På dagens arbetsmarknad bedöms arbetssökanden i stor utsträckning utifrån sitt CV, trots att arbetsgivare i allt större utsträckning efterfrågar personliga egenskaper likt stresstålighet och förmåga att hantera komplexa situationer. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om personlighetsfaktorer eller rekryteringsfaktorer har högst prediktiv validitet för självskattad grad av resiliens i arbetslivet. I syfte att besvara studiens frågeställning tillämpades en kvantitativ ansats. Ett digitalt frågeformulär sammanställdes för att snabbt och smidigt nå ut till deltagare online. Mätinstrumenten IPIP30, COPSOQ II och The Resilience Scale användes för att mäta personlighet, upplevd stress, kvantitativa krav i arbetet, risk för utbrändhet och resiliens. Även data gällande ålder, kön, utbildningsnivå, betyg, tid i nuvarande tjänst och yrkesområde samt total arbetslivserfarenhet efterfrågades med avseende att motsvara vanligt förekommande rekryteringsfaktorer. Data har analyserats från 252 yrkesverksamma deltagare i åldrarna mellan 17-62 (M = 34, SD = 10) år, 62% kvinnor och 38% män. Deltagarnas utbildningsnivå utgjordes främst av gymnasieutbildning eller kandidatexamen, där majoriteten vid undersökningstillfället arbetade heltid och närmare hälften hade en total arbetslivserfarenhet på över tio år. Till att beräkna predicerbarhet för respektive faktorer tillämpades en hierarkisk regressionsanalys i två steg. Studiens resultat visade att personlighetsfaktorer kan predicera en individs förmåga att hantera arbetsrelaterad stress mer tillförlitligt än de vanligt förekommande rekryteringsfaktorerna. Vår analys indikerade även att vanligt förekommande rekryteringsmetoder som CV-granskning inte kan bidra med någon tillförlitlig personlighetsbedömning. Förhoppningsvis kommer vårt resultat bidra till att framtida rekrytering lägger större vikt vid personlighetsfaktorer. / In the Swedish labor market jobseekers are largely judged based on their CV, despite the fact that employers increasingly require personal qualities like resistance to stress and ability to handle complex situations. The aim of the present study was to investigate whether personality factors or common recruitment factors have the highest predictive validity for resilience in work life. A digital questionnaire was compiled to quickly and easily reach respondents online. Measuring instruments IPIP30, COPSOQ II and The Resilience Scale were used to measure personality, perceived stress, quantitative requirements at work, risk of burnout and resilience. Data regarding age, sex, education level, grades, time in current employment and occupational area as well as total work experience were collected in order to collect classical recruitment factors. Data was analyzed from 252 professionals in the ages 17-62 (M = 34, SD = 10), 62% women and 38% men. At the time of the study the majority of the respondents worked full-time and their education level was primarily a secondary education or a bachelor's degree. To calculate the predictability for the current factors, a two-step hierarchical linear regression analysis was implemented. Results showed that personality factors can predict an individual's ability to handle work-related stress more reliably than common recruitment factors. Our analysis also indicated that classical recruitment methods such as CV review could not contribute with a reliable resilience assessment. Hopefully, our results could help enhancing

De globala klimatförändringarna som sker i dag måste tas hänsyn till inom alla aspekter av vårt samhälle. Det är få som inte har hört att medeltemperaturen blir högre, att havsnivåerna stiger och att stormarna blir värre och orsakar mer skada än tidigare. I den fysiska planeringen går det att göra mycket för att guida de globala klimatförändringarnas utveckling i rätt riktning, en riktning som gör att samhället förändras efter de nya förutsättningarna och samtidigt stävjar den snabba utvecklingen de globala klimatförändringarna har i dag. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka vad som kan göras inom den fysiska planeringen för att åstadkomma just detta. Vidare har syftet varit att göra ett idéförslag på Hattholmen i Karlskrona som samlar konkreta lösningar för vad som kan göras på lokal nivå när det gäller de globala klimatförändringarna. Metoderna i detta arbete är kvalitativ innehållsanalys och tillämpningsstudie som används för att besvara frågeställningarna och på sätt belysa arbetes syfte. Den slutsats som kan dras av detta examensarbete är att klimatförändringarna är ett faktum och att mer måste göras inom den fysiska planeringen för att kunna möta de problem som i framtiden kommer bli värre än de är i dag. Utifrån tillämpningsstudien går det att dra en slutsats om att det går att använda lösningar som bidrar till minskade växthusgasutsläpp samtidigt som stadsdelen praktiskt fungerar för de boende och de som verkar i stadsdelen. Resilienta lösningar används för att ta hand om problemet med de högre havsnivåerna, och lösningar från andra stadsdelar används vilka redan har tillämpats med gott resultat på andra ställen.

Klimatförändringarna kommer med effekter så som ökade skyfall och stigande havsnivåer vilket ökar risken för översvämning, något kommuner behöver förhålla sig till i den fysiska planeringen. Den här intervjustudien syftar till att skapa en förståelse för hur södra Sveriges kustkommuner arbetar med klimatanpassning av vattennära bebyggelse utifrån kommuntjänstemännens perspektiv, samt vilka utmaningar och möjligheter de beskriver att det finns vid planeringen av områdena. Syftet är också att undersöka hur arbetet kan förstås utifrån resiliens och hur det kan implementeras i planeringen av vattennära områden. Resultatet visar att kommunerna implementerar resiliens genom att klimatanpassa ny vattennära bebyggelse men att kommuntjänstemännen upplever en svårighet med att klimatanpassa redan befintlig bebyggelse. Avslutningsvis upplevs politiken ha en stor betydelse för kommuntjänstemännens förutsättningar att arbeta proaktivt och långsiktigt med klimatanpassning. / The climate changes come with effects as increased rainfall and rising sea levels, which increases the risk for flooding, something that municipalities must consider in their spatial planning. This interview study aims to create an understanding of how coastal municipalities in southern Sweden work with climate adaption of waterfront buildings from the municipal officials' perspective. The purpose is to investigate how the municipals officials describe what type of challenges and opportunities there are when planning these areas. The aim is to examine how to understand the working process from a resilience perspective and how resilience can be implemented in the planning of waterfront areas. The findings show that municipalities implement resilience by adapting new waterfront buildings for climate change. However, they have found it difficult to adapt the already existing buildings. Finally, politics has a major role for the municipal officials' ability to work proactively and long-term with climate adaption.

Denna rapport tar avstamp i forskning om resiliens och ekosystemtjänster. Vidare syftar studien till att framställa en grundläggande grönytefaktor-modell för att främja resiliens genom att undersöka vilka grönytefaktorer som ska finnas med. För att besvara frågeställningen: Vilka grönytefaktorer ska finnas med i den grundläggande modellen för att främja högre resiliens i staden?tillämpas de kvalitativa metoderna innehållsanalys och fokusgrupp. Innehållsanalysen innefattar en tematisk analys över Stockholm, Göteborg och Malmös befintliga grönytefaktor-modeller och fokusgruppen består av tjänstemän från Norrköpings kommun. Det empiriska materialet kopplas till det teoretiska ramverket om resiliens och mynnar ut i en framställd grundläggande grönytefaktor-modell som utgår från de tre perspektiven: sociala värden, biologisk mångfald och klimatanpassning. De grönytefaktorer som resultatet av rapporten visat bidrar till högre resiliens och som integrerats i den framtagna grundläggande modellen är: genomsläppliga ytor, gröna markytor, träd, nya träd, bevarade träd, buskar, gröna tak, gröna väggar, dammar, vattendrag och diversitet i grönska. / This report aims to examine what a fundamental biotope area factor (BAF) should contain to support resilience in urban areas based on scientifical studies on resilience and ecosystem services. To be able to address this issue the qualitative methods content analysis and focus group have been used. The content analysis consists of three existing municipal BAF-models from Stockholm, Gothenburg and Malmö. The result of the focus group is based on the experience and knowledge of five officials at the municipality of Norrköping planning office. This study’s empirical material is linked to the theoretical framework of resilience and is the foundation for the BAF-model in the report which is based on the three perspectives: social values, biodiversity and climatization. The factors that this report has found increase resilience in urban areas are: permeable areas, green ground areas, trees, new trees, preserved trees, shrubbery, green roofs and walls, ponds, water courses and diversity in greenery.

"I can't stop raving" is a qualitative study based on five semi-structured interviews with young women who participate in the rave culture of Stockholm, Sweden. The study aimed to explore in what ways these women's experiences are characterised by safeness and worries. It identifies what risk and protective factors are prevalent in the environment, and what strategies these women employ to negotiate the risks. Proceeding from risk and resilience research, further focus lies on negotiative processes of risk versus pleasure, to understand what actions propel participation in rave culture. Judith Butler's theories on performativity and agency were employed as models to situate risk-taking as part of identity-making processes. The study results tell how the young participants sometimes experience worry in the environment, but also their awareness and resilient capacities towards the risks involved. The community experience within rave culture was further identified as a strategic protective factor, in the informants' pursuit of risk reduction. The study also identifies how Swedish political discourse on narcotics negatively impacts the participants' reliance on law enforcement and health services, even when facing explicit risk situations, indicating evident challenges for mainstream society to interact with rave culture and its participants. / ”I can’t stop raving” är en kvalitativ studie som bygger på fem semistrukturerade intervjuer med unga kvinnor som deltar i Stockholms ravekultur. Studien har syftat till att undersöka hur de unga kvinnorna upplevelser präglas av trygghet kontra oro. Vidare undersöktes vilka risk- och skyddsfaktorer som finns i miljön samt vilka strategier de unga kvinnorna använder sig av för att hantera riskerna. Studien utgår från risk- och resiliensforskning och förhandlingsprocesser mellan risk och njutning har satts i fokus för att förstå mekanismerna bakom ravedeltagandet. Judith Butlers teorier om performativitet och agentskap har använts som modell för att situera risktagandet som del av identitetsskapande processer. Studiens resultat visar på att de unga deltagarna ibland upplever oro i sammanhanget, men att det finns en riskmedvetenhet och resilienta egenskaper hos individerna. Den upplevda gemenskapen inom ravekulturen identifierades som en strategisk skyddsfaktor i informanternas strävan efter riskreducering. Studien identifierar även hur den samhälleliga diskursen om narkotika negativt påverkar deltagarnas tillit till myndigheter—även vid explicita risksituationer—vilket indikerar utmaningar för majoritetssamhället att bemöta ravekulturen och dess deltagare.

Syftet med studien var att undersöka hur känsla av sammanhang (KASAM) påverkas i vuxenlivet hos individer som farit illa i barndomen. Tidigare forskning tydliggör vilken omfattande problematik det kan vara. Vidare undersöker studien betydelsen av vändpunkter och motståndskraft för posttraumatiskt växande. Den kvalitativa metoden består av sex semistrukturerade intervjuer. Den kvantitativa metoden innefattar en webbenkät där 101 respondenter deltog. Antonovskys KASAM tillsammans med Mays existentialism och Honneths erkännandeteori lägger grunden för studiens teoretiska ansats. Resultatet visar att en förlust av grundtillit och egenvärde i barndomen leder till en svag känsla av sammanhang. Urvalsgruppens KASAM-värden var avsevärt lägre än normalbefolkningens, dock med hög meningsfullhet. I vuxenlivet tycks det viktigt att ta igen barndomens förluster. Samtalsstöd med ett salutogent synsätt kan kompensera för denna förlust. Det tillsammans med meningsskapande processer kan leda till posttraumatiskt växande. / The aim of this study was to examine how sense of coherence (SOC) is affected in adulthood in people who have suffered from adverse childhood experiences. Previous research indicate on how comprehensive of a problem this is. We also wanted to examine the impact of turning points and resilience for posttraumatic growth. The qualitative method consists of six semi- structured interviews. The quantitative method is composed of a web survey in which 101 respondents participated. Antonovsky's SOC together with May's existentialism and Honneth's theory of recognition lays the foundation for the study's theoretical approach. The result shows that a loss of basic trust and intrinsic value in childhood leads to a low sense of coherence. Participants SOC values was significantly lower than the normal population, however they scored high on meaningfulness. In adulthood it seems important to reclaim these losses from childhood. Different types of counseling with a salutogenic approach can make up for that loss. This, together with meaning-making, can lead to posttraumatic growth.

Syftet med studien är att ur ett individperspektiv undersöka HR-medarbetares upplevelser av HR-transformation. Studien besvarar följande frågeställningar: Hur påverkar den pågående HR-transformationen HR-medarbetarnas nuvarande arbetsuppgifter och funktion? Vilka förändringar anser HR-medarbetarna har påverkat deras upplevelser av HR-yrket? Hur ser HR-medarbetarna på HR-transformation i framtiden? Studiens syfte besvaras med kvalitativ metod genom sex semistrukturerade intervjuer med HR-medarbetare. Studiens teoretiska utgångspunkter som används för att analysera det empiriska materialet är konceptet HR-transformation, shared service, HR-medarbetarens olika roller samt resiliens. Resultatet visar att HR-medarbetarna upplever olika grad av HR-transformation, där den största förändringen är att administrativa arbetsuppgifter minskar tack vare digitaliseringen, men att det operativa arbetet fortfarande är väldigt viktigt. Strategiska arbetsuppgifter och HR-perspektivet har fått utökat utrymme och ökad betydelse i organisationer. Intervjupersonerna kan ses ha en resilient förmåga, de påvisar en anpassningsförmåga till de förändringar som sker och har en positiv inställning till dessa. HR-medarbetarna ser flera möjligheter i framtiden med en fortsatt HR-transformationsresa, där allt fler arbetsuppgifter förändras för att ge värde till organisationer, vilket tyder på att HR:s betydelse därmed fortsätter att öka. / The aim of this study is to investigate HR professionals’ experiences in an individual perspective of HR transformation. The study answers the following questions: How does the ongoing HR transformation affect the current HR task and function of HR professionals? What changes does HR professionals believe have affected their perception of the HR profession? What does HR professionals think about HR transformation in the future? The purpose is answered with a qualitative method through six semi structured interviews with HR professionals. The theoretical frameworks that is used to analyze the empirical material is the concept of HR transformation, shared service, HR professionals different roles and resilience. The result shows that HR professionals experiences varying degrees of HR transformation, the biggest change being that administrative tasks decreases, thanks to digitalization, but operational work is still very important. Strategic tasks and the HR perspective have an increased position and a greater importance. The respondents have a resilience capacity, they are showing an adaptability to unforeseen changes and have a positive attitude. The HR professionals are positive to the future with many possibilities, in a continued HR transformation journey, where more tasks are being changed to add value to the organizations, which indicates that HR’s importance therefor will continue to increase.

This report presents a case study on the Water and Sewage (abbreviated as WS in the following) system of Stockholm, which is faced with several challenges over the coming decades. The purpose is to explore the current and future threats and challenges that can have an impact on the WS system, with the aim of identifying a sustainable and resilient way of handling potential issues and incorporating a wider perspective when planning for a continued water and sewage infrastructure of sufficient capacity and quality. The study asks what the current and potential future challenges for the Stockholm WS system are, what is required to enable a sustainable and resilient WS system in a long-term perspective, which actors are involved or need to be involved beyond Stockholm Water, to provide Stockholm with a resilient and sustainable WS system, and what would be required for efficient governance? A content analysis of literature was made in order to develop three possible future scenarios, each with its own set of challenges. The scenarios were discussed with several interviewees from the WS-sector. The information provided during the interviews was used in a resilience analysis, based on the framework developed by the Resilience Alliance Workbook for Practitioners. A discussion follows in relation to the connected theoretical concepts of futures studies, resilience theory, governance and sustainability. The findings in this study suggests that the main challenges facing the WS system are primarily climate change and population increase. The WS system has to expand to support a growing population, as well as be adapted to cope with the consequences of climate change. Also pulse disturbances, such as sabotage and bio-terrorist attacks, were discussed and constitute a worry to which there is less preparedness. Further, a different challenge was found in the difficulties in planning for this required expansion and development where there is a lack of support, funding, communication and division of responsibilities. In order to retain a WS system that is able to provide high quality water services of sufficient quantity, communication and coordination between actors need to improve, and someone has to take a lead in continued work to ensure that all actors and stakeholders move in the same direction. Long-term planning is required on all parts, and there is a need to make decisions that will enable a sustained water and sewage structure in the long run. It is also required that water is made a priority; that water and sewage related issues are allowed more space in the municipal planning process and are discussed at a much earlier stage. Further, all municipalities will face challenges that concerns the WS system, leading to an increasing requirement of a more extensive regional cooperation, where planning and development occurs across municipal borders, focusing on watershed- and drainage areas. This study focuses on specified resilience, which means that only a limited number of challenges and events that could affect the WS system have been studied. Further studies are encouraged to determine the general resilience of the system, and provide a more detailed and comprehensive assessment.

Under år 2020 drabbades världen av Covid-19 pandemin vilken kom att få förödande konsekvenser för samhället i stort. Med tanke på att det är sannolikt att världen i framtiden kommer att stå inför nya pandemier är det av stor vikt att organisationer kan ta lärdom av Covid-19 pandemin för att i framtiden kunna utveckla resilens. Begreppet resiliens innebär att kunna anpassa och återhämta sig efter den förändring en pandemi innebär, för att kunna hantera den bättre. För att kunna utveckla resiliens är en viktig del det proaktiva arbetet. Syftet med denna rapport är därför att med grund i resiliens- och krishanteringsteori studera hur Region Östergötland förberedde sig för att hantera Covid-19 pandemin. För att kunna genomföra detta har åtta respondenter deltagit i semi-strukturerade intervjuer. Samtliga informanter har alla på ett eller annat sätt arbetat med beredskap inför kriser och pandemier i Region Östergötland. Intervjuerna transkriberades och data analyserades i enlighet med analysmetoden tematisk analys. Sju övergripande teman identifierades.      · Framgångsfaktorer     · Att förstå vad en pandemi innebär     · Dynamiskt förhållningssätt     · Ogenomtänkta förutsättningar     · Avvikelser från arbetsordning     · Samverkan     · Stabsläge  Utifrån dessa teman kan vissa slutsatser kring Region Östergötlands beredskapsarbete inför Covid-19 pandemin dras. Vissa aspekter var väl förberedda medan det finns förbättringspotential gällande andra. De framgångsfaktorer som identifierats är främst hur man planerat för att öka antalet vårdplatser samt bemanna dessa. Även ledningsstrukturen vid förhöjd beredskap har varit en stabil grund under Covid-19 pandemin. De områden där rapporten kommit fram till att det finns förbättringspotential är kopplade till det långa händelseförlopp som Covid-19 pandemin har inneburit samt ett ökat behov av ett helhetsperspektiv.

Musikterapi vid psykotrauma är sparsamt utforskat i Sverige. De få resultat som finns tyder på att musikterapi vid psykotrauma kan vara en effektiv behandlingsform. Frågan om resiliens och dess betydelse vid behandling med musikterapi av psykotrauma är även det sparsamt utforskat. Syftet med föreliggande uppsats är därför att utforska hur tre musikterapeuter med erfarenhet av psykotraumabehandling, ser på resilienta förhållningssätt i patientbehandlingar. Forskningsfrågorna är: Hur uppfattar musikterapeuterna begreppet resiliens? På vilket sätt tänker musikterapeuterna att de kan bidra till resilienta förhållningssätt? Vilka musikterapeutiska metoder kan bidra till utvecklandet av resiliens? Studien bygger på tre semistrukturerade intervjuer vilka analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i form av ett övergripande tema: Resursorienterad musikterapi bidrar till resiliens vid behandling av psykotrauma uppbyggt av tre huvudkategorier som utgörs av en rad underkategorier. Avslutningsvis diskuteras resultatet i relation till teoretiska utgångspunkter om resiliens och musikterapi vid behandling av psykotrauma samt dess betydelse för musikterapi, och idéer till framtida forskningsarbeten presenteras. / Music therapy in psychotrauma has been scantily explored in Sweden. The few results available suggest that music therapy in psychotrauma can be an effective treatment. The question of resilience and its importance in treating psychotrauma with music therapy has also been sparsely explored. The purpose of the present thesis is, therefore, to explore how three music therapists with experience in psychotrauma treatment look at resilient approaches in patient's treatments. The research questions are: How do music therapists understand the concept of resilience? In what ways do music therapists think they can contribute to resilient approaches? Which music therapeutic methods can contribute to the development of resilience? The study is based on three semi-structured interviews that were analyzed using qualitative content analysis. The result is presented in the form of an overall theme: Resource-oriented music therapy contributes to resilience in the treatment of psychotrauma. The theme consists of three main categories, which in turn comprise a number of subcategories. Finally, the results are discussed with theoretical points of departure on resilience and music therapy in treatment in psychotrauma. An insight into the importance of the work to music therapy is provided, and ideas on future research work that can be further developed are presented.