Bakgrund: Säker vård är ett viktigt begrepp inom hälso- och sjukvården. Begreppet är ett av de sex kärnkompetenserna vilket innebär att sjuksköterskor ska ha rätt kunskap för att öka säkerheten och kvalitén inom vården. Genom att ha god kommunikation och att minska stressen inom akutkliniker upprätthålls säker vård.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av vad som påverkar säker vård inom akutsjukvård.  Metod: Genomförandet var en litteraturöversikt med kvalitativ metod och utformades med en induktiv ansats. Resultatet formades av tio kvalitativa artiklar. Resultat: Det finns yttre förutsättningar och inre upplevelser som spelar stor roll i sjuksköterskans arbete kring säker vård. De yttre förutsättningarna är beroende av kunskap och tidigare upplevelser, tydlig dokumentation och kommunikation och organisation och standardisering. De inre upplevelserna inriktar sig på att ha kontroll över en situation och att känna sig stressad.  Slutsats: Utifrån inre upplevelser och yttre förutsättningar påverkas patientens säkerhet, speciellt inom akutkliniker. För att uppnå en säker vård på en akutklinik krävs en god kommunikation. Andra nämnda områden är minskad stress, ökad bemanning och bra samarbete mellan sjuksköterskor för att främja säker vård. På akutkliniker är dessa upplevelser ett problem då sjuksköterskorna aldrig kan förutse dagens omvårdnadsåtgärder. Det leder i sin tur till att stressfaktor hos sjuksköterskor ökar som bidrar till brister i kommunikationen.

Mobil Intensivvårds Grupp (MIG) är ett relativt nytt koncept i vården som startade upp i slutet av 2000-talet i Australien och England. Konceptet bygger på att tidigt identifiera den svårt sjuka patienten genom enkla mätmetoder för att snabbt kunna behandla och på så sätt undvika komplikationer. I Sverige var Lunds Universitetssjukhus först ut 2003 med att införa MIG. På Södra Älvsborgs Sjukhus startade MIG som ett pilotprojekt mot en avdelning 2005 och har därefter successivt utökats till att innefatta hela sjukhuset 2009. Införandet av konceptet är kopplat till ett utbildningsprogram. Konceptet bygger på ett helhetsperspektiv att se symtom och tecken hos patienten och inte enbart utgå ifrån diagnostänkande. Syftet med studien är att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskor har när det gäller att arbeta med MIG-konceptet. Underlättar MIG-konceptet sjuksköterskors arbete på vårdavdelningen med svårt sjuka patienter och ökar det tvärprofessionella samarbetet? Det vetenskapliga perspektivet till denna studie är kvalitativ. Datainsamlingen har skett med hjälp av kvalitativ forskningsintervju och kvalitativ innehållsanalys har valts som analysmetod. Nio intervjuer genomfördes med sjuksköterskor från olika vårdavdelningar och materialet bearbetades enligt konventionell innehållsanalys med induktiv ansats. Vanligtvis går man från text till kod till subkategori och sedan kategori. Analysen mynnade ut i sju underkategorier som bildar tre kategorier. Resultat visade att sjuksköterskorna upplevde att MEWS skalan tydliggjorde och konkretiserade patientens sjukdomstillstånd vilket underlättade i kontakten med läkaren och ökade patientsäkerheten. Metaforen den ”kliniska blicken” och/eller intuition var en betydelsefull faktor som sjuksköterskorna använde sig av i bedömningen av den svårt sjuka patienten. Sjuksköterskorna uttryckte att de kände en trygghet med att konceptet fanns att tillgå och det tvärprofessionella samarbetet underlättades deras arbete. Vissa organisatoriska problem framkom - bland annat att konceptet inte följdes enligt riktlinjerna - men de intervjuade sjuksköterskorna kände trots allt tilltro till konceptet. Det finns lite forskning att tillgå angående MIG som återspeglar svenska förhållanden. Förhoppningen är att fler studier publiceras så att hälso- och sjukvårdspersonal kan lära av varandra och att samma riktlinjer införs för konceptet nationellt så att det lättare kan utvärderas. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: Narkotikarelaterade dödsfall har ökat i Sverige de senaste åren och de vanligaste inblandade substanserna är opioider. Opioider är vanligt förekommande inom vården, tidigare forskning visar dock att det finns brister i läkemedelshanteringen med opioider. Sjuksköterskan har ett ansvar att på ett säkert sätt kunna hantera läkemedel. Brister i läkemedelshanteringen kan leda till att patienten blir under- eller övermedicinerad och då inte få en adekvat smärtbehandling samt riskerar att drabbas av en vårdrelaterad skada. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av smärtbehandling med opioider. Metod: En litteraturstudie med integrerad design baserad på två kvalitativa och sju kvantitativa artiklar. Innehållsanalysen utfördes enligt Whittenmore och Knafls metodartikel för integrerad metod. Resultat: I studien framkom fyra kategorier om sjuksköterskans erfarenheter av smärtbehandling med opioider; säker hantering och administrering av opioider, kunskap om opioiders verkan, att dosera adekvat samt vikten av medvetenhet om risker med opioider. Slutsats: Resultatet i denna studie visar att sjuksköterskor har bristande erfarenhet och kunskap om smärtbehandling med opioider. Kontinuerlig utbildning till sjuksköterskor om smärtbehandling med opioider kan det således bidra till en tryggare och säkrare vård för såväl patient som sjuksköterska.

Bakgrund: Vårdpersonal är på många sätt utsatta i sitt arbete. Sjuksköterskor i hemsjukvården arbetar ofta ensamma och i patienters egna hem och är därmed särskilt utsatta. Hot och våld är vanligt förekommande men utsattheten kan också vara till exempel att ha ensamt omvårdnadsansvar eller att möta oberäkneliga patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av utsatthet i arbetet i hemsjukvården. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie där 13 sjuksköterskor intervjuades. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i tre kategorier: Att känna sig utlämnad, Att inte veta vad/vem som möter en och Att ständigt vara vaksam. Förutom hot och våld upplevde sjuksköterskorna även utsatthet i form av ensamhet, ovisshet och ständig vaksamhet. Den inre och yttre arbetsmiljön bidrog till en upplevelse av utsatthet, framför allt i utsatta områden. Stöd från kollegor och chefer samt egna strategier och egenskaper gjorde att de lättare hanterade upplevd utsatthet. Slutsats: Sjuksköterskornas arbetsmiljö ger en upplevelse av osäkerhet som är svår att påverka. Ytterligare forskning behövs för att få förståelse för sjuksköterskans situation och upplevelser av utsatthet. Det krävs också åtgärder i organisationen för att skapa en tryggare arbetsmiljö och främja säker vård. / Background: Health care staff are in many ways vulnerable in their work. Nurses in home care often work alone and in the patients’ home and are therefore more exposed. Threats and violence are common, but the vulnerability can also come from being solely responsible for the nursing care or caring for patients who act erratic. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences of exposure in home care nursing. Methods: The study was a qualitative interview study where thirteen nurses were interviewed. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: Three categories emerged from the analysis: Feeling undisclosed, Not knowing what/whom to meet and Constant vigilance. In addition to threats and violence, the nurses experienced exposure in forms of loneliness, uncertainty and constant vigilance. Their working environment contributed to experiencing exposure, especially in exposed areas. Support from colleagues and leadership, as well as the nurses own strategies and characteristics, made the exposure easier to handle. Conclusions: Nurses working environment gives a sense of insecurity that is hard to influence. Further research is needed to gain understanding of their situation and experiences of exposure. The home care organization is required to arrange a safer working environment and promote safety in home care nursing.

An increasing number of patients are in need of intravitreal injections which lead to a need of extending capacity at eye clinics. One of the essential core competencies in nursing care is safe care and the purpose of this study was to investigate ophthalmologic nurse´s experiences of promoting safe care in conjunction with intravitreal injections. The study was conducted as an interview study with descriptive qualitative design with inductive approach. Data was analyzed with qualitative manifest content analysis resulting in three main categories; “Well-functioning routines ”, “Continuityin the team” and “Promote patient-participation”. As the number of patients increases, ophthalmologic nurses ’ experience their ability taking care even more endanger patient safety. Ophthalmologic nurses experience that they provide safe care through continuity and a consolidated team. The patients feel safe when meeting the same healthcare staff when receiving the treatments. Worried patients may be at risk of healthcare injuries and therefore the nurses strive to inform and involve the patients ensuring that they feel co-responsible in their own care. The result also shows that well-functioning routines promote safe care. Further research may be performed in part of developing standardized care plans promoting safe care at eye clinics. / Allt fler patienter är i behov av intravitreala injektioner, vilket ställer höga krav på att ögonsjukvården utökar sin kapacitet. En av kärnkompetenserna som sjuksköterskan ska förhålla sig till, är säker vård och syftet med denna studie var att undersöka ögonsjuksköterskans upplevelse av att främja säker vård vid intravitreala injektioner. Studien utfördes som en intervjustudie med beskrivande kvalitativ design och induktiv ansats. Data analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i tre huvudkategorier; Välfungerande rutiner”, ”Kontinuitet i team” samt ”Främja  patientdelaktighet”. Eftersom antalet patienter ökar, upplever ögonsjuksköterskorna att kapaciteten att ta hand om de stora volymerna riskerar att äventyra patientsäkerheten. Ögonsjuksköterskorna upplever att de genom kontinuitet skapar en säker vård genom att teamet är sammansvetsat och patienterna känner sig trygga med att träffa samma vårdpersonal vid behandlingarna. Oroliga patienter kan utgöra en risk för att en vårdskada uppstår och ögonsjuksköterskorna strävar efter att få patienterna delaktiga och välinformerade för att även de själva ska känna medansvar i den egna vården. Resultatet visar även på att välfungerade rutiner främjar säker vård. Vidare forskning kan bidra till att standardiserade vårdplaner kan arbetas fram och att den säkra vården kan bedrivas med hög kvalitet på alla ögonmottagningar.

Bakgrund: Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen hos äldre. Läkemedelsanvändningen har varit störst bland personer på särskilda boenden och multisjuka äldre i ordinärt boende som i snitt använder 7–12 läkemedel per person. En av tio akuta inläggningar av äldre på sjukhus beror helt eller delvis på läkemedelsbiverkningar. Läkemedelsanvändningen av äldre behöver förbättras avsevärt då läkemedelsrelaterade problem orsakar onödigt lidande. Genom att sammanställa hur det ser ut i den generella befolkningen ökar sjuksköterskans kunskap om hur det ser ut och kan på så sätt sätta det i perspektiv när hon träffar patienter i vården. Sjuksköterskan har här en unik position att främja säker vård och effektiv läkemedelsanvändning i den äldre befolkningen. Syfte: Syftet var att beskriva läkemedelsanvändningen hos män och kvinnor 60 år och äldre från Swedish National Study On Aging And Care (SNAC- Blekinge (SNAC-B).  Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på data från SNAC Blekinge (n=1402). Data har analyserats deskriptivt som innebär ett beskrivande tillvägagångssätt. Statistik har använts för att bearbeta data. Resultat: Bland kvinnor var medelsanvändningen av läkemedel 4,3 per person och för män 3,4 per person. Medan medelvärdet totalt var 3,9 antal läkemedel per person. Således använder kvinnor i snitt 0,9 fler läkemedel än män. Läkemedelsanvändningen ökar från 60 år för att sedan avta hos de som är 90 år och äldre. Läkemedelsanvändningen bland de äldre sträckte sig mellan 0–19 läkemedel per person. De läkemedelshuvudgrupper som användes mest var läkemedel vid sjukdomar i matsmältningsorgan och ämnesomsättning, blod och blodbildande organ, hjärta och kretslopp och nervsystemet. De enskilda läkemedel som användes mest var Acetylsalicylsyra, Furosemid, Digoxin, Atenolol och Metoprolol och Paracetamol. Slutsats: Användning av flera läkemedel är vanligt i den äldre generella befolkningen. Kartläggning om hur äldres läkemedelsanvändning ser ut i SNAC-Blekinge ger sjuksköterskan en unik möjlighet till kunskap om hur läkemedelsanvändningen ser ut i den generella befolkningen. Denna kunskap kan sjuksköterskan applicera i olika omvårdnadskontexter för att kunna arbeta med säker vård, minska felbehandlingar samt rapportera fel och brister och på så vis minska lidandet för den äldre patienten.

Antalet besök till akutmottagningar runt om i Sverige ökar årligen. Ökat inflöde av patienter resulterar i ökad belastning, ”Overcrowding” och ”Exit-block” och influerar på patientens vänte- och vistelsetid på akutmottagningen. En tilltagande tillströmning av patienter kan påverka patientsäkerheten och medföra ökad risk för vårdskada. Simultant pågående arbetsprocesser gör akutmottagningens vårdmiljö särskilt utsatt för medicinska misstag. Säker vård är en essentiell kärnkompetens och en central del i sjuksköterskans arbete för att upprätthålla patientsäkerhet.  Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av patientsäkerhet på akutmottagning. Datainsamlingen genomfördes genom kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes på en akutmottagning i Mellansverige. Åtta sjuksköterskor, med minst ett års yrkeserfarenhet på akutmottagningen, intervjuades. Insamlat material analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Genom analysen framkom att sjuksköterskorna upplevde att ökad belastning, patientens omvårdnadsbehov, akutmottagningens bemanning och arbetsmiljö påverkade patientsäkerheten på akutmottagningen. Tilltagande söktryck med förlängda vistelsetider på akutmottagningen med ”Overcrowding” och ”Exit-block” som följd, komplexa omvårdnadsbehov och tidsbrist påverkade förutsättningarna för säker vård och god omvårdnad. Två övergripande kategorier formulerades genom analysens förfarande: När vårdbehovet överstiger resurserna och Sjuksköterskans utmaningar i att upprätthålla patientsäkerheten. Resultaten i denna studie tyder på att sjuksköterskor på en akutmottagning upplever sitt omvårdnadsansvar som både utmanade och påfrestande vid ökad belastning vilket påverkar patientsäkerheten negativt. Omvårdnadsarbetet på akutmottagningen påverkas vid ökat inflöde av patienter, ”Overcrowding” och ”Exit-block” vilket utsätter patienten för risker. Vidare tyder resultatet på att akutmottagningens resurser ibland inte är tillräckliga för att uppfylla kraven för god omvårdnad, hög patientsäkerhet och säker vård. Studiens slutsats antyder att sjuksköterskorna upplever patientsäkerheten på akutmottagningen som bristfällig och att patientsäkerheten påverkas negativt av ”Overcrowding” och ”Exit-block”.

Bakgrund: En av hälso-och sjukvårdens största utmaningar idag är att leverera säker vård i takt med att mer avancerad vård finns att tillgå. Med avancerad vård ökar risker för patientsäkerheten. I takt med utvecklingen ställs högre krav på sjuksköterskans effektivitet, kliniska och praktiska kunskaper att hantera medicinsk teknik bedriva omvårdnad samt arbeta mot patientsäkerhet. Sjuksköterskans arbetsmiljö i relation till patientsäkerheten är därför av vikt att belysa. Syfte: Att, genom en litteraturöversikt, undersöka förhållandet mellan arbetsmiljö och patientsäkerhet. Metod: Litteraturöversikt. Vetenskapliga studier har sökts i databaserna CINAHL och PubMed. Resultatet baserades på 12 vetenskapliga studier, fyra kvalitativa studier och åtta kvantitativa studier. Resultat: Resultatet genererade i fyra huvudområden: Integrerat arbete för förbättrad arbetsmiljö och patientsäkerhet: Kvaliteten på sjuksköterskans arbetsmiljö och patientsäkerhet har ett samband, bristande arbetsmiljö resulterade i bristande patientsäkerhet. Arbetsbelastning och patientsäkerhet: För högt patientantal per sjuksköterska ledde till ökad arbetsbelastning vilket äventyrade patientsäkerheten. Arbetsrelaterad stress bidrog inte till god och säker omvårdnad då sjuksköterskornas förmåga att bedriva patientsäker omvårdnad försämrades. Avvikelserapportering och patientsäkerhet: Bristfällig rapportering av avvikelser korrelerade med kvaliteten på arbetsmiljön, flertalet studier påvisade att underrapporteringen berodde på tidsbrist och att avvikelserna kunde hållas emot sjuksköterskorna. Kollegialt stöd och patientsäkerhet: Goda relationer över professionsgränserna och strukturerad handledning genererade i förbättrad arbetsmiljö och ökad patientsäkerhet. Slutsats: Litteraturöversikten styrker att det finns samband mellan arbetsmiljö och patientsäkerhet, förbättrad arbetsmiljö ger ökad kostnadseffektivitet och ökad kvalitet på omvårdnaden samt minskat antal vårdskador. / Background: One of healthcare's biggest challenges today is to deliver safe care as a progressive development. The more complex healthcare care is performed, more risks for patient safety follow. In line with development, higher demands are placed on the nurse's effectiveness, clinical and practical knowledge, medical technology, nursing and patient safety. Nursing's work environment in relation to patient safety is therefore important to highlight. Aim: To study, through a literature review, the relationship between the working environment and patient safety. Method: literature review. Scientific articles have been searched in the CINAHL and PubMed databases. The result was based on 12 scientific studies, four qualitative studies and eight quantitative studies. Result: The result generated in four main areas: Integrated work for improved work environment and patient safety: The quality of the nurse's work environment and patient safety has a connection, lack of working environment resulted in insufficient patient safety. Workload and patient safety: Too high patient number per nurse led to increased workload which endangered patient safety. Work-related stress did not contribute to good and safe nursing when the nurses' ability to perform patient-safe nursing was impaired. Deviation reporting and patient safety: Inadequate reporting of discrepancies correlated with the quality of the work environment, most studies showed that the under reporting was due to lack of time and that the abnormalities could be held against the nurses. Collegial support and patient safety: Good relations across professional boundaries and structured tutoring generated in an improved work environment and increased patient safety. Conclusion: The literature review confirms that there is a correlation between work environment and patient safety, improved work environment, increased cost-effectiveness and increased quality of care and reduced number of healthcare injuries.

SAMMANFATTNING: Bakgrund: För varje svensk vårdcentral är det en daglig utmaning att hantera de inkommande patienterna på bästa sätt. Det är vanligt förekommande att patienter kommer obokade till vårdcentralen vilket kan bidra till att arbetstakten för sjuksköterskor blir hög, samtidigt som det för patienten kan innebära långa väntetider. För att kunna möta obokade patienters ökade behov kan rutiner och arbetsfördelning behöva optimeras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att möta obokade patienter inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats har genomförts. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom att arbetet med obokade patienter innebar ett varierat patientflöde som kunde ge hög arbetsbelastning och krävde resurser. För att göra en säker bedömning krävdes bred kompetens. Det kunde vara svårt att leva upp till patientförväntningar om en tillgänglig vård.  Sjuksköterskorna strävade efter att bemöta alla obokade patienter med ett professionellt förhållningssätt och mötet med obokade patienter upplevdes som spännande och roligt. Slutsats: Denna studie visar att tid, resurser och kompetens är viktiga faktorer för att möta obokade patienter. Tidsbrist visade sig påverka både patientsäkerheten och mötet med patienten. Mer resurser skulle kunna bidra till att ta hand om de inkommande patienterna på ett effektivare och säkrare sätt.

Bakgrund: Varje år drabbas 100 000 svenska patienter av vårdskador. Bakom varje vårdskada står minst en vårdpersonal som gjort ett misstag eller en felbedömning. Världen över beskrivs liknande situationer där den som förorsakat en vårdskada också beskrivs som ett “offer”, ett så kallat “second victim”. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att ha förorsakat en vårdskada - ur ett individ- och systemperspektiv. Metod: Studien har genomförts som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar bearbetades genom metasyntes. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. En kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av SBUs kvalitetsgranskningsmall, sammanställdes i en matris och slutligen kodades i olika erfarenheter varpå olika kategorier växte fram genom metasyntes. Resultat: Fem kategorier identifierades: 1. Psykosomatiska tillstånd, 2. Känslor och reaktioner, 3. Påverkansfaktorer, 4. Behov och 5, Anpassning. Konklusion: Två huvudsakliga slutsatser formuleras. 1. Begreppet “second victim” beskriver väl de erfarenheter vilka vårdpersonal som förorsakat en vårdskada uttalar. 2. Det råder en diskrepans mellan huruvida arbetet för minskat antal vårdskador tillämpar ett systembaserat eller ett individbaserat perspektiv. Denna diskrepans är sannolikt inte gynnsam i arbetet för ökad patientsäkerhet. / Background: Every year, 100,000 Swedish patients are affected by medical errors. Every medical error is the result of at least one health care professional who made a mistake or misjudgment. Objective: The aim of this literature review study was to describe healthcare professionals’ experiences of causing a medical error- from an individual and system perspective. Method: The study has been conducted as a literature study in which 12 scientific articles were processed through meta-synthesis. Searches were done in databases Cinahl and PubMed. Quality control was performed with the help of SBUs quality control template. The studies were organized into a matrix and finally coded into different experiences whereupon different categories emerged through meta-synthesis. Results: Five categories were identified: 1. Psychosomatic conditions, 2. Feelings and reactions, 3. Influences 4. Needs and 5. Adaption. Conclusion: Two main conclusions were drawn. 1. The concept of “second victim” portrays the way in which healthcare professionals describe their experiences after causing a medical error, 2: There is a discrepancy regarding whether the patient safety work, within the healthcare system applies an individual- or system-based perspective. This discrepancy is probably not favorable in efforts to improve patient safety.