Ett aktuellt ämne idag är hur de nya generationerna på arbetsmarknaden skiljer sig åt jämfört med tidigare generationer och hur arbetsgivarna ska hantera detta. Något som karaktäriserar en av de nya generationerna på arbetsmarknaden, Generation Y, är deras höga krav på autonomi i arbetet såsom att ha flexibla arbetsuppgifter och eget ansvar. Syftet med uppsatsen är således att undersöka om upplevelsen av autonomi i arbetet skiljer sig åt beroende på vilken generation en person tillhör. Frågeställningen är: föreligger det ett samband mellan upplevd autonomi i arbetet och om personen ifråga tillhör Generation Y eller Generation X? Under avsnittet ”Tidigare litteratur” beskrivs teorier och tidigare forskning kopplat till olika variabler som är relevanta för frågeställningen. Variabler som beskrivs är: autonomi, Generation Y, Generation X, kön, utbildningsår, SEI och hel- och deltidsarbete. Studien har en kvantitativ ansats och datan utgår från Levnadsnivåundersökningarna år 2010 och år 1991. Urvalet har begränsats till att innefatta personer som är yrkesverksamma och i åldrarna 25-30 år vid mättillfället, år 1991 eller år 2010. Resultatet visar att det inte föreligger en association mellan generationer och autonomi och därav kan studiens hypotes om att en skillnad föreligger förkastas. Även delhypotesen om att personer som arbetar heltid upplever en högre grad autonomi i jämförelse med personer som arbetar deltid kan förkastas. Däremot bekräftas studiens andra delhypotes om att kvinnor upplever en lägre grad autonomi i jämförelse med män. Vidare visar resultatet att den socioekonomiska grupptillhörigheten har ett samband med upplevelsen av autonomi i arbete. Exempelvis framkommer att tjänstemän i genomsnitt upplever en högre grad autonomi i jämförelse med arbetare vid justering för övriga oberoende variabler. Denna uppsats avser att bidrar med kunskap om generationernas krav på och upplevelse av autonomi i arbetet.

No description available.

Underpinned by Pierre Bourdieu and Abdelmalek Sayad’s sociological theories and Erving Goffman’s theory of social stigma, this study bridges the ideas of these three sociologists by examining the relationship of capital owning, stigma, migration and the strategies immigrant families build towards education around these notions. With the aim of exploring the role of education for refugee immigrants, the research area has been restricted to a specific city in the South-East of Turkey. The city, Diyarbakir, has been deliberately chosen for this study in terms of the value it holds for the immigrant group examined. As a method, interviews have been conducted in Diyarbakir with the aim of constructing a qualitative study. The data, in the form of interviews, used in this study has been collected within one month, which took place in November 2017. With the conducted interviews and the theoretical framework shaped, the immigrants are discussed through their assets, the conversion of different types of capital within the country of immigration, the recognized values deriving from similar ethnic identity shared with the majority in the city of immigration and the strategies they build towards the education system in Turkey. The scope of this study covers the school-aged children from any level, including students in higher education. Families’ perception of education plays a crucial role in their children’s education path as they build certain strategies towards it. Accordingly, this study explores how the Syrian immigrants in Turkey perceive education in relation to their different types of capital or lack of them. By doing so, the study concludes that the perception of the families in relation to their cultural capital and encountered stigma divides the social group explored through three main categorizes, namely the pragmatic, oblivious and resistant approaches they take towards the education system in Turkey. The study also argues that immigrant children’s education in Turkey acts as an impeding condition for their parents’ return to the country of origin.

Till följd av skiftet i svensk migrationspolitik efter ökningen av antalet flyktingar som kom till Sverige som skedde under 2015 blev det svenska civilsamhället tvunget att mobilisera både praktiskt och politiskt. Praktiskt skedde mobilisering genom olika former av direkt solidaritetsaktioner. Politiskt skedde mobiliseringen genom att debattera för att förkasta den nya hårdare svenska flyktingpolitiken. Det är i det politiska förändringsarbetet som den här uppsatsen gör sitt nedslag, med fokus på de diskurser som organisationer i det svenska civilsamhället kommit att bruka till stöd för de människor som flytt till Sverige. Metoden uppsatsen använt för att kartlägga och diskutera dessa politiska diskurser, både i förhållande till varandra och hegemoniska diskurser, är kritisk diskursanalys. Uppsatsen syfte är att genom en sådan språklig analys skapa kunskapsmässiga verktyg som den svenska flyktingsolidaritetsrörelsen kan använda för att skydda kortsiktigt och långsiktigt fungerande väg framåt.

Den 15 oktober 2017 var startpunkten för #Metoo-rörelsens genombrott på sociala medier, vilken innebar en våg av berättelser från kvinnor om sexuella övergrepp utförda av män. Som följd till denna rörelse började problematiken med sexuella övergrepp diskuteras offentligt. Att många utsatta kvinnor väljer att inte berätta eller polisanmäla sina förövare är ett samhällsproblem som har studerats i denna uppsats. Kvinnorna har inte makten att uttrycka sina känslor och tankar kring sina erfarenheter av sexuella övergrepp och det kan visa på en tystnadskultur. Syftet med studien är att studera denna tystnadskultur som existerar kring sexuella övergrepp mot kvinnor i Sverige. Frågeställningarna som kommer att besvaras är: På vilket sätt existerar tystnadskulturen kring sexuella övergrepp och Hur bibehålls denna tystnadskultur? Detta studeras genom att kvalitativt analysera teman som uppkommer i 57 vittnesmål av kvinnor som berättar om sin erfarenhet av att ha utsatts för sexuella övergrepp genom Facebook och Instagram. Materialet studeras i relation till ett teoretiskt ramverk som innefattar två symboliska interaktionister, Cooley och Goffman, och deras teorier om spegeljaget och stigmatisering. Andra sociologiska teoretiker som används i uppsatsen är Brownmiller, Freire och Noelle-Neumann och deras teorier om rädsla, makt, tystnadskultur, skam och utanförskap. Resultatet som studien har lett till är att tystnadskulturen existerar och bibehålls genom känslor som skam, rädsla och normaliseringen av våldtäktsmyter. Genom detta resultat skapar det en större förståelse för hur man kan identifiera skadliga strukturer och bryta en tystnadskultur.

The aim of this study is to micro-forecast kinship structure from 2017 to the first of January 2041 by using Statistic Sweden’s forecasted mortality rates. The subject of study is the Iranian population of the birth cohort 1965-1975 who have lived in Sweden 2017 and their kin and compare it with a Swedish background sample. The data has been taken from the Swedish population registry and the mortality rates have been taken from Statistic Sweden to forecast the future population. The results show that there is a difference between the Iranian population and the Swedish background sample in regards to availability of kinship in Sweden. The kinship availability persists from ever registered in the administrative registry to the end of the microsimulation in the year 2041. Furthermore, the differences in the most vulnerable group who does not have any partner, children or siblings to rely on are larger in the Iranian population. This is the first study to count kinship ties of a migrant group and compare it with a Swedish reference sample in the future by combining microsimulation modelling and the Swedish population registry. Keywords microsimulation, forecast, kinship, immigrants, Iranians, Sweden

Recycling and solid waste management are a serious problem in the Russian North. The necessary infrastructure, as well as the awareness of the citizens is missing to resolve this problem efficiently. Artists and environmental activists have therefore looked for a way to make people aware of the need for recycling and initiate social change in this regard. The medium that has been chosen by activists and artists alike is art. By involving people in creating an art object or by presenting art to them, the activists and artists hope to initiate awareness concerning our consumption patterns and, like this, show them that recycling is one of many solutions. This thesis should demonstrate how intertwined the connections between the different groups of people, but also with the (art) objects are. This is done by drawing on the actor-network-theory by Bruno Latour as an analytical tool to understand these connections. Key component in this theory, as well as the artist-activist- collective is reassembling. By constantly reassembling people into new projects, as well as household items into art objects, the collective manages to remain visible to the public and to be flexible enough to react to changing needs.

This thesis aims to examine how Swedish ‘sommarstuga’ (Summer Cottage) or ‘cabins’ contributes to the production of gender equal values. This ethnographic work is based on the central case study of the members from Uppsala Extremsportförening, (UppX) and their interactions during two cabin trips; one to a surf cabin in Ericeira Portugal and the other a family cabin in Ängskärs, Sweden. The fieldwork conducted was implemented in a multi-sited ethnographic approach allowing for a broader perspective of possible fieldsites and the techniques of ‘Following The People’ and ‘Carnal Sociology’. Consequently, this led to unique experiences where the ‘sense of place’ of Swedish cabin traditions and values could be seen being practiced in Portugal. While, aiming to address the participants of this fieldwork thoughts and views on myths and misconceptions of Sweden’s image as a utopia or role model for egalitarian values. This thesis highlights that cabins and their surrounding spaces facilitate more than just sporting pursuits. They are a microcosm of interactions, a social space for family and friends, for play and gender politics; a world within a world. Concluding that, Swedish cabins are a ‘heterotopia’ or haven that facilitates gender equal interactions, evidencing this through case studies of gender equal participation in various sporting activities while staying in two very different cabins.

This study examines the mobilisation and identity formation of the Scottish independence movement post-referendum. By analysing arguments, emotions and actions in support for independence, I aim to discuss how the movement make use of cultural perspectives on history for continuous mobilisation. The study focuses on the members of the umbrella organisation of Yes Scotland, which is a diverse network of activist and party-political groups. To understand the movement, I have made use of a political and active approach such as participating in meetings and at demonstrations. Importantly, while I acknowledge how the Scottish independence movement navigates within a discourse of nationalism because of its nationalist character, I argue that the movement mainly make use of an alternative ideology. This ideology is tied to historical narratives which are remade in present forms and take several expressions. For instance, I claim that this ideology generates the practice of international solidarity as well as a specific identity which is constructed and reproduced for one specific political project: to achieve Scottish independence. This thesis is a contribution to the study of social movements, as well as it provides understanding of reasoning beyond and within nationalism.

Syftet med uppsatsen är att belysa kvinnors situation efter frigivning. Vad är det som får kvinnor att återfalla i brott? Hur upplever kvinnor hinder och möjligheter efter avtjänat fängelsestraff? Suzanne Kordon och Anna Wetterqvists ”Gärningsmannen är en kvinna” och Ingrid Landers ”Den flygande maran”, är de studier och teorier kring kvinnor som hamnat snett i tillvaron som utgör basen för den teoretiska utgångspunkten jag har i min uppsats, social konstruktionism för att vara mer exakt. För att ge ytterligare förståelse av fenomenet har det presenterats en del litteratur från Erving Goffman. Mina sju respondenter är alla återfallsförbrytare, trots olika insatser har de återfallit i brott, enligt analysen står svaret att finna i att identifikationen som avvikande har rotat sig för starkt.