ABSTRACT: Föreliggande uppsats ämnar belysa fyra förskollärares upplevelser av samverkan på fyra familjecentraler där de arbetar. Studien har en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt perspektiv och omfattar fyra semistrukturerade intervjuer. Resultatet kom att visa att upplevelsen av samverkan var god, samtidigt som intervjupersonerna delger att samverkan alltid kan förbättras. För att uppnå gott samverkansarbete bör både främjande samt hämmande faktorer beaktas i diskussion. / <p>141005</p>

Diss. Linköping : Univ., 2003.

Intresset för hur HR och ledning kan påverka medarbetarnas beteendemönster och den sociala strukturen inom organisationer har gett upphov till denna undersökning. Med utgångspunkt i teorier om komplexa adaptiva system som perspektiv har jag försökt fånga medarbetarnas förutsättningar att nå organisationers vision och därmed förverkliga medarbetarpolicyn i praktiken. Tillsammans med kontaktpersoner från den undersökta kommunen har jag gjort en djupdykning i en offentlig organisation i syfte att förklara byråkratins inverkan på beteendemönstret hos medarbetarna och hur de tillsammans skapar en social struktur vilken speglar organisationens vision. Syftet med studien är att undersöka hur det adaptiva systemet fungerar i en byråkratisk organisation och vad det betyder för medarbetarnas möjligheter att förverkliga organisationens vision och medarbetarpolicy. Undersökningen har genomförts på en socialförvaltning i en kommun i mellan Sverige och med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har sex respondenter deltagit i undersökningen. Samtliga respondenter har olika befattningar inom organisationen och bidrar därmed med olika perspektiv på samma fenomen. Undersökningens resultat visar att den offentliga verksamhetens byråkratiska organisationsstruktur bidrar till att det bildas olika adaptiva system inom organisationen, där medarbetarnas beteendemönster bildar en social struktur som leder till att visionen och medarbetarpolicyn inte förverkligas. Undersökningen visar även att de adaptiva systemen inom organisationen inte påverkar varandra, då de inte interagerar med varandra inom organisationen. Det som ligger till grund för hur medarbetarnas beteendemönster etableras inom organisationen är kraven från omvärlden, hög arbetsbelastning och avsaknaden av stabilitet i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och inte vad tidigare forskning visat; att det skulle vara hög regelstyrning som ligger till grund för beteendemönstret inom den offentliga sektorn. Slutsatsen är att för att medarbetarna ska kunna förverkliga organisationens vision och medarbetarpolicy kräver det att HR, ledning och medarbetare alla ingår i samma adaptiva system. För att det ska vara möjligt behöver HR upprätta strategier för hur samtliga inom organisationen ska interagera med varandra i det dagliga arbetet. Ledningen och medarbetarna behöver även ha goda möjligheter att kommunicera med varandra regelbundet i en större omfattning än vad de gör idag. Konkreta åtgärder för hur det lämpligen bör genomföras presenteras under diskussionen. / The significance of how Human Resources, HR, and management can cooperatively effect the behavioural pattern of co-workers and the social structure within organizations originated this study. With the perspective of complex adaptive systems as the starting point, the purpose has been to establish the requirements for co-workers to implement the organizations’ vison and policies in practice. In cooperation with the contacts of the studied municipality, I made an in-depth study within a public organization to explain the bureaucracy's effect on the behaviour pattern of the co-workers and how they together create a social strucutre reflecting the organization's vision. The purpose with the study is to examine how the complex adaptive systems functions within a bureaucratic organization and its effect on co-workers’ possibilities to implement the vision and policy of the organization. The study was made within a social welfare service in a municipality in Middle Sweden, using a qualitative method and semi structured interviews six respondents have participated, all with different positions in the organization contributing to several perspective of the same phenomena. The results of the study points to the public sector’s bureaucratic organization structure conduces’ of the creating different adaptive systems within the organization where co-workers’ behaviour pattern create a social structure which leads to failure of implementing the vision and policy. The study also presents that the adaptive systems within the organization does not affect each other as they do not interact with each other in the organization. The basis of how co-workers’ behaviour pattern establishes within the organization is the demands from the surrounding world, high workload, and of the lack of stability in the organizational and social working environment and not as the previous research have showed; that high ruling would underlie to behavioural pattern within the public sector. In conclusion, for co-workers to implement the vision and policy of the organization it requires for HR, management and co-workers all are in the same adaptive systems. To make that possible HR needs to form strategies on how all within the organization will interact with each other in daily work. Management and co-workers also needs great possibilities to communicate with each other regularly to an increasing extent. Concrete proceedings for how this should be done most suitably is presented in the discussion.

Jämställdhet inom idrott är ett idag omdiskuterat ämne i idrottspolitiken och media där frågor om resursfördelningar och rådande maktstrukturer i idrottskulturen är centrala. Resursfördelning ses som en förutsättning för ett jämställt idrottsverige. Studien syftar till att undersöka kvinnliga ishockeyspelares upplevelser av ishockeyföreningars resursfördelning. Genom semistrukturerade intervjuer, som analyserats via en tematisk analys, visar resultatet att spelarna anser att ekonomiska resurser och prioritering är viktiga aspekter som möjliggör de faktiska resurserna; träningstider, tränare, ishallar, material, sponsring och transport. Brister i fördelningen av resurser, främst ekonomiska resurser och en upplevd bortprioritering, har påverkat spelarnas motivation negativt. Spelarna anser att motivationen skulle höjas genom en jämnare fördelning av dessa resurser. Spelarna menar att en förändring skett under deras idrottskarriär men att den inte är självklar och således finns fortfarande mycket utvecklingspotential i fördelning av resurserna för att nå en jämlik fördelning mellan könen. Resultatet har diskuterats utifrån Barbara J. Rismans (2004) teori om genus som social struktur för att söka en förståelse om varför resursfördelningen mellan könen ser ut som den gör och blir ett sätt att förstå dess utfall utifrån ishockeyns sociala struktur. Teorin kan identifiera faktorer som påverkar utfallet av dagens resursfördelning. I och med identifieringen av påverkansfaktorer kan situationer förstås och således, vid behov, förändras. Studiens slutsats är att de kvinnliga ishockeyspelarna upplever en nedprioritering som indikerar en ojämn fördelning av resurser mellan kvinnor och män. Resurserna är beroende av varandra där ekonomiska resurser skapar prioriteringen av de faktiska resurserna. Resursfördelningen påverkar spelarnas motivation och fortsatta idrottande, vilket gör att de upplevda bristfälliga resurserna hindrar möjliggörandet av damishockeyns etablering i ishockeysverige. Det finns mycket kvar att förändra för att nå en jämställd resursfördelning inom ishockeysverige.

Kollektiv styrka baseras på sammanhållningen och viljan hos invånarna att ingripa för bostadsområdets säkerhet. Viljan att ingripa påverkas av denna ömsesidiga tillit och de förväntningarna på att ingripa som delas inom området. Detta arbete är en kvantitativ studie baserat på enkäter från 691 respondenter som besvarat frågan ”Vad är bra respektive dåligt med ditt bostadsområde?”. Denna fråga har undersökts för att ta reda på hur den individuellt upplevda kollektiva styrkan påverkar vilka positiva och negativa faktorer man ser hos sitt bostadsområde. Resultaten visar att respondenter med låg upplevd kollektiv styrka oftare anger den sociala oordningen och den fysiska oordningen som negativa faktorer med bostadsområdet. De med hög kollektiv styrka tenderar att ange den sociala strukturen som positiv faktor med sitt bostadsområde. / Collective efficacy is based on the willingness of the residents to intervene for the neighborhoods sake. The willingness to intervene is affected by the mutual trust between the residents and the expectations that is shared for others to intervene. This quantitative study is based on a survey answered by 691 respondents. They’ve answered the question: ”What is good and what is bad with your neighborhood?” This question has bin examined to learn how the individual perception of collective efficacy tends to affect what positive and negative aspects of their neighborhood the respondents see. The results of the study show that respondents with a low perception of collective efficacy more often tend to see the social- and physical disorder as negative factors with their neighborhood. Those with a greater perception of collective efficacy tend to see the social structure as a positive factor with their neighborhood.

In this dissertation, the lives of five young people living in Norrköping follows for five years (1998 – 2002) through fieldwork involving observations and recurring interviews. The objective of the study is to describe and analyse the development into adulthood and the creation of a (cultural) identity among a group of young people in a town, which used to be heavily working class. The objective is also to relate this to gender and class, institutional practices, the cultural legacy and changes in society. Primarily qualitative sociological research methods have been applied in the study. Ideas about social interaction and social processes derived from symbolic interactionism constitute one of the scientific foundations of the study. The study deals with the three key transitions; education, work and personal life. These transitions, which are essential to attaining adulthood, are emphasised and problematised in the study. In this study we can see that the process of individualisation in modern society has, in the context of the development of young people into adulthood, taken the form of a stream of messages to which they relate and in which society has, via institutional practices and rhetoric, played an active role. Factors such as gender, class and culture have constituted the conditions for the individualisation process. The mixed messages received by these young people have been representative of the discrepancy between general career possibilities and the actual opportunities which the youths in the study have encountered. These mixed messages have been mediated, as biographical schemes, at home (by parents), at school, in the context of institutional practices and, not least, via local politics, local media and in literature about the town. In its conclusion, this study points out that political and public discourse in Norrköping constitutes a bearer and “preserver” of a patriarchal tradition which contributes to preserving the negative image of the working-class town of Norrköping.

The overall objective of this study is, to understand how the prehistoric individual experienced her “being in the world”. This is done by examining the spatial relationships of prehistoric remains in order to understand hierarchies. The foundation of the thesis is constructed by using data from the prehistoric settlement of Letolo in Samoa (Independent State of Samoa) in West-Polynesia and Hanga Ho´onu on Rapa Nui (Easter Island) in East-Polynesia. These data are stored and analysed in a Geographical Information System (GIS). In the Samoan case the intention is to make previously unpublished surveys available. An aim is to develop a method to interpret social information from the spatial relations of built structures. It is questioned if it is possible to interpret the degree of hierarchy in a prehistoric society only from the spatial relations of features. It is concluded that such an inquiry needs to be paired with preunderstanding and analogies, such as ethnohistorical data, since it otherwise is problematic to ascribe meaning to different built structures. The thesis uses ethnohistory for preunderstanding and analogy. The thesis further examines the worldviews and structures that are shown in the repeated practice of groups in the two settlements. / Det övergripande syftet med föreliggande studie är att komma närmare den förhistoriska människans upplevelse av varat, att komma närmare hennes upplevelse av att finnas till i världen. Detta görs genom att undersöka fornlämningars spatiala relationer för att förstå  hierarkier. I uppsatsen redovisas två databaser och Geografiska Informationssystem som har konstruerats utifrån fornlämningsdata från förhistoriska bosättningar på Samoa i västpolynesien och Rapa Nui i östpolynesien. På Samoa är det Letolodalen på ön Savai´i som undersöks, och på Rapa Nui är det Hanga Ho´onu vid La Pérouse-bukten som undersöks. Uppsatsen ämnar tillgängliggöra opublicerade inventeringar av Letolo på Samoa. En intention är att utarbeta specifika kriterier för att utläsa social information från den spatiala utbredningen av fornlämningar. Arbetet ifrågasätter om det är möjligt att läsa ut graden av hierarki i ett förhistoriskt samhälle utifrån de spatiala relationerna mellan fornlämningar. Svaret är att det går om analogier och förförståelse används då det annars är problematiskt att tillskriva mening till fornlämningar. Eftersom Polynesien är väl dokumenterat utifrån ett etnohistoriskt perspektiv används analogier och förförståelse från dessa berättelser. I uppsatsen undersöks vidare mentala världar och strukturer som visar sig i gruppers upprepade praktiker i de två bosättningarna.