Bakgrund: Antalet migranter världen över har de senaste åren ökat. För migranterna är anpassningen till det nya landet en process och att lära sig landets språk är krävande och tar tid. Migranter som ännu inte lärt sig språket upplever samtal som sker i vården som särskilt utmanande. Patienter med migrationsbakgrund upplever att kommunikationen brister och att sjuksköterskorna inte alltid tar tid till att prata utan istället väljer att enbart utföra sina arbetsuppgifter.                                          Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som talar ett annat modersmål. Metod: En litteraturöversikt har gjorts baserad på elva vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL Complete och PubMed. Nio artiklar var kvalitativa, en kvantitativ samt en med mixad metod där endast den kvalitativa delen använts i resultatet. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs analysmetod och tematiseras med färgkodning. Ur detta bildades fyra teman. Resultat: Resultatet visade att bra kommunikation är betydande för att skapa en god vårdrelation. Vidare indikerade resultatet att det fanns delade meningar kring upplevelser av att använda kroppsspråk eller tolk för att enklare kommunicera med patienter som talar ett annat språk än sjuksköterskorna. Det visade sig även i resultatet att brister i kommunikationen kan få konsekvenser i vårdandet. Diskussion: I metoddiskussionen framkommer styrkor och svagheter i författarnas tillvägagångssätt. Författarna diskuterar hur kommunikationssvårigheter bidrar till att en jämlik vård är svår att upprätthålla. Vidare diskuteras resultatet med anknytning till Leiningers transkulturella omvårdnadsteorin. / Background: The number of migrants worldwide has increased in recent years. For migrants, adapting to the new country is a process and learning the language of the country is demanding and takes time. Migrants who have not yet learned the language experience conversations that occur in health care as particularly challenging. Patients with a migration background feels that communication is lacking and that the nurses do not always take the time to talk, instead they only choose to perform their working tasks. Aim: To elucidate nurses' experiences of communicating with patients who speak a different native language. Method: A literature review was made based on eleven scientific articles collected from the databases CINAHL Complete and PubMed. Nine articles were qualitative, one quantitative and one with mixed methods where only the qualitative part was used in the result. The articles were analyzed with Friberg’s method and thematised using colour coding. From this, four themes were formed. Results: The result showed that good communication is important for creating a good care relationship. The results indicated that there are shared opinions about experiences of using body language or interpreter to more easily communicate with patients who speak a language other than the nurses. It was also found in the result that communication deficiencies can have consequences in care. Discussion: In the method discussion the authors discuss the method strengths and weaknesses in the authors’ approach. The authors discuss how communication difficulties contributes to equal care. Further the authors discussed the result related to Leiningers transcultural nursing theory.

I den palliativa vården är kommunikation ett centralt begrepp. Kommunikationen kan ha flera syften varav ett är att skapa relation. Det övergripande målet med personcentrerad kommunikation är att aktivt lyssna in patientens berättelse och identifiera personen med hens livskraft och egna resurser. Att lyssna är inte en passiv process utan innebär att lyssna in både upplevelser och känslor i situationen. Att höra vad som sägs och hur det sägs. Med olika sätt att aktivt lyssna skapas en viktig terapeutisk intervention då kommunikation kan lindra symtom, skapa förståelse av information samt förutsättningar för delaktighet och medbestämmande. En god kommunikation inger hopp, leder till trygghet och hjälper patienten att känna sig förstådd och respekterad. Syftet med studien var att beskriva betydelsen av personcentrerad kommunikation i palliativ vård ur patientens och sjuksköterskans perspektiv. En litteraturöversikt valdes som metod för att undersöka kunskapsläget inom området. Kvalitativa artiklar valdes då studien ville beskriva en fördjupad kunskap om patientens och sjuksköterskans perspektiv. Resultatet visade att personcentrerad kommunikation gav en känsla av trygghet, respekt, delaktighet och symtomlindring för patienten. När patienterna inte blev lyssnade till eller möttes av ointresse kände de sig osynliga och mindre värda vilket orsakade ett lidande. För sjuksköterskan innebar personcentrerad kommunikation en ökad förståelse för patienten som person och en helhetsbild av patientens situation. Personcentrerad kommunikation gav sjuksköterskorna en ökad kunskap, arbetstillfredsställelse och yrkesstolthet men kunde också innebära att de kände sig osäkra i sin yrkesroll och upplevde brister i kompetens. Både erfarna och oerfarna sjuksköterskor framförde i studierna att de hade behov av kompetenshöjning och utbildning. Det framkom även i studierna att kulturen hade betydelse för möjligheten att föra personcentrerade samtal. Inom slutenvården beskrevs begränsade utrymmen och tid som hinder för personcentrerade samtal. Sjuksköterskor inom hospice och palliativa enheter beskrev istället både en tillåtande kultur och en miljö som underlättade dessa samtal. Patient och sjuksköterska möts som människor, men i olika roller och under olika villkor. Genom att vara aktivt närvarande i mötet och lyssna till patientens berättelse bekräftas patienten som person och värdigheten bibehålls. I mötet skapas en ömsesidig förståelse för varandras kunskaper, förväntningar och förutsättningar. Patienten görs delaktig och får ett större ansvar och inflytande över sin egen vård. Slutsatsen är att personcentrerad kommunikation i den palliativa vården är en viktig grund för upplevelse av värdighet, trygghet, meningsfullhet och personlig utveckling för såväl patienten som sjuksköterskan och en förutsättning för att vården ska bli personcentrerad. / In palliative care, communication is a central concept. Communication can have several purposes, one of which is to create relationship. The overall goal of person-centered communication is to actively listen to the patient's story and identify the person with their viability and own resources. Listening is not a passive process but involves listening to both experiences and feelings in the situation. To hear what is said and how it is said. With various ways of actively listening, an important therapeutic intervention is created, as communication can alleviate symptoms, create understanding of information and the conditions for participation and co-determination. A good communication creates hope, leads to security and helps the patient to feel understood and respected. The purpose of the study was to describe the meaning of person-centered communication in palliative care from the perspective of the patient and the nurse. A literature review was chosen as a method for investigating the state of knowledge in the area. Qualitative articles were chosen when the study wanted to describe in-depth knowledge from the patient's and the nurse's perspective. The result showed that person-centered communication gave a feeling of security, respect, participation and symptom relief to the patient. When patients were not listened to or met with disinterest, they felt invisible and less worthy, which caused a suffering. For the nurse, person-centered communication meant an increased understanding of the patient as a person and an overall picture of the patient's situation. Person-centered communication gave the nurse increased knowledge, job satisfaction and professional pride, but could also mean that they felt insecure in their professional role and experienced shortcomings in competence. Both experienced and inexperienced nurses stated in the studies that they needed skills enhancement and education. It also emerged in the studies that culture had significance for the possibility of conducting person-centered conversations. Within inpatient care, limited spaces and time were described as obstacles to person-centered conversations. Nurses in hospice and palliative units instead described both a permissive culture and an environment that facilitated this calls. Patient and nurse meet as human beings, but in different roles and under different conditions. By being actively present in the meeting and listening to the patient's story, the patient is confirmed as a person and the dignity is maintained. The meeting creates a mutual understanding of each other's knowledge, expectations and conditions. The patient is involved and receives a greater responsibility and influence over their own care. The conclusion is that person-centered communication in palliative care is an important basis for experiencing dignity, security, meaningfulness and personal development for both the patient and the nurse and a prerequisite for the care being person-centered.

Varje år avlider över 90 000 personer i Sverige och sjuksköterskan har en central roll i omvårdnaden av patienter i livets slutskede. Att kommunicera med patienter är en av grundpelarna inom den palliativa vården och utgör ett viktigt verktyg i omvårdnaden av döende patienter. Syftet med denna studie var att kartlägga vilka faktorer som påverkar kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter i livets slutskede - ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metoden som användes var en litteraturstudie med systematisk ansats. Resultatet bygger på tio vetenskapliga artiklar och visade att påverkande faktorer var sjuksköterskans förhållningssätt till kommunikation, förhållningssätt till döden och religiösa uppfattning, rädsla för att göra patienten upprörd och frånta dem hopp samt erfarenhet och utbildning. Andra faktorer som påverkade kommunikationen var organisationen och miljön, samarbete, stöd av avdelningssjuksköterska och kollegor, patienten och anhöriga och slutligen sågs relationen mellan patienten och sjuksköterska som en påverkande faktor. / More than 90 000 dies in Sweden every year and the nurse has a central role in the care of dying patients. Communication is an important part in the care of dying patients. The aim of this study was to find factors which have an influence on the communication between the nurse and the dying patient – from a nurse perspective. The method used was a literature review with a systematic approach. The results, based on ten scientific articles, showed that factors which influence communication was the nurses attitudes to communication, attitudes to death and religious believes, fear of upsetting the patient and make them loose hope, experience and education. Other factors found were the organization and environment, support from the head nurse and by colleges, the patient and the relatives and finally the relationship between the nurse and the patient.

Kommunikationen mellan två personer består av både verbala- och icke-verbala beteenden. Den icke-verbala kommunikationen kan förstärka (kongruent) eller vara motsägelsefull med den verbala kommunikationen. I vissa situationer har den icke-verbala kommunikationen en extra stor betydelse och ibland kan den vara en bättre väg att nå fram till en person, än med verbala uttryck. Syftet med denna litteraturstudie var att synliggöra den icke-verbala kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten samt belysa dess betydelse. Frågeställningarna som användes var följande: vad har den icke-verbala kommunikationen för betydelse i mötet mellan sjuksköterskan och patienten och hur kan sjuksköterskan använda kunskapen om den icke-verbala kommunikationen? Teoretisk referensram för arbetet var Hilde Eide och Tomas Eides syn på omvårdnadsinriktad kommunikation. Metoden var en litteraturstudie som bygger på 9 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att empati, aktivt lyssnande och icke-verbal kommunikation är viktiga komponenter i sjuksköterskans patientkontakt. Vidare fann studien att empati är ett centralt begrepp i både icke-verbal och verbal kommunikation. Förståelse och kunskap hos sjuksköterskan gör att det knyts ett känslomässigt band mellan sjuksköterskan och patienten vilket utgör grunden för ett bra omvårdnadsarbete. / Communication between two people consists of both verbal- and nonverbal behaviour. The nonverbal communication can strenghten or contradict the verbal communication. In some situations nonverbal communication is much more important and sometimes, it can be a better way to reach a person, than verbal communication. The aim of this study was to reveal the nonverbal communication between nurse and patient and also show its importance. The questions the study answered were: What significance does nonverbal communication have in the nurse – patient relationship and how does the nurse use this knowledge? The theoretical frame of reference for the work was Hilde Eide’s och Tomas Eide’s view of nursing communication. The method was a litterature review which was based on nine scientific articles. The results indicated that empathy, active listening and nonverbal communication are important components in the nurse – patient relationship. The study also found that empathy is a central part of both nonverbal and verbal communication. Understanding and knowledge form an emotional bond between nurse and patient and they create a solid foundation for good health care.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att patienter som kommer i kontakt med psykiatrin eftersuicidförsök ofta upplever känslor av skam och rädsla. Det första mötet med sjuksköterskan är ofta avgörande för hur vårdtiden av patienten utvecklas. Upplever patienten sig inte tagen på allvar, sedd eller hörd kan detta leda till flyktkänslor eller att man drar sig undan. Syfte: Syftet med studien är att utifrån vetenskaplig litteratur beskriva patienter och sjuksköterskors upplevelser av att få samt ge vård efter ett suicidförsök. Metod: Kvalitativ forskningsöversikt inkluderat åtta vetenskapliga studier från databaserna CINAHL och PsychINFO. Data har analyserats med stöd av Evans fyrstegsanalys. Resultat: Resultatet visar att patienter har ett behov att känna sig tagna på allvar för att lindra lidande. Resultatet visar även att sjuksköterskan upplever svårigheter i mötet med den suicidala patienten. Sjuksköterskans bemötande och engagemang i patienten har en central roll för patientens möte med psykiatrisk vård efter ett suicidförsök. Diskussion: Mötet mellan patienten och sjuksköterskan avspeglar sig i sjuksköterskans bemötande och engagemang i patienten, genom att ta patienten på allvar kan lidande lindras och patientens välbefinnande kan ökas. Genom engagemang stöttas patienten och genom eliminering av negativa upplevda känslor kan sjuksköterskan nå patienten på ett sätt som gör att patienten kan inspireras att förändra sin livssituation. / Background: Previous researches shows patients who come in contact with a psychiatric ward after suicide attempt often experience feelings of shame and fear. The first meeting is determined by how the time at the ward develops. If a patient experience not being taken seriously or heard it usually leads to feelings of escaping or withdrawing. Aim: The purpose of the study is based on scientific literature describing patients and nurses' experiences in receiving and providing care after a suicide attempt. Method: Qualitative research review included eight scientific studies from the databases CINAHL and PsychINFO. Data were analyzed with the aid of Evans four steps analysis. Results: The results show that patients have a need to feel that they are being taken seriously in order to alleviate suffering. The result also shows that nurses are experiencing difficulties in meeting with the suicidal patient. The nurse's attitude and commitment to the patient has a central role in the patient's encounter with psychiatric care after a suicide attempt. Discussion: The meeting between the patient and the nurse is reflected in the nurse's attitude and commitment to the patient, by taking the patient seriously suffering can be alleviated and the patient's well being can be increased. Through dedication supported the patient and by the elimination of negative emotions experienced nurse can reach the patient in a way that allows a patient to be inspired to change their lives.

Bakgrund: Icke-verbal kommunikation är ett samlingsnamn för all information där man inte använder ord, till exempel ansiktsuttryck, gester, kroppsspråk, empati, ögonkontakt, beröring, aktivt lyssnande och tonfall. Forskning visar att den icke-verbala kommunikationen är svag i allvarliga vårdsituationer samt att patienten kan behöva mer icke-verbal kommunikation från sjuksköterskan. Det är nödvändigt för sjuksköterskan att kunna se olika patienter som unika individer och förstå att varje människa har sina egna omvårdnadsbehov. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av icke-verbal kommunikation med patienter. Metod: Nuvarande examensarbete är grundat på litteraturstudier med åtta artiklar. Resultaten är uppställda i fem kategorier. Resultat: Resultatet beskrivs i fem kategorier: Sjuksköterskans personlighetsfaktorer, bristfälligt förhållningssätt hos sjuksköterskan, extra svåra kommunikationssituationer, icke-verbala uttryck hos patienten samt icke-verbala sociala aktiviteter. Studien visar att kommunikation med patienter ses som god omvårdnadspraxis och som en viktig del av vården. För att kunna bygga en god vårdrelation bör vårdpersonalen se patienten som en individ och ha kunskap om icke-verbal kommunikation. Sjuksköterskans personlighet och förståelse har stor betydelse när den icke-verbala kommunikationen används i vården. Diskussion: De flesta sjuksköterskorna i studien saknar förmåga att uppfånga ickeverbala kommunikationstecken hos patienterna. Detta är något som behöver tränas mer och värdesättas bättre. / Background: Non-verbal communication is a collection name for all the information through wordless cues, such as facial expressions, gestures, body language, empathy, eye contact, touch, active listening and intonation. Research shows a weakness in non-verbal communication in serious health situations, and that the patient may need more nonverbal communication from the nurse. It is necessary for the nurse to be able to see the patient as a unique individual and understand that each person has their own care needs. Aim: The purpose of the study is to describe nurses’ experiences of non-verbal communication with patients. Method: This thesis is based on literature studies with eight articles. The results are tabulated in five categories. Results: The result is presented in five categories: the nurse's personality factors, inadequate attitude of the nurse, extra difficult communication situations, non-verbal expression of the patient as well as non-verbal social activities. The study shows that communication with patients is seen as good nursing practice and as an important part of the care. In order to build a good care relationship, the staff should see the patient as an individual and have knowledge of non-verbal communication. The nurse's personality and understanding are of great importance when non-verbal communication is used in health care. Discussion: Most nurses lack the ability to capture the non-verbal communication signs of the patient. This needs to be trained, put more value on and appreciated.

Bakgrund: Omkring 100 000 svenskar beräknas lida av bensår vilka kräver långa behandlingstider och medför ekonomiska kostnader för samhället. Olika sjukdomstillstånd såsom trauma och försämrad blodcirkulation anses som riskfaktorer. Att leva med bensår kan ha negativ inverkan på människors dagliga liv. Det är viktigt för sjuksköterskor att informera patienterna kring behandlingen, ge stöd samt ha förmågan att bemöta dem med respekt och empati. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur patienter med bensår upplever sin livskvalitet samt att beskriva undersökningsgrupperna som ingick i de inkluderade artiklarna. Metod: Beskrivande litteratur studie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databasen Cinahl. Huvudresultat: Patienterna beskrev smärta som påverkade deras dagliga liv både fysiskt och psykiskt. Sömnproblem påverkade det psykiska måendet negativt. Rädslan för att skada sig begränsade patienterna fysiskt och man beskrev även känslan av skam, missmod, ensamhet, oro, ångest, depression och förlust av hopp. Bensår upplevdes tidssamt energikrävande och brister i kunskap hos sjukvårdpersonalen hade negativ påverkan på patienternas livskvalité. Undersökningsgrupperna varierade i antal från 5 till 247 deltagare, majoriteten var kvinnor, åldern var mellan 18 till 99 år. De flesta deltagarna hade haft venösa bensår, vilka varade mellan 6 veckor till 43 år. Slutsats: Att leva med bensår påverkade livskvaliteten. Relationen mellan sjuksköterska – patient hade stort betydelse för sårläkningen och välbefinnande. Det är viktigt att sjuksköterskor har tillräcklig kunskap om denna patientgrupp samt att ge ett professionellt bemötande, stöd och information om en egenvård.

<p>Caring for children at hospital with palliative care needs arouses different reactions in nurses and depends on what prior knowledge and experience nurses have. To besides shift focus from to care children palliative to care curative is further a strain and an emotional changeover. The aim of this study was to illuminate nurse’s</p><p>perceptions about caring for children at hospital with palliative care needs, and how they shift focus of care between children with palliative care needs and children with curative care needs. The study has a qualitative approach and data were collected with interviews from two focus groups. The interviews were performed in two different hospitals in the middle of Sweden, and analyzed with a manifest content analysis. Five themes were created from the analysis: create confidence and individualized relations, difference in meeting of children with unlike care needs, acquired experience and ability to reflect, need of support, supervision and distance,</p><p>difficulties to enforce a balance in changing between different care need. The conclusion was that nurses who shift between caring for children with a palliative care or curative care needs are exposed to psychological strain which may lead to psychological ill- health. This is important to prevent through for example continuous supervision which may contribute to the possibility for nurses to obtain more time for reflection and regain new strength.</p> / <p>Sjuksköterskor som arbetar på en barnavdelning möter ofta barn med ett palliativt vårdbehov, vilket väcker olika reaktioner hos sjuksköterskorna beroende på tidigare kunskap och erfarenhet. Att dessutom skifta fokus från att vårda barn palliativt till att vårda kurativt är ytterligare en påfrestande och känslomässig omställning. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors uppfattningar om hur det är att vårda barn på barnavdelning i sluten vård med palliativt vårdbehov samt hur det är att växelvis vårda barn med palliativt vårdbehov gentemot barn med kurativt vårdbehov. Studien har en kvalitativ ansats och data har samlats in via intervjuer i två</p><p>fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes på två olika sjukhus i mellersta Sverige och analyserades med manifest innehållsanalys. Utifrån analysen skapades fem teman: skapa förtroende och att individanpassa relationen, skillnader i bemötande av barn med olika vårdbehov, förvärvad erfarenhet och förmåga att reflektera, behov av stöd, handledning och distans, svårigheter att upprätthålla en balans i växlingen mellan olika vårdbehov. Slutsatser som drogs var att sjuksköterskor som växelvis vårdar barn med palliativt eller kurativt vårdbehov utsätts för psykiska påfrestningar, vilket kan leda till psykisk ohälsa. Detta är viktigt att förebygga genom att sjuksköterskorna får till exempel kontinuerlig handledning vilket ger tid till reflektion och möjlighet att inhämta nya krafter.</p>

Caring for children at hospital with palliative care needs arouses different reactions in nurses and depends on what prior knowledge and experience nurses have. To besides shift focus from to care children palliative to care curative is further a strain and an emotional changeover. The aim of this study was to illuminate nurse’s perceptions about caring for children at hospital with palliative care needs, and how they shift focus of care between children with palliative care needs and children with curative care needs. The study has a qualitative approach and data were collected with interviews from two focus groups. The interviews were performed in two different hospitals in the middle of Sweden, and analyzed with a manifest content analysis. Five themes were created from the analysis: create confidence and individualized relations, difference in meeting of children with unlike care needs, acquired experience and ability to reflect, need of support, supervision and distance, difficulties to enforce a balance in changing between different care need. The conclusion was that nurses who shift between caring for children with a palliative care or curative care needs are exposed to psychological strain which may lead to psychological ill- health. This is important to prevent through for example continuous supervision which may contribute to the possibility for nurses to obtain more time for reflection and regain new strength. / Sjuksköterskor som arbetar på en barnavdelning möter ofta barn med ett palliativt vårdbehov, vilket väcker olika reaktioner hos sjuksköterskorna beroende på tidigare kunskap och erfarenhet. Att dessutom skifta fokus från att vårda barn palliativt till att vårda kurativt är ytterligare en påfrestande och känslomässig omställning. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors uppfattningar om hur det är att vårda barn på barnavdelning i sluten vård med palliativt vårdbehov samt hur det är att växelvis vårda barn med palliativt vårdbehov gentemot barn med kurativt vårdbehov. Studien har en kvalitativ ansats och data har samlats in via intervjuer i två fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes på två olika sjukhus i mellersta Sverige och analyserades med manifest innehållsanalys. Utifrån analysen skapades fem teman: skapa förtroende och att individanpassa relationen, skillnader i bemötande av barn med olika vårdbehov, förvärvad erfarenhet och förmåga att reflektera, behov av stöd, handledning och distans, svårigheter att upprätthålla en balans i växlingen mellan olika vårdbehov. Slutsatser som drogs var att sjuksköterskor som växelvis vårdar barn med palliativt eller kurativt vårdbehov utsätts för psykiska påfrestningar, vilket kan leda till psykisk ohälsa. Detta är viktigt att förebygga genom att sjuksköterskorna får till exempel kontinuerlig handledning vilket ger tid till reflektion och möjlighet att inhämta nya krafter.

Inom vård av personer med demenssjukdom är vårdarens bekräftelse av personens värdighet och välbefinnande grundläggande. Bekräftelsens effekt avgörs av vad och hur vårdaren väljer att bekräfta. Då den inte är anpassad riskerar personens värdighet och välbefinnande att reduceras, skadas eller gå förlorad. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdpersonals föreställningar om att bekräfta värdighet och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Vårdarens synsätt och antagande om personen med demenssjukdom, om att vårda samt innebörd av värdighet och välbefinnande antogs ha en betydande roll för vårdarens val att bekräfta. Metod: Tio informanter intervjuades kring sina uppfattningar av att bekräfta värdighet och välbefinnande hos personer med demenssjukdom. Analysen genomfördes utifrån fenomenografisk metod i fyra steg där informanternas uppfattningar presenterades i ett utfallsrum av beskrivningskategorier med underkategorier. Resultat: Resultatet visade att bekräftelse uppkommer i ett samspel av faktorer, vilka kan påverka bekräftelsen både positivt och negativt. Vårdarnas bekräftelse skedde med utgångspunkt i vårdarens föreställningar via sekundära värden, mot övergripande värden, i en kontext av omgivningsfaktorer och utifrån ett kommunikativt feedbacksystem. Vårdarna hade såväl underlättande som hindrande förställningar vilka kopplades till tid och organisatoriska förutsättningar, till vårdtagarens förmågor, kommunikation och uttryck. Reflektion och klinisk implikation: Studien ger kunskap om hur vårdpersonal tänker kring värdighet och välbefinnande.  Skillnader i vårdens utförande kan förstås utifrån ett livsvärldsperspektiv och kan användas som underlag för utbildning, handledning och reflektion. / In caring for people with dementia confirmation of dignity and wellbeing is essential. How and in what way the nurse chooses to confirm determines the effect on the confirmation itself. If not individually adjusted to the person with dementia there’s a risk of dignity and wellbeing being reduced, damaged or lost. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ personal beliefs and constructs on confirming dignity and wellbeing in people suffering from dementia. The nurses views on the person with dementia, personal beliefs on caring and on the meaning of dignity and wellbeing was predicted to have a significant role on the way he or she confirms the person. Method: Ten informants were interviewed on their personal experiences on confirming dignity and wellbeing. The narrations were analysed using a phenomenographic methodology in four different steps. The informants’ experiences were presented in an outcome space consisting sets of categories and subcategories of description. Result: Confirmation takes place within an interplay of factors with the potentiality to effect in a positively or negatively way. The nurses’ confirmation took place on the basis of their personal beliefs and constructs through secondary values, towards overall values, within a context of external factors and from a communicative system of feedback. The nurses had both enabling and hindering personal beliefs and constructs which were linked to time and organisational factors and to cognitive and physical abilities, communication and expression of the patient. Reflections and clinical implications: The study brings knowledge on nurses’ personal beliefs and constructs on confirming dignity and wellbeing. The differences in nursing among the nurses can be further viewed and understood from a life-world perspective and contribute to nursing education, supervision and reflection.