No description available.

This thesis aims to benchmark the Overall Equipment Effectiveness of the production and maintenance strategy for a company in the small to midsize enterprise, going through an expansion phase and at the same time starting to implement Total Productive Maintenance along with the organisation. The purpose is to give guidance through benchmarking maintenance for the future and during the start-up of the maintenance organisation. This study was formed with two research questions about the Overall Equipment Effectiveness at the production and how a future digital measuring of the Overall Equipment Effectiveness can occur. Interviews and questionnaires were held along with observations of the production to answer the questions. The result was an Overall Equipment Effectiveness of 46,44 % and needs and requirements from the organisation while digitally measuring in production. The outcome is a benchmark of the maintenance system and a scalable maintenance strategy with a holistic viewpoint. / Målet med det här examensarbetet är att presentera en underhållsstrategi för ett litet till medelstort bolag som genomgår en expansionsfas och samtidigt startar implementeringen av Totalt Produktivt Underhåll inom organisationen. Syftet är att hitta ett riktmärke och kunna guida underhållsarbetet i framtiden och under uppstarten av en underhållsorganisation. Det gjordes genom två frågeställningar; om vad Anläggningseffektivitets värdet i produktion är samt hur digital mätning av Anläggningseffektivitet i framtiden bör gå till. Både intervjuer och frågeformulär har använts för datainsamling samt observationer av produktion för att kunna fastställa svar till frågeställningarna. Resultatet är ett riktmärke av Anläggningseffektivitet på 46,44 % samt behov och önskemål från organisationen vid digital mätning i produktion. Utfallet är ett riktmärke för underhållssystemet och en skalbar underhållsstrategi med holistiskt perspektiv.

Denna rapport undersöker huruvida det befintliga nätverket av publika laddstationer i Hallands län är tillräckligt för att möta den växande efterfrågan i linje med elektrifieringen av vägtrafiken, som i sin tur kan hjälpa Sverige nå sina långsiktiga klimatmål. Vad som är att betrakta som tillräckligt definieras i denna rapports kontext utifrån riktmärken angivna av Europeiska unionen (EU) och European Automobile Manufacturers’ Association (ACEA). För att genomföra analysen skapades en karta med publika laddningsstationer i programmet ArcMap, till vilken geodata över administrativa länsgränser och vägar lades till. Enligt Europaparlamentets direktiv 2014/94 krävs en laddningspunkt per tio elbilar - ett förhållande på 1:10. ACEA tillhandahåller en liknande, men inte identisk, riktlinje där de rekommenderar ett förhållande på 1:7 i Sverige. Båda dessa riktlinjer överträffas av den nuvarande infrastrukturen enligt resultaten som redovisats i denna rapport, som uppnår ett förhållande på 1:4,3. ACEA specificerar dock ytterligare en riktlinje - att 134 laddningspunkter krävs per 100 km väg längs huvudkorridorerna i TEN-T-nätverket. I detta sammanhang visar resultatet från rapporten att det befintliga nätverket av publika laddstationer endast uppgår till 118 per 100 km. Även om det är betryggande att den befintliga infrastrukturen uppfyller två av de tre nämnda riktlinjerna, bör den uppfylla alla för att anses vara tillräcklig. Slutsatsen i denna rapport är därför att det nuvarande nätverket av offentliga laddstationer inte är tillräckligt. Tilläggningsvis har det även i rapporten observerats att endast 57% av länets befolkning har en eller fler publika laddningsstationer inom 2 km - vilket ytterligare antyder att den befintliga infrastrukturen ej erbjuder tillräcklig täckning för invånarna. Fortsatt utveckling och utbyggnad av laddinfrastrukturen är nödvändig för att stödja den ökande elektrifieringen av vägtrafiken och bidra till att uppnå Sveriges långsiktiga klimatmål. Framtida arbeten där andra län med andra förutsättningar än Halland undersöks kan potentiellt erbjuda värdefulla insikter i hur laddinfrastrukturen skiljer sig mellan länen och var ytterligare investeringar eventuellt behövs för att skapa en mer homogen infrastruktur i landet. Alternativt kan en övergripande analys på riksnivå göras, vilket skulle ge en bra överblick över infrastrukturen i riket generellt. En utmaning i en sådan undersökning blir dock att fastställa var ytterligare investeringar behövs, då situationen kan skilja sig avsevärt mellan länen. Risken är då att skillnaderna inte framgår tydligt ifall studien görs på en övergripande riksnivå, beroende på detaljnivån i en sådan studie. / This report examines whether the existing network of public charging stations in Halland County is sufficient to meet the growing demand in line with the increasing number of electric cars, which in turn would help Sweden reach its long-term climate goals. In the context of this report, what is considered sufficient is defined using benchmarks from the European Union (EU) and the European Automobile Manufacturers’ Association (ACEA). To carry out the analysis, a map of public charging stations was created in ArcMap, to which geodata of county boundaries and road networks was added. According to the European Parliament's directive 2014/94, one charging point is required per ten electric cars - a ratio of 1:10. The ACEA provides a similar, but not identical, benchmark where they recommend a ratio of 1:7 in Sweden. Both of these benchmarks are exceeded by the current infrastructure according to results shown in this report, which achieves a ratio of 1:4.3. However, the ACEA also specify another benchmark - that 134 charging points are required per 100 km of road along the main corridors of the TEN-T network. In this context, the results of this report show that the existing network of public charging stations only number 118 per 100 km. Although it is reassuring that the existing infrastructure achieves two of the three outlined benchmarks, it should achieve all of them in order for it to be considered sufficient. The conclusion of this report is therefore that the current network of public charging stations is not sufficient. Additionally, it has in this report been observed that only 57% of the county’s population have one or more public charging stations within 2 km - further indicating that the current infrastructure does not provide sufficient coverage for the populace. Continued development and expansion of the charging infrastructure is necessary to support the increasing electrification of road traffic and contribute to achieving Sweden's long-term climate goals. Future studies in which other counties with different conditions than Halland County are examined could potentially offer valuable insights into how charging infrastructure varies between counties and where further investments may be needed to create a more homogeneous infrastructure in the country. Alternatively, a comprehensive national-level analysis could be conducted, providing a good overview of the infrastructure in the country overall. However, a challenge in such a study would be to determine where additional investments are needed, as the situation can vary significantly between counties. These differences may not be clearly visible if the study is conducted on a nation- wide scale, depending on the level of detail of the study.

Single-cell RNA-sequencing makes possible to study the gene expression at the level of individual cells. However, one of the main challenges of the single-cell RNA-sequencing analysis today, is the identification and annotation of cell types. The current method consists in manually checking the expression of genes using top differentially expressed genes and comparing them with related cell-type markers available in scientific publications. It is therefore time-consuming and labour intensive. Nevertheless, in the last two years,numerous automatic cell-type identification and annotation tools which use different strategies have been created. But, the lack of specific comparisons of those tools in the literature and especially for immuno-oncologic and oncologic purposes makes difficult for laboratories and companies to know objectively what are the best tools for annotating cell types. In this project, a review of the current tools and an evaluation of R tools were carried out.The annotation performance, the computation time and the ease of use were assessed. After this preliminary results, the best selected R tools seem to be ClustifyR (fast and rather precise) and SingleR (precise) for the correlation-based tools, and SingleCellNet (precise and rather fast) and scPred (precise but a lot of cell types remains unassigned) for the supervised classificationtools. Finally, for the marker-based tools, MAESTRO and SCINA are rather robust if they are provided with high quality markers.

At present there are different reliability standards that are being used for carrying out reliability prediction. They take into consideration different factors, environments and data sources to give reliability data for a wide range of electronic components. However, the users are not aware of the differences between the different reliability standards due to the absence of benchmarks of the reliability standards that would help classify and compare between them. This lack of benchmark denies the users the opportunity to have a top-down view of these different standards and choose the appropriate standard based on qualitative judgement in performing reliability prediction for a specific system. To addres this issue, the benchmark of a set of reliability standards are developed in this dissertation. The benchmark helps the users of the selected reliability standards understand the similarities and differences between them and based on the evaluation criterion defined can easily choose the appropriate standard for reliability prediction in different scenarios. Theoretical reliability prediction of two electronic products in Bombardier is performed using the standards that have been benchmarked. One of the products is matured with available incident report from the field while the other is a new product that is under development and yet to enter in service. The field failure data analysis of the matured product is then compared and correlated to the theoretical prediction. Adjustment factors are then derived to help bridge the gap between the theoretical reliability prediction and the reliability of the product in field conditions. Since the theoretical prediction of the product under development could not be used to compare and correlate any data due to unavailability, instead, the accelerated life test is used to find out the product reliability during its lifetime and find out any failure modes intrinsic to the board. A crucial objective is realized as an appropriate algorithm/model is found in order to correlate accelerated test temperature-cycles to real product temperature-cycles. The PUT has lead-free solder joints, hence, to see if any failures occurring due to solder joint fatigue has also been of interest. Additionally, reliability testing simulation is a performed in order to verify and validate the performance of the product under development during ALT. Finally, the goal of the thesis is achieved as separate models are proposed to predict product reliability for both matured products and products under development. This will assist the organization in realizing the goal of predicting their product reliability with better accuracy and confidence. / För närvarande finns det olika tillförlitlighetsstandarder som används för att utföra tillförlitlighet förutsägelse. De tar hänsyn till olika faktorer, miljöer och datakällor för att ge tillförlitlighetsdata för ett brett spektrum av elektronikkomponenter. Men användarna inte är medvetna om skillnaderna mellan de olika tillförlitlighetsstandarder på grund av avsaknaden av riktmärken för tillförlitlighetsstandarder som skulle hjälpa klassificera och jämföra mellan dem. Denna brist på jämförelse förnekar användarna möjlighet att få en top-down bakgrund av dessa olika standarder och välja lämplig standard baserad på kvalitativ bedömning att utföra tillförlitlighet prognos för ett specifikt system. För att lösa detta problem, är riktmärket en uppsättning av tillförlitlighetsstandarder som utvecklats i denna avhandling. Riktmärket hjälper användarna av de utvalda tillförlitlighetsstandarder förstå likheter och skillnader mellan dem och på grundval av bedömningskriteriet definieras kan enkelt välja lämplig standard för pålitlighet förutsägelse i olika scenarier. Teoretisk tillförlitlighet förutsäga två elektroniska produkter i Bombardier utförs med hjälp av standarder som har benchmarking. En av produkterna är mognat med tillgängliga incidentrapport från fältet, medan den andra är en ny produkt som är under utveckling och ännu inte gå in i tjänsten. Analysen av den mognade produkten fält feldata jämförs sedan och korreleras till den teoretiska förutsägelsen. Justeringsfaktorer sedan härledas för att överbrygga klyftan mellan den teoretiska tillförlitlighet förutsägelse och tillförlitligheten av produkten i fältmässiga förhållanden. Eftersom den teoretiska förutsägelsen av produkt under utveckling inte kan användas för att jämföra och korrelera alla data på grund av otillgängligheten, i stället är det accelererade livslängdstest som används för att ta reda på produktens tillförlitlighet under dess livstid och reda ut eventuella felmoder inneboende till styrelsen . Ett viktigt mål realiseras som en lämplig algoritm /modell finns i syfte att korrelera accelererade provningen temperaturcykler på verkliga produkttemperatur cykler. PUT har blyfria lödfogar därmed att se om några fel inträffar på grund av löda gemensam trötthet har också varit av intresse. Dessutom är tillförlitlighet testning simulering en utförs för att verifiera och validera produktens prestanda under utveckling under ALT. Slutligen är målet med avhandlingen uppnås som separata modeller föreslås att förutsäga produktens tillförlitlighet för både förfallna och produkter under utveckling. Detta kommer att hjälpa organisationen att förverkliga målet att förutsäga deras tillförlitlighet med bättre noggrannhet och förtroende.

Vi lever i en tid präglad av drastiska klimatförändringar och ökade utsläpp av växthusgaser, där klimatångest har kommit att bli ett problem som tycks drabba såväl privatpersoner som företag. Allteftersom vår medvetenhet för samtidens klimathot ökar, har även hållbarhet fått en allt större betydelse för europeiska investerare. En tydlig konsekvens härav är den kraftiga ökningen av antalet hållbarhetsindex som identifierats på finansmarknaden. Hållbarhetsindex används ofta som komponent i passiva investeringsstrategier eller som verktyg för att mäta prestationen av olika värdepapper i en portfölj, och får på så vis funktionen av ett benchmark. Metoden för att utveckla såväl hållbara index som benchmarks kan emellertid variera, vilket ofta beror på att klimatrelaterad information kan vara extremt komplex att omvandla till finansiellt relaterbara värden. Svårigheterna härom har således minskat marknadens förtroende för sådana investeringsalternativ, trots den ökade benägenheten hos investerare att ta hänsyn till hållbarhet även i finansiella sammanhang. Bristande lagstiftning inom området föranledde Europeiska kommissionen att upprätta ett förslag om ändring av Benchmarkförordningen år 2018, som en del av sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt. Förordningen reglerar i dagsläget främst administratörer av benchmarks, vilka innehar det övergripande juridiska ansvaret för ett benchmark. Med förslaget införs nya kategorier för koldioxidsnåla och klimatpositiva benchmarks samt en reviderad transparensreglering som förpliktigar administratörer att offentliggöra hur de beaktar hållbarhet i sin metod och referensvärdesdeklaration. Även om förslaget välkomnats av flertalet aktörer, föreligger anledning att ifrågasätta huruvida marknaden kommer kunna förhålla sig till de ambitiösa ändringarna, samt om effekten av reglerna blir den som kommissionen eftersträvat. I uppsatsen identifieras och diskuteras de potentiella utmaningarna med förslagets ikraftträdande, vilka sedermera analyseras i förhållande till de åsyftade ändamålen med reglerna. Kritik riktas i uppsatsen främst mot förordningens bristande möjligheter att hålla andra aktörer ansvariga, eftersom uppfyllandet av de nya reglerna inte enbart är beroende av administratörernas eget agerande. Vidare konstateras att marknaden inledningsvis kommer att få stora svårigheter med insamling och verifiering av den klimatrelaterade information som är avgörande för användningen av miljövänliga benchmarks. Sett ur ett långsiktigt perspektiv tros emellertid ändringarna kunna skapa goda förutsättningar för en bättre inkludering av hållbarhet på finansmarknaden, utan kompromiss av ett konsument- eller investerarskydd.