Den svenska skolan går mot en mer individinriktad framtid och gymnasieskolan har politiskt ställda krav på sig att bedriva en undervisning med utgångspunkt i elevernas förutsättningar och behov. Min erfarenhet är dock att den mesta undervisningen koncentreras till att hjälpa de svaga eleverna och har sin utgångspunkt i deras förutsättningar. Detta innebär att de högpresterande eleverna hamnar i skymundan. Det här examensarbetet är en undersökning av de högpresterandes skolsituation i dagens individualiserade gymnasieskola. Syftet med studien är att kartlägga de högpresterande elevernas studiesituation utifrån de politiskt ställda kraven på en individanpassad skola. Studien bygger i första hand på intervjuer med elever och lärare samt observationer. Det är en allt igenom kvalitativ undersökning som eftersträvar förståelse för den rådande situationen. Mina slutsatser av studien är att de högpresterande eleverna tvingas till ett självständigt lärande där de får en tung ansvarsbörda. Bland de högpresterande eleverna råder det med all rätt ett visst missnöje med att hamna utanför skolundervisningen.

Uppsatsens syfte har varit att utvärdera genomförda lektioner med hjälp av en s.k. kompetensjournal, där man för anteckningar om sitt arbete och om sig själv för att utvecklas i yrket. Huvudfrågeställningen har varit att utvärdera om kompetensjournal är ett bra verktyg för att utveckla sig själv som lärare. Studien har skett under den sista VFU-perioden på gymnasielärarutbildningen. Två gymnasieklasser har varit själva kontexten som uppsatsskrivaren har befunnit sig i. Slutsatsen är att kompetensjournal är ett användbart verktyg för att lära känna sig själv i yrkesrollen och framförallt skapa en distans till olika situationer. En nackdel är att det kan upplevas som en extra skrivbörda, istället för ett hjälpmedel, för en yrkesarbetande lärare.

I mitt examensarbete har jag valt att undersöka matematikindividualisering lite närmare. Mitt syfte var att ta reda på hur två lärare ser på detta och om individualiseringen kommer till uttryck i deras undervisning och i så fall hur. Jag har använt mig av en kvalitativ metod, i det här fallet observationer och intervjuer. Observationerna utfördes i två klasser och intervjuerna gjordes med lärarna för dessa klasser. Genom att använda mig av de här metoderna så hoppades jag få en lite djupare kunskap om hur lärarna i min undersökning tänkte och arbetade. I min bakgrund har jag tagit upp sådan information som jag anser att man bör känna till som läsare, framför allt om man inte känner till så mycket om individualisering sedan tidigare. De slutsatser jag har dragit är att de båda lärarna individualiserar till en viss del, men att de tycker att det är svårt. Vidare har jag kommit fram till att man för att kunna arbeta individualiserat måste ha både ämneskunskaper och didaktiska kunskaper för att få det att fungera tillfredsställande.

Syftet har varit att undersöka vad meningsfull matematik är och hur lärare arbetar med det från förskola till år 5. Syftet är även att undersöka vad styrdokumenten har att säga runt begreppen meningsfull, motivation, lust och arbetsglädje och hur det har förändrats. Vad är meningsfull matematik? Hur gör lärare matematiken meningsfull? Vad finns skrivet i de tidigare styrdokumenten kring meningsfull matematik? Hur ser dagens styrdokument Lpo 94 ut med fokus på meningsfull matematikinlärning? För att svara på frågeställningarna har jag genomfört en litteraturstudie och intervjuer. Lärarna tolkade att meningsfull matematik var när eleverna fick utgå ifrån sin egen kapacitet och känna att de klarar av det. Att låta eleverna använda laborativt material för att de ska förstå vad de gör. Detta kan hjälpa eleverna att se varför matematiken är meningsfull. Eftersom matematiken finns överallt måste man som lärare ta vara på de tillfällen som dyker upp. Sammanfattningsvis beskriver jag meningsfull matematik på följande sätt utifrån styrdokumenten: Det krävs en varierad matematikundervisning, att använda vardagsanknytning för att eleverna ska förstå varför de bör kunna räkna och att låta eleverna vara med och utforma matematiklektionerna. Fånga arbetslusten genom att ge varje elev den utmaning som behövs. Meningsfull matematik är inte ett begrepp som direkt används i styrdokumenten men det gör däremot motivation, lust och att förstå verklighetsanknytningen till matematiken.

Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares undervisning och bemötande av vuxenstuderande. En av frågorna gällde eventuella skillnader i undervisning och upplevd yrkesroll vid jämförelse av vuxenutbildningen med grundskolan. Vidare var vi intresserade av att veta ålderns och motivationens betydelse för studierna och om läraren kan påverka motivationen. Resultaten från studien visar att när vuxna återupptar studier efter ett avbrott bör läraren möta personen där han/hon är. Förkunskaper i ämnet, attityder och villkor för när deltagaren kan studera tar läraren reda på genom samtal eller diagnoser. Inledningsvis handlar vuxenundervisning om att stärka den lärandes självförtroende. Undervisning av barn/ungdomar kontra vuxna skiljer sig på så vis att yngre måste socialiseras, fostras medan vuxna behöver mer individanpassad undervisning där tidigare kunskaper är utgångspunkt. Motivationen att studera är högre hos vuxna som oftare, genom arbetslivserfarenheten, vet vilka kunskaper som saknas; de har mål för sina studier. Läraren kan påverka motivationen positivt genom att bedriva en stimulerande och uppmuntrande undervisning.

Det här arbetet handlar om matematisk historia i matematikundervisningen. Huvudsyftet är att undersöka hur den matematiska historiens innehåll inom skolämnet matematik har utvecklats genom att jämföra läroböcker, intervjua lärare, samt att jämföra dagens läroplan och kursplaner med den förra läroplanen för gymnasiet, matematik för treårig naturvetenskaplig linje och fyraårig teknisk linje. Förutom huvudsyftet har jag även försökt ta reda på vad lärare tycker om matematisk historia och har därför medelst intervjuer försökt ta reda på vad dessa åsikter står för. Frågeställningar som besvaras i arbetet är hur historiemomentet inom matematikundervisningen har utvecklats i läroböcker och vad läro- och kursplaner säger om historiemomentet förr och nu. Eftersom betygskriterierna i nuvarande kursplaner säger att eleverna ska ha kunskap om den matematiska historien på olika sätt, har jag också valt att granska de nationella proven, för att ta reda på om de innehåller något matematikhistoriskt inslag. Metoderna som använts för att få svar på frågeställningarna är kvalitativa intervjuer av lärare med mångårig undervisningserfarenhet, samt textundersökningar av läromedel, läro- och kursplaner och nationella prov. Resultatet av textundersökningen visade sig vara att den matematiska historian får mer plats i och med inträdet av läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). Lärarnas svar på intervjufrågorna var väldigt olika. På frågan om historiemomentet tas upp i större utsträckning nu jämfört med förr, svarade en lärare att så var fallet, det vill säga att historian ägnas mer tid nu. En annan lärare menade att man i stället tog upp historian mer förut. I de nationella proven som jag granskat ingick ingen fråga med anknytning till den matematiska historien.

Rapportens syfte är att undersöka hur kvinnor och män vid en gymnasieskola ser på matematikundervisningen, vad kvinnorna säger om alternativa undervisningsmetoder samt hur jag som lärare kan öka intresset för matematik hos framförallt kvinnor. De undersökningsmetoder som användes var observation av elevers arbete i grupp med att själva konstruera en matematikuppgift, enkät bland elever på gymnasiets NV, MSP och TE-linjer samt kvalitativa intervjuer med kvinnor ur den tidigare observerade matematikklassen. Även en litteraturstudie utfördes. Enkätresultat och intervjuer tyder på att eleverna, såväl manliga som kvinnliga, i hög grad är nöjda med undervisningen. Det engagemang eleverna visade under det observerade arbetspasset, samt resultatet från intervjuerna, tyder på att det även är intressant och lärorikt för eleverna att själva få skapa problem som sedan presenteras för övriga klasskamrater. För att öka intresset för matematik – inte bara hos kvinnor – vore det därför bra att ibland variera den klassiska matematikundervisningen med andra arbetsformer. Enligt GeMa-projetets (Brandell m fl, 2005) resultat anser både kvinnliga och manliga elever på gymnasienivå att det är främst männen som tycker om utmanande matematikproblem. Denna undersökning visar tvärtom att de är kvinnorna som är mest positiva till sådant arbete, både som ensamarbeten och grupparbeten. Boalers (2002) resultat – att flickor har en önskan att samarbeta och att förstå – stämmer väl överens med de resultat som framkommit i denna undersökning.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka det laborativa arbetssättet i skolan utifrån ett lärarperspektiv. När och hur kan man använda laborativa material för att förbättra matematikundervisningen? Vi har försökt att besvara dessa frågor med hjälp av lärarintervjuer. Resultatet visar att lärarna i studien anser att fördelar med laborativ undervisning framförallt innebär att det blir konkret för eleverna och det öppnar möjligheter att koppla den abstrakta matematiken i läromedlet till elevernas förkunskaper i matematik. De menar vidare att laborationer är lustfyllt och att detta i sin tur kan leda till att eleverna blir mer motiverade till matematik. Nackdelar med arbetssättet verkar i första hand handla om ramfaktorer. Ett laborativt arbetssätt kräver resurser i form av tid, utrymme, material och personal, vilket kan vara svårt att frambringa på vissa skolor. Lärarna i vår undersökning verkar trots detta väldigt positivt inställda till att använda ett laborativt arbetssätt som ett komplement till den traditionella undervisningen utifrån läromedel.

Detta examensarbete syftar till att undersöka vilket stöd läraren har i sitt arbete med problemlösning i matematik från styrdokument, läromedel och dess lärarhandledning samt den nya gymnasiereformen GY-07. Analys av relevanta styrdokument samt tre läromedel har utförts. De tre läromedlen var Matematik B av bl.a. Anna Norberg, Matematik 3000 av bl.a. Lars-Eric Björk och Matematisk Tanke av bl.a. Bengt Lindahl. Jag genomförde också en analys av den nya gymnasiereformen och intervjuade dess skapare. Genom analysen av styrdokumenten kunde jag läsa att problemlösning är ett viktigt moment i dagens skola. Betygskriterier var också formulerade på ett sådant sätt att det är tydligt att alla elever oavsett prestationsnivå skall få möjligheten att arbeta med problemlösning i matematik. Analysen av läromedlen och dess lärarhandledningar visade att samtliga tre innehöll problemlösningsuppgifter, dock i olika antal och i olika svårighetsnivåer. Den nya gymnasiereformen formulerar en ännu tydligare betoning på arbetet med problemlösning i matematik. En av skaparna Lars Mouwitz är optimistisk och hoppas att den nya reformen skall bidra till att arbetet med problemlösning utvecklas i skolorna. Han är dock medveten om att det är svårt att förändra skolan genom ett dokument.

Denna uppsats syftar till att studera gymnasieelevers studievanor och se vilka skillnader och likheter det finns mellan kön och gymnasieprogram. Detta har främst gjorts genom en enkätundersökning i årskurs 1. Begreppet studievanor kan delas upp i de två huvudkomponenterna studiemetod och studiehygien. Studiemetod innehåller kvantitativa aspekter, som i vilken omfattning en elev studerar, men även sådant som vanligen betecknas som studieteknik. Studiehygien innefattar områden som läsplatsens ergonomi, om eleven studerar till musik etc. En typisk skillnad könen emellan är enligt teorin att flickor bearbetar text i större utsträckning än pojkar, detta kunde även bekräftas i denna uppsats. Denna uppsats visar även att de som bearbetar texten i sina övriga studier även gör det i sina matematikstudier. Uppsatsen visar på att ambitiösa elever tror även att deras klasskamrater är ambitiösa. Elever som ägnar mycket tid åt hemstudier i övriga ämnen ägnar även mycket tid åt matematik. Samband finns även mellan hur aktiv en elev är under lektionstid och hur mycket eleven studerar på fritiden. Ett annat resultat rörande studiehygien är att elever som ser till att rensa sin studieplats från störande element också blir avbrutna i sina studier i mindre utsträckning, dessa elever tycker även att de studerar effektivt, till skillnad från övriga. Slutligen kan sägas att det finns såväl likheter som skillnader mellan könen och gymnasieprogrammen så att något generellt studiemönster för kön eller gymnasieprogram är svårt att ge.