Sveriges säkerhetsstrategi baseras på en totalförsvarsprincip, vilket inom forskningen tillskrivits en nyliberalistisk styrmetod som skapar säkerhet genom att bygga ett resilient samhälle. Det resilienta samhället och totalförsvarsprincipen innebär att hela samhället involveras i skapandet av motståndskraft gentemot hot. Utan medborgare som vill vara delaktiga i principen faller säkerhetsstrategin. Etablerad forskning har svårt att koherent beskriva hur medborgare i ett land som Sverige ställer sig till totalförsvarsprincipen. Genom en kvalitativ intervjustudie kan drivkrafter för att bidra till samhällets motståndskraft, i studien kallat medborgerlig motståndskraft, undersökas bland medborgare i totalförsvarets frivilligorganisationer. Medborgerlig motståndskraft utgör studiens teoretiska bidrag där fenomenet undersöks genom lockelser för samhälleliga yrken samt viljan att ingå i samhälleliga sammanhang. Här har teorier om pro-samhälleliga beteenden respektive sociala rörelser tillsammans bildat ett teoretiskt ramverk. Resultatet visar att frivilligmedlemmarnas drivkrafter för medborgerlig motståndskraft består av en inre altruism och ett rationellt sökande efter trygghet. Samtidigt påvisas kontextens betydelse för deras insikt för att engagera sig. Dessutom visar resultatet att flertalet av drivkrafterna medborgarna har, härstammar eller stärks av behållningen frivilligmedlemmarna får av sin delaktighet. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att trots Sveriges långa tid av fred och vald styrmetod finns det hög medborgerlig motståndskraft men det är avgörande att staten kultiverar denna potential om den ska komma samhället till nytta. Studien bidrar till forskning om medborgarnas roll i det resilienta samhället samt forskning om motståndsrörelser, men också insikter om faktorer som bör kultiveras i skapandet av en säkerhetsstrategi baserad på medborgerlig delaktighet i totalförsvaret.

I denna uppsats är syftet att undersöka vad som görs för att minska den äldre befolkningens sårbarhet för urbana värmeöar och värmeböljor i Uppsala. Detta görs genom en kvalitativ innehållsanalys av dokument från Uppsala Kommun och Folkhälsomyndigheten, samt semistrukturerade intervjuer med tjänstemän från Uppsala Kommun, Länsstyrelsen i Uppsala och Region Uppsala. De åtgärder som vidtas för att förbättra resiliensen mot värme är klimatanpassningsåtgärder och riskhanteringsstrategier. Detta innebär att införa mer grönstruktur i hela staden och lokalisera äldreboenden på lämpliga platser och med lämplig utformning. Riskhanteringsstrategierna är ett varnings- och beredskapssystem som är till för att informera de kommunala verksamheterna och allmänheten om risker och åtgärder som kan vidtas för att minska sårbarheten. Det visar sig även att det finns förbättringspotential när det gäller de olika åtgärderna för att stärka motståndskraften i framtiden. Detta är framför allt att nå ut till allmänheten när det kommer till riskhanteringsstrategierna, samt få in fler gröna ytor i staden.

Med dagens tekniska utveckling har hotbilden kring cyberattacker ökat, vilket gör att företag söker strategier och lösningar för att uppnå ökad resiliens. Studien undersöker således hur organisationer, med utgångspunkt i risk- och krishantering, organiserar samt strukturerar sig för att uppnå ökad cybersäkerhet och följaktligen resiliens mot cyberattacker, det studien benämner cyberresiliens. Genom identifiering och analys av faktorer, vilka bidrar till cyberresiliens, identifieras tre huvudvägar företag kan ta för ökad cyberresiliens: organisatoriska strukturer, rollfördelning och strukturerade arbetsprocesser, vilka utgör studiens analysmodell. Studien bygger på en kvalitativ ansats vilken grundar sig i semistrukturerade intervjuer med konsulter inom cybersäkerhetsområdet. Resultatet indikerar genom studerande av de tre vägarna att risk- och krishanteringselement används för att uppnå ökad cyberresiliens. Dock upptäcks brister i det proaktiva arbetet och decentraliseringsprocesser, vilka förhindrar effektivt arbete och mynnar ut i den övergripande slutsatsen att en integration av fler anställda behöver ske för att skapa mer medvetna organisationer för ökad cyberresiliens.

Denna uppsats undersöker de naturliga miljörisker och naturfaror som finns i Uppsala stad, vilka konsekvenser de kan generera och vilken motståndskraft staden har för att stå emot dessa. Den har också undersökt om teorierna om sårbarhet och resiliens inom katastrofhantering har någon förankring i det arbetssätt som verkställande aktörerinom Uppsala stad utgår ifrån. Metoden som används är en kvalitativ fallstudie som inkluderar intervjuer med anställda inom kommun och länsstyrelse, samt granskning av rapporter. Det som framkommit är att det finns risker för extraordinära naturhändelser såsom översvämning, värmebölja, torka, stormar. Översvämning värderas som en av de större riskerna, där både skyfallsöversvämning och höga flöden i Fyrisån är relevanta, där tusentals människor riskerar att drabbas. Det har också framkommit att Uppsala stad har vissa sårbara områden såsom bebyggelse nära Fyrisån och centrala områden med mycket hårdgjorda ytor. Sårbara grupper identifieras som äldre och sjuka, samt personer på landsbygden med egen brunn. Uppsala uppfyller dock flera kriterier för att vara resilient med mycket förebyggande arbete med riskkartor, bedömningar och scenarion. Kommunen har också implementerat åtgärder som visar på resiliens såsom barriärer mot översvämning med mera. Det går dock inte att konstatera om Uppsala är resilient eller sårbart, utan vidare forskning rekommenderas.

No description available.

Professionella som arbetar med traumatiserade klienter löper risk att själva utveckla symtom på psykisk ohälsa, till exempel symtom på sekundär traumatisering som i längden kan leda till utbrändhet om det inte uppmärksammas och tas omhand. Flera faktorer brukar spela in så som hur arbetet är organiserat, trygghet i personalgruppen, utbildning och erfarenhet, antal år i yrket, tillgång till handledning och så vidare. Handledningens betydelse för professionella kan inte nog uppmärksammas. Vi har därför genomfört en kvalitativ intervjustudie i vilken vi har gjort en ansats att ta reda på handledares tankar och erfarenheter kring fenomenet sekundär traumatisering, hur resiliens kan byggas hos yrkesverksamma, hur chefens medverkan påverkar handledningen och gruppens betydelse. För att fördjupa förståelsen har vi använt oss av teorier kring sekundär traumatisering, affektsmitta/spegelneuron, gruppens betydelse i handledning och handledarens roll över tid kopplat till digitalisering. / Professionals working with traumatized clients are at risk of developing symptoms of secondary traumatization, which in the longrun can lead to fatigue and burnout if it goes unattended. It’s multifactorial with factors such as organizational factors, education, experience, years in the workfield, access to supervision and so on. We can’t give enough credit to the importance of supervision in the field of social and therapeutic work and therefore we’ve done this study giving voice to the supervisors. Supervisors in this field have lots of experiences, thoughts and knowledge regarding how to tend to professionals at risk of developing symptoms of secondary traumatization as well as how to build resilience in professionals. If group-supervision is a place where the boss attends or not is another question we’ll try to understand more about. We’ve used theories on secondary traumatization, affect contagion/mirror neurons, the significance of the group in supervision and the supervisor’s role over time linked to digitalization.

I dagens samhälle ser vi att kvantiteten av kriser ökar. Små och medelstora företag är den kategori av företag som drabbas värst och därav har intresset för entreprenöriell resiliens inom forskning ökat. Kunskapen kring entreprenöriell resiliens i små och medelstora företag är fragmenterad och illa definierad. Syftet med denna studie är att utveckla förståelsen om entreprenöriell resiliens genom att studera de aktiviteter små och medelstora företag inom detaljhandeln i Skaraborg genomför på grund av en finansiell konjunkturnedgång. Studien ämnar bidra med förståelse och förklaring av de aktiviteter företag arbetar med för att skapa entreprenöriell resiliens i små och medelstora företag inför och under en finansiell konjunkturnedgång. Studien har genomförts genom ostrukturerade intervjuer med företagsledare i små och medelstora företag inom detaljhandeln. Studien visar vikten av både preventivt och adaptivt arbete för att stärka motståndskraften i små och medelstora företag inför och under en konjunkturnedgång. Studien belyser också vikten av erfarenhet och lärande inom organisationen vilket utgör en grund för företagens arbete med entreprenöriell resiliens. Studien indikerar hur erfarenhet av tidigare hantering av konjunkturnedgångar påverkar dagens aktiviteter i företaget. Undersökningens resultat visar att entreprenöriell resiliens är en ständigt pågående process. / In today's society, we observe an increasing number of crises. Small and medium-sized enterprises are the business category most adversely affected, which is why interest in researching entrepreneurial resilience has grown. However, knowledge about entrepreneurial resilience in small and medium-sized enterprise remains fragmented and poorly defined. The purpose of this study is to enhance our understanding of entrepreneurial resilience by studying the activities of small and medium-sized enterprises within the retail sector in Skaraborg due to a financial economic downturn. The study aims to contribute to our comprehension and explanation of the strategies employed by companies to foster entrepreneurial resilience before and during such downturns. The study employed unstructured interviews with business leaders from small and medium-sized enterprises in the retail sector. The findings underscore the significance of both preventive and adaptive measures in strengthening the resilience of enterprises prior to and during economic downturns. Additionally, the study emphasizes the value of experience and organizational learning as foundations for companies' efforts to cultivate entrepreneurial resilience. The study indicates that past experiences of managing economic downturns influence present-day activities within companies. The survey results demonstrate that entrepreneurial resilience is an ongoing process.

Med tanke på att mer än hälften av jordens befolkning numera lever i städer och trenden fortsätter stiga, blir det allt viktigare att skapa resilienta städer. Städer som är resilienta är mer motståndskraftiga och mindre känsliga mot störningar. För att rikta fokus mot kommunal planering har inriktning gjorts mot begreppet social-ekologisk resiliens. En stad som är social-ekologiskt resilient kan främja ekosystemtjänster långsiktigt i de störningar urbana miljöer kan utsättas för. Ekosystemtjänster är beroende av biologisk mångfald och för att inte göra avkall på biologisk mångfald är det viktigt att markanvändningen planeras väl. I studiens teoretiska referensram beskrivs därför sex strategier som kan användas inom kommunal planering för att främja social-ekologisk resiliens. Syftet med arbetet är att undersöka hur kommunalt planeringsarbete ser ut för social-ekologisk resiliens i dagsläget samt vilka likheter och skillnader som finns kopplat till experters utlåtanden och studiens teoretiska referensram. Målet är att redogöra för denna skillnad och hur det skiljer sig för att synliggöra vad som behöver förbättras på kommunal nivå för att främja social-ekologisk resiliens. Metoden för att ta reda på det var i form av kvalitativa intervjuer av experter samt kommunala planerare från tre av Sveriges största kommuner: Stockholm, Göteborg och Uppsala. Till de kommunala intervjuerna gjordes även en kompletterande innehållsanalys av de tre kommunernas översiktsplaner för att ge ytterligare information där den var bristande i resultatet av intervjuerna. En jämförelse gjordes sedan mellan social-ekologisk resiliens enligt experternas utlåtande, teoretiska referensramen och kommunal planering.  Resultatet visar att kunskap om begreppet social-ekologisk resiliens saknas bland de studerade kommunerna. Alla kommuners planering strävar efter att arbeta för vad Folke (2006) definierar som social-ekologisk resiliens utan att göra det medvetet. Det finns kopplingar till begreppet inom dessa kommuners planering, men används inte aktivt att sträva efter i planeringen. Däremot arbetar samtliga av kommunerna indirekt med strategier för social-ekologisk resiliens med prioritering av de kortsiktiga, rekreativa och hälsofrämjande kvaliteterna för människan. Med grund i den bristande kunskapen och den indirekta planeringen för social-ekologisk resiliens dras slutsats i att den viktigaste av strategierna är att bredda deltagandet och främja lärandet för att öka kunskap och förståelse kring varför diverse beslut tas. Tvärsektionellt arbete kan bidra till att rätt kunskap finns när motsägande intressen ställs mot varandra vid beslutsfattande. / Given that more than half of the world's population now lives in cities and the trend continues to rise, it is becoming increasingly important to create resilient cities. Cities that are resilient are more resistant and less sensitive to disturbance. In order to limit the scope of the study to municipal planning, the focus has been centered on the concept of social-ecological resilience. A city that is social-ecological resilient can promote ecosystem services in the long run in the urban environment despite the disruptions that it can be exposed to. Ecosystem services are dependent on biodiversity, and in order not to compromise biodiversity, it is important that land use is well planned. The study's theoretical framework, therefore, describes six strategies that can be used in municipal planning to promote social-ecological resilience. The purpose of the study is to investigate how the theoretical framework and the interpretations of experts differ from the municipal planning and analyze similarities and differences between them. The aim is to account for these differences in order to show what needs to be improved at the municipal level to promote socio-ecological resilience. The methods consisted of qualitative interviews with experts on the subject area and municipal planners from three of Sweden's largest municipalities: Stockholm, Gothenburg and Uppsala. A content analysis was also made on municipal plans to supplement the interviews. Finally, a comparison was made between social-ecological resilience through the experts’ points of view, the theoretical framework and municipal planning. The results show that knowledge of the concept of social-ecological resilience is lacking among the municipalities studied. The planning of all municipalities strives unconsciously to work for what Folke (2006) defines as social-ecological resilience. Although there are links to the concept within municipal planning, it is not used actively towards planning. On the other hand, all municipalities examined in the study indirectly work with strategies for social-ecological resilience, with priority given to the short-term, recreational and health-promoting qualities for humans. The study concludes that the most important of the strategies for social-ecological resilience is to broaden participation and promote learning, in order to spread more knowledge and understanding about why various decisions are made. Internal interaction between departments can also lead to the availability of right knowledge when conflicting interests are set against each other in decision-making.

No description available.

Bakgrund: Sedan mitten av 1900-talet har antalet internationella turister ökat kontinuerligt över hela världen. Samtidigt har flertalet nischade turismformer vuxit sig starka, en av dem är ekoturismen med dess miljöetiska förhållningssätt. Dock har tidigare forskning visat att turismindustrin är en bidragande faktor till den oacceptabla globala förändring vi står inför idag. Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie är att identifiera ekoturismens effekter på miljön i relation till konceptet för jordens nio planetära gränser. Studien riktar sig till aktörer inom turismbranschen för att tillhandahålla kunskap om hur ekoturismen påverkar miljön. Med detta syfte i åtanke formulerades följande frågeställning: - Hur förhåller sig ekoturismens effekter på miljön till jordens nio planetära gränser? Metod: Genom en kvalitativ innehållsanalys, som presenteras i form av en kartläggning, ger studien en översiktlig bild av vad för typ av effekter ekoturismen har samt hur de förhåller sig till jordens nio planetära gränser. Uppsatsen har en deduktiv ansats, då den tar avstamp i teori rörande ekoturismens miljöetiska förhållningssätt. Detta testas sedan gentemot ett aktuellt och nyintroducerat koncept inom miljövetenskapen, för att identifiera eventuella effekter på miljön. Resultat och slutsats: Resultatet av vår studie visade att ekoturismens effekter på miljön både bidrog till en ökning och minskning av en eller flera planetära gränsers processer. Den slutsats vi kom fram till var således att ekoturismen har effekter som påverkar miljön. Dessutom upptäckte vi att den större delen av dem kan anses vara hållbara i förhållande till konceptet för jordens nio planetära gränser.