Smärtskattning med smärtskattningsverktyg under sista levnadsveckan är en rekommenderad och högprioriterad indikator av Socialstyrelsen för en god palliativ vård i livets slutskede. Indikatorn registreras i Svenska palliativregistret där statistiken visar att patienter inte smärtskattas tillräckligt i livets slutskede, vilket kan leda till bristande smärtlindring och minskat välbefinnande. Sjuksköterskan har en betydelsefull roll i den palliativa vården med att utföra smärtskattning och vidta smärtlindrande åtgärder. Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskap om smärta och dess dimensioner samt betydelsen av smärtskattning och smärtskattningsverktyg i livets slutskede. Genom att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattningsverktyg kan förbättringsområden identifieras och därmed kan medvetenheten om smärtlindring i livets slutskede öka. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med smärtskattningsverktyg vid vård av patienter i livets slutskede. Metoden var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. Urvalsmetoden var en kombination mellan bekvämlighetsurval och ändamålsenligt urval. Sammanlagt intervjuades tio sjuksköterskor yrkesverksamma inom både specialiserad palliativ vård och allmän palliativ vård. Intervjuerna genomfördes under januari/februari 2018 och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet identifierades tio underkategorier som i sig kunde delas in i fyra övergripande kategorier i relation till sjuksköterskors erfarenheter av smärtskattning med validerade smärtskattningsverktyg. Kategorierna var organisation, sjuksköterskans beskrivning av smärtskattning, sjuksköterskans arbetssätt och engagemang och sjuksköterskans uppfattningar om smärtskattningsverktyg. Fynden i studiens resultat visar att sjuksköterskorna har belyst olika erfarenheter av smärtskattning vid vård i livets slutskede. Utifrån sina erfarenheter redogör sjuksköterskorna för faktorer som upplevs underlätta i användandet av smärtskattningsverktyg i livets slutskede och andra faktorer som upplevs vara ett hinder och kan leda till mindre användning av dessa verktyg. Slutsatsen är att smärtskattning i livets slutskede skulle kunna utvecklas med hjälp av tydliga rutiner om vilka verktyg som ska användas, när de ska användas och var dokumentation ska utföras. Organisatoriskt stöd efterfrågas av sjuksköterskorna gällande utbildning om hur man smärtskattar och varför, vilket skulle kunna bidra till ökad smärtskattning med verktyg. Dock behövs smärtskattningsverktyg som är anpassade för vård i livets slutskede

Bakgrund: Vård i livets slutskede i hemmet syftar till att förbättra livskvaliteten för både patienten och anhöriga, genom att förebygga och lindra lidandet. Vård i livets slutskede bygger på en tanke om att patienten ska få uppleva största möjliga livskvalitet till slutet. vård av döeende i hemmet kräver stor erfarenhet av sjuksköterskan och vana att handskas med den breda problematik som kanföreligga.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors uppleveler av att vårda patienter i livets slutskede i hemmet.  Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie, med kvalitativ design. Data samlades in genom tio vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. data analyserades med hjälp av Graneheim och Lundmans (2004) innehållsanalys för kvalitativa studier.  Resultat: Resultatet utmynnade i tre kategorier: Att bli känslomässigt påverkad, Teamets betydelse och Otillräcklighet. Sjukskötrskor upplevde att det var svårt att hantera sina egna känslor när de arbetade så nära döden. Det fanns både positiva och negativa känslor. Även tidsbrist och stress upplevdes vod vård i livets slutskede i hemmet. det beskrevs även att relationen med anhöriga var en viktig del. Stödet från kollegor ansågs vara av vikt, men fler suksköterskor upplevde brist på kunskap gällande vård av patienter i livets slutskede i hemmet.  Slutsats: Sjuksköterskornaupplevde att det vardagliga mötet med patienter i livets slutskede i hemmet frakallade många olika känslor, så som sorg, frustration och otillräcklighet. Sjuksköterskorna upplevde att ta hand om patienter vid vårs i livets slutskede i hemmet var stressigt och tidskrävande och de krävde mer kunskap. Stöd från kollegor var av vikt då det ofta ansågs vara bristfälligt.

Bakgrund Palliativ vård behöver bli mer tillgänglig utanför den specialiserade palliativa kontexten. Sjuksköterskan förväntas ha kompetens kring allmän palliativ vård och det finns utarbetade riktlinjer att förhålla sig till. Trots detta kan sjuksköterskan uppleva att det är en obekväm arbetssituation, vilket föranleder ett behov av ökad kunskap kring sjuksköterskans upplevelser.Syfte Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda vuxna i livets slutskede, utanför den specialiserade palliativa kontexten. Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes, där artiklar söktes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Nio artiklar kvalitetsgranskades varav åtta inkluderades slutligen i resultatet. Dessa analyserades med manifest innehållsanalys.   Resultat Sjuksköterskans upplevelser presenterades i två kategorier med tre underkategorier vardera. Det framkom att sjuksköterskan blir känslomässigt påverkad, reflekterar över förhållningssätt till patienten samt upplever svårigheter i att parallellt vårda palliativa och kurativa patienter. Faktorer som det fysiska rummet och sjuksköterskans behov av stöd och utveckling inverkar på sjuksköterskans förutsättningar att bedriva god vård. Slutsats Trots en strävan efter att utföra god vård i livets slutskede är förutsättningarna för sjuksköterskan otillräckliga. Det föreligger behov av strukturell anpassning där stöd är framträdande för att sjuksköterskan ska finna balans och trygghet och därmed kunna bedriva god vård i livets slutskede utanför den specialiserade palliativa kontexten.

Bakgrund: Varje år uppskattas 40 miljoner människor vara i behov av den palliativa vården runt om i världen, däremot är det bara 14 procent som får tillgång till det. Den palliativa vården är ett förhållningssätt som förbättra livskvalitén för anhöriga och deras döende familjemedlemmar som står inför utmaningar i samband med livshotande sjukdom. Anhöriga har visat sig vara osäkra, maktlösa, sårbara och isolerade. Samtidigt har de en central roll i vårdandet och därför är de i behov av stöd under vårdprocessen. Ett palliativt team där olika professioner samarbetar runt den döende har visat sig ge en bättre vård för den döende familjemedlemmen.  Syfte: Beskriva anhörigas upplevelse av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal vid vård av familjemedlemmar i livets slutskede i hemmet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar.  Resultat: Resultatet visade två huvudteman: Samtal och Information som stöd och Miljöns betydelse samt subteman: Samtal som stöd, Att bli sedd, Informationens betydelse, Fysiska hjälpmedel och Det mänskliga stödet. Slutsats: Studien visade på att stöd är en viktig del för att de anhörige ska kunna klara av att vårda den döende familjemedlemmen i hemmet. Mer forskning behövs om hur anhöriga upplevelser av telefonkontakt som stöd i jämförelse med stöd på plats där sjuksköterskan närvarar personligen. Detta för att få en bättre förståelse över varför de anhöriga upplever stödet som positiv eller negativ.

Smärtlindring i livets slutskede är rekommenderad och högt prioriterad av socialstyrelsen för en god vård i livets slutskede. Bristande smärtlindring kan leda till minskat välbefinnande då smärtan påverkar hela människan. Distriktssköterskor har en betydelsefull roll för patienter i livets slutskede genom att utföra smärtskattning och vidta åtgärder som patienten är i behov av. Därför är det viktigt att distriktssköterskor har kunskap om smärta och hur smärtlindring påverkar patienter. Studiens syfte var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av smärtlindring i hemmet hos patienter som befinner sig i livets slutskede. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta intervjuer inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att distriktssköterskorna upplever att en god relation och en god kontakt med andra professioner och befattningar ökar möjligheten för en god smärtlindring för patienter. Distriktssköterskorna upplever att smärtskattning är ett redskap som underlättar arbetet för att kunna bedöma smärtan hos varje individ och därmed ge individanpassad smärtlindring till patienter i livets slutskede. Författarna vill belysa att distriktssköterskorna upplever att det är viktigt att arbeta aktivt med smärtlindring i livets slutskede så att utvecklingen går i rätt riktning och för att distriktssköterskorna ska kunna erbjuda en god vård till patienter i livets slutskede.

Bakgrund: Palliativ vård delas in i två faser, en tidig och sen fas. Den tidiga fasen börjar när en patient får en obotbar sjukdom. Den sena fasen är definierad som livets slutskede där målsättningen är att lindra lidande och att erbjuda stöd till närstående. Närstående har ofta en stor del i vården i livets slutskede och är därav viktiga att beakta. Det är av betydelse att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i livets slutskede på sjukhus för att ge sjukvårdspersonalen en ökad kunskap och förståelse för närståendes situation.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av delaktighet i vården vid livets slutskede inom slutenvård Metod: Studien baserades på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analys.  Resultat: I resultatet av studien framkom tre huvudteman: Att gemenskap är betydelsefullt, Kommunikationen påverkar delaktigheten och Vikten av att få information. De närstående berättar om hur vårdpersonalen mötte dem med empati. Vårdpersonalen lät närstående vara delaktiga genom god kommunikation och tydlig information. De närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen inte fann tid för att hjälpa närstående.  Slutsats: Resultatet visade hur närstående upplever delaktighet av vården i livets slutskede inom slutenvården. Det framgick att det var av betydelse att närstående blev bemötta med empati från vårdpersonalen. När kommunikationen var fungerande och informationen var tydlig kunde de närstående uppleva delaktighet i vården. Närstående kunde också uppleva att de kände sig utanför när vårdpersonalen var stressad. En ökad förståelse för närstående kan ge ökad kunskap för sjukvårdspersonalen i framtiden.

Bakgrund: Majoriteten av patienter med obotlig sjukdom som befinner sig i livets slutskde avlider på sjukhus. Att vårdas i livets slutskede på sjukhus innebär att vårdpersonal lindrar de symtom som patient och närstående har, för att reducera lidande. Det förekommer brister från vårdpersonal där patienten inte får den vård som denne önskar. Patienten kan vara i behov av sina närstående under denna period. Närstående kan sakna kunskap om den palliativa vården, vilket kan komma att upplevas som främmande för de.  Syfte: Att belysa närståendes erfarenheter av vård i livets slutskede, när en familjemedlem vårdas på sjukhus.  Metod: En litteraturstudie med integrerad analysmetod. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att finna vetenskapliga artiklar. Nio artiklar inkluderades i studien efter en kvalitetsgranskning baserad på Carlsson & Eimans granskningsmallar.  Resultat: Närståendes erfarenheter när en familjemedlem vårdas på sjukuhset presenterades i tre kategorier. Dessa kategorier blev: resurser och dess inverkan på närstående, vårdens stöd till närstående samt kommunikationens inverkan. Slutsats: Närstående gav delade erfarenheter av vård i livets slutskede på sjukhus. Tillgängligheten och kommunikationen från vårdpersonal var viktiga beståndsdelar under vård i livets slutskede. Det fanns närstående som uppfattade dessa som tillräckliga och andra som bristande.

No description available.

Introduktion/bakgrund: Vård i livets slutskede utförs dagligen av sjuksköterskan inom alla åldersgrupper oberoende av diagnos. I Sverige avlider varje år cirka 90 000 personer där en tredjedel av dessa avlider inom slutenvården. Sjuksköterskan har ett omvårdnadsansvar gentemot dessa patienter för att patienten ska leva värdigt in i det sista. Därför är sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede viktigt. Syfte: Att belysa sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede inom slutenvården Metod: Litteraturstudie som utfördes enligt Polit & Becks (2017) niostegsmodell där data samlades in för att till sist sammanställa ett resultat. Resultat: Litteraturstudiens resultat presenteras i fyra teman: ”känslomässiga erfarenheter”, ”otillräcklighet”, ”vikten av stöd och samarbete” samt ”brist på kunskap eller kompetens” Huvudfynden i resultatet var att majoriteten av sjuksköterskorna upplevde känslomässiga besvär i vårdandet, att tidsbrist var en bidragande faktor till sämre vård och stress, att stöd från kollegor var viktigt i utvecklingen samt att det fanns brister gällande kunskap inom omvårdnad i livets slutskede. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede är varierande och många känner sig osäkra att utföra omvårdnad av patienter i livets slutskede. Det uppstår även blandade känslor runt vårdandet och majoriteten av sjuksköterskorna upplevde sig stressade på grund av tidsbrist.

Målet med palliativ vård är att lindra lidande och skapa en så god livskvalitet som möjligt den sista tiden i livet för individer som blivit diagnostiserade med en obotlig sjukdom. Inom svensk sjukvård finns målet att vårda människan som en enhet, men trots detta glöms ofta den existentiella dimensionen bort och vårdandet fokuseras i stället på den fysiska kroppen. Den existentiella dimensionen har stor betydelse för upplevelsen av livskvalitet. Därför vill vi ta reda på vad som är viktigt för individer som befinner sig i livets slutskede för att de ska ha en god livskvalitet. Detta gör vi genom en litteraturstudie där resultatet av ett antal tidigare studier visar vilka existentiella faktorer som är betydelsefulla i livets slut. Samspelet med människor i ens närhet och möjlighet till att uttrycka sina existentiella behov genom andlighet och religiositet kommer fram som huvudfynd.