Denna studie ämnar att undersöka diskussionsforum för män som lever i ofrivilligt celibat, incels, och kvinnor som lever i ofrivilligt celibat, femcels. I den tidigare forskningen inom ämnet har incels, en grupp känd för sitt kvinnohatande och våldsförespråkande synsätt, getts större utrymme än femcels, en grupp som nekats tillträde till debatten om det ofrivilliga celibatet. I denna studie inkluderas båda grupperna, med syfte att ge ytterligare perspektiv på deras upplevelser av situationen, samt undersöka vilka eventuella likheter och skillnader som finns i deras diskussioner på forumen. Det empiriska materialet, från ett incelforum samt ett femcelforum, består av totalt 70 diskussionstrådar, vilka analyseras genom en kvalitativ innehållsanalys. För att ge studien ett ytterligare djup analyseras materialet i relation till tre socialpsykologiska teorier. Det teoretiska ramverket består av Jenkins teori om social identitet, Social Identity Theory av Tajfel och Turner samt Illouz teori om kärlekens omdaning i det moderna samhället. Resultatet visar på sex återkommande teman som förekommer i diskussionerna, varav tre har identifierats på vardera forum. Incelmännen diskuterar genomgående socialt utanförskap, kvinnosyn och grupptillhörighet medan femcelkvinnornas diskussioner visar på utseendefixering och dess konsekvenser, relationer och manssyn samt grupptillhörighet. Det finns likheter i hur båda grupperna vänder sig online för att finna samhörighet, samt hur ensamhet och psykisk ohälsa är centrala delar av båda forumen. Likaså finns det likheter i hur forumen präglas av ett fokus på utseende. Detta fokus är dock större hos kvinnorna, vars diskussioner ofta rör strategier för att förbättra det egna utseendet. En ytterligare likhet är att de båda grupperna diskuterar det andra könet, men en skillnad har observerats i hur detta görs. Incelforumet präglas i högre grad av aggressivitet och ett starkt kvinnohat, ofta relaterat till våld. Kulturen skiljer sig även på forumen, då männen i högre grad uttrycker homogena åsikter, medan kvinnorna tillåter att flera perspektiv lyfts.

Dödsskjutningar har ökat markant i Sverige under de senaste tio åren och gängkriminaliteten blir allt mer utspridd i samhället. Ämnet är högaktuellt i media och det rapporteras dagligen om nya händelser och aspekter av fenomenet. Det är ett ämne som väcker starka känslor och åsikter och engagerar såväl politiker och journalister som den allmänna befolkningen. Syftet med denna studie är att genom en diskursanalys undersöka hur dödsskjutningar framställs i svenska nyhetstidningar med olika ideologiska inriktningar under åren 2020-2023. Kritisk diskursanalys utgör studiens övergripande teoretiska och metodologiska ansats, där det tidigare suppleras med det teoretiska begreppsparet encoding/decoding. Fyra tidningar med olika uttalade ideologier har analyserats: Aftonbladet, Expressen, Fria Tider och Proletären. Studiens resultat visar att samtliga tidningar framställer dödliga skjutningar på ett dramatiskt sätt genom ett effektfullt språkbruk, samt att gärningspersonerna beskrivs som unga män i kriminella miljöer. Resultatet påvisar även att tidningarna synliggör sina respektive ideologier i olika utsträckning, då Fria Tider och Proletären speglar sina ideologier i högre grad än Aftonbladet och Expressen. Detta blir tydligt bland annat genom vilka ord som används i artiklarna, samt vilken typ av åtgärder man förespråkar för att motverka gängkriminaliteten och dödsskjutningarna. Sammanfattningsvis föreslår studien att svensk media i viss mån uttrycker en delad diskurs om dödsskjutningarna, men även att fenomenet färgas i relation till tidningarnas uttryckta ideologier, där tidningarna på politikens ytterkanter sticker ut mest.

En studie som i ett dramaturgiskt perspektiv  belyser vilka rutiner som i praktiken  används vid anställningsintervju,  och vilka roller som de olika aktörerna  spelar under anställningsintervjun

Uppsatsen undersöker hur hetereosexuella par i åldern 20 - 40 utan barn väljer film, serier och dokumentärer att titta på tillsammans och vilken betydelse tittandet har för relationen. Genom kvalitativa djupintervjuer med tre kvinnor och tre män som lever i en parrelation syftar studien att undersöka frågorna utifrån Hochschilds och Martins teorier om genus, Asplunds teorier om mikromakt samt teorier runt förhandling. Resultatet uppvisar sju huvudpoänger. För det första att tittande är en ritual, men att vad parterna ska titta på bestäms genom förhandling. För det andra att tittandet verkar vara en del av att konstruera par och förhåller sig till en trevlighetsnorm för rekreativa aktiviteter som bildar ramen för förhandlingen. För det tredje är tittandet funktionsstyrt, vilket påverkar beslutsprocessen. För det fjärde framstår beslutsprocessen som frustrerande för parterna till följd av genuskodade preferenser. För det femte beskrivs tittandets syfte som avkoppling, fast analysen visar att tittandet hjälper paren att skapa en meningsfull gemenskap. För det sjätte skapar tittandet också en samhällelig gemenskap och för det sjunde beskriver både intervjuade män och kvinnor en vilja att nå konsensus i förhandlingarna, men använder mikromakt för att korta ned förhandlingstiden och få igenom sin vilja, något som kan påverka relationens gemenskap negativt. Studien bidrar med ökad kunskap om förhandlingar av rekreativa aktiviteter bland hetereosexuella par utan barn.

Alla kommer någon gång drabbas av ett dödsfall av en nära anhörig och den efterföljande sorgen, ändå upplevs sorg som något som är svårt att prata om och dela med sig av. Denna uppsats undersöker hur föräldrar upplever sorgen efter deras barns bortgång genom att analysera fyra memoarer skrivna av sådana föräldrar. I synnerhet studeras sorgens förlopp över tid samt vilka aktiviteter som förekommer i sorghanteringen. Materialet bearbetas genom en konventionell kvalitativ innehållsanalys för att låta föräldrarnas framställning av sorgen stå i centrum. Resultatet visar att förlusten av ett barn innebär en stor omställning för föräldrarna som pågår under en lång tid. Sorgens förlopp delas in i fyra stadier. Det första stadiet fokuserar på föräldrarnas direkta reaktion på dödsfallet, vilket beskrivs som en chock. Det andra stadiet lyfter de sekundära förlusterna som flera drabbas av, samt ångesten att något annat hemskt ska hända. Det tredje stadiet beskriver känslan av ensamhet som de sörjande upplever, början på återgången till en vardag samt en omnavigering av vad det innebär att vara förälder. Det fjärde stadiet präglas av acceptans, lärdomar av sorgen samt insikten att skribenterna alltid kommer att vara föräldrar till sina barn. Under samtliga stadier används olika aktiviteter för att hantera sorgen. Dessa aktiviteter har antingen en distraherande eller sorgbearbetande funktion och båda kategorierna behövs vid olika tillfällen. Resultatet lyfter likheter mellan skribenternas berättelser samtidigt som individuella skillnader också framhävs för att illustrera att en sorg inte är identisk med en annan. I diskussionen jämförs resultatet med tidigare forskning om sorg samt Meads identitetsteori och Goffmans stigma för att förklara vad sorg innebär för individerna i en social kontext och hur aktiviteter för sorghantering kan liknas med och skiljas från copingstrategier.

Skönhetsingrepp har blivit allt vanligare i det moderna samhället, vilket har genererat fler diskussioner och åsikter kring fenomenet. En plattform där diskussionen har fått uppsving är på det digitala radioforumet podcast. Syftet med studien har därför varit att undersöka om det finns könsskillnader i hur män och kvinnor uttrycker sig verbalt och känslomässigt när de talar om skönhetsingrepp i svenska podcasts. I syftet ingick även att ta reda på vad som kan ligga till grund för dessa eventuella skillnader. För att undersöka detta har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats på 20 podcastavsnitt publicerade på plattformen Podcaster som behandlade ämnet skönhetsingrepp. Det insamlade materialet analyserades sedan i enlighet med tidigare forskning samt studiens teoretiska ramverk. Diskussionen byggde på Giddens teori om moderniteten och kroppen som ett reflexivt projekt, West & Zimmermans teori om “doing gender’’ samt Ahmeds teori om känslor. Resultatet visade både likheter och skillnader i hur män och kvinnor talade om skönhetsingrepp i svenska podcasts. Majoriteten av männen och kvinnorna i materialet var ambivalenta i sin attityd till skönhetsingrepp, då de genomgående övervägde för- och nackdelar med fenomenet. Utöver det återfanns även positiva attityder till skönhetsingrepp, samt några som hade en mer negativ attityd. Dessutom var den gemensamma uppfattningen att skönhet betraktades som kvinnligt samt att samhällets skönhetsideal har betydelse för varför individer vill göra utseendeförändringar. Den mest iögonfallande skillnaden var vilka känslor som individerna uppvisade i samband med samtalet. Männen uppvisade i högre grad en ironisk och lättsam jargong medan kvinnornas samtal snarare genomsyrades av allvarsamhet, upprördhet och empati.

Denna uppsats ämnar att belysa stigmat kring mental ohälsa bland män, specifikt hur maskulinitetsnormer kan vara ett hinder för många män att söka vård för sin mentala ohälsa. Med hjälp av kvalitativa intervjuer med kuratorer och psykologer så utforskas hur män på gruppnivå upplever detta stigma och vilka hinder för vårdsökande det kan bidra till. Frågeställningarna är strukturerade i jämförande syfte, då det är nödvändigt att analysera kvinnors upplevelser på gruppnivå för att förstå mäns upplevelser. Tidigare forskning tyder på att stigmat är en bidragande faktor till att många män inte söker hjälp för sin mentala ohälsa och att detta förmodligen är en bidragande faktor till att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Empirin i denna uppsats analyseras med hjälp av Hochschilds teori om känsloregler, Goffmans teori om stigma samt Kaufman och Johnsons teori om identitetsskapande. Resultatet tyder att män ger uttryck för detta stigma i högre grad än kvinnor samt att det ofta tar längre tid för män på gruppnivå att söka vård för sina mentala besvär, där en potentiell följd blir att deras mentala tillstånd förvärras, i vissa fall tills den blir outhärdlig. Resultaten tyder även på att män på gruppnivå tenderar att undangömma sina känslor som inte är i linje med det män bör känna enligt samhällets normer, såsom sorg och ledsamhet. Följden till detta blir ofta att män håller inne dessa känslor eller i vissa fall istället uttrycker känslor som är socialt accepterat för män, såsom ilska och aggressivitet. En gemensam lösning på detta problem bland kuratorerna och psykologerna var att prata mer om ämnet. Att avlägsna detta stigma kan enbart ske om vi uppmärksammar stigmat och uppmuntrar folk att uttrycka och prata ut om sina besvär och sorger. Att det redan vid uppväxten är viktigt att uppmärksamma, oavsett kön, att det är okej att uttrycka sina känslor.

Ämnet för denna studie är den subjektiva upplevelsen av ålderism inom arbetslivet, det vill säga upplevelserna av stereotyper, fördomar och diskriminering grundat på ens ålder. Tidigare forskning har mestadels studerat i vilka former som ålderism kan förekomma inom arbetslivet och vilka föreställningar som finns om äldre arbetstagare och arbetssökande. Syftet med denna studie är att belysa upplevelsen av ålderism utifrån dem som utsatts och hur det upplevs påverka identiteten. Identitet har i denna studie definierats utifrån teoretiker från symbolisk interaktionism och innebär således att identitet inte är en intern definition isolerat från andra människor utan befinner sig i en extern-intern dialektik. För att besvara syftet har studien haft en fenomenologisk metodansats som bidragit till att den subjektiva upplevelsen av fenomenet kunde nås. Utifrån den fenomenologiska ansatsen har sju semistrukturerade intervjuer med äldre arbetstagare och arbetssökande från 50 års ålder genomförts vilka sedan har analyserats med hjälp av studiens teoretiska ramverk. Det teoretiska ramverket består av Blumers (1986/1969) symboliska interaktionism, Jenkins (2008) teori om identiteten som en social process, Burkes (1991) reflekterade bedömningar och identitetstandard, Goffmans (2020/1963) teori om stigma samt Link & Phelans (2001) teori om strukturellt stigma. Resultatet och analysen visar att ålderism upplevs genom motstånd i ansökningsprocesser och genom omstruktureringar på arbetsplatsen som leder till förlust av arbetet. Ålder upplevs som negativt synligt och som överskuggar kompetenser och erfarenhet vilket leder till känslor av osynlighet inom arbetslivet. Äldre arbetstagare/arbetssökande upplever en maktlöshet över att kunna göra något åt situationen vilket förstärks på grund av det bristande stödet från facket. Identiteten påverkas genom att en inre ambivalens uppstår på grund av skillnaderna mellan synen på sig själv jämfört med andras syn. Identiteten upplevs därför vara i social förhandling med andra där äldre arbetstagare/arbetssökande tenderar att utföra strategier för att åtgärda detta. Identiteten förändrades också i form av att de äldre arbetstagarna/arbetssökande förändrade sin syn på sig själva eller på grund av ålderismen blev arbetslösa.

Frågor rörande kriminalitet har en framträdande plats i medier och i allmän diskurs medan frågor rörande vad som sker efter ett avtjänat fängelsestraff och klienters samhällsintegrering är mindre framträdande. Ämnet för denna uppsats är Frivården som aktör för att minska återfall i brott. Tidigare forskning visar att rehabilitering är den mest lämpade metoden för att få klienter att bryta en prokriminell livsstil. Syftet för denna studie är att få en inblick i Frivårdens arbetsprocess för att främja ett prosocialt liv hos deras klienter, då frivårdens vision och huvudsakliga uppdrag är att minska återfall i brott. Prosocialt liv i denna studie är avgränsat till att främst bemöta Frivårdens arbete med att främja klienternas prosociala kontakter och psykiska mående. Studien undersöker även ett genusperspektiv i Frivårdens arbete genom att studera hur frivården förhåller sig till Hirdmans genussystem. För att undersöka detta har vi genomfört en kvalitativ intervjustudie där samtliga respondenter består av frivårdare. Tre teorier används i studien; Smalls teori om organisationellt socialt kapital, Hirdmans teori om genus och Goffmans teori om stigma. Studien visade att Frivårdens viktigaste roll för att främja klienternas psykiska mående och prosociala kontakter är att öka deras sociala kapital genom utomstående organisationer samt arbeta med klienters attityder och värderingar genom samtal, övningar och program. Arbetet är individanpassat efter varje enskild klients behov, vilket kan resultera i att Frivården arbetar annorlunda med manliga och kvinnliga klienter, men själva arbetsmetoderna är könsneutrala. Frivårdare kan ibland göra medvetna skillnader mellan manliga och kvinnliga klienter för att försöka motverka könsnormer som frivårdarna anser att klienterna har och påverkas negativt av.

Syftet med studien är att undersöka vad arbetsrollen som jourkvinna innebär samt vilka strategier och kompetenser som är användbara i arbetet på kvinnojouren. Detta är av intresse för att få en djupare inblick i jourkvinnornas arbetsroll samt bidra till ökad förståelse för deras betydelsefulla arbete. Studien baseras på en kvalitativ undersökning med sju jourkvinnor från två olika kvinnojourer i Mellansverige. Empirin till studien insamlades med hjälp av asynkrona intervjuer där studiens frågeformulär uppdelades i fem olika teman; arbetsrollen som jourkvinna, kompetenser, strategier, gemenskap samt kvinnojouren som organisation. Studiens teoretiska referensram omfattar teorier och perspektiv kring kompetens och interaktionsritualer. Syftet med teorierna är dels att undersöka vilka kompetenser som är användbara och av betydelse i arbetsrollen på kvinnojouren, dels att synliggöra och förklara betydelsen av interaktionsritualer i jourkvinnornas arbete. Resultatet visar att arbetsrollen omfattar både praktiskt arbete och ett starkt engagemang. Rollen som jourkvinna har stor betydelse för de stödsökande kvinnorna och barnen samt för samhället i stort. Kvinnojouren är en unik instans där de arbetande och ideella jourkvinnorna gör ett livsviktigt arbete när övriga samhället brister. Det framkommer att jourkvinnorna inte fungerat utan varandra och gemenskapen som finns inom kvinnojouren. Resultatet visar att det inte är de organiserade strategierna som är mest betydelsefulla utan strategier som uppstår i gemenskapen och samverkan med andra jourkvinnor samt egna personliga strategier. De kompetenser som studien identifierat som användbara är i huvudsak kopplade till social kompetens och personliga egenskaper.