Restriktionerna och rekommendationerna införda för att bromsa besmittningen av Covid-19,har implicerat en livsstilsförändring hos individen. Restriktionerna har hindrat människanfrån att delta i sociala sammanhang som var normen innan pandemin ochrekommendationerna har uppmuntrat individen att förändra delar av sin livsstil, i syfte attanpassa sig till de nya samhällsförutsättningarna. Uppoffringarna som individen har behövtgöra, intresserade i synnerhet den sociala dimensionen. Till följd av de minskade socialainteraktionen mellan individerna i samhället, har den ekologiska dimensionen upplevtoväntade förmåner. Man kan i stort sett säga att restriktionerna har gjort individens livsstilmer hållbar, ur en ekologisk synpunkt. De ekologiska fördelarna med restriktionernaförväntas dock försvinna när de så småningom lyfts, om inte livsstilen som individen harbedrivit hittills, behålls kvar. För att detta ska ske, behöver den nya, hållbara livsstilen blinormen för standarden för hälsa och välstånd som finns i samhället. Kulturen som driversamhället ska därför präglas av individens hållbara idéer, tankar och handlingar.Den hållbara livsstilsförändringen har varit startpunkten för denna undersökning. Syftet medstudien är att undersöka ifall individen är villig att fortsätta leva efter livsstilen som bedrevsunder pandemin och hur individens inställning till hållbar livsstil i framtiden har förändratsmed införandet av restriktionerna. Under arbetets gång kommer individens beteenden och valatt problematiseras utifrån två teorier som det teoretiska ramverket består av: kulturellresiliens och hållbart medborgarskap. För att uppnå syftet användes en enkätundersökningsom datainsamlingsmetod, där 70 personer svarade och en blandning av en tematiskinnehållsanalys och en deskriptiv statistisk analys som analysmetod. Av resultatet framgår atten stor del av respondenterna är för en fortsatt användning av klimatfrämjanderekommendationer som riktlinje för en mer hållbar livsstil. Samtidigt, har restriktionernapåverkat individen negativt ur en social synpunkt, men medvetenheten att miljön gynnas avdet är något som anses vara positivt av individen. / The social constraints and recommendations that were introduced to mitigate the spread ofCovid-19 virus, has had implications on the individual’s lifestyle, making it more sustainable.The social constraints have prevented the individual from taking part in any social activitieswith numerous people, but the recommendations have motivated the population for a changein some parts of their lifestyle to better accommodate the forced changes many communitieshave experienced due to the pandemic. The sacrifices that the individual had to make werefocused on its social sphere and as a result of that, the environment has experiencednumerous benefits. The pandemic has made the individual’s lifestyle more sustainable for theenvironment. These environmental benefits though, are expected to disappear when thepandemic is over and the social constraints ceases. Although, if this more sustainable lifestylecould continue, this would be a great opportunity to make a step in the right direction. Thiscould only happen if it becomes the new norm for what a good and sustainable lifestyleshould be lived. The culture, with its norms, should therefore be influenced by theindividual’s sustainable ideas, thoughts and actions.The change into a more sustainable lifestyle has been the starting point of this study. Thepurpose of this paper is to examine if the individual is willing to accept a more sustainablelifestyle and if its attitude towards environmentally conscious lifestyle has changed since theintroduction of sustainable recommendations. During the course of the paper, the individual’sattitudes and choices will be problematized through two theories that makes up the theoreticalframework of this study: cultural resilience and sustainable citizenship. To achieve thepaper’s main purpose, a survey was sent digitally, and 70 people answered, and a mixedmethod approach was used to analyse the result. The survey’s outcome was that the strongmajority of individuals would keep the sustainable recommendations as guidelines towards amore sustainable lifestyle. Besides that, the social constraints have influenced the individual’ssocial sphere negatively, but they have also contributed to many advantages for theenvironment.

Klimatförändringar är en komplex risk som innebär nya utmaningar för dagens och framtidens riskhantering. Översvämningsrisken ökar i takt med att skyfall och kraftiga regn blir mer frekventa samtidigt som havsnivåerna stiger. Att samhällen klimatanpassas är av största vikt med tanke på att utsläppsnivåerna fortsätter att öka och en klimatförändring vid det här laget är oundviklig. I städer världen över syns en trend där tidigare industrihamnar omvandlas till områden med vattennära bebyggelse. För att hantera översvämningsrisken är det vanligt att olika typer av översvämningsskydd byggs, till exempel vallar och dammar. Forskning visar att sådana typer av skydd tenderar att leda till minskad riskuppfattning och en slags falsk trygghet som leder till ökad exploatering i översvämningshotade områden. Detta påverkar samhällens resiliens negativt och kan leda till förödande konsekvenser om skydden ger vika. Syftet med studien är att bidra till kunskap om hur klimatanpassningsåtgärder för översvämningar påverkar samhällens resiliens och att undersöka relationen mellan hantering av översvämningsrisk och utveckling av bebyggelse i urban miljö. Avsikten är att detta ska kunna stödja framtida utformande av klimatanpassningsåtgärder för att göra dem så ändamålsenliga som möjligt. Studien genomförs som en kvalitativ fallstudie av Arvika kommuns hantering av översvämningsrisk. Empirin består av utvalda dokument från kommunen samt intervjuer med representanter från räddningstjänst, länsstyrelse och myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Materialet bearbetas med hjälp av innehållsanalys och kopplas till teorier kring resiliens och riskhomeostas. I resultatet framgår att kunskapen kring översvämningsrisk innan en stor översvämning i kommunen var bristfällig och att översvämningsrisk dittills prioriterats bort i kommunens riskinventering. Efter händelsen har kunskapen ökat, samverkan mellan aktörer har förbättrats och arbetssätten hos räddningstjänsten har förändrats. Intervjuerna visar att synen på översvämningsskyddets påverkan på resiliensen är övervägande positiv och att skyddet ses möjliggöra för exploatering i stadens hamnområde, men att detta är behäftat med en viss osäkerhet. / Climate change is a complex risk that entails new challenges for risk management. The risk of flooding increases as sea levels rise and rainfall and heavy rain become more frequent. The adaptation of communities to climate change is of the utmost importance, given that emission levels continue to increase and climate change at this stage is inevitable. In cities around the world, there is a trend where former industrial ports are being transformed into areas with waterfront buildings. To manage the risk of flooding different types of flood protection are built, for example levees, dikes and dams. Research shows that such types of protection tend to lead to reduced risk perception and a false sense of security which in turn results in increased exploitation of flood-threatened areas. This has a negative effect on the resilience of societies and can lead to devastating consequences should the protection break. The aim of the study is to contribute to knowledge about how climate adaptation measures for floods affect community resilience and to investigate the relationship between flood risk management and the development of buildings in urban environments. The intention is that the findings of this study can work as support in future design of climate adaptation measures to make them more efficient. The study is carried out as a qualitative case study of Arvika municipality's management of flood risk. Data are collected from key municipal documents and semi-structured interviews with representatives from the communal emergency service, the county administrative board and The Swedish Civil Contingencies Agency. The material is divided into categories with the help of qualitative content analysis and are later discussed using theories about resilience and risk homeostasis. The results show that the knowledge about flood risk before a major event in the municipality was deficient and that the risk of flooding up to that point had been neglected in the municipality's risk inventory. After the incident, the knowledge has increased, collaboration between actors has improved and the working methods of the emergency service have changed. The interviews show that the view of the flood protection's impact on resilience is predominantly positive and that the protection is seen as enabling exploitation in the city's port area, but that this is subject to a certain degree of uncertainty.

I slutet av 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus vars framfart klassades som en pandemi av WHO i mars 2020. Sjukdomen som följer på viruset, covid-19, har i Sverige klassats som samhällsfarlig sjukdom vilket inneburit att myndigheterna kunnat vidta extraordinära skyddsåtgärder. I april 2020 infördes i Sverige särskilda rekommendationer riktade till äldre som innebar en uppmuntran till frivillig karantän. Med vetskap från tidigare studier om att många uppgett att denna karantän resulterat i sämre psykiskt mående och stor oro frågar sig den här studien vilka faktorer som ligger till grund för denna oro. Studien använder sig av befintliga fritextsvar från en redan genomförd enkät. Genom att jämföra resultaten med en teori om psykologisk resiliens av John Reich framkommer att många av de äldre oroar sig på grund av bristande information, på grund av en känsla av förlorad kontroll och på grund av en stor saknad efter socialt umgänge. Vidare känner sig många hopslagna som en enda stor riskgrupp vilket gör att de har svårare att acceptera myndigheters beslut. Genom att segmentera den grupp som skall nås av risk- och kriskommunikation och genom att motivera myndigheternas beslut ökar man det psykologiska välbefinnandet i gruppen samtidigt som följsamheten troligen ökar. / At the end of 2019, a new coronavirus made its appearance and in March 2020 it was classified as a pandemic by the World Health Organization (WHO). In Sweden, the disease following infection by the virus, COVID-19, has been classified as a danger to society which have allowed the authorities to apply extraordinary measures. In April 2020, the elderly was encouraged to stay in voluntary quarantine. Knowing from earlier studies that this quarantine has resulted in deteriorating psychological well-being and great anxiety, this paper seeks to understand what factors might be contributing to this anxiety. By studying existing text answers from previous studies and analysing them with regards to a theory of psychological resilience by John Reich, results indicate that increased anxiety stems from lack of information, loss of control and a great longing for social contact. Furthermore, many of the respondents feel wrongfully lumped together in a risk category which makes it harder for them to accept decisions made by the authorities. By segmenting the group that is target for risk and crisis communication, and by giving the grounds for decisions taken by the authorities, psychological well-being and compliance to recommendations would probably be increased.

Coronakrisen har varit och är fortfarande i skrivande stund en stor samhällsbörda för många olika typer av organisationer och har varit särskilt påfrestande för gymnasieskolor. Samtidigt har det lett till en god möjlighet att utforska organisationers krishantering. Denna studie är baserad på tidigare forskning om resiliens för att vidareutveckla begreppets förståelse och praktiska innebörd genom att undersöka hur anställdas uppfattningar av organisatorisk resiliens påverkas av demografisk bakgrund och hemarbetsförutsättningar. Studien genomfördes genom en sambandsanalys av enkätfrågor baserade på Mallaks (1998a) principer av resiliens och frågor om demografisk bakgrund samt hemarbetsförutsättningar som riktades åt anställda på gymnasieskolor i Skåne.  Studien identifierade indikationer på ett starkt samband mellan vissa av Mallaks (1998a) principer (framför allt de principer som berör de anställdas egna arbeten) och anställdas uppfattningar av dess hemarbetsförutsättningar. Det identifierades även ett samband med viss demografisk bakgrundsinformation och vissa av principerna, men sambandet var svagare. Detta tyder på att det finns behov att forska vidare på anställdas behov i hemarbete samt för organisationer att tillgodose dessa behov samt undersöka hur anställdas uppfattningar påverkar organisationers resiliens. / The corona crisis has been and still is at the time of writing a major societal burden for many different types of organizations and has been particularly stressful for upper secondary schools. At the same time, it has led to a good opportunity to explore organizations' crisis management. This study is based on previous research on resilience to further develop the understanding of the concept and its practical meaning by examining how employees' perceptions of organizational resilience are affected by their demographic background and working from home conditions. The study was conducted through a correlation analysis of survey questions based on Mallak's (1998a) principles of resilience and questions about demographic background as well as the conditions for working from home aimed at employees at upper secondary schools in Skåne. The study identified indications of a strong connection between some of Mallak's (1998a) principles (especially principles that concern the employees' own work) and employees' perceptions of their conditions while working from home. The study also identified some connection with demographic background information and some of the principles, but this connection was weaker. This indicates that there is a need to further research the needs of employees while working from home as well as for organizations to meet those needs and to examine how employees' perceptions affect the organizations resilience.

En samhällsutveckling som enbart fokuserar på staden går emot de nationella visionerna och således har planeringen även kommit att behandla landsbygdens utveckling med varierande motiv. Landsbygden har sedan tidigare beskrivits som en rural idyll vilket varit en bevarande värd miljö och betydande resurs för staden men är nu en plats för utveckling. Inom planeringen råder ett hållbarhetsideal som ämnas uppfyllas genom tillämpning av urbana normer som därmed styr samhällets utveckling och där det rurala tillskrivs motsatta värden i en stad-landsbygdsdikotomi. Genom att utveckla landsbygden enligt urbana normer och samtidigt bevara dess rurala idyll uppdagas ett problem i hur dessa båda miljöer och funktioner ska sammanfogas eller om landsbygden ersätts. Denna uppsats syftar därför till att undersöka hur det som definieras som landsbygd kan bestå genom en sådan utveckling. För att göra detta är utgångspunkten vad som utgör landsbygd och vidare hur etableringen av landsbygd består. Landsbygden som fenomen undersöks utifrån en aktör-nätversteori (ANT) där perspektivet på hur världen utformas förstås genom dess beståndsdelar och det relationella sambandet mellan dessa. Detta blir studiens teoretiska och metodologiska utgångspunkt där landsbygden analyseras som ett nätverk av ageranden som definierar den. I ANT utgörs världen av ständiga processer där människor och icke-människor agerar. Hur fenomen blir bestående genom dessa processer beror således på hur stabila nätverken är genom dessa föränderliga processer. Därför presenteras resiliens som ett andra teoretiskt perspektiv som belyser hur fenomen kan hantera endogena och exogena, positiva och negativa störningar. Denna undersökning har utförts med ett förutsättningslöst förhållningssätt som ANT förespråkar för att beskriva världen så som den är och inte förklara hur den är. Resultatet har blivit en analys inom vilket konstruktionen av landsbygdsnätverket presenteras. Data för nätverket har erhållits genom etnografiska metoder där nätverkets beståndsdelar och de ageranden som sammankopplar dem förnummits genom direktobservation, dokumentstudier och samtalsintervju. Slutsatserna visar på att landsbygden varit bestående genom samhällets förändring tack vare dess förmåga att utvecklas och anpassas efter rådande förutsättningar. De ageranden som sker i samband med landsbygdsnätverket både upprätthåller det som ett bestående fenomen och formar det. Landsbygd utgörs således av mer än det som framkommer i stad-landsbygds dikotomin och bör därför ses definieras utifrån rådande system och förutsättningar. Trots landsbygdens resiliens kan den inte vara bestående genom störningar orsakade av politik och planering som omkullkastar hela dess funktionella och strukturella sammansättning utan att utvecklas till ett jämviktsläge där den inte längredefinieras som landsbygd. Detta innebär att dess förutsättningar för att utvecklas och hantera störningar bör tas i beaktning om den ska formas eller på andra sätt påverkas av planering.

Officials of varying backgrounds from a sample of nine municipalities in Sweden were interviewed in a semi-structured format regarding the state of their work on food preparedness, challenges and opportunities for working on said topic, as well as the relation between municipalities and national actors related to civil defence. A vast majority of Swedish municipalities were contacted, and the final interviewees were hand-picked from a group of candidates that accepted a request for an interview. A selection process was used that favoured geographic dispersion throughout Sweden as well as diversity in population densities to capture experiences, perspectives and unique conditions from as diverse of a sample as possible. The results showed that, among other findings, unclear instructions exist regarding legal responsibilities for ensuring food preparedness exist, what level of food preparedness is expected and how municipalities can work on improving it, sometimes also limited by financial and personnel constraints. These governance issues in turn have an impact on overall societal resilience in the case of crises, threatening long-term sustainability through the ability to respond to and recuperate after sudden disruptive, societal events. The Swedish Government and its agencies are recognized, both by municipalities and other actors, as needing to give this field increased attention and take decisive policy steps in order to improve food preparedness nationwide and to fulfil the goals of the Swedish civil defence. Steps suggested by the interviewees include explicit and direct instructions to municipalities and other actors on what needs to be achieved, adequate levels of funding toward increasing food preparedness capacity at all levels of government, and reconsidering the national government’s own role in ensuring a sufficient supply of food during peacetime, heightened state of alert and wartime.

Between the years 2010-2015 Sweden received well over 50 000 unaccompanied minors. Many of these young migrants, who arrived without any guardian, have faced numerous adversities and challenges both prior to, and during their journeys to Sweden. After their arrival in Sweden many of the unaccompanied minors are met with new challenges and adversities such as solitude, mistrust from the majority society and adapting to new school and labor market systems. However, in the face of these new adversities, it seems like unaccompanied minors - rather than young migrants who arrived with guardians - are better equipped to overcome and thrive from the new adversities (Çelikaksoy & Wadensjö, 2019). In this research we have specifically directed our focus to those unaccompanied minors who, after their arrival in Sweden, have started their own company.   The aim for this study is therefore to explore entrepreneurship among young adults, who arrived in Sweden as unaccompanied minors. Furthermore we wish to examine how these young adults have faced imminent expectations from the majority society in Sweden and what impact entrepreneurship has had, when it comes to living up to these expectations. During the course of this study a handful of semi-structured interviews have been conducted with young adults between the ages of 20-27, who arrived in Sweden as unaccompanied minors. By using resilience and deservingness as our main theoretical approach to the collected data we come to conclusions which emphasize that entrepreneurship is a strategic trajectory for the unaccompanied minors to legitimate their intentions and prove their worth.

Denna uppsats syftar till att studera platser med kontinuitet genom slutet av den sena bronsåldern på Peloponnesos för att undersöka vilka faktorer som bidrar till kontinuitet genom en period som traditionellt definieras av dess förstörelse och sociala oro. Undersökningen utgår från platser med kontinuitet genom SH IIIB–SH IIIC på Peloponnesos publicerade i Mycenaean Atlas Project, och studerar dessa platser genom en kvantitativt jämförande analys. Studien använder resiliensteori, och undersöker vilka karaktärsdrag hos platserna som möjliggjorde resiliens och kontinuitet genom SH IIIB–SH IIIC. Materialet ställs i relation till huvudsakligen två förklaringsmodeller rörande samhällsnedgången under slutet av sen bronsålder: det torrare klimatet, och social oro. I det sociala perspektivet visar resultatet att en försvarbarhet och isolering från palatsens kontaktnät var fördelaktigt för kontinuitet genom perioden. Ur det klimatologiska perspektivet kan ingen tydlig koppling etableras mellan platsernas karaktärsdrag och deras möjlighet till kontinuitet. / This essay aims to study places with continuity through the end of the Late Bronze Age in the Peloponnese to examine what factors contribute to continuity through a period traditionally defined by its destruction and social unrest. Source material for the essay is confined to places with continuity through LH IIIB–LH IIIC in the Peloponnese published through the Mycenaean Atlas Project, and the places are studied through a quantitative and comparative analysis. The study uses resilience theory and examines what place traits made continuity and resilience through LH IIIB–LH IIIC possible. The source material is put in relation to two explanatory models regarding the societal decline during the end of the Late Bronze Age: the drier climate, and social unrest. In the social perspective, the results indicate that defendable places and isolation from the palace networks are favourable aspects for continuity through the period. No clear link between place traits and continuity can be established in the climatological perspective.

Syfte - Denna studie syftar dels till att undersöka sambandet mellan upplevd autonomi på arbetsplatsen och upplevd utbrändhet. Samt att vidare undersöka huruvida upplevd autonomi har en direkt effekt på utbrändhet eller om effekten medieras genom upplevd yrkesmässig självförmåga (OSE) och resiliens.  Metod - Studiens design utgjordes av en kvantitativ tvärsnittsundersökning i form av fysiska strukturerade enkäter administrerade bland 165 operatörer inom en större svensk industriell organisation. Insamlade data analyserades i en seriell mediator-modell med en regressionsbaserad approach.  Resultat – Upplevd autonomi visade ett svagt, men statistiskt signifikant negativt samband med utbrändhet. Resultaten indikerar även att OSE och resiliens medierar effekten av sambandet mellan autonomi och utbrändhet i ett seriellt förhållande där OSE är positivt associerat med resiliens.  Slutsats - Studien bidrar med kunskap om hur upplevd hög autonomi på arbetet relateras tillökad självförmåga samt högre resiliens och därmed minskar risken för utbrändhet. Resultatet bekräftar tidigare forskning där högre autonomi kan bidra genom att arbetaren innehar resurser till att undvika utmattning. Däremot indikeras att individer med hög självförmåga och resiliens hanterar stressfulla situationer effektivt, vilket kan minska risken för att drabbas av utmattningssyndrom. / Purpose – This paper aims to investigate the effect of perceived job autonomy on burnout. That includes to further investigating if perceived job autonomy affects burnout in a direct pattern or if the effect mediates through occupational self-efficacy (OSE) and resilience in a serial relationship. Methodology – A serial multiple mediator model was empirically tested using a regression-based approach. A total of 165 industrial workers at a larger factory in Sweden participated in the study. Data were collected using a self-report questionnaire. Findings – Job autonomy showed a weak, but statistically significant negative effect on burnout. The results obtained indicated that both OSE and resilience mediated the association in a serial relationship as OSE was positively associated with resilience. Conclusions – This study further expands possible variables and their functions in explaining the relationship between job autonomy and burnout by testing a serial process mechanism that involved OSE and resilience. As expected, the indirect effects of OSE and resilience showed stronger associations with burnout in comparison to job autonomy. The results provide suggestions to organizations for minimizing the risk of burnout among industrial workers. Further research is needed to provide stronger evidence for suggested relationships, limitations are discussed.

Gropkeramiker är en intressant kultur som utmärker sig under mellanneolitisk tid på grund av de mesolitiska jakttendenserna. Denna text undersöker gropkeramikernas förhållningssätt kring motgångar och resiliens, genom att registrera potentiella motgångar inom kulturen. Detta kommer att genomföras genom att sammanställa källor från tidigare forskning kring kulturen samt utgå från den adaptiva modellen där kollaps och resiliens definieras. De sammanställda källorna inkluderar gropkeramikernas kontaktnät, ritualer, diet, osteologiska analyser, DNA - analyser och handel. Uppsatsen har avgränsat det geografiska området där de primära källorna inkluderar lokalerna: Ajvide, Västerbjers och Jettböle. / Pitted ware culture is an interesting culture during the middle neolithic period due to the mesollithic hunting tendencies. This text examines the cultures approach to setbacks and resilience by registering potential setbacks within the culture. This will be done by compiling sources from previous research on pitted ware culutre and by using the adaptive model where collapse and resilience are defined. The compiled sources include the social network, rituals, diet, osteological analyses, DNA - analysis and trade of the pitted ware culture. This essay has defined the geographical area where the primary sources include the sites of: Ajvide, Västerbjers and Jettböle.