ABSTRAKTBakgrund: Coronaviruset som spreds 2019 resulterade i en pandemi. Miljontals människor världen över smittades och avled. Hög ålder var främsta riskfaktor och åldersbaserade restriktioner gällande social isolering och social distansering infördes. Endast äldre i samhället är riktigt införstådda med vad det innebär att ha just den där åldern och därför bör de lyssnas till. Genom att förstå komplexiteten i äldres upplevelser, kan personcentrerade interventioner utvecklas för att optimera äldres copingförmåga.Syfte: Att belysa tillgänglig evidens gällande äldres upplevelser av isolering under coronapandemin.Metod: Systematisk översikt genomförd som metasyntes med kvalitativ induktiv ansats som omfattade 12 artiklar. Analys gjordes enligt Burnards (2008) innehållsanalys med tillägg av Polit och Beck (2021).Resultat: Ett övergripande huvudtema framkom, Anpassning till utanförskap i en förändrad värld med två teman och sju kategorier. Under första temat: En förlorad vardag framkom att en orolig tid uppstod med svårigheter att förhålla sig till en förändrad livssituation. Under andra temat: En ny vardag framkom att äldre anpassade sig till det nya normala. Genom tillgängliga resurser hittades nya vägar för att hantera det dagliga livet.Slutsats: I resultatet framkom att äldre upplevde utanförskap under isoleringen, kulturella paralleller kunde dras, och teknologin var av stor betydelse. Äldre kände sig inte lyssnade till eller delaktiga. Likheter och skillnader gällande hantering av restriktioner av pandemin samt upplevelser av isoleringen varierade. Beroendet av teknik ökade för att bevara sociala relationer, underlätta vardagen och upprätthålla livskvalité.Nyckelord: Coronapandemi, social isolering, upplevelser, äldre / ABSTRACTBackground: The coronavirus that spread in 2019 resulted in a pandemic. Millions of people around the world became infected and died. Old age was the main risk factor, and restrictions on social isolation, and social distancing were introduced based on age. However, only older people in society understand what it means to have that particular age, and therefore they should be listened to. By understanding the complexity of the older people`s experiences, person-centered interventions can be developed to optimize the older people`s coping ability.Aim: To illuminate available evidence regarding the older people`s experiences of isolation during the corona pandemic.Method: Systematic review performed as meta synthesis with qualitative inductive approach as comprehensive 12 articles. Analysis was done according to Burnard’s (2008) content analysis with the addition of Polit and Beck (2021).Results: An overall main theme emerged, Adjusting to exclusion in a changing world, with two themes and seven categories. Under the first theme: A lost everyday life emerged that a troubled time arose with difficulties in dealing with a changed life situation. Under the second theme: A new everyday life emerged that the elderly adapted to the new normal. Through available resources new ways were found to manage daily life.Conclusion: The result showed that older people experienced exclusion during the isolation, cultural parallels could be drawn, and technology was of great importance. Older people did not feel listened to or involved. Similarities and differences regarding handling pandemic restrictions and experiences of isolation varied. Dependence on technology increased to preserve social relationships, facilitate everyday life and maintain quality of life.Keywords: Corona pandemic, experience, social isolation, older people

Bakgrund: Livslängden i världen ökar kontinuerligt och även den äldre populationen. Covid-19 pandemin innebar stor påverkan på samhället och restriktioner, bland annat social isolering, infördes för att begränsa smittspridningen. Dessa restriktioner riktades främst mot riskgrupper vilket innebar begränsningar i deras livsstil. Teorin känslan av sammanhang kan användas inom vården för att belysa vikten av sammanhang hos äldre och hur det påverkar välbefinnandet.Syfte: Att belysa hur äldre personer i enskilt boende upplevde den sociala isoleringen under covid-19 pandemin.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt genomfördes med induktiv ansats. Totalt 10 kvalitetsgranskade artiklar analyserades enligt Fribergs fem steg.Resultat: Det framkom två övergripande kategorier ”påverkan av emotionellt mående” med underkategorierna ”rädsla att insjukna”, ”isolering”, ”ekonomiska oro” och ”tankar om framtiden” samt ”socialt nätverks betydelse” med underkategorierna ”förändring av platsen i samhället”, ”påverkan av sociala interaktioner”, ”teknologins betydelse” och ”inverkan på vården”.Slutsats: Deltagarna upplevde bristande sociala kontakter, ensamhet, stigmatisering, problematik med teknik och rädsla för att drabbas av sjukdom vilket lett till minskat välbefinnande. Det framkom också att äldre besitter hög personlig styrka för att hantera motgångar vilket bidragit till att de till och med kunnat ta med sig något gott från den social isoleringen. / Background: Life expectancy and the elderly population in the world is increasing. The covid-19 pandemic had a major impact on society and restrictions, including social isolation, were established to limit the spread of infection. The theory sense of coherence can be used within the care of elderly to improve their wellbeing.Aim: To shed light on how community-dwelling older persons experienced the social isolation during the covid-19 pandemic.Method: A qualitative literature review with inductive approach was made. 10 articles were analyzed using Friberg's five steps.Results: Two overarching categories emerged: "impact of emotional well-being" with subcategories: "fear of become ill", "isolation", "financial worries" and "thoughts about the future" and "social networks importance" with subcategories: "change of place in society", "impact of social interactions”, “importance of technology” and “impact on care”.Conclusion: The participants experienced a lack of social contacts, loneliness, stigmatization, problems with technology and fear of illness which led to reduced well-being. It also emerged that the elderly possesses high personal strength to deal with setbacks, which contributed them to be able to take some benefits from the social isolation.

Bakgrund Social isolering och ensamhet hos äldre är ett välkänt problem som är svårt att definiera, upptäcka och behandla. Det finns inga effektiva och standardiserade metoder för att diagnostisera problemen och ansvaret för att hantera konsekvenserna hamnar inte sällan hos personen själv eller hos deras närstående. Primärvården är den första linjen som äldre med dessa problem söker hjälp hos, men primärvården saknar i stor utsträckning den kunskap och de resurser som behövs för att åtgärda problemen. Författarna till denna litteraturöversikt har som avsikt att beskriva och uppmärksamma dessa komplexa problem som äldre ofta står inför. Syfte Syftet var att beskriva ensamhet och social isolering hos äldre personer som bor i eget boende. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 18 vetenskapliga artiklar, publicerade 2012–2022, av både kvantitativ och kvalitativ design. De inkluderade artiklarna togs fram via de valda databaserna: PubMed, CINAHL och PsycInfo. Artiklarnas kvalitet värderades och innehållet i artiklarna analyserades och gav en sammanställning med fem huvudkategorier: Ensamhet, Upplevd hälsa, Upplevd hälsa och ensamhet under Covid-19, Hanteringsstrategier samt Primärvården och sjuksköterskans roll. Resultat Från de utvalda artiklarna framkom det att ensamhet och social isolering hos äldre var ett utbrett problem och riskfaktorerna för att utveckla ensamhet var hög ålder, kvinnligt kön, ekonomiska bekymmer, att bo ensam, att ha dålig upplevd hälsa och att sällan träffa familj och vänner. Olika strategier för att hantera problemen hittades och det framkom att de som redan hade goda hanteringsstrategier innan en kris fick mindre negativa utfall i samband med den. Slutsats Studien visade att äldre personer som upplever ensamhet eller social isolering inte alltid berättar om sina känslor och är missnöjda med den hjälp de fick från vården. De som hade sämre hälsa var i större utsträckning missnöjda. Att uppmärksamma och åtgärda dessa problem ligger i sjukvårdens och samhällets intresse av flera anledningar; för att förbättra livskvaliteten hos äldre och för att minska kostnader för vården. / Background Social isolation and loneliness in older people are a well-known problem that is difficult to define, detect and treat. There are no effective and standardized methods for diagnosing the problems and the responsibility for dealing with the consequences often falls with the person himself or with their relatives. Primary care is the first line that older people with these problems seek help from, but primary care largely lacks the knowledge and resources needed to remedy the problems. The authors of this literature review intend to describe and draw attention to these complex problems that older people often face. Aim The aim of this study was to describe loneliness and social isolation in communitydwelling older people. Method A non-systematic literature review was conducted based on 18 scientific articles, published 2012–2022, of both quantitative and qualitative design. The included articles were found via the selected databases: PubMed, CINAHL and PsycInfo. The quality of the articles was evaluated, and the content of the articles was analyzed and gave a compilation with five main categories: Loneliness, Perceived health, Perceived health and loneliness during Covid-19, Management strategies and Primary care and the role of the nurse. Results From the selected articles it emerged that loneliness and social isolation in the elderly was a widespread problem and the risk factors for developing loneliness were old age, female gender, financial worries, living alone, having poorly experienced health, and rarely meeting family and friends. Different strategies for dealing with the problems were found and it emerged that those who already had good management strategies before a crisis had fewer negative outcomes in connection with it. Conclusions The study showed that older people who experience loneliness or social isolation do not always share their feelings and are dissatisfied with the help they received from care. Those who were in poorer health were to a greater extent dissatisfied. Paying attention to and remedying these problems is in the interest of healthcare and society for several reasons; to improve the quality of life of the elderly and to reduce costs for care.

Föreliggande studies syfte var att undersöka biståndsläggarens arbete för att minska ensamhet och social isolering hos äldre personer. En kvalitativ explorativ design användes och materialet till studien samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex biståndshandläggare. Genom en tematisk analys framkom fyra huvudteman: vad är ensamhet och social isolering, identifiering och information, betydelsen av insatser och sociala sammanhang samt biståndshandläggaren och den äldre personen. Sammanfattningsvis beskriver de intervjuade biståndshandläggarna att ensamhet och social isolering kan förebyggas och minskas genom kommunala insatser men att den viktigaste faktorn är närheten till familj och sociala nätverk. Biståndshandläggarna beskriver också att de kan uppleva maktlöshet, både i förhållande till den enskilde och i förhållande till riktlinjer och brist på resurser inom den egna verksamheten. Maktlösheten kopplas i diskussionsavsnittet till Lipskys teori om frontlinjebyråkrater. Trots de utmaningar som finns är biståndshandläggarna överens om att de har en viktig och betydande roll i arbetet för att tillgodose den enskildes behov. / The aim of this study was to investigate the care managers’ work to reduce loneliness and social isolation in older people. A qualitative exploratory design was used and the material for the study was collected through semi-structured interviews with six care managers. Through a thematic analysis, four main themes emerged: "what is loneliness and social isolation", "identification and information", "the importance of activities and the social context" and "the care manager and the older person". In summary, the interviewed care managers describe that loneliness and social isolation can be prevented and reduced through governmental interventions, but the most important factor is proximity to family and social networks. Moreover, the care managers describe that they can experience impotency, both in relation to the individual client and in relation to framework and lack of resources within their own operation. The impotency is discussed in relation to Lipsky's theory of street level bureaucrats. Despite the challenges that exist, the care managers agree on the importance and significance of their role in working to meet the individual’s needs.

Syftet med studien är att undersöka huruvida professionella med koppling till LSS-verksamheter inom Eskilstuna kommun upplever vuxna med högfungerande autism som socialt isolerade, vilka bakomliggande faktorer de professionella anser orsaka social isolering samt hur de arbetar för att bemöta detta. Omfattningen av forskning som finns om social isolering hos vuxna med högfungerande autism är liten. Den forskning som finns tyder på att personer inom autismspektrumet ofta upplever begränsningar i sina sociala förmågor, vilket bidrar till svårigheter i sociala interaktioner samt bibehållandet av relationer. Dessa svårigheter kan leda till ett undandragande beteende som kan resultera i social isolering. För att besvara syfte och frågeställningar har semistrukturerade intervjuer med professionella från olika LSS-verksamheter utförts. Analys av det insamlade materialet har skett utifrån Honneths teori om erkännande samt Saleebeys styrkefoukserade förhållningsätt till socialt arbete. Resultatet visar i huvudsak på att de professionella upplever att social isolering är ett förekommande fenomen inom målgruppen där de bakomliggande faktorerna anses vara erfarenhet av misslyckanden i sociala interaktioner, social ångest samt stigmatisering av personer med funktionsnedsättningar. Resultatet tyder på att de professionella arbetar med att individanpassa insatserna efter den enskildes behov för att kunna kompensera för dennes svårigheter. / The purpose of this study is to investigate whether professionals from Eskilstuna municipality who work with people with disabilities perceive adults with high-functioning autism as socially isolated, what underlying factors the professionals consider causing social isolation and how they work towards meeting the individuals need for support. The research available on social isolation in adults with high-functioning autism is limited. The available research indicates that people with autism often experience limitations in their social abilities, which contributes to difficulties in social interactions and relationships. These difficulties can contribute to evasive behavior that can result in social isolation. In order to answer the purpose, semi-structured interviews with professionals from various occupations within social work were conducted. Analysis of the collected material has been based on Honneth's theory of recognition and Saleebey's strengths perspective. The results mainly show that the professionals experience social isolation as a common phenomenon within the target group where the underlying factors are considered to beexperience of failures in social interactions, social anxiety and stigmatization of people with disabilities. The results indicate that professionals work to adapt the environment to support the individual's needs in order to be able to compensate for their difficulties.

This study examines how older people in Sweden experience life during the restrictions following the Covid-19 pandemic. Six elderly people were interviewed and the transcriptions were analyzed using a qualitative research method. The study showed that the restrictions have not yet led to any deterioration in well-being, but the majority of the group felt that the restrictions had affected their life situation in a negative way. The group had to limit social contacts and minimize visits from loved ones during the pandemic. Active life was also set aside due to the restrictions, which was perceived negatively by the respondents. The results are in line with previous research which shows that elderly people experience dissatisfaction with social isolation that resulted from the Covid-19 restrictions, but it turned out that the respondents seemed to have a strong safety net and strong resilience as they adapted well to the social restrictions.

his study is exploring whether collective housing could mean a solution to the housing crisis and if this form of housing at the same time could achieve social sustainability. It is of interest to achieve social sustainability in order to decrease social isolation and mental illness that spreads mainly among young people in Sweden (Eckerdal, C. et al., 2018). This is examined by looking at the social benefits that can be found by charing home with others that is not your direct family and see if this form of housing could be seen as an attractive housing alternative of people in different socio-economic groups. The results are based on interviews and scientific articles that together concludes that this way of housing may not be an over all solution for the housing crisis in Sweden but may contribute to some positive change in both the housing market and in the inhabitants mental health, which the results of this text indicates. The way people live has a big impact on their possibilities to create a sustainable social life and it is important for humans to feel safe (Alfredsson, B., 1979). Humans way of socialise is directly related to their social connection which is why an unsafe living situation could have negative consequences on humans social life and mental health (Satici, S. A et al., 2015). This way of living could become more and more popular with inhabitant in need of a home (Törnqvist, M.,2019) and an increased wish from people to become a part of a community as a result of the urbanisation and an individualism (Vestbro D., 2010).

Introduktion: Ensamhet liksom social isolering bland äldre är ett folkhälsoproblem som återfinns i stora delar av världen. Antalet äldre personer förväntas öka exponentiellt inom de närmsta årtiondena. Därmed förväntas även prevalensen av ensamhetsdrabbade äldre att öka. Den sociala kontakten minskar med stigande ålder till följd av bland annat ökad sjukdomsbörda. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka hur internetanvändning i form av social gemenskap kan reducera ensamhet och social isolering bland äldre människor. Metod: Studien baserades på en strukturerad litteraturstudie. Totalt har 11 vetenskapliga artiklar inkluderats i litteraturundersökningen. Artiklarna analyserades utifrån en tematisk analys och utgick från en deduktiv ansats. Resultat: Den tematiska analysen resulterade i fyra huvudteman; förbättrad hälsostatus, distansvänlig kommunikation, digitala tillgångar och resurser, samt delaktighet – en del av förebyggandet. Ytterligare sju sub-teman identifierades; mindre ensamhet och social isolering, upprätthålla sociala relationer, digital kommunikation som komplement, lättanvända enheter och funktioner, brist på kunskap och erfarenhet, utbildning och stöd samt möjlighet till att påverka egen hälsa och välbefinnande. Slutsats: I stort sett finns det en del evidens som pekar åt att internetanvändning kan påverka äldres hälsostatus positivt och därmed minska ensamhet och social isolering. Dock förekommer barriärer, motgångar samt faktorer som bör tas i beaktande för att göra det möjligt för målgruppen att ta del av digitala möjligheter som finns tillgängliga och även underlätta användningen av dem. / Introduction: Loneliness and social isolation among elderly are public health problems found in large parts of the world. Elderly people are expected to increase exponentially within the next few decades. Thus, the prevalence of lonely elderly people is also expected to increase. Social contact decreases with increasing age as a result of, among other factors, an increased burden of illness. Aim: The purpose of this study was to investigate how internet use in the form of social connection can reduce loneliness and social isolation among older people. Method: The study was based on a structured literature review. A total of 11 scientific articles have been included in the literature review. The articles were investigated through a thematic analysis with a deductive approach. Results: The thematic analysis has resulted in four main themes; improved health status, distance-friendly communication, digital assets and resources, as well as participation – part of prevention. Additionally, seven sub-themes were identified; less loneliness and social isolation, maintaining social relationships, digital communication as a complement, easy-to-use devices and functions, lack of knowledge and experience, education and support, and the opportunity to influence own health and well-being. Conclusion: Altogether, there is some evidence that indicates that internet use can positively affect the health status of older people and thus reduce loneliness and social isolation. However, there are barriers, obstacles, and factors that should be taken into consideration to enable the target group to take advantage of digital opportunities that are available and also facilitate their use.

Bakgrund: Fenomenet ensamhet är ett begrepp som har olika betydelser för olika människor men den ofrivilliga ensamheten innebär, oavsett känsla, ett utanförskap och brist på sammanhang. Tidigare forskning har haft stort fokus på äldre men på grund av att ofrivilligt ensam ter sig kunna leda till permanent psykiskt lidande under människans hela livslopp har dagens forskning riktat större fokus på de unga vuxna. Ensamhet som begrepp förknippas som negativt och ett pinsamt tillstånd med stor komplexitet och många unga vuxna uppfattar lida i det tysta. Ensamhet kan utifrån livsvärldsperspektivet vara social, emotionell eller existentiell. Syfte: Syftet är att beskriva unga vuxnas upplevelser och hantering av ofrivillig ensamhet i samband med psykisk ohälsa.  Metod: En litteraturstudie med systematiskt tillvägagångssätt i samstämmighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultatet baseras på analysen av tretton kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Dataanalysen resulterade i tre teman och åtta subteman som bildade studiens resultat. Resultatet bygger på de beskrivningar och upplevelser som insamlats från befintlig empiri gällande ofrivillig ensamhet hos unga vuxna i samband med psykisk ohälsa. Utifrån denna data kunde deras upplevelse kategoriseras och beskrivas och de bildade åtta subtema som sedan slutgiltligen mynnade ut i de tre tema; Negativa tankar och känslor, sociala faktorers påverkan samt förutsättningar och copingstrategier som visat sig vara centrala och inverka ömsesidigt på deras upplevelse av ensamhet och psykiska ohälsa. Slutsats: Det finns flera olika faktorer till upplevelser av ofrivillig ensamhet hos unga vuxna. Författarna kan se ett komplext samband mellan psykisk ohälsa och ensamhet. Bland annat en negativ spiral där både inre- och yttre faktorer tillsammans med individens förutsättningar har en avgörande roll för hur problematiken utvecklas. Denna studie skulle kunna vara utgångspunkten för fortsatt kvalitativ forskning och på vilka preventiva insatser som skulle kunna leda till minskad ensamhet och psykisk ohälsa hos unga vuxna. / Background: The phenomenon of loneliness is a concept that has different meanings for different people, but loneliness means regardless of feeling, an exclusion and lack of context. Previous research has focused heavily on the aged people, but due to the fact that loneliness can lead to permanent mental suffering throughout a person’s lifetime today´s research has focused more on young adults. Loneliness as a concept is associated as negative and an embarrassing condition with great complexity and many young adults perceive suffering in silence. Loneliness can, from the lifeworld-perspective, be social, emotional or existential. Aim: The aim of this study is to describe young adults' experience and coping strategies with involuntary loneliness in combination with mental illness.  Method: A qualitative literature study with a systematic approach in accordance with Bettany-Saltikov and McSherry (2016). The result is based on an analysis of thirteen qualitative, scientific articles. Results: The data analysis resulted in three themes and eight sub-themes that formed the study’s results. The results are based on the description and experiences collected from existing empirical evidence regarding involuntary loneliness in young adults in connection with mental illness. Based on this data, their experience could be categorized and described, and they formed eight sub-themes which then finally resulted in the themes; negative feelings and thoughts, the influence of social factors and conditions and coping strategies that have been shown to mutually affect their experience of loneliness and mental illness.  Conclusion: There are several different factors to experiences of involuntary loneliness in young adults. The authors can see a complex relationship between mental illness and loneliness. Among other things, a negative spiral where both internal and external factors together with the individual’s conditions have a decisive role in how the problem develops. This qualitative study could inspire others to continue qualitative research and preventive measures could lead to reduced loneliness and mental illness in young adults.

Denna studie studerar olika professionellas arbete med ensamhet hos äldre under coronapandemin. Studien lutar sig mot teorin om KASAM och teoribildningen om frontlinjebyråkraten för att analysera det empiriska materialet. Datamaterialet består av fem kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med olika professionella som arbetar med ensamhet bland äldre. För att analysera dessa intervjuer har vi använt oss av tematisk analys. De professionella som inkluderats i studien är personal med erfarenhet av direktkontakt med äldre personer som upplever ensamhet, men deras huvudsakliga arbete är på en mer strategisk nivå. Studiens resultat visar att de professionella ser att äldre människor drabbats relativt hårt av pandemin och dess restriktioner, men att de inte upplevts klarat sig sämre än yngre människor. De professionella upplever även att det finns stora variationer bland äldre människor kring hur de hanterat situationen och hur mycket den påverkat de äldres känsla av ensamhet. Det som är en självklarhet för de professionella är att många äldre behöver stöd kring sin situation när gäller att hantera svåra känslor som kan uppstå av ensamhet. Studien visar även att det i arbetet med att bryta ensamhet finns olika utmaningar. Att nå ut till äldre personer och samverkan var de tydligaste utmaningarna, som alla respondenterna var överens om. Ytterligare resultat som respondenterna lyfte är behovet av utveckling av tekniska hjälpmedel i syfte att göra viktiga digitala funktioner tillgängliga för alla samhällets medborgare, och att vissa äldre i synnerhet behöver stöd kring detta. Personalens delaktighet, inom äldrevård- och omsorg, sågs av de flesta respondenterna som viktig faktor i arbetet med att minska den upplevda ensamheten.