I dagens läge har energifrågorna väckt ett stort intresse i samhället. Nu fokuseras det mer på att bygga energisnålare hus. En betydande faktor som påverkar energiförbrukningen i våra hus är köldbryggor. De uppstår då ett material med dålig värmeisolering bryter igenom ett material med bättre värmeisolering. Köldbryggor är nästan omöjligt att undvika, dock går alltid att reducera. I praktiken är det ofta inte möjligt att helt undvika köldbryggor, men det finns många olika möjligheter att minska köldbryggeffekten kraftigt. Detta eftersträvas för att uppnå lägre energikostnader eftersom köldbryggor kan medföra en betydande ökning av värmeförlusten. Avgränsningen för detta examensarbete framgår av titeln Köldbryggors inverkan på isoleringsegenskaper för sandwichelement, anslutning mellan fönster och yttervägg. Den främsta metoden som används för att åstadkomma resultatet är PC-programmet HEAT2, men litteraturstudier har också använts. HEAT2 är ett tvådimensionellt värmeflödesprogram, som beräknar den värmemängd som leds genom konstruktionsdelen. Den bygger på att dela in byggnadsdelen i ett rutnät (mesh). Ju fler rutor den blir uppdelad i, desto noggrannare resultat, men beräkningen blir samtidigt mer tidskrävande att utföra. En särskild analys gjordes med och utan den dränerande skyddsplasten i fönstrets överkant då materialet skär igenom värmeisoleringen vid betongklacken. Plasten har mångfaldigt högre värmekonduktivitet än värmeisoleringen, men den är bara 1 mm tjock. Beräkningsresultaten visar att skyddsplasten gav en betydande skillnad. / Currently, the energy issues brought a lot of interest in the community. Now is the focus more on building energy-efficient houses. A significant factor influencing energy consumption in our buildings is thermal bridges. They occur when a material with poor thermal insulation breaks through a material with better insulation. In practice it is often not possible to avoid thermal bridges completely, but there are many different options to reduce the thermal bridge effect significantly. This is desirable in order to achieve lower energy costs because thermal bridges can lead to a significant increase in the heat losses. The limitation of this degree project is evident from the title Thermal bridges impact on the insulation properties of sandwich panels, the connection between the windows and external walls The primary means used to achieve the results is the HEAT2 PC-program, but literature studies were also used. HEAT2 is a two-dimensional heat flow program that calculates the amount of energy passed through the part of the construction. It is based on the allocation of the construction into a mesh, i.e. a grid. The more the mesh is divided into the more accurate the results, but the calculations are at the same time more time consuming to perform. A separate analysis was done with and without the draining protective plastic in the window's top edge where the material is passing through the thermal insulation at the concrete heel. The plastic has many orders of magnitude higher thermal conductivity than the thermal insulation, but it is only 1 mm thick. The calculation results show that the plastic caused a significant difference.

This paper describes my work with a historical craft and my attempt to find new ways to look at it, work with it and present it. I use the embroidery technique Hardangersaum which is all white, and where selected threads of the woven fabric grid are removed while others are wrapped and embellished. The artistic research leans heavily on the traditional craft but tries to isolate it from its historical baggage. I turn my focus to the grid of the fabric and I present some viewpoints from Rosalind Krauss and Hannah B. Higgins. I describe questions of scale and presentation that have emerged and show how digital animation has played a major role in the development and the communication of the embroidery work.

The Swedish artist Ulla Wiggen (b. 1942) started her artistic career in the early 1960s with detailed paintings of the insides of early electronic devices. In the early 2010s she turned to the interior of the body in the series Intra where organs and cells are fictionally combined. Here, she used a similar pictorial style as in the electronic paintings. This thesis seeks to analyze the relationships and tensions between body and machine that are found in Wiggen’s works. Questions are posed about the relationship between scientific and artistic imagery, as well as the role that fiction plays in knowledge-producing representation. This thesis looks to Wiggen’s use of the grid and connects it to historical and modernist images by showing its inherited paradoxical relation between rationality and spirituality. Through the anatomical picture, focusing on the Renaissance and Rationalism, this thesis explores the meanings of portraying bodies in cross-section. The role of the opened body has been oscillating between a body filled with spiritual meaning to a divided body, seen as an object for knowledge production. By using Donna Haraway’s figurations of the hybrid and the cyborg, the text proposes to re-think dualistic tensions between the human and the machine, science and fiction, realism and magic in Ulla Wiggen’s works. Through this perspective and post-humanist theory, it becomes clear that these boundaries have always been in flux. Instead of thinking either machines or bodies, the thesis suggests that we see the two series of Ulla Wiggen’s works as hybrid constructions that are both body-machines and machine-bodies.

Projektets utgångspunkt är ett nytt konstmuseum i Uppsala, i området bakom Uppsala centralstation, som nyligen genomgått ett ansiktslyft. Museets långsmala karaktär har hämtats från det intilliggande godsmagasinet och från tomtens form. Genom byggnaden har ett diagonalt stråk öppnats, för att ge möjlighet åt fotgängare att passera genom byggnaden och för att skapa liv och rörelse på platsen. Genom fönstren i passagen kan förbipasserande få en skymt av vad som händer inuti muséet. I passagen ligger museets entré, den pedagogiska verksamheten och ett kafé för allmänheten. Museets fasad är inspirerad av den arabiska mashrabiyan. Byggnaden har fönster längs hela fasaden, som i sin tur är täckta av skärmar tillverkade av sträckmetall. Ljuset tillåts komma in i byggnaden samtidigt som sträckmetallen täcker fasaden och bevarar något av museets hemligheter för förbipasserande. Museets inre väggar består av massiva betongskivor, placerade i ett rutnät som fått sin riktning av passagen genom huset. Betongrutnätet bildar två typer av rum, de inre rummen med en mer stängd karaktär och en traditionell, fyrkantig rumsform, och de yttre triangulära rummen som får dagsljus utifrån, genom sträckplåten som täcker de yttre glasväggarna. Under kvällstid lyser museet själv upp omgivningarna genom hålen i sträckmetallen. / The project is about creating a new art museum in Uppsala, situated in the area behind Uppsala centralstation, where extensive retouching of the area recently was made. The long and slender character of the buildning derives from the shape of the old cargo warehouse next to the museum, and from the shape of the plot. Through the building runs a passage that lends pedestrian a shortcut through it, which will bring life to the area. Along the passage through the museum, the ground floor of the building is entirely covered by windows, in order to give passing strollers a glimpse of what is happening inside the museum. The entrance, the educational activities and the café is situated along the passage. The facade of the museum is inspired by the arabic mashrabiya fenomenon. The exterior facade of the building is entirely covered with windows which in turn are covered with screens of expanded metal. Daylight may enter through the tiny holes in the screens, while at the same time the metal screens manages to keep some of the secrets of the museum from the people passing by. The inner walls, made of concrete, form a diagonal grid inside the building, creating two types of rooms. The inner rooms, which are quadratic and have a more closed and darker character, and the outer rooms which are triangular and receive light from the outside through the expanded metal screens. At nighttime, instead the museum itself lights the place around it.

Proper modelling of the gravitational fields of irregularly shaped asteroids and comets is an essential yet challenging part of any spacecraft visit and flyby to these bodies. Accurate density representations provide crucial information for proximity missions, which rely heavily on it to design safe and efficient trajectories. This work explores using a spacecraft swarm to maximise the measured gravitational signal in a hypothetical mission around the comet 67P/Churyumov-Gerasimenko. Spacecraft trajectories are simultaneously computed and evaluated using a high-order numerical integrator and an evolutionary optimisation method to maximise overall signal return. The propagation is based on an open-source polyhedral gravity model using a detailed mesh of 67P/C-G and considers the comet’s sidereal rotation. We compare performance on various mission scenarios using one and four spacecraft. The results show that the swarm achieved an expected increase in coverage over a single spacecraft when considering a fixed mission duration. However, optimising for a single spacecraft results in a more effective trajectory. The impact of dimensionality is further studied by introducing an iterative local search strategy, resulting in a generally improved robustness for finding efficient solutions. Overall, this work serves as a testbed for designing a set of trajectories in particularly complex gravitational environments, balancing measured signals and risks in a swarm scenario. / En korrekt modellering av de gravitationsfält som uppstår runt irreguljärt formade asteroider och kometer är en avgörande och utmanande del för alla uppdrag till likartade himlakroppar. Exakta densitetsrepresentationer tillhandahåller viktig information för att säkerställa säkra och effektiva rutter för särsilt närgående rymdfarkoster. I denna studie utforskar vi användningen av en svärm av rymdfarkoster för att maximera den uppmätta gravitationssignalen i ett hypotetisk uppdrag runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Rymdfarkosternas banor beräknas och utvärderas i parallella scheman med hjälp av en högre ordningens numerisk integration och en evolutionär optimeringsmetod i syfte att maximera den totala uppmätta signalen. Beräkningarna baseras på en öppen källkod för en polyhedral gravitationsmodell som använder ett detaljerat rutnät av triangulära polygoner för att representera 67P/C-G och beaktar kometens egna rotation. Vi jämför sedan prestanden för olika uppdragscenarier med en respektive fyra rymdfarkoster. Resultaten visar att svärmen uppnådde en förväntad ökning i täckning jämfört med en enskild rymdfarkost under en fast uppdragsvaraktighet. Dock resulterar optimering för en enskild rymdfarkost i en mer effektiv bana. Påverkan av dimensionshöjningen hos oberoende variabler studeras vidare genom att introducera en iterativ lokal sökstrategi, vilket resulterar i en generellt förbättrad robusthet samt effektivare lösningar. Sammantaget fungerar detta arbete som en testbädd för att studera och utforma rymdfarkosters banor i särskilt komplexa gravitationsmiljöer, samt för att balansera uppmätta signaler och risker i ett svärmscenario.

This work uses a Deep Learning architecture, specifically a state-of-the-art Temporal Convolutional Network, to track the beat and downbeat positions in jazz-ensemble recordings to derive their metrical grid. This network architecture has been used successfully for general beat tracking purposes. However, the jazz genre presents difficulties for this Music Information Retrieval sub-task due to its inherent complexity, and there is a lack of dedicated sets for evaluating a model’s beat tracking performance for different playstyles of this specific music genre. We present a methodology in which we trained a PyTorch implementation of the original architecture with a recalculated binary cross-entropy loss that helps boost the model’s performance compared to a standard trained version. In addition, we retrained these two models using source-separated drums and bass tracks from jazz recordings to improve performance. We further improved the model’s performance by calibrating rhythm parameters using a priori knowledge that narrows the model’s prediction range. Finally, we proposed a novel jazz dataset comprised of recordings from the same jazz piece played with different styles and used this to evaluate the performance of this methodology. We also evaluate a novel sample with tempo variations to demonstrate the architecture’s versatility. This methodology, or parts of it, can be exported to other research work and music information tools that perform beat tracking or other similar Music Information Retrieval sub-tasks. / Vi använde en Deep Learning-arkitektur för att spåra beat- och downbeatpositionerna i jazz-ensembleinspelningar för att härleda deras metriska rutnät. Denna nätverksarkitektur har använts framgångsrikt för allmän taktspårning. Men jazzgenren uppvisar svårigheter för denna deluppgift för återhämtning av musikinformation på grund av dess inneboende komplexitet, och det finns en brist på dedikerade datauppsättningar för att utvärdera en modells prestanda för olika spelstilar av denna specifika musikgenre. Vi presenterar en metod där vi tränade modellen med en omräknad binär korsentropiförlust som hjälper till att öka modellens prestanda jämfört med en utbildad standardversion. Dessutom tränade vi om dessa två modeller med hjälp av källseparerade spår från jazzinspelningar för att förbättra resultaten. Vi förbättrade modellens prestanda ytterligare genom att kalibrera parametrar med hjälp av a priori kunskap. Slutligen föreslog vi en ny jazzdatauppsättning bestående av inspelningar från samma jazzstycke som spelades med olika stilar och använde detta för att utvärdera hur denna metod fungerar. Vi utvärderar också ett nytt prov med tempovariationer för att visa arkitekturens mångsidighet. Denna metodik, eller delar av den, kan exporteras till andra forskningsarbeten och musikinformationsverktyg som utför beat tracking eller andra liknande Music Information Retrieval underuppgifter.

Grundförutsättningarna för projektet var uppgiften att skapa ett mindre hotell i småstaden Mariefred som skulle relatera till staden på ett meningsfullt sätt. För att hantera hotelltypologins motstridiga behov av å ena sidan publika, livfulla ytor å andra sidan privata, lugna rum tog projektet inspiration av de rogivande träden på den i övrigt livfulla tomten som angavs i uppgiften. Hotellets olika rum, rumsgrupper och planlösning har därmed inspirerats av en trädanalogi. I projektet har även flödande rumssamband undersökts för att hantera verksamhetens stora behov av kommunikationsytor. I byggnaden har dessa försökts minimerats och planlösningen präglas istället av funktionsspecifika rumsgrupperingar ordnade efter förmodade flöden av gäster, personal och övrig logistik. Utrymme för flexibilitet i planlösning var även en del av processen med följden av stor variation av sammankopplade hotellrum eller möjlighet till extraprogram i bottenplan. En betydande utmaningen i processen var att låta trädanalogin vara en inspiration för meningsfull arkitektur utan att landa i det alltför pretentiösa. En annan stor utmaning var att få de flödande, flexibla rumssambanden till en funktionell planlösning och fortfarande ha möjlighet att utveckla projektet arkitektoniskt i övrigt. / The basis of the project was the assignment of creating a small hotel in the town of Mariefred that would relate to the town in a meaningful way. To handle the conflicting needs of the hotel typology consisting of - on the one hand public, vibrant parts and on the other hand private, quiet hotel rooms - the project took inspiration from the trees in the assigned site which gave peace to a relatively lively place. The hotel’s various rooms, group of rooms and the plan has thus been inspired by a tree analogy.  The project also has examined a plan characterised of rooms and functions connected in a flow with minimised space solely dedicated for circulation. Groups of rooms with specific functions is organised according to presumed flows of guests, staff and other logistics. Flexibility in the plan was also part of the process with the result of a big variety of interconnected hotel rooms and the possibility of temporary additional programs on the ground floor.  A significant challenge in the process was to let the tree analogy stay as an inspiration for meaningful architecture without being pretentious. Another big challenge was to get the flowing, flexible room relationships to a functional floor plan and still be able to develop the project architecturally otherwise.

Given a grid of cells, each having a value indicating its cost per unit area, a variant of the least-cost path problem is to find a corridor of a specified width connecting two termini such that its cost-weighted area is minimized. A computationally efficient method exists for finding such corridors, but as is the case with conventional raster-based least-cost paths, their incremental orientations are limited to a fixed number of (typically eight orthogonal and diagonal) directions, and therefore, regardless of the grid resolution, they tend to deviate from those conceivable on the Euclidean plane. Additionally, these methods are limited to problems found on two-dimensional grids and ignore the ever-increasing availability and necessity of three-dimensional raster based geographic data. This thesis attempts to address the problems highlighted above by designing and testing least-cost corridor algorithms. First a method is proposed for solving the two-dimensional raster-based least-cost corridor problem with reduced distortion by adapting a distortion reduction technique originally designed for least-cost paths and applying it to an efficient but distortionprone least-cost corridor algorithm. The proposed method for distortion reduction is, in theory, guaranteed to generate no less accurate solutions than the existing one in polynomial time and, in practice, expected to generate more accurate solutions, as demonstrated experimentally using synthetic and real-world data. A corridor is then modeled on a threedimensional grid of cost-weighted cubic cells or voxels as a sequence of sets of voxels, called ‘neighborhoods,’ that are arranged in a 26-hedoral form, design a heuristic method to find a sequence of such neighborhoods that sweeps the minimum cost-weighted volume, and test its performance with computer-generated random data. Results show that the method finds a low-cost, if not least-cost, corridor with a specified width in a threedimensional cost grid and has a reasonable efficiency as its complexity is O(n2) where n is the number of voxels in the input cost grid and is independent of corridor width. A major drawback is that the corridor found may self-intersect, which is often not only an undesirable quality but makes the estimation of its cost-weighted volume inaccurate. / Med tanke på ett rutnät av celler, som vart och ett har ett värde som indikerar dess kostnad per areaenhet, är en variant av det billigaste banproblemet att hitta en korridor med en specificerad bredd som förbinder två terminaler så att dess kostnadsviktade område minimeras. Det finns en beräkningseffektiv metod för att hitta sådana korridorer, men som är fallet med konventionella rasterbaserade lägsta kostnadsspår är deras inkrementella orienteringar begränsade till ett fast antal (vanligtvis åtta ortogonala och diagonala) riktningar, och därför, oavsett nätupplösning tenderar de att avvika från de tänkbara på det euklidiska planet. Dessutom är dessa metoder begränsade till problem som finns i tvådimensionella nät och ignorerar den ständigt ökande tillgängligheten och nödvändigheten av tredimensionell rasterbaserad geografisk data. Denna avhandling försöker ta itu med problemen som belyses ovan genom att utforma och testa korridoralgoritmer till lägsta kostnad. Först föreslås en metod för att lösa det tvådimensionella rasterbaserade problemet med billigaste korridorer med minskad förvrängning genom att anpassa en distorsionsminskningsteknik som ursprungligen utformades för billigaste vägar och tillämpa den på en effektiv men distorsionsbenägen billigaste korridoralgoritm. Den föreslagna metoden för distorsionsminskning är i teorin garanterad att generera inte mindre exakta lösningar än den befintliga i polynomtid och i praktiken förväntas generera mer exakta lösningar, vilket demonstreras experimentellt med syntetiska och verkliga data. En korridor modelleras sedan på ett tredimensionellt rutnät av kostnadsvägda kubikceller eller voxels som en sekvens av uppsättningar av voxels, kallade "stadsdelar", som är ordnade i en 26-hedoral form, designar en heuristisk metod för att hitta en sekvens av sådana stadsdelar som sveper den lägsta kostnadsviktade volymen och testar dess prestanda med datorgenererade slumpmässiga data. Resultaten visar att metoden hittar en låg kostnad, om inte minst kostnad, korridor med en specificerad bredd i ett tredimensionellt kostnadsnät och har en rimlig effektivitet eftersom dess komplexitet är O (n2) där n är antalet voxlar i ingångskostnadsnätet och är oberoende av korridorbredd En stor nackdel är att korridoren som hittas kan korsa sig själv, vilket ofta inte bara är en oönskad kvalitet utan gör uppskattningen av dess kostnadsviktade volym felaktig. / <p>QC 20210309</p>