Bakgrund: Akutmottagningen är en viktig del av sjukhusfunktionerna där arbetsbelastningen är hög med ett högt patientflöde där grad av sjukdom varierar. En central roll på akutmottagningen är sjuksköterskan som med bred kunskap och kompetens omhändertar den svårt sjuke patienten, det innebär att ge en kvalitativ medicinsk vård och god omvårdnad under hög arbetsbelastning. Sjuksköterskor upplever att arbetet på akutmottagningen medför arbetsrelaterad stress som påverkar deras arbete och även kan riskera patientsäkerheten. Även patienter upplever frustration och otillräcklig vård i samband med akutmottagningsbesök. Akutmottagningen har ett ansvar, som alla verksamheter inom hälso- och sjukvård, att bedriva en patientsäker vård. Syfte: Att utifrån sjuksköterskans perspektiv beskriva hur arbetsrelaterad stress påverkar deras förmåga att utföra en patientsäker vård på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats utfördes med datainsamling från två databaser. Kvalitetsgranskning och innehållsanalys har utförts på samtliga tio primärstudier som ingår i studien vilket vidare samanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet påvisar att sjuksköterskor arbetar under arbetsrelaterad stress på akutmottagningen vilket påverkar sjuksköterskans välmående negativt. Dessutom upplever sjuksköterskor att arbetsrelaterad stress hotar en patientsäker vård. Ur resultatet framkom tre kategorier: Akutmottagningen beskrivs som otillräcklig för att bedriva en patientsäker vård, Stort krav på sjuksköterskan samt Bristande möjlighet till samverkan i team. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att arbetsrelaterad stress förekommer på akutmottagningen som är högt belastad. Det påverkar deras förmåga att bedriva en patientsäker vård och det påverkar även sjuksköterskan psykiska välmående. Vilket inverkar på både privatliv och i samverkan med kollegor. Litteraturstudien visar befintligt kunskapsläge men också behovet av mer forskning inom området.

Bakgrund: Alla patienter har unika behov och sjuksköterskor behöver beakta detta i varjevårdmöte. Om patienter dessutom har psykisk ohälsa blir det ännu en komponent att ta hänsyn till. En kommunicerande och öppen relation är väsentlig för att kunna skapa envårdande relation. Sjuksköterskors förhållningssätt, vilja och engagemang påverkar mötet och det är sjuksköterskors ansvar att visa respekt och medkänsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av bemötande mot patienter med psykisk ohälsa. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande ansats enligt Evans (2002) där 10 kvalitativa artiklar med vårdvetenskapligt innehåll analyserades. Resultat: Två teman och 5 subteman framkom i analysen. Temat Organisatoriska förutsättningar med subteman Att förhålla sigtill tid, Att förhålla sig till kunskap och Att förhålla sig till osäkerhet. Andra temat var Relationella förutsättningar där Att se det unika i varje patient och Att kommunicera med patienter var subteman. Slutsats: Sjuksköterskorna belyste vikten av den vårdande relationen samt engagemang vid bemötande mot patienter med psykisk ohälsa. Däremot beskrev de att brist på tid och kunskap hade negativ inverkan på bemötandet. Även bristande förståelse och en osäkerhet ledde till undvikande. Utan möjlighet eller egenskaper att bemöta dessa patienter på bästa möjliga sätt ledde det till ett ifrågasättande i deras profession.

Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors perspektiv på en god död hos patienter i palliativt skede utanför den specialiserade palliativa vården. För att svara på studiens syfte valdes en litteraturöversikt med strävan efter systematik som metod. Litteraturöversikten grundar sig på 14 kvalitativa artiklar och två kvantitativa artiklar som har tagits fram genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL.    Resultatet visade att det som sjuksköterskor uppfattade som en god död bestod av flera olika faktorer. Teman som växte fram var; respekt för patientens autonomi och värdighet, symtomkontroll och lindra lidande, förberedelser inför döden, vårdmiljöns betydelse, kommunikation och stöd till närstående. Sjuksköterskor utanför den specialiserade palliativa vården uttryckte ett behov av att få ökade kunskaper och stöd för att ge vård som möjliggör en god död. Även behovet av organisatoriska förutsättningar för att sjuksköterskor ska kunna ge patienten en god död belyses.    Litteraturöversiktens resultat gav författarna vägledning för vad sjuksköterskorna utanför den specialiserade palliativa vården upplever som betydelsefullt för en god död. Genom diskussion kring dessa teman kan kunskaperna kring god palliativ vård öka. Vad en god död är beror på individen och därför ska vården sträva efter att vara personcentrerad oavsett vårdkontext.

Bakgrund: Med en växande prevalens av typ 2-diabetes världen över riskerar fler människor i framtiden att drabbas av följdsjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, njursjukdomar och ögonsjukdomar. Ärftliga anlag har en betydelse för uppkomsten av typ 2-diabetes, men likaså levnadsvanor såsom rökning, stress och fysisk inaktivitet. Sjuksköterskan har därför en viktig roll när det kommer till att uppmärksamma individer som befinner sig i riskzonen för att utveckla typ 2-diabetes samt stötta och motivera till nödvändiga livsstilsförändringar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att motivera patienter till fysisk aktivitet vid typ 2-diabetes. Metod: En litteraturöversikt har genomförts där tio vetenskapliga artiklar har sammanställts utifrån analys av Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. De vetenskapliga artiklarna har varit av både kvalitativ och kvantitativ karaktär och inhämtats från databaserna: CINAHL Complete, PubMed och Medline. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman: Hälsofrämjande omvårdnad, Utmaningar och Behov av kunskap. Utmaningarna kunde bland annat relateras till sjuksköterskans upplevelse av otillräcklig kunskap och patienternas bristande insikt och ovilja till förändring. Sjuksköterskorna upplevde att hälsofrämjande omvårdnadsinsatser som erbjöds via patientutbildningar ökade patienternas kunskap om sin sjukdom. Diskussion: I metoddiskussion diskuterar författarna styrkor och svagheter med denna litteraturöversikt. Resultatdiskussionen diskuterar huvudfynden med hjälp Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans / Background: With an increasing prevalence of type 2-diabetes worldwide a large number of individuals risk developing cardiovascular diseases, stroke, kidney diseases and eye diseases as secondary diseases from type 2- diabetes. Smoking, a sedentary lifestyle, genetic predisposition and obesity increases the risk of developing type 2-diabetes. Nurses therefor plays an important role in noticing individuals who risk developing type 2-diabetes as well as supporting and motivate them into making neccassary life style changes. Aim: The aim of this study is to describe how nurses experience motivating patients to physical activity at type 2-diabetes Method: A litterature review. Articles were sought out in the databases CINAHL Complete, PubMed and Medline. From these searches 10 scholarly articles emerged. Results: The result is presented as three different themes: Health promotion, Challenges and Need for knowledge. Challenges could among other be related to the nurses experience of insufficient knowledge and the patients lack of insight and their unwillingness to change. The nurses experienced that health interventions that were offered via patient educations increased the patients knowledge of their disease. Discussion: In the method discussion the authors discuss strengths and weaknesses with the litterature review. The result is being discussed using Dorothea Orems Self-Care Deficit Nursing Theory

Bakgrund Vid palliativ vård är ett av de grundläggande målen att identifiera och lindra smärta och andra besvärande symtom. Studier har visat att patient och vårdpersonal skattar patientens symtom olika, vilket visar på vikten av att genom systematisk symtomskattning få kännedom om patientens symtom. Patienter i palliativ vård har ofta komplexa symtom som påverkar varandra sinsemellan, och är samtidigt påverkade av sin sjukdom så att möjligheten att själv skatta symtomen försämras. Ett antal olika symtomskattningsinstrument (SSI) kan användas vid palliativ vård, och symtomskattning är en av de kompetenser som ingår i sjuksköterskans ansvarsområde. Dock visar resultat från Svenska Palliativregistret att de målnivåer för symtomskattning som Socialstyrelsen rekommenderar är långt ifrån att uppfyllas. En förutsättning för att kunna öka frekvensen av symtomskattning och därmed även vårdkvaliteten, är att få en större förståelse för vilka faktorer som bidrar till detta, genom att studera sjuksköterskors perspektiv på att använda SSI vid palliativ vård. Syftet var att beskriva sjuksköterskors perspektiv på att använda SSI vid allmän och specialiserad palliativ vård. Metod för studien var kvalitativa semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med sjuksköterskor från hospice, avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) och allmän hemsjukvård. Alla tre intervjuerna hade fyra deltagare och varade mellan 55 - 57 minuter. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet består av fyra kategorier: 1. SSI innebär en kvalitetssäkring, 2. Sjuksköterskans arbetssätt med SSI är viktigt för resultatet, 3. Hinder och begränsningar i användningen av SSI, och 4. Organisationens betydelse i arbetet med SSI. Slutsats Resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde att användandet av SSI kan innebära en kvalitetssäkring av vården, men är inget heltäckande verktyg som kan användas i alla situationer och kan inte ersätta klinisk erfarenhet. Sjuksköterskans kunskap om SSI är avgörande för utförandet, varför utbildning i SSI för sjuksköterskor inom palliativ vård, men även för övriga professioner i teamet kring patienten, är av stor vikt. Organisationen spelar en viktig roll i att se till att rutiner och etablerade arbetssätt finns. Fortsatt forskning bör därför vidare undersöka vilka kunskaper sjuksköterskor anser sig behöva för att kunna använda SSI på ett effektivt sätt.

Bakgrund: Varje år dör 90 000–100 000 personer i Sverige, varav många erhåller palliativ vård den sista tiden. Vård i livets slut är en del av den sena palliativa fasen där målet är att skapa välbefinnande och lindra lidande. Sjuksköterskan har det övergripande ansvaret vid vård av patienter i livet slut. Dock erbjuder sjuksköterskehögskolorna begränsad utbildning i palliativ vård. Syfte: Syftet i litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskestudenter och nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i livets slut. Metod: En litteraturöversikt har framställts där elva vetenskapliga artiklar har analyserats utifrån Fribergs (2017) analysmetod. Artiklarna har varit av kvalitativ karaktär varav två även använt kvantitativ metod. Databaserna som användes var CINAHL Complete och PubMed. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre teman: Emotionella och kommunikativa utmaningar, Föreställningar om döden och Att möta vårdverkligheten – utbildning, erfarenhet och stöd. Sjuksköterskorna upplevde emotionella påfrestningar i samband med vård i livets slut. Personliga erfarenheter och värderingar påverkade de oerfarna sjuksköterskornas idéer om vad en god död innebär. Sjuksköterskorna ansåg att utbildningen inte förberett dem inför vård av patienter i livets slut. Diskussion: Författarna diskuterade i metoddiskussionen styrkor och svagheter med litteraturöversikten. I resultatdiskussionen diskuterade författarna huvudfynden i arbetet utifrån Travelbees omvårdnadsteori om den mellanmänskliga relationen samt mot bakgrunden och annan forskning. / Background: In Sweden 90 000-100 000 people die each year, many of whom require palliative care during the last period. End of life care is a part of the late palliative phase and solely involves care that relieves suffering and creates well-being. The nurse has the overall responsibility in the end of life care. However, the nursing universities provide a limited education in palliative care. Aim: The aim of the literature review was to describe undergraduate nursing students and new graduated nurses experience of caring for people in the end of life. Method: A literature review has been developed, were eleven scholarly articles emerged and analyzed using the Friberg (2017) method. The articles have been qualitative, while two also used a quantitative method. The databases CINAHL Complete and PubMed were used. Results: The literature review resulted in three themes: Emotional and communicative challenges, Notions about death and Facing the reality – education, experience and support. The nurses experienced emotional challenges when working in end of life care. Personal experiences and values effected the novice nurses’ ideas of a good death. The education did not prepare the nurses for end of life care. Discussion: The authors discussed strengths and weaknesses of the literature review in the method discussion. The result discussion discussed the main findings using Travelbees human-to-human relationship model and previous research.

Bakgrund: För att vården av patienter med demenssjukdom ska uppnå en god kvalité bör den utgå från personcentrerad vård. I den personcentrerade vården läggs fokus på personen bakom sjukdomen, där sjuksköterskan individanpassar vården efter patientens behov. Enligt lagar och riktlinjer, bör vårdpersonal tillgodose en god vård som är grundad på respekt för självbestämmande, delaktighet samt integritet. Däremot upplever inte alltid patienter och anhöriga att personcentrerad vård tillämpas. Syfte: att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med demenssjukdom utifrån ett personcentrerat arbetssätt i olika vårdkontext. Metod: kvalitativ, systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes enligt Evans. Resultat: det framkom två teman och fem subteman. Första temat blev Relationella utmaningar, följt av subteman: Att se hela patienten, Att skapa relationer och Att individanpassa vården. Det andra temat blev Organisationella utmaningar, följt av subteman: Att förhålla sig till kunskap och Att relatera till arbetsmiljön. Slutsats: sjuksköterskor belyser vikten av att se hela patienten genom att ta del av patientens livsberättelse, skapa relationer, och slutligen att individanpassa vården för att tillgodose personcentrerad vård. De erfor även att arbetsmiljön försvårade tillämpningen av personcentrerad vård.

Bakgrund: I Sverige drabbas ca 13 000 personer varje år av hjärtstopp, där HjärtLungRäddning (HLR) är primär åtgärd för chans till överlevnad. Ställningstagande att inte utföra HLR på sjukhus benämns ”beslut om utebliven HLR”. Befogenhet till beslut angår legitimerade läkare, men sjuksköterskor är en viktig resurs. I samskapande omvårdnad utformas vård i samråd mellan patienter och yrkesutövare, vilket tydliggör patienters ställning i vårdsituationen. Sjuksköterskor behöver säkerhet i beslut gällande utebliven HLR för att undvika att orsaka omotiverat lidande hos patienter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter vid beslut om utebliven HLR på somatisk vårdavdelning. Metod: Litteraturöversikten baserades på 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Litteratursökning utfördes i databaserna Cinahl samt Medline. Dataataanalys utfördes genom Fribergs analys i fem steg och inspirerades av Graneheim & Lundmans standardiserade modell.   Resultat: Resultatet presenterades i tre huvudteman med tillhörande sub-teman. Huvudteman var Etik, Informationsutbyte samt Beslutsprocessen. Resultatet beskrev sjuksköterskors önskan att inte orsaka lidande samt att bevara patienters värdighet. En välinformerad patient ansågs förmögen för eget ställningstagande till beslut om utebliven HLR. Trots sjuksköterskors begränsade roll i beslutsfattandet beskrevs sjuksköterskors roll i uppmärksammande av förändringar i patienters status. Vidare beskrevs vikt av tydlig dokumentation, direktiv och riktlinjer. Slutsats: Trots nuvarande riktlinjer beskrivs sjuksköterskors osäkerhet vid beslut och vård av patienter med beslut om utebliven HLR. Vidare forskning, utveckling av PM och riktlinjer är nödvändigt för sjuksköterskors trygghet i sin yrkesutövning samt för främjande av patienters autonomi. / Background: In Sweden, approximately 13 000 people suffer cardiac arrest each year, where CardioPulmonaryResuscitation (CPR) is the primary measure for a chance of survival. A decision to not perform CPR in hospitals is referred to as a “Decision to not perform cardiopulmonary resuscitation”. The authority to make decisions about treatment restrictions concerns the authorized physician but nurses are important resources in the decision process. In the co-production of healthcare services, care is designed as a consultation between patients and professionals, which makes the patients ‘position clear. Nurses need certainty in their decisions to not perform CPR, to avoid causing unjustified suffering to patients.  Aim: To describe nurses’ experiences of caring for patients in the event of a decision of non-CPR in somatic care units.  Method: The literature review was based on 13 scientific original articles with qualitative methods. A literature search was performed in the databases Cinahl and Medline. Data analysis was performed with Friberg´s analysis in five steps and inspired by Graneheim & Lundman´s standardized model. Results: The results were presented in three main themes with associated sub-themes. The main themes were Ethics, Information exchange and Decision Process. The result described nurses ‘desire to not cause suffering and to preserve patients ‘dignity. A well-informed patient was considered capable of making their own decision about CPR. Despite nurses´ limited role in decision-making, nurses ‘role in noticing changes in patient´s status was described. Furthermore, the importance of clear documentation, directives and guidelines was described.   Conclusion: Despite current guidelines, nurses ‘uncertainty in the decision process and in the care of patients with decisions are described. Further research and development of PMs and guidelines are necessary for nurses ‘security in their work and for the promotion of patient autonomy.

Bakgrund: Barns hälsa och mående kan påverkas negativt när en förälder är allvarligt sjuk och de har behov av stöd. Barn som har en allvarligt sjuk förälder har enligt svensk lag rätt till stöd, råd och information av sjukvården. Trots detta visar tidigare forskning att barn och föräldrar inte upplever att sjukvården ger det stödet. Det behövs därför mer kunskap om sjuksköterskors upplevelser av att möta och stödja barn till allvarligt sjuka patienter. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att möta och stödja barn som anhörig till en allvarligt somatiskt sjuk förälder. Metod: Litteraturstudien baserades på åtta empiriska kvalitativa vetenskapliga artiklar. Databassökningarna genomfördes i PubMed och Cinahl. Analysprocessen genomfördes med inspiration av Popenoes innehållsanalys vid litteraturstudie.  Resultat: Analysen resulterade i sju underkategorier och tre kategorier. Kategorierna var: ”Att skapa en vårdrelation”, ”Att ha tillräcklig kompetens” och ”Att söka stöd inom organisationen”. Konklusion:  Det finns behov av utbildning, riktlinjer och stöd för sjuksköterskor som möter barn till allvarligt sjuka patienter. För att utforma och implementera evidensbaserade åtgärder krävs mer forskning. / Background: Childrens health and wellbeing is negatively affected when a parent is seriously ill, and they need support. Children that have a seriously ill parent has, according to the Swedish law, a right to information, support, and advice from health services. Parents and children are however, according to earlier research, not experiencing this support from the healthcare. Because of this there is a need for more knowledge about nurses’ experience of meeting and giving support to children of seriously ill patients.  Aim: To illustrate nurses experience of meeting and supporting children of seriously somatic ill parent.  Methods: A literature study based on eight empirical qualitative scientifical articles. The database searches were conducted in PubMed and Cinahl. The analyzation process was inspired by Popenoe.  Results: The analysis resulted in seven subcategories and three categories. The categories were: “Building caring relationships” “Having sufficient skills” and “Seeking support within the organization”.  Conclusion: Nurses who meet children to seriously ill patients need education, guidelines, and support. To design and implement evidence-based measures there is a need for more research.