Bakgrund: Kunskap kring hantering av blodsmittade patienter är avgörande för hur sjuksköterskor bemöter dem. Att ta hand om patienter som har en blodsmitta är en del av vårdyrket. Patienter som lever med blodsmitta upplever att de blir diskriminerade inom vården vilket påverkar hälsan negativt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors attityder till att vårda patienter med blodsmitta. Metod: En beskrivande litteraturstudie som innehåller elva vetenskapliga artiklar som hittades i databasen PubMed. Huvudresultat: Resultatet redovisas genom fyra huvudrubriker, Betydelsen av sjuksköterskans kunskap och utbildning, Sjuksköterskors osäkerhet i vårdandet, Stigmatisering mot patienter med blodsmitta och Sjuksköterskans värdegrund. Resultatet visar att sjuksköterskor ofta känner att de saknar kunskap och utbildning att vårda patienter som lever med blodsmitta. Bristande kunskap och utbildning bidrar till en negativ inställning till vård av denna patientgrupp. Slutsats: Denna studie kan hjälpa till att identifiera brister i hanteringen av blodsmittade patienter och därmed bidra till att alla får vård på lika villkor. Genom att identifiera brister kan utbildningsprogram utformas till syfte att skapa en personcentrerad vård. / Background: Knowledge of the management of blood-infected patients is crucial for how nurses treat them. Caring for patients who carry a blood-infection is part of the nursing profession. Patients who live with a blood-infection experience that they are discriminated against in healthcare, which has a negative effect on health. Aim: The aim with this study was to describe nurses’ attitude towards caring for patients with blood-infected. Method: A descriptive literature study that contains eleven scientific articles that was found in the database PubMed. Results: The results are reported through four main headings, The meaning of nurse's knowledge and education, Nurses' insecurity in care, Stigmatization towards patients with blood-infection and The Nurse's values. The results show that nurses often feel that they have a deficient knowledge and training regarding the management of blood-infected patients. Lack of knowledge and education contributes to a negative attitude towards caring for this patient group. Conclusion: This study can help identify shortcomings in the management of blood-infected patients and therefore help ensure that everyone receives care on equal terms. By identifying shortcomings, training programs can be designed with the aim of creating a person-centered care.

Bakgrund: Inom slutenvården är konfusion den vanligaste komplikationen hos patienter som är 65 år eller äldre. Denna grupp individer utgör majoriteten av besöken på landets akutvårdsavdelningar och en ökning av antalet och andelen äldre väntas framöver. Konfusion är akut hjärnsvikt och innebär ett oerhört lidande för den äldre patienten som hade kunnat förhindras eller lindras med kunskap och vedertagen vårdrutin.  Syfte: Syftet med studien är att, i slutenvården, beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda och bemöta äldre patienter med konfusion, eller ökad risk för konfusion; för att få en ökad förståelse för sjuksköterskors resonemang vid omhändertagandet av denna patientgrupp. Metod: En systematisk litteraturöversikt med induktiv syntes av kvalitativa data. Resultat: Analysen av 12 kvalitativa artiklar resulterade i tre teman med underkategorier; Tema 1 – Rutiner och Kompetens, Tema 2 - Hinder och Möjligheter samt Tema 3 - Betydelsen av resurser. Studien visar att sjuksköterskor har olika erfarenheter och upplevelser kring konfusion, de flesta sjuksköterskorna upplevde sig ha bristfälliga kunskaper kring tillståndet och användning av skattningsverktyg. Tidsbrist, hög arbetsbelastning och brist på resurser uppgavs som vanliga orsaker till att konfusion inte prioriteras och icke-farmakologiska åtgärder inte genomförs. Tillgång till stöd från specialistteam var mycket uppskattat men det kunde dock vara svårt att få till sådant stöd.  Slutsats: Några slutsatser utifrån studiens resultat är att mer utbildning kring konfusion och användning av skattningsverktyg behövs, kunskapen behöver implementeras på vårdavdelningarna och stöd från specialistteam hade varit att föredra tidigt i skedet. / Background: In inpatient care, delirium is the most common complication in patients aged 65 years or older. This group individuals makes up the majority of visits to the country’s emergency departments and an increase in the number and proportion of the elderly is expected in the future. Delirium is acute brain failure and involves an enormous suffering for the elderly patient who could have been prevented or relieved with knowledge and accepted care routine.  Aims: The purpose of the study is to, in inpatient care, describe nurses’ experiences of caring for and treating elderly patients with delirium, or increased risk of delirium; to gain an increased understanding of nurses’ reasoning in the care of this patient group.  Method: A systematic literature review with inductive synthesis of qualitative data. Results: The analysis of 12 qualitative articles resulted in three themes with subcategories; Theme 1 - Routines and Competence, Theme 2 – Obstacles and Opportunities and Theme 3 - The meaning of resources. This study shows that nurses have different experiences about delirium, most nurses felt that they had insufficient knowledge about the condition and the use of estimation tools. Lack of time, high workload and lack of resources were stated as common reasons why delirium is not prioritized and non-pharmacological measures are not implemented. Access to support from a specialist team was much appreciated, but it could be difficult to get such support. Conclusion: Some conclusions based on the results of this study are that more training on delirium and the use of estimation tools is needed, the knowledge needs to be implemented in the care departments and support from specialist teams would have been preferable early in the stage.

Bakgrund: Psykisk ohälsa och depression ökar bland den äldre befolkningen. Detta ökar risken för försämrad fysisk hälsa samt förtida död. Sjuksköterskans bemötande och omvårdnad är ofta avgörande för välbefinnandet hos äldre med depressiva symtom eller depression. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsåtgärder till äldre med depressiva symtom eller depression. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes där tio vetenskapliga artiklar analyserades och sammanställdes i en innehållsanalys. Resultat: Presenteras under tre huvudkategorier; Sjuksköterskors kunskapsnivå: Sjuksköterskor anser att äldre patienter som lider av depressiva symtom eller depression utsätts för stort lidande på grund av sjuksköterskornas bristande utbildning; Omvårdnadsåtgärder: Sjuksköterkor anser att omvårdnadsåtgärder bör prioriteras högre än farmakologiska åtgärder, främst i de fall där patientens vardagliga behov inte uppfylls; Brister i omvårdnaden: Sjuksköterskor upplever brist på resurser såsom tid och personal. Konklusion/Implikation: Utbildning för sjuksköterskor, inom depression hos äldre bör utvecklas och erbjudas, både i grundutbildningen och inom praktisk vårdverksamhet där även tydligare riktlinjer behövs. / Background: Mental illness and depression are increasing among the elderly population. This increases the risk of deteriorating physical health and premature death. The nurse's treatment and care are often crucial for the well-being of the elderly with depressive symptoms or depression. Aim: To describe nurses' experiences of nursing care for the elderly with depressive symptoms or depression. Method: A general literature study was done where ten scientific articles were analyzed and compiled in a content analysis. Result: Presented under three main categories; Nurses 'level of knowledge: Nurses believe that elderly patients suffering from depressive symptoms or depression are exposed to great suffering due to the nurses' lack of education; Nursing interventions: Nurses believes that nursing interventions should be given higher priority than pharmacological interventions, especially in cases where the patient's everyday needs are not fulfilled; Deficiencies in nursing: Nurses experience a lack of resources such as time and personnel. Conclusion/Implication: Education for nurses, in depression among elderly should be developed and offered, both in basic education and in practical care activities where even clearer guidelines are needed.

Bakgrund: Internationellt humanitärt arbete är ett område där sjuksköterskor är aktiva. Att delta i internationella humanitära insatser innebär emellertid att arbeta i miljöer annorlunda från de normala med andra förutsättningar. Miljön där sjuksköterskan arbetar påverkar också omvårdnaden och det ingår tillika i sjuksköterskans yrkeskunskap att ha kunskap om den miljön där arbetet äger rum. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor inte känner sig tillräckligt förberedda inför arbetet i dessa sammanhang. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur sjuksköterskors erfarenheter av miljön i internationella humanitära insatser samt hur upplevelser av arbetet i denna miljö, kommer till uttryck i egna berättelser. Metod: Kvalitativ textanalys, enligt Holme och Solvang, av 18 narrativa artiklar skrivna av sjuksköterskor, eller i enstaka fall intervjuer med sjuksköterskor, som deltagit i internationella humanitära insatser. Resultat: Genom analys av de narrativa artiklarna framkom fyra huvudteman: Bristande resurser, Utsatthet, Emotionella möten, samt Coping. I temat Bristande resurser beskrivs miljön. Miljön präglades av resurssvaghet, något som påverkade sjuksköterskornas arbete. Utsatthet skildrar hur sjuksköterskorna utsattes för risker och faror under uppdragen. Under temat Emotionella möten återfinns sjuksköterskornas beskrivningar av betydelsefulla möten med lokalbefolkningen. Coping berör sjuksköterskornas beskrivningar av strategier för att hantera svårigheter, teamets betydelse samt hur uppdragen upplevdes som givande. Slutsats: Resursbristen i arbetet upplevdes som svår. Arbetet i de internationella uppdragen hade stora variationer. Kreativitet, flexibilitet och förståelse var viktiga för att hantera svårigheter i arbetet under uppdragen. Genom att sätta in resultatet av studien i en klassificeringsmodell av omvårdnadsvetenskapens områden kan internationellt humanitärt arbete konceptualiseras utifrån ett omvårdnadsvetenskapligt perspektiv. Klinisk betydelse: Resultatet från denna studie kan användas för att förbättra utbildningen för sjuksköterskor i internationella humanitära insatser. / Background: International humanitarian aid work is a field where nurses are active. Yet, to participate in international humanitarian action is to work in an environment different from what is normal with unlike circumstances. The environment where nurses work also has an effect on the nursing care and it is a part of the nurses’ professional knowledge to have insight of the environment in which the work takes place. Earlier research suggests that nurses feel inadequately prepared for the work in this context. Aim: The aim of the study was to explore in which way nurses’ experiences of the environment in international humanitarian aid work and how experiences of the work in such environment, are expressed in their own narrated texts. Methodology: Qualitative textual analysis, according to the way of Holme and Solvang, of 18 narrated articles written by nurses, or in a few cases interviews with nurses, whom have all participated in international humanitarian aid work. Result: Four main themes emerged from the analysis of the material: Lack of resources, Vulnerability, Emotional meetings, and Coping. The theme Lack of resources describes the environment. The environment was characterized by resource weakness, which affected the nurses' work. Exposure depicts how nurses were exposed to hazards and dangers during the missions. In the theme Emotional meeting the nurses descriptions of meaningful encounters with the locals is to be found. Coping relates to the nurses descriptions of strategies to address difficulties, the importance of the team and how the missions were experienced as meaningful. Conclusions: Lack of resources was perceived as difficult. The work of the international commissions had wide variations. Creativity, flexibility and understanding were important to address difficulties during the missions. By inserting the results of the study in a classification model of nursing science areas, international humanitarian aid work can be conceptualized from a nursing science perspective. Clinical impact: The results of this study can be used to improve education for nurses in international humanitarian aid work.

Bakgrund: Forskning påvisar att självskadeproblematiken har ökat vilket delvis kan bero på samhällets ökande krav på unga människor. I omvårdnadsmöten med unga människor som har ett självskadebeteende redovisar forskning att sjuksköterskor brister i att uppmärksamma patienternas verkliga problem på grund av att de saknar kunskap. Detta kan leda till frustration och maktlöshet. Syfte: Studiens syfte var att beskriva på vilket sätt sjuksköterskan skapar omvårdnadsmöten med unga människor som har ett självskadebeteende. Metod: Empirisk studie med kvalitativ ansats utifrån semistrukturerande intervjuer med fyra sjuksköterskor verksamma vid barn-och ungdomspsykiatrin. Innehållsanalys modifierad efter Malterud (2009). Resultat: Ur innehållsanalysen har tre kategorier utvecklats; Insikt om den andre, Insikt om sig själv och Insikt om att ta hjälp av andra. Dessa beskriver betydelsen av att sjuksköterskan har insikt i mötet med unga människor som skadar sig själva. Slutsats: Analysens resultat, Insikt om den andre, Insikt om sig själv och Insikt om att ta hjälp av andra förtydliggjorda och förklarade med Erikssons teori att mötet med unga människor med ett självskadebeteende sätts lidandet i ett nytt ljus, sjuksköterskan har modet att bekräfta sig själv och att det finns samspel i en gemenskap. Klinisk betydelse: Förhoppningen med denna studie är att upplysa blivande sjuksköterskor och legitimerade sjuksköterskor om innebörden av att ha insikt om den sårbara patienten, insikt om sig själv och insikt om att se sina begränsningar för att ta hjälp av andra genom reflektion och kunskap. / Background: Research shows that self-injury problems have increased which may partly be due to society's increasing demands on young people. In nursing meetings with young people who have a self-injury, research reports that nurses fail to pay attention to patients' real problems because of their lack of knowledge. This can lead to frustration and powerlessness. Objective: The aim of the study was to describe how nurses create care meetings with young people who have a self-harm behavior. Method: Empirical study with qualitative approach based on semi-structuring interviews with four nurses working in child and adolescent psychiatry. Content analysis modified after Malterud (2009). Results: From the content analysis three categories developed; insight about the other, insight about oneself, and insight of the support of others. This describes the role of the nurse insight in dealing with young people who harm themselves. Conclusion: Analysis results, Insight about the other, Insight about oneself and Insight to enlist the help of other clarified and explained by Erikson's theory that when dealing with young people with self-harm is suffering in a new light, the nurse has the courage to acknowledge himself and that there is interaction in a solidarity. Clinical significance: The hope of this study is to inform prospective nurses and registered nurses the importance of having knowledge of the vulnerable patient, understanding oneself and insight to see its limitations in order to enlist the help of others through reflection and knowledge.

Hjärtsvikt är ett komplext syndrom som förekommer i alla åldrar och ökar hos den äldre befolkningen. Behandlingen och omhändertagandet av personer med hjärtsvikt har under de senaste decennierna strukturerats och förbättrats. Trots detta är hjärtsvikt associerat med ökat behov av sjukhusvård och höga sjukhuskostnader. Många personer med hjärtsvikt i Sverige är underbehandlade och når inte upp till den rekommenderade basbehandlingen. Det finns få hjärtsviktsmottagningar i primärvården, vilket är oroväckande. För att nå en effektiv behandling krävs patientens delaktighet, följsamhet och kunskap vilket möjliggörs med hjärtsviktsköterskans stödjande insatser. Samtidigt finns det lagar som förespråkar exempelvis patientens delaktighet, självbestämmande, tillgänglighet men även samverkan mellan olika aktörer, vilka är viktiga delar för ett strukturerat omhändertagande inom hjärtsviktsvården. Vidare visar forskning att personcentrerad vård främjar patientens delaktighet i sin vård och behandling samt minskar behovet av sjukhusinläggning och därmed sjukhuskostnader. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat med personer med hjärtsvikt i primärvården. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie. Sju sjuksköterskor som arbetade i hjärtsviktsmottagning i primärvården rekryterades i denna studie. Sjuksköterskorna intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys och med en induktiv ansats. I resultatet identifierades sjuksköterskornas erfarenheter i fyra kategorier. Den första kategorin: ”Aspekter i mötet med patienten”, den andra kategorin: ” Patientens delaktighet”, den tredje kategorin: ” Personcentrerad vård som teamarbete” och den fjärde kategorin: ”Journalföringens betydelse för personcentrerad vård”. Först och främst var det viktigt att skapa en förtroenderelation med patienten i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna utgick från patientens berättelse för att identifiera patientens behov och resurser. Det var också viktigt att ha tillräckligt med tid avsatt till varje patient. Sjuksköterskorna betraktade patienten och dess anhöriga som partner i vården och tillsammans kom de överens om en gemensam vårdplan. För att öka patientens delaktighet i sin egenvård gav sjuksköterskorna egenvårdsinformation för att öka tryggheten och förbättra livskvaliteten. Sjuksköterskorna hade även nära samarbete med multidisciplinärt team för att tillgodose patientens komplexa behov. Det fanns dock olika journalsystem i primärvården och i hemsjukvården, vilket kunde försvåra kontinuiteten i vården. Slutsatsen blev att sjuksköterskorna ansåg sig arbeta på ett personcentrerat förhållningssätt vilket också belystes i denna studie. Detta tyder på att vården är på väg mot personcentrerad vård. Sjuksköterskorna främjade patientens delaktighet och arbetade i multidisciplinära team i syftet att tillgodose patientens komplexa behov och öka patientens trygghet, förbättra livskvalitet samt förebygga onödiga sjukhusinläggningar. / Heart failure is a complex syndrome that occurs in all ages and mostly increase in elderly population. The treatment and disposal of people with heart failure has been structured and improved in recent decades. Despite this, heart failure is associated with an increased need for hospital care and high hospital costs. Many people with heart failure in Sweden are under-treated and do not reach the recommended basic treatment. It is worrying that there are few heart failure office visits in primary care. In order to achieve effective treatment, the patient's involvement, compliance and knowledge are required, making it possible to support the heartfactor's supportive efforts. At the same time there are laws that advocate, for example, patient participation, self-determination, accessibility, but also interaction between different actors, which are important elements for structured care in heart failure. Furthermore, research shows that person-centered care promotes patient involvement in their care and treatment as well as reducing the need for hospitalization and thus hospital costs. The aim of this study was to illuminate nurses' experiences working person-centered with heart failure in primary care. The method used was qualitative and the design was an interview study. Seven nurses who worked in nurse-led heart failure clinics in primary care participated in the study. Nurses were interviewed, using a semi-structured interview guide. The interviews were analyzed by manifest content analysis and with an inductive approach. The nurses’ experiences were identified in four categories. The latter are respectively the following:” Aspects of the meeting with the patient", "Patient Participation", " Person-centred care as teamwork" and finally " " Importance of documentation in person-centred care". To start with, it was important to establish a relationship of trust in nursing work. Nurses went from the patient's story to identify the patient's needs and resources. Moreover, it was important to have enough time allocated for each patient. They considered the patient and his relative as a partner in the care and agreed on a joint care plan. In order to increase patient involvement in self-care, nurses provided self-care information to enhance safety and improve quality of life. Nurses worked closely with multidisciplinary teams to meet the patient's complex needs. However, there were different journal system in primary care and home healthcare, which could complicate continuity care process. The conclusion was that nurses consider utilizing a person-centered working care method; which was also illuminated in this study. This indicates that healthcare is heading towards person-centered care. Nurses promoted patient involvement and worked in multidisciplinary teams in order to meet the patient's complex needs, increase patient safety, improve quality of life and prevent unnecessary hospitalization.

Bakgrund. En stor och viktig del av den palliativa vården är kommunikation med patienter och dess närstående. Sjuksköterskan finns närvarande runt patienten och dennes familj genom alla vårdinstanser och kan få frågor av olika karaktär i alla möjliga situationer. Svåra samtal kan exempelvis vara existentiella eller prognosrelaterade samt handla om döden. Vård i livets slut sker i varierande utsträckning inom de flesta vårdinstanser. Samtal om och kring döden kan vara känsligt för samtliga deltagare då det berör vår existens på djupet. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av svåra samtal med patienter och närstående inom palliativ vård. Litteraturöversikt var den metod som ansågs bäst svara på syftet genom att undersöka kunskapsläget inom området. Då studien undersöker upplevelser valdes endast kvalitativa artiklar till översikten. Innehållsanalys av resultaten användes för att undersöka likheter och skillnader mellan artiklarna med syftet att belysa sjuksköterskornas upplevelser. En förförståelse kring erfarenhetens påverkan fanns med genom hela studiens gång. Patricia Benners teori Från Novis till Expert ansågs därför lämplig som den teoretiska referensramen. Materialet analyserades även förutsättningslöst för att inte värdefullt material skulle missas. Resultaten visade att sjuksköterskornas förhållningssätt påverkade i hög grad den relation som skapas till patient och närstående och som följaktligen har stor påverkan på upplevelsen av samtalen. Sjuksköterskornas förhållningssätt inom palliativ vård passade väl in på teorin kring personcentrerad vård. Hur sjuksköterskorna berördes av samtalen påverkades i hög grad av tidigare erfarenhet, vilket var den viktigaste faktorn för att sjuksköterskorna skulle uppleva trygghet med att hålla svåra samtal. Osäkerhet lyftes som det största hindret för att en vårdrelation och således svåra men meningsfulla samtal skulle kunna uppstå. Slutsatsen av studien är att ett personcentrerad förhållningssätt behövs för att skapa en vårdande relation mellan sjuksköterska och patient. Äkta närvaro upplevdes viktigare än att ha alla svar. Erfarenhet var det som gav sjuksköterskorna störst trygghet i de svåra situationerna. Med tanke på hur viktigt samtalen är för att bland annat lindra existentiellt lidande är det av största vikt för utbildning och arbetsgivare att förbereda sjuksköterskestudenter respektive nyanställda för att minska osäkerheten i möjligaste mån. Stöd och utbildning för alla som möter patienter med svår sjukdom både inom specialiserad och allmän palliativ vård är av vikt. / Abstract. An important part of palliative care is communication with patients and their families. The nurse is close to the patient and their family wherever healthcare is provided and can receive different types of questions in any situation. Difficult conversations maycontainspiritual distress or concerns related to prognosis and death. End of life care is conducted in varyingextentwithin most places where care is provided. Discussions about death and dying can affect all members participating in the conversation on a deeper level. The aim of the study was to illustrate nurses experiences of difficult conversations with patients and their families in palliative care. The chosen method for the study was a literature review, as it was considered the best way to examine the current knowledge within the area. Since the focus of the study was on experiences, onlyarticles based on a qualitative approachwere included in the review. Content analysis of the results wasused to discover similarities and differences betweenthe articlesto highlight nursesexperiences. The authors had a preunderstanding that work experience would influence the nurses’ experiences and perceptions of difficult conversations. Patricia Benner's theory, From Novice to Expert, was therefore seen as an appropriate theoretical framework for the study. The material was also analyzedwith an open mind with the aim of minimizing the risk of leaving out othervaluable information. The results revealedthat the nurses approach highly affectedthe relationship with the patients and their families and further affected the experience of difficult conversations. The approach used by the nurses in palliative care correspondswell with the theory of person-centered care. How the nurses were affected by the conversations, was highly influenced by previous experience. Previous experience was the main factor enabling the nurses in feeling secure and comfortable enough to take part in difficult conversations. Insecurity was the most common barrier against creating caring relationships and dealing with difficult conversations. The conclusion of this study is that a person-centered care approach is needed to create a caring relationship between nurse and patient. A genuine presence was seen as more important than having all the answers. Previous experience gave most confidence in difficult situations. Considering how important conversations can be to alleviate spiritual distress as well asother difficult issues, it is of great importance for nursing education and employers to be aware of situations affecting nurses. Better preparationby educationand workplaceintroduction is vital forreducing uncertainty. Support and an education for all personnel working with patients in any form of palliative care is of importance.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Närstående till patienter på intensivvårds avdelningar är ofta drabbade av kris och sorg. Patienten befinner sig i ett livshotande tillstånd och miljön är mycket främmande för de närstående. En väl fungerande kommunikation sjuksköterska och närstående emellan är viktig för att hjälpa de närstående bemästra den svåra situation de befinner sig i. Omvårdnadsforskning visar vikten av att de närstående finns nära patienten, men i en livshotande situation kan de närstående bli anmodade att lämna rummet. Metod: För att belysa närståendes och sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter gällande närståendes närvaro vid HLR på en intensivvårdsavdelning utfördes en forskningsöversikt. Sökning gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed, med hjälp av sökorden cardiopulmonary resuscitation, resuscitation, witnessed resuscitation, nurse, nurse perspective, experience, attitude, perception, family, family presence, relative perception, och intensive care. Resultat: Sjuksköterskor i flera studier uttyckte att en personal bör utses att ta hand om de närstående vid närvaro under HLR . Sjuksköterskor uttryckte oro för att de närstående skulle hindra eller störa under HLR, att teamet skulle uttrycka sig olämpligt, eller att de närstående kunde lida psykologiskt sett. Bland de positiva aspekter som redovisades angavs att de närståendes förståelse för situationen ökade, det ansågs kunna hjälpa dem i sorgeprocessen. De närstående som hade närvarat var övervägande positiva, och några som inte närvarat hade ångrat det. De uttryckte att de var till fördel att de kunde se att allt gjordes, att de kunde ge patienten stöd, och att de inte ville att patienten skulle dö ensam. Slutsats: Flera organisationer har i riktlinjer tagit ställning till att närstående bör få närvara vid HLR. Sjuksköterskor förefaller inte enade i sin uppfattning om närståendes närvaro vid HLR, då ungefär hälften är för, och hälften mot närståendes närvaro vid HLR i de studier som granskats. De närstående förefaller vara mer enade i uppfattningen att de vill närvara vid HLR.

Bakgrund: Schizofreni är en psykossjukdom som kännetecknas av att patienten drabbas av hallucinationer och vanföreställningar. Bristande kunskap och förutfattade meningar om sjukdomen är vanligt förekommande, både inom vården och i samhället, vilket bidrar till stigmatisering av dessa patienter. Sjuksköterskan som har en viktig roll i omvårdnaden kan därför med hjälp av uppdaterad kunskap leda förändringsarbetet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med schizofreni. Metod: En litteraturöversikt av tio vetenskapliga originalartiklar från databaserna PubMed och CINAHL Complete. Resultat: Resultaten presenterades i tre temaområden; kunskap och yrkeserfarenhet, olika verksamhetsområden och avdelningar samt patienters återhämtning och tillfrisknande vid behandling. Kunskapsbrist och mindre klinisk erfarenhet var det största faktorerna som bidrog till negativa upplevelser bland sjuksköterskor. Upplevelserna kunde skilja sig beroende på vilket vårdverksamhet sjuksköterskan arbetade på. Sammanfattning: Resultatet visade att sjuksköterskor som hade mindre yrkeserfarenhet hade mer negativa upplevelser av vardandet för patienter med schizofreni. De negativa attityderna kan minska om sjuksköterskor oavsett vårdsammanhang, får mer kunskap och utbildning kring sjukdomen. Genom mer kunskap om sjukdomen kan återfall minskas och förebyggas, vilket kan leda till bättre vård och bättre bemötande för patientgruppen. / Background: Schizophrenia is a psychotic illness characterized by the patient suffering from hallucinations and delusions. Lack of knowledge and preconceptions about the disease is common, both in healthcare and in society, which contributes to stigmatization of the patients. The nurse, who has an important role in the nursing care, can therefore with help of the latest research take the leading role in the work for change. Aim: To describe nurses' experience of caring for patients with schizophrenia.Method: A literature review with ten original scientific articles from the databases PubMed and CINAHL Complete. Results: The results were presented in three thematic areas: knowledge and professional experience, various operations and departments as well as patients' recovery during treatment. Lack of knowledge and less clinical experience were the biggest factors that contributed to negative experiences among nurses, the experiences could differ depending on the care activity the nurse practiced. Summary: The results showed that nurses who had less professional experience had more negative experiences when caring for patients with schizophrenia. The negative attitudes can decrease if nurses, regardless of the care context, get more knowledge and training regarding the illness. Through more knowledge about the illness, recurrence can be reduced and prevented, which can lead to improved care and better treatment for the patients.

Bakgrund: Våld i nära relation är idag ett omfattande och kostsamt problem världen över, som främst drabbar kvinnor. Tidigare forskning visar på ett bristande handlingsmönster när kvinnor utsatta för våld söker hjälp hos hälso- och sjukvården. En av sjuksköterskans många uppgifter är att möta och vårda kvinnor utsatta för våld samt främja hälsa och lindra lidande. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som har utsatts för våld i nära relation. Metod: Litteraturöversikt baserad på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna PubMED och Cinahl Complete. Systematisk datainsamling och analys genomfördes Resultat: Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna hade bristande kunskap om identifiering och hantering av våldsutsatta kvinnor.  Vissa sjuksköterskor hade även förutfattade meningar om våld. Sjuksköterskor med mer vana att möta kvinnor utsatta för våld hade lärt sig olika strategier och fastställt faktorer som underlättar att upptäcka och ingripa vid våld. Det framkom även att sjuksköterskor hade svårt att hantera sina emotioner efter mötet. Riktlinjer på arbetsplatsen, tidsbrist och olämpliga miljöer var barriärer för sjuksköterskor arbete. Sammanfattning: Sjuksköterskor är i behov av utbildning och praktisk träning inom våld i nära relation samt tydligare riktlinjer och en stödjande arbetsmiljö för att öka kvaliteten för omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor. / Background: Intimate partner violence is today a widespread and expensive problem worldwide, which mainly affects women. Previous research shows lack of action when women exposed to violence seeks help from health services.  One of the nurse’s many tasks becomes meeting and caring for the women who have been exposed to violence, also promote health and alleviate affliction. Aim: The aim was to illustrate nurse´s experiences of meeting women who have been exposed to intimate partner violence. Method: Litteratur review based on 10 qualitative scientific articles from the databases PubMED and Cinahl Complete. Systematic data collection and analysis were made. Results: The result showed that the majority of the nurses had a lack of knowledge regarding identifying and caring for abused women. Some nurses have preconceived notions regarding intimate parter violence. Nurses that are more used to encountering abused women had learned the different strategies and determined factors that facilitates detection and intervention the event of violence. It also emerged that nurses had difficulty with managing their own emotions after encounting abused women.  Ambiguities around guidelines in the workplace, lack of time and unsuitable enviroment were barriers for nurses. Summary: Nurses are in need of education and practical training regarding intimate partner violence, as well as guidelines and a supportive work enviroment to increase the quality of care for women exposed to violence.