Covid-19 pandemin har inneburit en stor samhällelig påverkan där restriktioner med syfte att minimera smittspridning även har kommit att begränsat personers sociala umgängesformer. Personer över 70 år utgör en stor andel av den svenska befolkningen och genom att tillskrivas som riskgrupp har de belagts med särskilt strikta restriktioner som riskerar att hota deras tillvaro. Genom intervjuer med nio personer över 70 år avsåg författarna undersöka de äldres upplevelse av sin tillvaro under pandemin. Genom kvalitativ innehållsanalys av transkriberade intervjuer identifierades åtta underkategorier och två huvudkategorier: Pandemins konsekvenser för livet och hantera en ny tillvaro. Informanterna uttryckte en ökad känsla av meningslöshet- och ensamhet, en ökad oro samt en känsla av minskad delaktighet. Det framträder också hur informanterna genom ett gynnsamt förhållningssätt har försökt anpassa sin livsföring avseende bland annat fritidsintressen och vardagsärenden för att hantera den nya tillvaron. Informanterna har trots en bibehållen social interaktion med anhöriga upplevt en ökad ensamhet. Socialt stöd har visat sig vara en skyddsfaktor vid omvälvande livshändelser. Digitala lösningar har varit avgörande för hanteringen av den nya tillvaron avseende såväl social interaktion som utförande av vardagsärenden. I studien framkom att det inte är hållbart att implementera restriktiva rekommendationer i stor skala för att minska smittspridningen utan att samtidigt överväga de totala hälsoeffekterna. Genom god kännedom om hälsorisker relaterade till social isolering kan distriktssköterskan fylla en avgörande roll i det hälsofrämjande arbetet med isolerade äldre.

Bakgrund: Cirka 40 000 personer beräknas vara drabbade av bensår i Sverige. Prevalensen av tillståndet förväntas öka i takt med att antalet äldre personer och personer med diabetes stiger. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med bensår. Metod: Denna litteraturöversikt bestod av elva originalartiklar utifrån sökningar i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats. En sammanställning av artiklarnas resultat gjordes och innehållet presenterades som ett eget resultat i litteraturöversikten. Resultat: Att leva med bensår påverkade patientens liv på flera plan. Det kvalitativa resultatet visade på sex kategorier av patienters upplevelser av att leva med bensår; upplevelser av smärta och konsekvenser av smärta, upplevelser av bensåret, psykiska upplevelser, påverkad vardag, upplevelser av vårdpersonal och andra människor och upplevelser av stöd. Det kvantitativa resultatet redovisade att patienter med bensår upplevde sämre livskvalitet, minskade sociala relationer och socialt stöd samt fysiska och psykiska påverkningar. Patienter med bensår hade även sämre copingstrategier än personer utan bensår. Diskussion: Patienten bör stärkas och uppmuntras till att ta kontroll över sin situation. Sjuksköterskan kan använda sig av KASAM för att öka patientens känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Detta kan i sin tur förbättra patientens livskvalitet. Slutsats: Litteraturöversiktens resultat kan vara vägledning för sjuksköterskan vid rådgivning och stöttning av personer med bensår. Vidare forskning bör fokusera på orsaken till varför patienter med bensår är motvilliga till att ta smärtstillande läkemedel, effektiviteten av smärtstillande läkemedel av personer med bensår samt livskvalitet hos patienter med bensår. / <p>Examinationsdatum: 2019-11-04</p>

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur studenter vid Umeå universitet har upplevt den påtvingade ensamheten till följd av restriktionerna under covid-19 pandemin. Detta görs via informanters utsagor under samtal om subjektiva upplevelser av den sociala distanseringen, hur de har handskats med negativa känslor och vad för utmaningar som studenter upplevt under denna period. Analysen av materialet utgår från ett kulturanalytiskt perspektiv med inspiration från intersektionella perspektiv på ensamhet och mellanmänskliga relationer. Resultatet visar på studenters behov av sociala mötesplatser och nätverk för att komma bort från känslor av ensamhet. Hur viktigt stöd från universitet och institutioner är för att inte tappa samband till såväl sitt ämne som klasskamrater.

Bakgrund: Sveriges befolkning blir allt äldre vilket kan medföra en ökad utsatthet för ensamhet och social isolering. Ensamheten kan uppstå till följd av att partners, vänner eller bekanta dör. Både ensamhet och social isolering kan vara resultatet av åldrandets sviktande hälsa då den hos många äldre leder till fysiska begränsningar. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka äldre personers erfarenheter och upplevelser av social isolering och ensamhet. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande design baserad på tio kvalitativa originalartiklar vilka genomgått en tematisk syntes. Resultat: Fem teman växte fram: Svårbruten isolering, När ensamheten är värre, Tankar om partner, familj och vänner, Känslan av ensamhet och Att hantera ensamhet. Upplevelserna och erfarenheterna kan variera hos de äldre, Hos många äldre är ensamheten kopplat till vissa tidpunkter eller dagar. Strategier och närstående verkar vara av stor betydelse för att minska känslorna av ensamhet och social isolering. Acceptans och hanterbarhet verkar vara viktiga framgångsfaktorer för att lindra ensamhet. Slutsats: En del äldre kan ha svårt att själva bryta ensamhet och social isolering vilket är viktig kunskap för sjuksköterskan i mötet med den här patientgruppen. Vidare visar studien vikten av att sjuksköterskan samtalar med äldre om ensamhet. Genom personcentrerade samtal kan sjuksköterskan tillsammans med de äldre skapa strategier för ensamhetshantering. / Background: Sweden's population is getting older which can lead to increased exposure to loneliness and social isolation. Loneliness can occur because of the death of partners, friends or acquaintances. Loneliness and social isolation can result from the declining health of aging as it leads to physical limitations in many older people. Aim: The aim with present study is to examine older people's experiences of social isolation and loneliness. Method: Literature study with a descriptive design based on ten qualitative original articles which have undergone a thematic synthesis. Results: Five themes emerged: Hard to break isolation, When loneliness gets worse, Thoughts about partners, family and friends, The feeling of loneliness and Managing loneliness. The experiences among the elderly did vary but for many people, loneliness is linked to certain time points or days. Strategies and relatives seem to be of great importance in reducing the feeling of loneliness and social isolation. Acceptance and manageability seem to be important factors in alleviating loneliness. Conclusions: Some elderly may find it difficult to break loneliness and social isolation themselves which is important knowledge for the nurse when meeting this group of patients. Furthermore, the study shows the importance of the nurse talking to the elderly about loneliness. Through person centered conversations, the nurse together with the elderly can create strategies for loneliness management.

Syftet med denna studie var att undersöka mäns ensamhet med perspektiv från yrkesverksamma på kriscentrum för män. Studien avser också undersöka hur och om dessa centrum arbetar med problematiken och om det går att identifiera kopplingar mellan den rådande mansnormen och mäns ensamhet. Sju kvalitativa semistrukturerade forskningsintervjuer genomfördes med yrkesverksamma på fem olika kriscentrum för män belägna i fem olika orter i Sverige. I studien används Connells maskulinitets teori och Hirdmans genusteori som teoretiskt verktyg. Studien identifierar i sitt resultat en koppling mellan mansnormen och ensamhet. Den enskilda orsak som enligt studien leder till ensamhet är separation från en kärlekspartner. Resultatet visar även att de yrkesverksamma på kriscentrum för män uppfattar att många av männen de möter i sin profession har en ensamhetsproblematik. / The aim of this study was to examine the issue of men’s loneliness through the perspectives of employees at crisis centers for men. The purpose of this study also relates to an inquiry into if and how these centers work with this issue and if it is possible to make a connection between the loneliness and the current norms concerning masculinity. Seven qualitative semi-structured research interviews were conducted with employees at five different crisis centers for men, located in five disparate towns in Sweden. Connell’s theory regarding masculinity and Hirdman’s theory on gender are both utilized as the theoretical framework for the study. The result section of the study identifies a connection between the norms associated with masculinity and loneliness. The primary cause which, according to this study, leads to loneliness is the separation from a romantic partner. Furthermore, the results show that the employees at crisis centers for men perceive that a majority of the men they come into contact with through their work struggle with issues surrounding loneliness.

I en tid av prövningar och motgångar för världens folk på grund av coronapandemin har ensamhet och isolering både upplevts och diskuterats. Dessa sociala problem kan påverka vem som helst, men, som coronaviruset, slår det extra hårt mot de redan utsatta - de äldre. Med hjälp av ett nätverksteoretiskt perspektiv undersöker författarna hur mycket, om överhuvudtaget, kvalitén på äldres relationer påverkar känslor av ensamhet och isolering. Med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer intervjuades fem äldre personer mellan åldrarna 70 och 89. Sedan på ett tematiskt sätt har studieförfattarna delat upp och analyserat med hjälp av nätverksteortiska begrepp. Resultatet visade att kvalitén på den äldres relationer korrelerade med deras känslor av ensamhet och social isolering. Författarna fortsätter med att diskutera vikten av det sociala nätverket, vilka känslor de äldre delar och vilka de inte delar med varandra. Slutligen avslutas studien med en allmän diskussion om vilka implikationer studieresultaten kan ha för det framtida sociala arbetet och den sociala omsorgen. / In a time of great trial and hardship for the people of the world due to the covid-19 virus, loneliness and isolation have been keenly felt and talked about. These social problems can affect anyone, but, like the virus, it particularly strikes hard on the already fragile - the elderly. From a network theory perspective, the authors investigate how much, or if at all, the quality of the relationships of the elderly affect feelings of loneliness and isolation in said group. Using qualitative measures, we interviewed five elderly people between the ages of 70 and 89 using a semi-structured interview method. Furthermore, the authors of this study have thematically divided and analyzed using the social network theory as a tool. The results showed that the quality of the elderly persons relationships correlated with their feelings of loneliness and social isolation. The authors continue by discussing the importance of the social network, what feelings are shared among the elderly, what feelings differ and finally a conclusion in a general discussion on the implications of our findings and what this means regarding future social work and care.

Bakgrund Ensamhet och social isolering är en växande utmaning i takt med att befolkningen blir äldre. I vissa länder är det upp till en tredjedel av de äldre personerna som upplever ensamhet. Ensamheten och den sociala isoleringen kan ha negativa hälsoeffekter samt leda till ökade behov av sjukvård. Trots att äldre personer som upplever ensamhet och social isolering uppsöker hälso- och sjukvården i högre grad blir den här gruppen ofta förbisedd. Detta till följd av en brist på tid samt kunskap och medvetenhet om problemområdet hos vårdpersonal. Syfte Syftet var att belysa äldre personers upplevelse av ensamhet och social isolering. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 19 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ design. De inkluderade artiklarna inhämtades i databaserna PubMed och CINAHL. Samtliga artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsmall. Artiklarna analyserades med integrerad dataanalys. Resultat Tre huvudkategorier identifierades; Ensamhetens upplevda ursprung, Upplevda känslor relaterade till ensamhet och Upplevda hanteringsstrategier mot ensamhet. Resultatet visade att ensamhet upplevdes orsakas av den åldrande kroppen, förlusten och frånvaron av viktiga personer, av en avsaknad av meningsfulla aktiviteter samt personlighetsdrag. Ensamhet och social isolering kunde leda till känslor av tomhet, övergivenhet och hopplöshet men även till positiva upplevelser. Hanteringsstrategier mot ensamheten handlade om acceptans och anpassning samt attityder och inställning. Vidare framkom tro och spiritualitet, aktiviteter och relationer som viktiga hanteringsstrategier. Slutsats Litteraturstudien visade att upplevelsen av ensamhet och social isolering innefattade såväl fysiska, sociala som emotionella aspekter. Främst kunde upplevelsen kopplas till ett lidande hos den äldre personen. En ökad förståelse och kunskap om hur äldre personer upplever ensamhet och social isolering kan medvetandegöra problematiken samt berika sjuksköterskans kompetens. / Background  Loneliness and social isolation are growing challenges as the population ages. In some countries up to a third of older persons experience loneliness. Loneliness and social isolation can have negative health effects and lead to an increased need for healthcare. Despite the fact that older persons who experience loneliness and social isolation seek health care to a greater extent, this group is often overlooked. This is due to a lack of time as well as knowledge and awareness of the problem on the part of healthcare staff. Aim  The aim was to describe elderly persons’ experience of loneliness and social isolation. Method  A non-systematic literature review was conducted based on 19 original articles with a qualitative and quantitative design. The included articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL. All articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University's assessment template. The articles were analyzed using integrated data analysis. Results  Three main categories were identified; Perceived origins of loneliness, feelings related to loneliness and coping strategies against loneliness. The results showed that loneliness was perceived to be caused by the aging body, the absence and loss of important persons, by a lack of meaningful activities and by a person's personality traits. Loneliness and social isolation could lead to feelings of emptiness, abandonment and hopelessness but also to positive experiences. Coping strategies included acceptance and adaptation as well as attitudes. Furthermore, faith and spirituality, activities and relationships emerged as important coping strategies. Conclusions  This literature review showed that the experience of loneliness and social isolation included physical, social and emotional aspects. Mainly, the experience could be linked to suffering for the elderly person. An increased understanding and knowledge of how older persons experience loneliness and social isolation can raise awareness of the problem and enrich the nurse's competence.

Personer som bor på äldreboende uppger sig vara ensamma vilket visat sig ha ett samband med sjukdom och ohälsa. Hur enhetschefer på äldreboenden arbetar med att förebygga ensamheten hos äldre kan vara avgörande för att förbättra hälsan hos gruppen och skapa förutsättningar för jämlik hälsa i hela befolkningen. Syfte: Undersöka enhetschefers erfarenheter av att arbeta med ensamhet hos äldre. Metod: En kvalitativ induktiv metod tillämpades med semistrukturerade intervjuer. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys, manifest tolkning. Resultat: Olika typer av ensamhet finns på äldreboenden, frivillig och ofrivillig och en överhängande existentiell ensamhet trots social samvaro. Komplicerande faktorer är psykisk och fysisk ohälsa. Enhetscheferna hade upplevt vikten av att individanpassa åtgärder för att minska ensamheten genom ett relationsbaserat arbetssätt. Både brister och framgångsfaktorer i arbetet identifierades. Bristerna var bland annat resursbrist och brist på engagemang. Framgångsfaktorerna var att förankra teori i praktik, arbeta i team och genomföra meningsskapande aktiviteter. Anhörigas roll i arbetet med att förebygga ensamheten belystes. Slutsatser: Enhetschefer på äldreboenden har goda möjligheter att arbeta förebyggande mot ensamhet. Fler kvalitativa studier behövs som undersöker hur anhörigas roll i det förebyggande arbetet kan stärkas. / <p>Betyg i Ladok 220603.</p>

Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur personal på träffpunkter och dagverksamheter arbetar med delaktighet och gemenskap i dagliga aktiviteter för äldre med demenssjukdom. I studien undersöktes hur personal beskriver arbetet med delaktighet, vilka aspekter av den sociala miljön som kan främja respektive hindra gemenskap och motverka utanförskap, samt hur dementism framträder för äldre med demenssjukdom enligt personal på träffpunkter och dagverksamheter. Metod: I studien användes kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades med tematisk analys. Fyra intervjuer genomfördes varav en parintervju. Studiens intervjupersoner var kvinnor. Tre intervjupersoner arbetade som undersköterskor, en arbetade som aktiveringspedagog och en arbetade som aktivitetspedagog. Resultat: Studiens huvudsakliga resultat var att personal på träffpunkter och dagverksamheter arbetar med frivillighet i deltagande av aktiviteter, men att fri vilja kan begränsas av personal. Det framkom att kommunikationsanpassning är väsentligt i delaktighetsarbetet. Delaktighet i gemenskap och att integreras i sociala sammanhang ger positiva effekter för äldre med demenssjukdom då de får chans att komma ut, bryta isolering och aktiveras. Aktiviteter med andra människor genom exempelvis musik och måltider genererar positiva resultat för äldre med demenssjukdom. Studien påvisar att dementism kan framträda på olika sätt inom och utanför verksamheter som arbetar med äldre som har demenssjukdom. Dementism framträder bland kognitivt friska utanför verksamheter, bland gäster på träffpunkter och bland personal

Vi har studerat hur äldre kvinnor beskriver att deras liv påverkats och förändrats under Covid-19 pandemin samt hur det har förändrats. I studien har vi tillämpat oss av en fokusgruppsintervju där fyra intervjupersoner deltog, en pargruppsintervju samt en enskild intervju, samtliga intervjupersoner var kvinnor. Intervjuerna spelades in samt transkriberades och i sin tur analyserades med hjälp av en kvalitativ analysmetod, tematisk analys. Studiens resultat visar att intervjupersonerna har följt restriktioner och uppmaningar från myndigheter. Intervjupersonernas sociala liv har påverkats genom att fysiska träffar har ändrat form eller minskat, i vissa fall helt uteblivit under pandemin. Detta ligger i linje om vad den tidigare forskningen inom området har visat.