Studiens syfte var att undersöka och ge en övergripande bild av sfi-lärare upplevelser av att studera under liknande språkliga villkor som sina elever på sfi. För att kunna ge en helheltsbild valde jag att använda mig av tre frågeställningar som fokuserar på olika delar av deras upplevelser; hur talar lärarna om sina erfarenheter av att vara elev under liknande språkliga villkor som sina elever? Hur talar lärarna om sina erfarenheter av att möta sina elever sedan de börjat studera på kursen? Vilka insikter uttrycker lärarna att kursen har gett om sfi-lärarrollen? För att undersöka detta fick sfi-lärare på en skola i en medelstor svensk stad gå en nybörjarkurs i arabiska på målspråket, dvs arabiska var det enda språk som användes i undervisningen och kommunikationen med kursens lärare. Efter kursen genomfördes individuella samtalsintervjuer med sfi-lärarna. Därefter gjordes en innehållsanalys där svaren analyserades i ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultatet visade att sfi-lärarna uppgav att det varit något annorlunda än de förväntat sig att studera på målspråket. De flesta sa att det gick bra att förstå, trots att de inte förstod allt rent språkligt. Några upplevde dock att det var mycket svårt att förstå eftersom undervisningen inte var på deras modersmål eller ett språk de kunde sedan tidigare. Samtliga lärare berättade att de sett positiva förändringar i mötet med sina elever som talar språket de studerat, men en mötte även negativa attityder från de elever som inte talar språket. Lärarna uppgav att de genom kursen fått större förståelse för elevernas studiesituation samt hur det är att studera som vuxen. Kursen gjorde dem även uppmärksamma på vilka artefakter och medierande redskap som var av störst betydelse i nybörjarspråkundervisning på målspråket.

Eftersom Svenska för invandrare (Sfi) både är ett allmänt debatterat område samtidigt som det är ett sparsamt kartlagt forskningsområde undersöker den här studien Sfi-utbildningen utifrån ett elevperspektiv. Genom en kritiskt fenomenologisk ansats ges elevernas enskilda upplevelser utrymme att höras. Med stöd av ett antal kritiskt fenomenologiska begrepp analyseras elevernas uttalanden för att ge en bild av de kringliggande strukturer som formar elevernas upplevelser. Med en kvalitativ ansats har 5 tidigare Sfi-elever intervjuats i en mindre stad i Sverige. Alla elever uttryckte positiva upplevelser trots att de har hört synpunkter från vänner som var frustrerade över att inte bli klara med utbildningen. Elevernas upplevelser formas av en rad olika faktorer som både kan kopplas till deras individuella förutsättningar men också tidigare och pågående traumatiska upplevelser, samhälleliga omständigheter och undervisningens kvalitet. En viktig del i övergången från Sfi till vidare studier och arbete var stödet från lärare och personer utanför utbildningen. Studiens slutsatser är att utbildningen fyllt sitt syfte för de intervjuade eleverna, men att urvalet till denna undersökning har påverkat resultatet då samtliga intervjuade elever hade tagit sig igenom utbildningen under en relativt kort tidsperiod och numera är etablerade i studie- och arbetsliv. Resultatet går att koppla till tidigare relevant forskning inom utbildning i svenska som andraspråk. Förslag på vidare studier är bland annat att undersöka gruppen elever inom Sfi- utbildningen som uppvisar en långsam kunskapsprogression och därmed tar längre tid för att slutföra utbildningen.

Syftet med följande undersökning är att få ökad insikt om hur lärare i Svenska för invandrare(sfi) gör när de använder sång i språkinlärningen, vilka sånger de väljer, vilka övningar detillämpar på dem samt hur de anser att arbetssättet mottagits hos eleverna. Det är en kvalitativstudie och sju lärare har medverkat med information. Genom intervjuer och e-postkorrespondenshar empiri samlats in. Studiens samlade data analyseras med utgångspunkt i ett sociokulturelltperspektiv på lärande.Informanternas svar ger en lång lista på användbara sånger de tycker om och hur dearbetar med dem i klassrummet. De väljer sånger med texter på elevernas nivå som samtidigtövar något av de moment man i övrigt arbetar med i undervisningen. Många användersångens ljud och rytmer till uttalsträning. Sånginslagen har överlag gett mycket positiv responshos eleverna.En förhoppning med studien är att språklärare ska inspireras till att använda sånger isamband med inlärning av svenska språket. Arbetets bilaga inrymmer av det skälet en extranoggrann redogörelse för i studien angivna sånger.

Inom forskningen har man dragit slutsatsen att ett begripligt och lyssnarvänligt uttal har stor betydelse för hur talaren blir bemött. Det innebär att uttal är något som bör tränas i undervisning i svenska som andraspråk. Syftet med föreliggande studie är att synliggöra hur kunskaper om det svenska uttalet representeras i läromedel för SFI, hur dessa kunskaper förmedlas till elever, samt hur de undervisande lärarna resonerar kring uttalsundervisning med hjälp av läromedel för SFI. Undersökningen utgår från tre frågeställningar. Dessa frågeställningar berör i vilken omfattning uttalsområden finns representerade i läromedlen, vilka undervisningsmetoder som förekommer, samt lärarnas syn på dessa läromedel. Materialet består av fyra läromedel för SFI, varav tre tryckta och ett digitalt, samt fyra intervjuer med praktiserande lärare. Som metod användes både kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys samt semistrukturerad intervju. Resultaten indikerar att mellan 7 till 22 procent av materialet ägnas åt uttal i de valda läromedlen. Av dessa har två läromedel en rättvis fördelning mellan prosodi och enskilda fonem medan ett läromedel ägnar en tredjedel till enskilda fonem och resten till prosodi. Det resterande läromedlet har nästan exkluderat prosodi och det är istället enskilda fonem som tränas. Vidare har det framkommit att ett läromedel behandlar väldigt få konsonantfonem och ett annat missgynnar vokaler. Bland undervisningsmetoderna är perceptionsträning och upprepning de vanligaste hos samtliga läromedel och två läromedel har mer varierande utbud av undervisningsmetoder. Lärarnas synpunkter på läromedlen har inkluderat allt ifrån att bilderna är missvisande till att läromedlen inte är kompletta. Slutsatsen är att vissa läromedel behöver ordentliga förbättringar och att dessa bör väljas med stor omsorg då valet av läromedel definitivt kan påverka undervisningen. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>

Studiens syfte är att undersöka hur SFI C- och D-elever (studieväg 3) upplever nätbaserad undervisning under Coronapandemin samt vilka erfarenheter eleverna har om arbetet med digitala verktyg och vilka möjligheter och begränsningar nätbaserad undervisning har vad gäller muntlig färdighet. Dessutom vill jag undersöka vilka möjligheter och utmaningar med nätbaserad undervisning jämfört med närundervisning i SFI beskrivs av eleverna.  Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Här diskuteras de medierande verktyg (digitala hjälpmedel) i form av datorer, ipads och mobiltelefoner samt lärarplattformar såsom Microsoft Teams och Liber Lunis som eleverna använder när de studerar på distans. Med hjälp av perspektivet används även scaffolding (stöttning) på online lektionerna, när en starkare elev hjälper en svagare.  För att kunna få svar på mina forskningsfrågor använder jag mig av en kvalitativ metod, som ger en fördjupad översikt över elevernas upplevelse av nätbaserad undervisning. Studien genomförs genom fysiska träffar med intervjuer på plats. I denna undersökning deltar sex SFI-elever från kurs C och D (studieväg 3).  Resultatet av undersökningen visar att de intervjuade eleverna använder Microsoft Teams och Liber Lunis som digitala hjälpmedel vid nätbaserad undervisning. Samtliga informanter använder sina privata mobiltelefoner och tre av informanterna använder datorer. I resultatet framkommer att fem av sex informanter upplever att det finns flexibilitet och möjlighet att bland annat kunna kombinera sina studier med arbete vid distansstudier, medan en informant bara vill ha närundervisning, eftersom denna studieform fungerar bäst enligt henne. Resultatet visar att informanterna upplever att de får utveckla sin muntliga färdighet i små grupper via ”Break-out rooms”. Resultatet visar också att informanterna anser att de får handledningstid när de behöver det.

I det här arbetet har jag studerat hur lärare i svenska för invandrare (sfi) arbetar med sina elever med bilder och kommunikation. Syftet med undersökningen har varit att bidra med kunskap om sfi-lärares val av bilder för att få igång muntlig kommunikation i studieväg 1. Jag har genomfört en enkätundersökning på nätet med 105 deltagande lärare. Resultatet av undersökningen visar att mer än hälften av lärarna använder bilder varje dag. Bildmaterialet lärarna använder sig av är igenkännbara färgfotografier som föreställer olika händelser. Lärarna använder sig av många olika typer av bilder och materialet är utformat på ett varierat sätt. Det har i min undersökning visat sig, att det vanligaste sättet att använda en bild på är att eleverna får beskriva bilden som läraren visar. Eleverna tas idag inte tillvara som den resurs de borde vara i skolan. Då eleverna tar med sig egna bilder till skolan används dessa i ringa utsträckning. Förbarnsligande material ska inte användas till vuxna elever men resultatet visar ändå att alla elever inte tycker att materialet är förbarnsligande. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv bör vi ta tillvara elevernas kunskaper och erfarenheter. Med utgångspunkt i dessa kan lärare och elever tillsammans arbeta med att utveckla elevernas bildtolkningsförmågor och möjligheter att diskutera bilder. / In this study I have examined how teachers of Swedish for Immigrants (sfi) work with their students using pictures and communication. The purpose of the study has been to contribute to the knowledge of sfi-teachers' selection of pictures in order to initiate verbal communication in Study path 1. I have completed a survey on the internet which included 105 active teachers. The results of the study show that more than half of the teachers use pictures every day. The picture material that the teachers use are recognizable color photographs of different incidents. The teachers use many different types of pictures and the material is often designed in a varied way. My study has shown that the most common way to use a picture is to let the students describe the picture the teacher displays. In today´s school the students are not utilized as the resources they should be. When they bring their own pictures to school this is seldom used. Juvenile material should not be used with adult students but the result shows that not all the students think that material for children is juvenile. From a special education teachers' point of view we should put the students' own skills and life experiences into use. Using these as our starting point teachers and students can work together to develop the students' abilities in image interpretation and create opportunities to discuss pictures.

Syftet med den här studien är att skapa kunskap om lärares arbete med digitala verktyg i SFI-undervisningen. Dels att kartlägga vilka digitala verktyg som används i SFI-undervisningen och hur dessa används. Dels att studera lärarnas upplevelser av hur detta påverkar deras arbete och elevernas undervisning. Resultatet av min studie diskuteras också ur ett sociokulturellt- och ett kognitivt perspektiv. Studien baseras på intervjuer med fem lärare på två SFI-skolor och visar att de har en del gemensamma undervisningsmetoder. De använder digitala verktyg som visuella hjälpmedel i klassrummet och de utnyttjar olika modaliteter för elevernas inlärning. På andra punkter skiljer sig lärarnas undervisning åt, så som i användningen av mobila applikationer. Likaså hur lärarna återkopplar på t.ex. skriftliga uppgifter. Vidare visar studien att eleverna på många sätt kan gynnas av digitala verktyg i undervisningen då det både kan fungera som stöttning och sätter eleven i centrum av undervisningen. Lärarna upplever att fördelarna på många sätt överväger i undervisningen med digitala verktyg. De menar dock att elevernas ibland bristande digitala kompetens kan vara en utmaning. Likaså påpekar de att det krävs tid och inspiration för att förnya undervisningen och fortsätta utvecklas i takt med tekniken.

Syftet med denna studie är att undersöka den semantiska och morfologiska utvecklingen hos två elevgrupper med olika studietakt som studerar kurs C på SFI. Syftet är också att undersöka om det finns några skillnader mellan elevgrupperna samt att belysa viktiga didaktiska moment i studiens lektionsgenomgång. Informanterna i studien är sex till antalet. Tre informanter studerar i en klass med långsammare studietakt. Dessa kallas beta-elever. Tre informanter studerar i en ordinarie klass. Alla informanter är persisktalande kvinnor mellan 22 och 32 år. Studiens undersökningsmaterial består av en enkät och ett test som är kopplat till en text om mödravårdscentralen i Sverige. Testet består av fyra delar. Två av dessa testar den semantiska aspekten och två testar den morfologiska aspekten. De morfologiska delarna fokuserar på att testa informanternas kunskaper och utveckling i verbböjning och substantivböjning. Inledningsvis skrev informanterna testet en första gång utan hjälpmedel. Därefter följde en ingående lektionsgenomgång av studiens text. En vecka efter lektionsgenomgången skrev informanterna testet igen, även denna gång utan hjälpmedel. Resultaten har analyserats utifrån en kvalitativ metod då resultaten från studiens få informanter har granskats djupgående. Resultaten visar att de generella svårigheter i svenska som andraspråksinlärning som redovisas i studiens litteraturgenomgång kan appliceras på studiens informanter. Informanterna med långsammare studietakt förbättrar sina resultat mer markant på de semantiska delarna och verbböjning, medan de ordinarie eleverna visar större utveckling i substantivens numerus och genus. De ordinarie eleverna visar sig ha större förkunskaper inom båda områdena och har därför inte samma utvecklingspotential. Den lektionsgenomgång som genomfördes hade positiv effekt då elevgrupperna förbättrar sina resultat på studiens andra test.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om SFI-lärares arbete kring webbaserad undervisning, samt vilka digitala verktyg de använder och på vilket sätt lärarna främjar språkinlärning, när det gäller muntlig interaktion och produktion och vilka metoder som används. Jag vill också ta reda på vad SFI-lärarna har för utmaningar och möjligheter med undervisning på distans.Den här studien bygger på den sociokulturella teorin. Metoden som används är kvalitativ. Materialet samlades med hjälp av enkäter som skickades via mejl till sex SFI-lärare från tre olika skolor. Resultatet av undersökningen visade att de tillfrågade SFI-lärarnas fjärrundervisningstimmar skiljer sig mellan 3h och 15h. Resultatet visade också att samtliga tillfrågade SFI-lärare använder Microsoft Teams och Lunis Liber som digitala hjälpmedel vid fjärr- och distansundervisning. Studien har även tydliggjort att vid webbaserad undervisning uppstår problem med teknik och dåligt nätverk. Samtliga tillfrågade lärare försöker använda den största delen av lektionen till att utveckla elevernas muntliga färdigheter och finner det väldigt utmanande på distans. I resultatet framgick också att samla bedömningsunderlag är mycket svårare på distans. Vidare visade resultatet att IT-support är önskvärt både för lärare och elever. Att genomföra prov, läxförhör och hörförståelse är något lärarna endast kan utföra på plats. De möjligheter med webbaserad undervisning som resultatet tog fram är: flexibilitet, besparing av tid, bättre elevkontakt, mer individ anpassad undervisning samt den digitala kompetensen utvecklas både hos lärare och elever. Avslutningsvis presenteras förslag till vidare forskning.

Denna uppsats undersöker temat mat i övningsuppgifter i tre läromedel i svenska för invandrare (sfi) utifrån Skolverkets definition av interkulturell kompetens. I tidigare forskning om sfi-läromedel och interkulturell kompetens har temat mat inte varit det centrala studieobjektet. Syftet med undersökningen är att ta reda på huruvida de analyserade texterna främjar utvecklingen av interkulturell kompetens eller inte. De tre läromedlen Mål (2012), Rivstart (2014) och Framåt (2015) har granskats utifrån en kunskapskritisk analys med utgångspunkt i begreppen kulturoch interkulturell kompetens. Urvalet har gjorts med hänsyn till läromedlens utgivningsår utifrån det faktum att Skolverket 2012 införde en ny kursplan för sfi där interkulturell kompetens ingår som ett av utbildningsmålen. Studiens resultat och analys visar att de tre läromedlen varierar i sin samstämmighet med rådande styrdokument för sfi-undervisning. Ett av läromedlen har fler likheter med föregående kursplan än den nuvarande, medan övriga två läromedel har beröringspunkter från båda kursplanerna. Vidare uppvisar samtliga läromedel i olika grad tendenser till att förmedla en statisk syn på kultur, men två av läromedlen gör det i en liten utsträckning. Då dessa två läromedel har fler förtjänster än brister har de bedömts som undervisningsmaterial med potential att kunna utveckla interkulturell kompetens. Avslutningsvis presenteras några förslag för vidare forskning inom området och reflektioner över vad resultaten kan innebära utifrån ett didaktiskt perspektiv.