Syftet med studien var att ta reda på hur chefer och kökspersonal på förskolor arbetade för att främja goda matvanor hos barn enligt de nationella riktlinjer som finns.Metoden som användes var kvalitativ intervjuundersökning med fem förskolechefer och fem kökspersonal i en kommun i östra Svealand. Kravet för att medverka i undersökningen var att förskolorna skulle tillaga och planera maten på egen hand. I kommunen fanns det 65 förskolor som lagade och planerade maten själva. Lottdragning tillämpades för att välja ut vilka förskolor som skulle delta i undersökningen.Resultatet visade att förskolecheferna hade det yttersta ansvaret för att Statens livsmedelsverks riktlinjer följdes men de delegerade ansvaret till kökspersonalen då dessa ansågs vara experter inom området. Resultatet visade dock att kökspersonalen inte följde riktlinjerna till fullo, då de ansåg att de hade tillräckligt med kunskap. Förskolans ekonomiska situation bidrog också till vilken mat man kunde erbjuda barnen. Förskolecheferna ansåg att ett sätt var att laga så mycket mat som möjligt från grunden, först och främst för att kunna hålla matkostnaderna nere. De var även noga med att göra barnen delaktiga och få förståelse för sin egen kost.Slutsatsen visade att det trots regelbunden kontakt, fanns brister i kommunikationen mellan förskolechefer och kökspersonal samt brist på tydliga ramar och riktlinjer för vad som ska följas i arbetet. Förskolechefen och kökspersonalen bör ha en gemensam uppfattning kring i vilken omfattning riktlinjerna ska eller bör följas för att uppnå en god standard på maten. Förskolans ekonomiska situation hade en stor betydelse för kökspersonalens planering av matinköp. Hade förskolan en stram budget, var ett sätt för att få ner kostnaderna att laga mat från grunden och byta ut dyrare livsmedel. Alla förskolor var måna om att barnen skulle få i sig näringsriktig mat av god kvalité. / The aim of the study was to observe how preschools apply nutritional guidelines in order to promote healthy eating habits among children. The method used was a qualitative approach in which five preschool heads and five kitchen staff in a community in the eastern part of Sweden were interviewed. To participate in the study, all food preparation and menu planning had to be done by the preschool themselves. Preschools not meeting the requirements were eliminated, and the remaining preschools, fifty in total, were randomly selected.The results of the research showed that it was the head of the preschool who was responsible for upholding the National Food Administration guidelines; however, the responsibility was delegated to the kitchen staff with expertise in nutrition. The economic situation of each preschool affected the nutritional value of the food being served.The conclusion showed that despite regular contact, there was a lack of communication between the preschool managers and kitchen staff. The economic situation had a great impact on the kitchen staff regarding planning and grocery shopping. If the preschool had a tight budget, a way to cut costs was to cook from scratch and replace more expensive foods. All respondents were eager to serve the children nutritious food of good quality.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka hur utredningar och bedömningar genomförs och på vilka grunder beslut om mottagande till grundsärskolan fattas. Antalet elever mottagna i grundsärskolan har under de senaste 10-15 åren ökat, invandringen har ökat och den medicinska forskningen har utvecklats. Detta har medfört att vi har fått nya elevgrupper i grundsärskolan. För att undersöka vårt syfte har vi genomfört intervjuer med rektorer/ särskolesamordnare i tre olika kommuner. Vi har sedan utifrån våra intervjuer jämfört dessa kommuners rutiner med de riktlinjer och rekommendationer som vi funnit. Därefter valde vi att fördjupa oss i en av dessa kommuner och intervjua de personer som i sin profession gör de bedömningar som ska/bör göras, pedagogisk, psykologisk, social och medicinsk bedömning, och som tillsammans ska klargöra om eleven är aktuell för att bli mottagen i grundsärskolan. Vi har i undersökningen kommit fram till att de rutiner som studiens kommuner har inför mottagande i grundsärskola ser olika ut och att de endast till viss del stämmer med de riktlinjer och rekommendationer som finns. Efter intervjuer med de professioner som genomför de bedömningar som ska ligga till grund för beslut om mottagande i grundsärskola, kan vi dra slutsatsen att samarbetet kring dessa bedömningar bör öka samt att flera informanter lyfter fram vikten av att bedömningen bör ske utifrån en helhetssyn av elevens förmågor.

Syftet med studien var att undersöka vilka försök som gjorts för att minska förekomst av trycksår samt att undersöka vårdpersonalens följsamhet till trycksårsförebyggande riktlinjer. Studien utfördes som en litteraturstudie och bygger på resultatet från 13 vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes via databaserna Cinahl och PubMed. För att inkluderas i studien skulle de vara publicerade mellan 2005 och 2010, skrivna på engelska eller svenska, vara relevanta för ämnet samt tillgängliga i fulltext. En sammanfattning av huvudresultatet visade att de flesta försök som gjorts för att minska förekomst av trycksår innebar en implementering av nya riktlinjer. För att höja kompetensnivån hos vårdpersonal har utbildning och information varit ett genomgående tillvägagångssätt i studierna. Ett starkt ledarskap sågs som en avgörande faktor för hur effektivt riktlinjerna efterföljdes av vårdpersonalen. I flera studier framgick att användandet av tryckavlastande madrass var det mest framgångsrika sättet att minska prevalens av trycksår. Studier som gjorts med syfte att beskriva vårdpersonals följsamhet till trycksårsförebyggande riktlinjer visade att det förelåg en diskrepans mellan evidensbaserad vetenskap och vårdpersonalens agerande i den kliniska verksamheten samt att följsamheten till riktlinjerna var låg.

No description available.

Bakgrund Enhanced Recovery After Surgery, ERAS, är ett relativt nytt vårdprogram för perioperativ vård som framför allt används inom kolorektalkirurgin. Detta vårdprogram är beroende av ett multidisciplinärt samarbete där olika yrkeskategorier samverkar, och är på väg att spridas och implementeras i flera andra verksamhetsområden inom kirurgin. Programmet består av pre-, intra- och postoperativa omvårdnadsåtgärder och medicinska interventioner som syftar att minska kroppens stressvar, påskynda återhämtningen och reducera antalet komplikationer hos patienten. En stor del av ansvaret för att ERAS följs och implementeras är allmänsjuksköterskans uppgift, framför allt den preoperativa vården och inom den postoperativa omvårdnaden på avdelningen. Syfte Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån vårdprogrammet ERAS på gastrointestinala kirurgavdelningar.MetodFör studien har kvalitativ metod använts. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor på tre olika kliniker i stockholmsområdet. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan bearbetas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna beskrev sina upplevelser av att arbeta utifrån ERAS som övervägande positiva. Upplevelsen var ett mycket strukturerat, patientsäkert arbetssätt och det var svårt att missa saker som skulle göras eftersom de hade mallar att gå efter. Skillnaden mellan att arbeta med patienter inom ERAS och andra patienter var inte heller speciellt stor, varken beträffande tidsåtgång eller arbetsbelastning. De påpekade också att de flesta arbetade utifrån ERAS även med de patienter som inte var inskrivna i programmet. Sjuksköterskorna upplevde att teamarbetet var en mycket viktig del och att det var centralt att samarbetet fungerade och att de oftast fick allt stöd de behövde. Sin egen roll såg de som oerhört central i teamet då de kände att det var de som såg till att arbetet flöt på, att de hade en ledande roll och att det var de som såg patienten mest. Sjuksköterskorna belyste att patientinformation var en viktig förutsättning för att arbetet med ERAS skulle fungera då en välinformerad patient utifrån deras erfarenheter kunde delta mer i sin egen vård, var lättare att motivera och kände sig tryggare. De ansåg att det svåraste i arbetet var att motivera patienten till att äta, dricka och röra på sig men att det var tryggt att veta att allt de gjorde hade en vetenskaplig grund. Slutsats Sjuksköterskorna upplevde att ERAS är ett välfungerande arbetssätt som ger trygghet och struktur för både patient och sjuksköterska. De ansåg att programmet med vissa modifieringar skulle kunna införas till att omfatta andra patientgrupper.

Företaget Scania har påbörjat ett arbete med att göra sitt tekniska instruktionsmaterial mer bilddrivet. Syftet är att minska textmängden utan att påverka förståelsen, för att på så vis avlasta läsaren. I projektet har man kommit fram till att det behövs symboler som visar bland annat vilka handlingar som ska utföras. Dessa symboler bör skapas under ordnade former och ingå i en enhetlig och harmoniserad struktur. I det här examensarbetet har jag tagit fram riktlinjer för symbolskapande som illustratörer och andra som skapar nya symboler på Scania ska kunna använda som ett stöddokument. Jag har tagit del av de tidigare efterforskningar som gjorts på ämnet inom Scania, använt metoder som intervju, bildanalys och litteraturstudier för att ta fram dessa riktlinjer. Jag kom i mitt arbete fram till att varje riktlinje behövde en förklaring i text och ett visualiserat exempel för att läsaren ska förstå mina rekommendationer så bra som möjligt. Riktlinjerna fastställer bland annat vilka storlekar, färger, manér och placeringar som bör användas för att symbolen som skapas ska förmedla informationen till mottagaren så effektivt som möjligt.

The purpose of this study was to look into the work of care organizers for elderly care, in three municipalities in southern Sweden, and how they use the law and local guidelines to evaluate the need for home care. The intention was to determine if presence of relatives makes a difference in the needs assessment and if the care organizers practice harmonize with the guidelines. To do this, we did a qualitative study alongside with analyzing each of the local guidelines. By interviewing five care organizers, we were able to see their side of elderly care and how they combine the law and local guidelines in their daily work with elderly care. Our main themes are, in short, the law and local guidelines, the view of care organizing and needs and also closeness to relatives. The theories that have been used are Lipsky’s theory of street-level bureaucrats and the sociology of law theory. The study shows a difference in the municipalities, in both responsibility and in the layout of the guidelines. To be able to do a correct needs-assessment the care organizers use the law, legal usage and local guidelines.

Syftet med uppsatsen var att ge en nulägesbeskrivning av hur personalen på vårdcentralerna utförde sitt uppdrag kring vårdsökande med psykisk ohälsa och dessutom en jämförelse med det lokala vårdprogrammet för depression, innan dess implementering. Undersökningens huvudfråga var; Hur ser arbetssättet på vårdcentralerna ut kring vuxna patienter med psykisk ohälsa och hur överensstämmer det med landstingets vårdprogram för depression. En enkätundersökning genomfördes vilken riktades till de tre yrkesgrupperna / funktionerna sjuksköterskor i TeleQ, läkare och samtalsterapeuter. Både enkät och svar hanterades genom de tillfrågade landstingsanställdas e-post. Resultatet visade att ett centralt förbättringsområde är att utöka användandet av screeninginstrument och tester vid både bedömning och uppföljning. Behovet av att tydliggöra rutiner kring olika moment och öka samverkan både inom vårdcentralen och med vårdgrannar framkom också. Slutsatsen är att i vissa avseenden efterföljs vårdprogrammet redan innan dess implementering och i andra finns förbättrings- och utvecklingsområden. Det som framkommit i denna studie är med största sannolikhet också ett resultat som skulle framträda vid liknande studie i andra landstings primärvård.

Inledning: I Sverige drabbas årligen ca 10 000 personer av hjärtstopp, av dem överlever ca 300 personer. Under 2005- 2008 drabbades 2973 personer av hjärtstopp på sjukhus, av dessa kunde endast 30 % skrivas ut levande. Bakgrund: De första fallen av närståendes närvaro vid återupplivning inträffade vid Foote Hospital i Michigan, USA, 1982. Personalen blev då tvungna att ifrågasätta sina egna riktlinjer som uteslöt närstående vid återupplivning. Internationella riktlinjer för hjärt- lungräddning (HLR) rekommenderar att närstående bör få närvara vid återupplivning. Syfte: Att belysa erfarenheten av närståendes närvaro vid återupplivning. Metod: Detta är en litteraturstudie som bygger på 11 st. vetenskapliga artiklar. Resultat: Majoriteten närstående anser att det är positivt att få närvara vid återupplivning då de får se att allt gjorts för att hjälpa deras anhörige. Främsta anledningen till att närstående inte vill närvara var att de trodde situationen skulle bli svår att hantera. Även en majoritet av sjukvårdspersonal är positiva till att närstående närvarar vid återupplivning, men antalet positivt inställda skulle öka om det fanns skriftliga riktlinjer på området. Av dem som var negativt inställda av sjukvårdspersonalen ansåg en majoritet att närstående störde/ distraherade dem i arbetet.

Bakgrund: Obstetriska bristningar sker i olika grad där grad III-IV involverar analsfinktern. Detta kallas för sfinkterruptur och incidensen är cirka 3,6%. Sfinkterrupturer kan ge fekal inkontinens och påverka livskvaliteten. Behandlingen vid obstetrisk sfinkterruptur inkluderar fysioterapi där fysioterapeuten ger information och instruktioner om bäckenbottenträning. Det är oklart hur kvinnorna upplever informationen som ges ut. Upplevelsen av hinder och möjligheter för att följa ett beteende kan förklaras av den transteoretiska modellen. Syfte: Att undersöka hur kvinnor upplever information och träningsanvisningar postpartum vid obstetrisk sfinkterruptur samt hinder och möjligheter att följa dessa enligt den transteoretiska modellen Metod: Kvalitativ deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade intervjufrågor. Ett lämplighetsurval användes. Informanterna var kvinnor diagnostiserade med en obstetrisk sfinkterruptur. Fyra intervjuer genomfördes cirka åtta veckor postpartum, transkriberades och analyserades med induktiv ansats. Resultat: Analysen formade fyra kategorier som representerade kvinnors uppfattade hinder och möjligheter till bäckenbottenträning. Kategorierna behandlade tid, den nya upplevelsen av att vara mamma, upplevelse av ovisshet och påminnelsernas betydelse för hur och om träningen bedrevs. Slutsats: En diskussion mellan vårdgivarna bör ske angående när information ska ges och möjligheten för uppföljning och återbesök. Individanpassade påminnelser och ökad information till partnern kan vara viktigt för att öka följsamheten till bäckenbottenträningen. / Background: Obstetrical lacerations occur in different grades, where grade III-IV involves the anal sphincter. That kind of laceration is described as an anal sphincter rupture and the incidence is about 3.6%. An anal sphincter rupture can lead to faecal incontinence and affect the quality of life. The treatment for an anal sphincter rupture includes physical therapy where the physiotherapist gives information and instructions about pelvic floor training. It is unknown how the women experience the information. The experience of difficulties and facilities for compliance can be described by the transtheoretical model.  Objective: To investigate how women experience information and instructions regarding postpartum pelvic floor training after an obstetric sphincter rupture and difficulties and facilities to follow these instructions according to the transtheoretical model. Methods: A qualitative, descriptive interview study with semi structured questions. A convenience sampling was used. The informants were women diagnosed with an obstetric sphincter rupture. Four interviews were being held approximately eight weeks postpartum, transcribed and analysed with an inductive approach. Results: The analysis formed four different categories that represented the women’s experienced difficulties and facilities for pelvic floor training. The categories processed time, the new experience of being a mother, the experience of uncertainty and how reminders affected if and how the training was pursued. Conclusions: A discussion between the caregivers about the time when information should be given and the opportunity for a follow up and revisits should be done. Individually adjusted reminders and increased information to the partner could be important to increase the compliance to pelvic floor training.