Byggbranschen är hårt drabbad av arbetsplatsolyckor och vill uppnå en nollvision gällande detta. Alla ska kunna komma hem tryggt och säkert efter en arbetsdag. Systematiskt arbetsmiljöarbete är ett verktyg som används för att skapa en bättre arbetsmiljö. Företagen arbetar på så sätt med förebyggande arbete för att uppnå ett säkrare klimat. Peab Sverige AB arbetar med riskobservationer som en del av det förebyggande arbetet, där syftet är att uppnå effekter av minskat antal olyckor. En riskobservation beskrivs som en observation över en avvikelse i verksamheten som kan leda till tillbud eller arbetsskada innan det har inträffat. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilken effekt riskobservationer har på säkerhetskulturen på byggarbetsplatserna hos Peab Sverige AB samt om arbetet med riskobservationer behöver förtydligas ytterligare för att nå förväntat effekt. Det sker genom att studera företagets interna statistik över inrapportering av riskobservationer, tillbud och olyckor samt en enkätundersökning för att få en uppfattning om hur anställda på Peab ser på riskobservationer.  Resultatet visar att riskobservationerna inte gett den förväntade effekten, inrapporterade riskobservationer har ökat men det har också tillbuden och olyckorna. Enligt enkätundersökningen uppfattas vikten av riskobservationer och säkerhetsarbete som positiva. Men det uppfattas också att det inte gett en större förändring på arbetsplatserna.  Slutsatserna av studien är att riskobservationer är bra för att öka medvetenheten hos medarbetarna på så sätt skapa en bättre säkerhetskultur, uppföljningen behöver bli bättre alternativt ändra sättet att arbeta med riskobservationer, att åtgärda i stället för att rapportera. Samt att skapa en tydlig dialog med medarbetarna varför det är viktigt med riskobservationer. / The construction industry is hard hit by workplace accidents and wants to achieve a zero vision regarding this. Everyone should be able to come home safely after a day at work. Systematic Work Environment Management is used to create a better work environment. It is a way for companies to work for preventive purposes to achieve a safer climate. Peab Sverige AB works with risk observations as part of the preventive work, where the purpose is to achieve the effects of a reduced number of accidents. A risk observation is described as an observation of a deviation that can lead to an incident or work injury before it has occurred. The aim with this study was to investigate the effect of risk observations on the safety culture at the construction sites at Peab Sverige AB and whether the work with risk observations needs to be further clarified in order to achieve the expected effect. This is done by studying the company's internal statistics on reporting risk observations, incidents and accidents, as well as a survey to get an idea of ​​how employees at Peab view risk observations. The results show that the risk observations have not given the expected effect, reported risk observations have increased, but so have the incidents and accidents. According to the survey, the importance of risk observations and safety work is perceived as positive. But it is also perceived that there has not been a major change in the workplace. The conclusions of the study are that risk observations are good for increasing the awareness of employees, thus creating a better safety culture, the follow-up needs to be better or changing the way of working with risk observations, to take action instead of reporting. And to create a clear dialogue with employees why risk observations are important.

In today’s society, safety in a workplace is an important factor to any organization. Focus on improving the working conditions by making them safer through technology is taking us into a time where we rely on technology to keep us safe. How well developed the technology may be, it is still not enough to keep us entirely from harm. Human error will always be a factor in the human interaction with a workplace. This thesis is built upon existing theoretical perspectives and with empirical data collected by methods such as interviews and field observations, with the aim to shed light upon the view and attitude towards electrical safety in Telge Nät AB. My main target group is the electrical installers who develop and maintain the power distribution grid. With interventions in this targeted group I hope to start a wind of change in the organization and its view on electrical safety.This study hopes to answer questions about the electrical installers view on electrical safety and the view of the organization as a whole, this is later used to map needed measures to change and improve the safety in the organization. The result of this thesis point in the direction of the literature, where safety environment is improved by empowering the worker in the task at hand. Empowerment is a time consuming process in which the entire company needs to pull its weight, so it may be a reality and not just spoken words. / Denna studie som genomfördes på uppdrag av Telge Nät AB i Kungliga Tekniska högskolan och Stockholms universitet har som syfte att via rådande teoretiska perspektiv och på empirisk bas bidra med kunskap om elmontörers uppfattning om elsäkerhet i företaget och via interventioner på elmontörsnivå påbörja ett förändringsarbete av organisationen och dess syn på elsäkerhet. Studien har således som ambition att besvara frågor kring dels elmontörernas syn på elsäkerhet och dels organisationens syn som helhet och vilka åtgärder som krävs för att förändra och förbättra elsäkerheten.Till hjälp för att kunna besvara dessa frågor tas några teoretiska perspektiv inom mänskligt handlande, bildandet och förändringen av säkerhetskultur och säkerhetsklimat och teorier om vuxenlärande. Huvudmetoden för att samla in data och som ligger till grund för studien är enkätundersökningar, fältobservationer samt intervjuer. Dessa data sammanställs sedan med hjälp av triangulering och analyseras.Resultatet tyder på att elmontörerna är delvis missnöjda med sin arbetssituation idag, där de upplever att säkerheten brister inte enbart på grund av en motvilja att följa satta rutiner och metoder, utan för att elmontörerna saknar inblick och kontroll över sina uppgifter. Elmontörerna upplever inte säkerheten som ett huvudmoment i yrket, utan som något vid sidan om arbetsuppgifterna med rutiner som oftast hindrar en att utföra uppgifterna på ett smidigt och effektivt sätt. För att kunna förändra denna situation behövs tidskrävande insatser där man bemyndigar elmontörerna i sin roll och via ett engagerat ledarskap förändra synen på yrket så att elsäkerheten blir som ett huvudmoment i yrket.

<p>Sjukvården är en komplex organisation där människor och teknik ska samspela för att kunna ge en bra och säker vård. Ibland går något snett som i värsta fall kan leda till att en patient kan komma till skada. När en individ utsätts för en undvikbar skada i vården kallas det för en vårdskada. Patientsäkerhet innebär att aktivt sträva mot en frånvaro av vårdskador. Landstinget i Östergötland (LiÖ) har arbetat med patientsäkerhet ur ett systemperspektiv sedan år 2002 och avvikelsehantering är en del i det arbetet. Med hjälp av ett avvikelserapporteringssystem kan risker och problemområden synliggöras och på så sätt kan åtgärder sättas in. Varje enhet inom LiÖ rapporterar avvikelser och skillnader kan ses i hur frekvent de olika enheterna avvikelserapporterar.</p><p>Denna uppsats syftar till att hitta faktorer som ligger bakom dessa skillnader och se om det finns ett samband mellan avvikelserapporteringsfrekvens och säkerhetskultur. Intervjuer och observationer genomfördes på tre vårdcentraler med stora skillnader i avvikelserapporteringsfrekvens för att identifiera faktorer som skilde dem åt. Resultatet pekar på att chefen på vårdcentralens inställning till säkerhetsarbete och avvikelserapportering är av stor betydelse. Hur stor kännedom medarbetarna har om LiÖs övergripande säkerhetsarbete är också en viktig faktor. Det går att se ett samband mellan hur väl en enhet har tagit till sig systemperspektivet och hur frekvent de avvikelserapporterar. Däremot är det svårt att säga något om sambandet mellan säkerhetskultur och avvikelserapporteringsfrekvens.</p><p> </p>

<p>Sjukvårdsrådgivning via telefon har kommit att bli ett allt vanligare sätt att kontakta vården. Det är också ett smidigt sätt att i dagens mobila samhälle utnyttja tiden effektivt. Denna typ av sjukvårdsrådgivning skiljer sig från det annars traditionella sättet där sjuksköterskan fysiskt möter patienten till exempel på en vårdcentral. I anslutning till den tidigare sjukvården finns också etablerade metoder och riktlinjer för patientsäkerhet, vilket bidrar till att kontinuerligt sträva efter att upprätthålla god vårdkvalitet och trygghet för patienten. En metod är exempelvis det avvikelserapporteringssystem som sedan tidigare används inom bland annat Landstinget i Östergötland, vilket också har kommit att användas på Sjukvårdsrådgivningen i Linköping.</p><p>Syftet med denna studie var att inom en verksamhet för sjukvårdsrådgivning via telefon undersöka vilka attityder personalen har till patientsäkerhet, samt hur de själva beskriver sina åsikter angående detta ämne. Baserat på tidigare forskning relateras resultaten till vilken påverkan de uppskattas ha på verksamhetens säkerhetskultur.</p><p>En webbenkät användes som instrument i studiens datainsamling. Frågorna var sedan tidigare framtagna för att mäta patientsäkerhet inom traditionell sjukvård, vilka grundade sig på element från säkerhetskulturforskning. En av studiens centrala upptäckter tyder på att personalen tycker att det är svårt att hinna med att rapportera avvikelser. Det fanns också en tendens att flera sjukvårdsrådgivare berättar om avvikelser för arbetskamrater när de väl upptäcks, än antal som avvikelserapporterar på formellt vis. Vidare påträffades också att respondenterna inte är rädda för att be om hjälp när oklarheter i arbetet uppstår. En av studiens slutsatser var att sjukvårdsrådgivarna behöver mer tid till att kunna prioritera att rapportera avvikelser som upptäcks för att minimera informationsbortfall.</p>

<p>Olyckor är ofta resultatet av en mängd processer där teknik, människor och organisatoriska förhållanden samverkat på ett sådant sätt att följden blivit en negativ händelseutveckling. Teorier gör gällande att en haveriutredares mentala föreställningar eller olycksmodeller har betydelse för hur ett sådant förlopp kan analyseras och förstås. En teori hävdar att säkerhetskultur som begrepp potentiellt skulle kunna kopplas till olycksmodeller för att bättre kunna förstå utvecklingen av vissa händelseförlopp.</p><p>Statens Haverikommission undersöker olyckor och tillbud främst inom domänerna flyg, sjöfart, spårbunden trafik samt militär verksamhet. Även andra allvarliga olyckor inom andra domäner utreds i vissa fall. Huvudsyftet med haveriutredningarna är att förbättra säkerheten genom att undersöka vad som har hänt, varför det har hänt och vad som kan göras för att förebygga att liknande händelser inträffar igen. För att kunna uppnå detta är det av stor vikt att på ett effektivt och tillförlitligt sätt kunna identifiera säkerhetsrisker som på något sätt kan ha bidragit till olyckan.</p><p>Denna uppsats har undersökt hur det är möjligt för en haveriutredare att i samband med en olycksutredning skapa sig en mental bild av en verksamhets säkerhetsstatus för att därigenom kunna identifiera eventuella säkerhetsrisker som bidragit till olyckan. En särskild vikt har lagts vid att undersöka vilken koppling detta arbete har till att undersöka verksamhetens säkerhetskultur.</p><p>Den använda metoden har varit kvalitativ analys av åtta semistrukturerade intervjuer med haveriutredare från Statens Haverikommission. De analyserade intervjuerna har jämförts med tidigare forskning som tagit fram metoder för att proaktivt värdera verksamheters säkerhetsstatus genom att undersöka deras inneboende säkerhetskulturer.</p><p>Studien har identifierat sex dimensioner som av utredarna anses som viktiga för att kunna avgöra en verksamhets säkerhetsstatus. De sex dimensionerna utgörs av ledningsfunktioner, organisatoriska förhållanden, system, regler och procedurer, kompetenser och lärande, kommunikation och säkerhetsfokuserat beteende. Det konstaterades att utredarna i hög grad utgår från strukturella aspekter när de undersöker en verksamhets säkerhetsstatus och att säkerhetskulturen kan vara till hjälp för att avgöra funktionen hos denna struktur.</p>

Det övergripande syftet med avhandlingen var att generera en grundad teori om huvudproblemet i förflyttningsprocessen mellan intensivvårdsavdelningar (IVA) och allmänna vårdavdelningar, det vill säga den vård som ges; före, under och efter det att patienter förflyttats från intensivvård till allmän vårdavdelning. Avhandlingen består av 4 delstudier (I- IV) som ligger till grund för en slutlig övergripande teori. Datainsamling har skett med hjälp av fokusgruppsdiskussioner, individuella intervjuer, observationer samt en enkät. Data inhämtades från tre sjukhus och fyra IVA-avdelningar samt sex allmänna vårdavdelningar. Olika personalgrupper och närstående har varit i fokus beroende på delstudiens syfte. I de olika delstudierna har Grundad Teori (GT) (I, II, III) och mixed method (IV) använts som metod. De fyra delstudierna har slutligen syntetiseras till en övergripande Grundad Teori.   Avhandlingen visar att samspelet kring IVA-patienters förflyttningar påverkas av sjukhusets organisations- och säkerhetskultur och hur vårdkedjan organiserats. Det som upplevdes vara huvudproblemet för de inblandade var att organisera en trygg och sammanhållen vårdkedja mellan IVA och allmän vårdavdelning. Detta inkluderade att på ett patientsäkert sätt överbrygga de olikheter och det glapp som fanns mellan vården och vårdkulturen på den personaltäta, högteknologiska intensivvårdsavdelningen jämfört med vården och den vårdkultur som återfanns på de allmänna vårdavdelningarna.   Resultatet i den övergripande teorin visade att ett centralt behov hos såväl personal som hos närstående, är att uppleva kontroll och delaktighet i förflyttningsprocessen (kärnkategori). Detta behov kunde tillgodoses genom att det fanns och delgavs rutiner och strategier för vården före, under och efter förflyttning, att upprätta ett kliniköverskridande samarbete, genom kompetens och kunskap, att resurser fanns och genom att ge en personcentrerad vård. Om personal och närstående upplevde egen kontroll och delaktighet i förflyttningsprocessen bidrog detta till att reducera oro och osäkerhet och till att underlätta samverkan och samordning mellan IVA och allmän vårdavdelning. När den egna kontrollen och delaktigheten däremot uteblev, ökade istället de negativa upplevelserna av ett stort glapp mellan IVA och de allmänna vårdavdelningarna och desto mer negativt framstod skillnaderna vara mellan de olika enheterna och istället uppstod ett revirtänkande och misstro mellan personalgrupperna på de inblandade avdelningarna.  Det fanns ett behov av ett gott samarbetsklimat samt en god organisations- och säkerhetskultur för en sammanhållen vårdkedja. Utöver detta påverkades också förflyttningprocessen av om avdelningen byggt upp en god lärandemiljö med fungerande teamwork och rutiner och strategier kring patientomflyttningar. För att kunna ge god vård genom vårdkedjan behövdes också resurser. Personalens intentioner var att ge god, personcentrerad vård genom hela processen men de fick oftast balansera dessa intentioner mot bristande resurser och de förutsättningar som gavs, i form av personalbrist, bristande vårdplatser och avsaknad av planering. Vårdkedjan mellan IVA och allmänna vårdavdelningar kräver en organisation och en kultur som främjar individers egen kontroll och delaktighet. Dessutom krävs det planering och strategier som främjar patientsäkerhet, samordning och kontinuitet samt en tydlig nedtrappningsfas av den högteknologiska vården. Resultatet visar vidare att sjuksköterskor och andra i vårdteamet kring den svårt sjuke patienten har en stor pedagogisk utmaning i att kvalitetssäkra informationsflödet och kunskapsöverföringen om vad som skall hända i processen för närstående och för patienter.

Sjukvårdsrådgivning via telefon har kommit att bli ett allt vanligare sätt att kontakta vården. Det är också ett smidigt sätt att i dagens mobila samhälle utnyttja tiden effektivt. Denna typ av sjukvårdsrådgivning skiljer sig från det annars traditionella sättet där sjuksköterskan fysiskt möter patienten till exempel på en vårdcentral. I anslutning till den tidigare sjukvården finns också etablerade metoder och riktlinjer för patientsäkerhet, vilket bidrar till att kontinuerligt sträva efter att upprätthålla god vårdkvalitet och trygghet för patienten. En metod är exempelvis det avvikelserapporteringssystem som sedan tidigare används inom bland annat Landstinget i Östergötland, vilket också har kommit att användas på Sjukvårdsrådgivningen i Linköping. Syftet med denna studie var att inom en verksamhet för sjukvårdsrådgivning via telefon undersöka vilka attityder personalen har till patientsäkerhet, samt hur de själva beskriver sina åsikter angående detta ämne. Baserat på tidigare forskning relateras resultaten till vilken påverkan de uppskattas ha på verksamhetens säkerhetskultur. En webbenkät användes som instrument i studiens datainsamling. Frågorna var sedan tidigare framtagna för att mäta patientsäkerhet inom traditionell sjukvård, vilka grundade sig på element från säkerhetskulturforskning. En av studiens centrala upptäckter tyder på att personalen tycker att det är svårt att hinna med att rapportera avvikelser. Det fanns också en tendens att flera sjukvårdsrådgivare berättar om avvikelser för arbetskamrater när de väl upptäcks, än antal som avvikelserapporterar på formellt vis. Vidare påträffades också att respondenterna inte är rädda för att be om hjälp när oklarheter i arbetet uppstår. En av studiens slutsatser var att sjukvårdsrådgivarna behöver mer tid till att kunna prioritera att rapportera avvikelser som upptäcks för att minimera informationsbortfall.

Sjukvården är en komplex organisation där människor och teknik ska samspela för att kunna ge en bra och säker vård. Ibland går något snett som i värsta fall kan leda till att en patient kan komma till skada. När en individ utsätts för en undvikbar skada i vården kallas det för en vårdskada. Patientsäkerhet innebär att aktivt sträva mot en frånvaro av vårdskador. Landstinget i Östergötland (LiÖ) har arbetat med patientsäkerhet ur ett systemperspektiv sedan år 2002 och avvikelsehantering är en del i det arbetet. Med hjälp av ett avvikelserapporteringssystem kan risker och problemområden synliggöras och på så sätt kan åtgärder sättas in. Varje enhet inom LiÖ rapporterar avvikelser och skillnader kan ses i hur frekvent de olika enheterna avvikelserapporterar. Denna uppsats syftar till att hitta faktorer som ligger bakom dessa skillnader och se om det finns ett samband mellan avvikelserapporteringsfrekvens och säkerhetskultur. Intervjuer och observationer genomfördes på tre vårdcentraler med stora skillnader i avvikelserapporteringsfrekvens för att identifiera faktorer som skilde dem åt. Resultatet pekar på att chefen på vårdcentralens inställning till säkerhetsarbete och avvikelserapportering är av stor betydelse. Hur stor kännedom medarbetarna har om LiÖs övergripande säkerhetsarbete är också en viktig faktor. Det går att se ett samband mellan hur väl en enhet har tagit till sig systemperspektivet och hur frekvent de avvikelserapporterar. Däremot är det svårt att säga något om sambandet mellan säkerhetskultur och avvikelserapporteringsfrekvens.

Work, especially that in complex, dynamic workplaces, often requires subtle, local judgment with regard to timing of subtasks, relevance, importance, prioritization and so forth. Still, people in Nuclear Industry seem to think safety results from people just following procedures. In the wake of failure it can be tempting to introduce new procedures and an even stricter "rule following culture". None, or at least very little, attention is given to tacit knowledge and individual skills. I am aiming to highlight the inadequacy of putting too much trust in formalization and that reporting and trending of events will contribute to increased learning, an increased nuclear safety and an efficient operational experience. The ability to interpret a situation concrete depends on proven experience in similar situations, analogical thinking and tacit knowledge. In this essay I intend to problematize the introduction and use of so-called Corrective Action Program (CAP) and computerized reporting systems linked to CAP in the Nuclear Industry. What I found out is that the whole industry, from regulators to licensees, seems to be stuck in the idea that the scientific perspective on knowledge is the only "true" perspective. This leads to an exaggerated belief in that technology and formalized work processes and routines will create a safer business. The computerized reporting system will not, as the idea was from the beginning, contribute to increased nuclear safety since the reports is based on the trigger and not the underlying causes and in-depth analysis. Managing safety by numbers (incidents, error counts, safety threats, and safety culture indicators) is very practical but has its limitations. Error counts only uphold an illusion of rationality and control, but may offer neither real insight nor productive routes for progress on safety. The question is why the CAP, error counts and computerized reporting systems have had such a big impact in the nuclear industry? It rests after all, on too weak foundations. The answer is that the scientific perspective on knowledge is the dominating perspective. What people do not understand is that an excessive use of computerized systems and an increased formalization actually will create new risks when people lose their skills and ability to reflect and put more trust in the system than in themselves.

Varje år sker det allvarliga olyckor på byggarbetsplatserna i Sverige. Detta examensarbete har utförts i samarbete med Skanska Hus Region Göteborg och har som mål att förbättra säkerheten hos underentreprenörer till Skanska.Syftet med arbetet är att hitta lämpliga metoder och redskap som Skanska som huvudentreprenör kan använda sig av för att stödja sina underentreprenörer till en bättre säkerhetsplanering.Arbetet inleds med en litteraturstudie över hur olycksstatistiken ser ut på Skanskas byggarbetsplatser, samt en teoretisk bakgrund till hur processen kring riskinventeringar, riskbedömningar och arbetsberedning hanteras. Tillvägagångssättet har varit att undersöka genom intervjuer, enkäter och platsbesök vid sju utvalda byggarbetsplatser i väst Sverige, hur underentreprenörer hanterar riskinventeringar, riskbedömningar och arbetsberedningar. Vi har även undersökt vad Skanska Hus Göteborg gör idag vid upphandlingsprocessen för att säkerställa att underentreprenörerna tar sitt ansvar när det gäller arbetsmiljön på byggarbetsplatserna och vad som kan förbättras.Resultatet av undersökningen är att det finns tydliga skillnader mellan hur säkerhetskulturen är bland de olika underentreprenörerna. Ett av problemen är att underentreprenörerna inte har tillräckligt med förståelse över vad deras ansvar är när det gäller att skapa en säker arbetsmiljö på byggarbetsplatserna. För att lösa detta problem har vi undersökt vad som är viktigt för att stärka underentreprenörernas delaktighet och engagemang som i sin tur leder till att de anställda får möjlighet till att förbättra sitt eget ansvar. / Each year there are serious accidents on building sites in Sweden. This thesis has been carried out in cooperation with Skanska House Region Gothenburg and aims to improve the safety of subcontractors to Skanska.The aim of the work was to find appropriate methods and tools that Skanska as the main contractor can use to support their subcontractors to a better security planning.The work begins with a literature study of how the accident statistics looks at construction sites, as well as a theoretical background to the process of risk inventories, risk assessments and work preparation is handled. The approach has been to examine through interviews, questionnaires and site visits to seven selected construction sites in western Sweden on how the subcontractors manages risk inventories, risk assessments and work preparations. We have also investigated what is being done today in the procurement process to ensure that subcontractors meet their responsibilities in terms of work environment at construction sites and what can be improved.The results of the research show that there are clear differences between how the safety cultures were among the various subcontractors. One of the problems is that the entrepreneurs do not have sufficient understanding of what they have for responsibility in the work environment at construction sites. To solve this, it has been investigated to what is important to strengthen subcontractor’s involvement and commitment that gives the employees the opportunity to improve their own responsibility.