningar för att lindra en förtroendekris hos medlemmarna vara otillräckliga. Medlemsantalet sjönk med 40 000 medlemmar under året då krisen inträffade.

Titel                                    ”Det beror ju på vad man vill lägga i ordet register” Petra Stenkula En fallstudie av polisens externa kriskommunikation i samband med romregistret   Syfte              Syftet är att lämna ett bidrag till den svenska forskningen om kriskommunikation men även att bidra till den svenska samhällsdebatten om polisen som en central rättsmyndighet och deras hantering av romregisterkrisen.   Metod           Via en kvalitativ metod analysers nyheter publicerade på polisens webbplats och polisens presskonferenser utifrån de valda teoretiska ramarna inom ämnet kriskommunikation.   Resultat         Polisens kriskommunikation framstår som väldigt strategilös, under hela krisen ägnar sig polisen åt                               informationsinsamling för att förstår krisen och få en överblick över situationen men under tiden glömmer                     de den strategiska delen. Polisen är väldigt restriktiv i sin kriskommunikation, på webbplatsen är nyhetspubliceringarna rörande romregistret väldigt korta och konkreta, vissa är rena informationsanvisningar. Polisen förde även en inkonsekvent kriskommunikation, när Rikspolisstyrelsen pratade om analysfil som inte var i fas med lagstiftningen så pratade Skånepolisen om beslut ifrån år 2009 om tillstånd att upprätta den särskilda analysfilen. I sin kriskommunikation använder polisen många olika försvarsstrategier ifrån Corporate Apologia och Image Repair Theory. Strategierna som användes för att upprätthålla image var för många och olika för att uppfattas som trovärdiga medan polisen utförde i teorin en perfekt apologia. Polisen beklagade situationen, berättade om vilka åtgärder som skulle utföras och Justitiekanslern beslutade om kompensation till de drabbade.

Numera lever vi i ett krissamhälle där vi nästan varje dag nås av budskap från olika typer av kriser. När en organisation drabbas av en kris är det viktigt att tänka på vilken kommunikation man använder för att nå ut med sitt budskap. Uppsatsens syfte var att undersöka hur en organisation använder sig av olika försvarsstrategier och retoriska appeller i sin kriskommunikation. Organisationen som valdes ut var flygbolaget Norwegian och deras hantering av den 11 dagar långa flygstrejken under mars 2015. Eftersom att sociala medier numera blivit en viktig del av kriskommunikation har jag valt att använda mig av Facebookinlägg för att jämföra med pressmeddelanden. Uppsatsens hade tre frågeställningar: Kan Norwegians kriskommunikation kopplas till ”Image repair theory” ? Hur använder Norwegian sig av ethos, pathos och logos i sin kriskommunikation? Hur skiljer sig detta på Facebook och i pressmeddelanden? Resultaten visade att Norwegian använde sig av flera strategier från Image repair theory. Detta gjorde bland annat genom att minska händelsens anstötlighet, bortförklaringar, förnekande och projicering. Den strategi som användes mest var att minska händelsens anstötlighet och den som användes minst var bortförklaring. Resultaten visade också att Norwegian på olika sätt använde sig av retorikens ethos, pathos och logos i sin kriskommunikation. Norwegian försökte bland annat att stärka sitt ethos genom att använda en god ton, visa välvilja samt använda sig av goda handlingar. De försökte också många gånger att väcka känslor genom att visa medlidande och empati. Detta visade sig vara ett sätt för Norwegian att använda sig av pathos i texterna. Norwegian använde sig också av logos där man ofta använde sig av fakta och argument som handlade om strejken. Mängden text varierade på de båda medierna. Facebookinläggen var ofta en kort del från pressmeddelanden och innehöll inte lika mycket information.

I samband med #metoo-kampanjen hösten 2017 anklagades en krönikör på Aftonbladet för att ha våldtagit en kvinnlig medieprofil efter en fest 2006. Syftet med denna studie är att undersöka hur Aftonbladet hanterade anklagelsen gentemot sin medarbetare men också att undersöka på vilket sätt Aftonbladet sökt att reparera sin image. För att undersöka detta har 13 av Aftonbladets publicerade texter om medarbetaren analyserats. En fristående innehållsanalys och en analys där William Benoits teori om image repair använts som teoretiskt ramverk för att identifiera eventuella strategier.  Analyserna visar att Aftonbladet ställningstagande gentemot krönikören förändrats över den aktuella perioden och att flera av Benoits image repair strategier återfinns i texterna. Aftonbladet ställningstagande går från att skydda sin medarbetare från namnpublicering och att de inte kan hållas ansvariga till att avskeda krönikören och att erkänna sitt tillkortakommande.

This study employs qualitative research methods to identify crisis communication strategies utilized by Tom Brady and the New England Patriots during the cheating scandal, Deflategate. Informed by Benoit’s image repair theory, this case study analyzes 14 statements made or released in response to developments throughout the scandal. The findings support the theory of image repair in that transparency in communication and public relations are important aspects in the world of professional sports as offenders work to deter or repair any damage to their reputation in the midst of a scandal. In addition to providing a unique perspective on image repair strategies, this study also offers a foundation for additional research.

I februari 2020 utmanade SAS den nationalistiska uppfattningen om vad som verkligen var skandinaviskt genom en reklamfilm. Den här filmen möttes av kritik där flera av kritikerna kritiserade utifrån ett nationalistiskt perspektiv. Detta ledde till att SAS påbörjade en kriskommunikationsprocess där man från deras kommunikation kan utläsa främst tre strategier från Benoits Image repair theory. SAS nekade till anklagelserna, de försökte att sänka trovärdigheten hos kritikerna och de ändrade om sin kampanj. Likt tidigare forskning är slutsatsen i den här studien att SAS agerat otydligt i sin kommunikation vilket grundar sig i att de använt sig av för olika strategier som säger emot varandra. Denna situation kan liknas vid en dialog mellan SAS och respondenter. Vad den här dialogen slutar i är två sidor som vill förmedla en bild om vad som är skandinaviskt, en diskussion som delat många i Skandinavien.

No description available.

Problemformulering och syfte Personliga varumärken blir en allt vanligare företeelse, men var händer när ett personlig varumärke står inför en krissituation? Syftet med studien är att tillföra nya kunskaper till området genom att undersöka hur ett personligt varumärkes narrativ i rörlig bild kan användas i hanteringen av en förtroendekrissituation. Metod och material Materialet som analyserades var dokumentärserien My Flip Side om Isabella Löwegrips tid efter en förtroendekris. Studien utfördes genom en narrativ analys med analysverktyget aktantmodellen. Ett frågeschema togs fram utifrån aktantmodellen och frågeställningar. Huvudresultat I den narrativa analysen av materialet har ett resultat sammanställts där det går att konstatera hur Löwengrip strävar mot två tydliga mål genom två olika sidor av sig själv. Den specifika förtroendekrisens existens har cirkulerat i dokumentärserien och påverkat de olika sidorna hos Löwengrip på olika sätt vilket skapar ett narrativ som börjar med en polerad Isabella Löwengrip som under seriens gång visar en alltmer sårbar sida. Löwengrip besvarar krisen genom att beskylla media, barndomstrauman och genom att presentera en ny version av sig själv. Den nya sidan delas dock med den Löwengrip som allmänheten tidigare känner. Dessa två sidor brottas om kampen att nå sina mål där budskapen framkommer i olika former.

The purpose of this thesis is to study crisis communication through the organization The Ellen Show and with the crisis they underwent used as a case study. Communication is studied through the company that distributes the program, the producers and the host. To carry out the study, three different questions are used. These questions revolve around response strategies, legitimacy and rhetorical means used by the actors. The main theory used in the study is image repair theory by William Benoit. To support and deepen our analysis based on image repair theory, the concepts of legitimacy by Max Weber as well as rhetorical means were applied. The method used in this study is a qualitative research method and to analyze the collected material a directed content analysis was applied. The material was collected digitally and consists of statements taken from digital magazines. In addition, two videos were collected. The result showed that each actor tries to protect legitimacy in different ways, mainly by focusing on DeGenere´s legitimacy and by proxy also the organization´s. The actors also use different response strategies which varied between the actros. Over-represented in the rhetorical means were the use of different dramatic, emotional and moral-based arguments when trying to influence recipients. The study can be seen as helpful for both organizations that are going through a crisis and those that for preventive purposes plan to acquire knowledge about the subject.

This thesis aims to investigate Swedish PR practitioners’ assessments of and proposed response strategies to the cancellation case of Swedish social media influencer Margaux Dietz. Multiple organisations cancelled their collaborations with Dietz in November 2022 following a criticized video scandal. Furthermore, the thesis aims to examine Swedish PR practitioners’ reasoning of risk in their work with influencer marketing, considering a present “cancel culture”. Two research questions are posed: RQ1: How do Swedish PR practitioners reflect on the cancellation of Swedish social media influencer Margaux Dietz in November 2022, and how would they have handled the situation? RQ2: In what ways do Swedish PR practitioners reflect on the risks of working with influencer marketing in relation to cancel culture? With a sample of nine participants, semi structured interviews were conducted with PR practitioners active in Stockholm, Sweden. The interviews were first analysed through a qualitative content analysis, and thereafter a theoretical framework, consisting of the notion cancel culture as defined by Clark (2020) and Ng (2020), as well as Benoit’s (2015) Image Repair Theory, was applied. Findings suggested that there were five themes present in the interviewees’ responses, (1) Risks of Influencer Marketing, (2) Cancel Culture as Positive, (3) Cancel Culture as Negative, (4) Managing Being Cancelled and (5) Uncertainty. The main conclusions indicated that there was a general uncertainty in practitioners concerning their opinions of the Dietz case. Interviewees both expressed an understanding for and questioned the organisations’ actions in the case, however most would consider cancelling collaborations during similar circumstances themselves due to a need to protect their brands. There was a common reasoning that cancel culture could be limiting and even harmful, and interviewees perceived risks in their work with influencer marketing relating to a loss of control, the human factor and cancel culture.