In a recently published official Report from the Swedish Government (SOU 2010:73) a leg- islative proposal has been introduced. Its main purpose is to prevent parallel registrations of ships that are bareboat chartered to other countries. The legislative proposal claims that by preventing parallel registration of ships the Swedish Maritime Code will better corre- spond with the UN convention on the law of the sea. The UN convention on the law of the sea clearly states that ships are forbidden to fly two flags. There is however no restriction concerning parallel registration, simultaneously, in two registers. A ship that is bareboat chartered out from Sweden does not fulfil criteria re- quired in order to be deregistered, according to the Swedish maritime code. In matter of fact ownership remains unchanged in a bareboat procedure. The situation leads to parallel registration, and uncertainty can arise regarding which country has full state control over the ship. This may cause problems, and should be dealt with. There are however more ap- propriate ways of dealing with the issue rather than prohibiting parallel registration, and that are compatible with the UN convention on the law of the sea. By allowing bareboat registration according to the UN convention on conditions for regis- tration of ships, the issue of which country has full state control over the ship is resolved, and assures that the ship sails under only on states flag. Sweden has held a passive position regarding the issue of parallel registration of ships and a legislative change is necessary, mainly because parallel registration, as it is currently con- ducted in Sweden today, is in conflict with the UN convention on the law of the sea, but also because it leads to uncertainty concerning which country has full state control over the ship. However, a prohibition against parallel registration is not compatible with the rest of EU, where the majority has chosen to permit parallel registration. Bareboat registration ac- cording to the UN convention on conditions for registration of ships is not in conflict with the UN convention on the law of the sea and should therefore be permitted in Sweden.

Syftet med denna undersökning är att söka efter likheter och skillnader mellan kursplanen i svenska från år 2000 och kursplanen som ska implementeras i undervisningen från och med hösten 2011. Ett par av mina frågeställningar är på vilket sätt den gamla och den nya kursplanen skiljer sig åt samt på vilket sätt den nya kursplanen skapar ökad tydlighet. Jag har utfört en innehållsanalys av den nya kursplanen i svenska i jämförelse med kursplanen från år 2000, intervjuat fyra lärare på högstadiet samt lämnat ut enkäter till totalt 31 elever.      Enligt innehållsanalysen skiljer sig kursplanerna åt gällande meningslängd, att rubrikerna är annorlunda samt att bedömningsunderlaget är mer detaljerat än innan. Lärarna i min undersökning anser att kursplanerna är ganska lika, att de skiljer sig åt gällande uttryck och formuleringar men att båda är målrelaterade och tydliga. De tyckte dock att kursplanen från år 2000:s betygssystem är missvisande och att 2011:s kunskapskrav inte är specificerade nog för varje årskurs. Huvuddelen av eleverna i min undersökning anser att svenska är viktigt och att grammatik är det viktigaste innehållet i ämnet.

Denna studie jämför debatterna om ett svenskt rusdrycksförbud inför folkomröstningen 1922 mellan riksdagens båda kamrar och tre dagstidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Social-Demokraten. Valet av tidningar har gjorts med målet att få en ideologisk spridning, för en bättre jämförelse. Resultatet visar på flera olika typer av argument, och en viss skillnad, både mellan riksdagen och tidningarna, mellan riksdagens första och andra kammare, och mellan de olika tidningarna.

Uppsatsen syftet är att undersöka vilka metoder lärare på en skola  i Sverige och  på en skola i Tyskland använder sig av för att minska elevens oönskade beteende i skolan. Samtidigt undersöks vilka regler det finns i skollagen i respektive land när det gäller just den aspekten. Intresset för frågeställningen uppstod när jag började vikariera inom olika svenska högstadieskolor. Jag upplevde att det fanns ett annorlunda redskap för lärare, som jag har mött, i de svenska skolorna än i de tyska. Den övergripande frågan är: Hur korrigerar lärare det som uppmärksammats som störande beteende och vad förmedlar skollagar om korrigerande? Utgångspunkten för frågeställningen är Marcus Samuelssons avhandling ”Störande elever – korrigerande lärare, om regler, förväntningar och lärares åtgärder mot störande flickor och pojkar i klassrummet”. Avhandlingen skrevs 2008 vid Linköpings universitet och är en av de få forskningsrapporter som finns inom området. Som instrument användes en enkätundersökning, som skickades till en skola i Tyskland (på tyska) och till en skola i Sverige (på svenska). Resultaten visar att de finns både skillnader och likheter mellan de två deltagande skolorna. I stort sett kan man dock säga att lärarna i den tyska skolan använde sig av mer varierande åtgärder än lärarna i den svenska skolan.

Sverige är ett mångkulturellt land där nyanlända elever är ett vanligt inslag i skolan. Denna uppsats lyfter fram en skola där det inte finns någon förberedelseklass. Istället placeras nyanlända elever i vanliga klasser direkt från skolstart. Syftet med uppsatsen är att belysa hur lärare ser på dessa elevers andraspråksutveckling. Andra frågor som berörs är hur skolintroduktionen kan se ut, vilka förutsättningar som finns för andraspråksutveckling samt hur lärarnas kompetens att besvara nyanländas behov ser ut. Resultatet är baserat på intervjuer med fyra lärare som alla har erfarenhet av nyanlända elever. I uppsatsen tas upp hur ett andraspråk utvecklas och hur denna utveckling kan stödjas i en vanlig klass. Skolverkets riktlinjer och rekommendationer tas också upp i denna uppsats, samt hur skolan ”bör” och i realiteten, enligt lärarna agerar i samband med att nyanlända elever kommer till skolan. Resultatet visar att lärarnas kompetens kan variera och att den främsta fördelen enligt lärare för nyanlända i en vanlig klass är den sociala interaktionen med klasskompisarna. Vidare visar resultatet att det finns brister på organisatorisknivå, där inga rutiner eller riktlinjer verkar finnas för mottagande av nyanlända på den undersökta skolan.

Sverige är ett månkulturellt land där nyanlända elever är ett vanligt inslag i skolan. Denna uppsats lyfter fram en skola där det inte finns någon förberedelseklass. Istället placeras nyanlända elever i en vanlig klass direkt från skolstart. Syftet med uppsatsen är att belysa hur lärare ser på dessa elevers andraspråksutveckling. Andra frågor som berörs är hur skolintroduktionen kan se ut, vilka förutsättningar som finns för andraspråksutveckling samt hur lärarnas kompetens att besvara nyanlänas behov ser ut. Resultatet är baserat på intervjuer med fyra lärare som alla har erfarenhet av nyanlända elever. I uppsatsen tas upp hur ett andraspråk utvecklas och hur denna utveckling kan stödjas i en vanlig klass. Skolverkets riktlinjer och rekomendation tas också upp i denna uppsats, samt hur skolan "bör" och i realiteten, enligt lärarna agerar i samband med att nyanlända elever kommer till skolan. Resultatet visar att lärarnas kompetens kan variera och att den främsat fördelen enligt lärare för nyanlända i en vanlig klass är den sociala interaktionen med klasskompisarna. Vidare visar resultatet att det finns brister på organisatoriskanivå, där inga rutiner eller riktlinjer verkar finnas för mottagande av nyanlända på den undersökta skolan.

Undersökningens syfte var att ta reda på hur pedagoger arbetar för att stödja barns andraspråksutveckling på en förskola. Mina frågeställningar var: Hur säger pedagogerna att de planerar för ett språkutvecklande arbete med flerspråkiga barn? Hur syns (synliggörs) möjligheter/begränsningar till språkutveckling i verksamheten? Hur arbetar pedagogerna med barn som ännu inte har uppnått jämförbar nivå i svenska som sina enspråkigt svenska kamrater? Jag genomförde två kvalitativa intervjuer med två pedagoger på den aktuella avdelningen samt åtta observationer i språkutvecklande situationer. Dessa situationer var samling, matsituationer, högläsning, valstund samt fri lek. Intervjuer samt observationer skedde under två dagar. Tekniken som jag använt mig av är inspelning med hjälp av diktafon och anteckningar. Resultatet visade att pedagogerna arbetar språkutvecklande främst i form av sånger samt högläsning. De uppmärksammar barnens kultur med hjälp av en världskarta samt bilder på flaggor där barnen kommer ifrån. Resultatet visar även att de ej uppmärksammar barnens kultur i den utsträckning de säger sig vilja vilket ses som en begränsning. Resultatet av observationerna visar att pedagogerna arbetar språkutvecklande med sånger samt högläsning och genom samtal med barnen. Samtalen vid matsituationer visade sig innehålla stora möjligheter till språkutveckling, medan möjligheterna till språkutveckling vid högläsningen visade sig bristfällig. Vid högläsningen skedde samtalet kring boken främst under själva läsningen, dock inget före eller efter läsningen, vilket ses som en begränsning till språkutveckling. Resultatet visade även att barnen i leken ofta lämnas ensamma i ett rum utan pedagog närvarande, och därigenom missar pedagogerna språkutvecklande tillfällen. Vid några tillfällen fanns pedagog närvarande i rummet utan att uppmärksamma barnens chans till språkutveckling. Vid samlingarna fanns möjligheter till språkutveckling som pedagogerna uppmärksammade, dock bestod mycket av tiden av tillsägelser till barnen att vara tysta eller sitta stilla, vilket kan inverka hämmande på möjligheter till språkutveckling.

Syftet med denna studie är att få en inblick i hur pedagoger som arbetar i grundskolans senare år upplever hur det är att arbeta med elever som har svenska som andraspråk, och vilka svårigheter som kan uppstå. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer på en skola i mellersta Sverige. De intervjuade i studien är totalt fyra stycken: en SVA-lärare, en NO-lärare och två SO-lärare. Resultatet visar att samtliga lärare är medvetna om att det är viktigt att arbeta med språket även i ämnesundervisnigen, men olika faktorer gör att det är svårt att genomföra detta i praktiken. Dessa faktorer är: tidsbrist, stora nivåskillnader mellan eleverna och att det saknas kompetens hos ämneslärarna inom området svenska som andraspråk. Slutligen kan man ej förvänta sig att de intervjuade pedagogerna och andraspråkseleverna som de undervisar ska vara representanter för hela Sveriges skolor, då undersökningen endast genomförts på en skola med fyra intervjuer med pedagoger.

Sammanfattning Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur den lärarstyrda klassrumsinteraktionen kan te sig i olika undervisningsgrupper med svenska som andraspråk då kommunikation är en förutsättning för att människan ska lära och utvecklas. Det mer specifika syftet med den här studien är att undersöka hur responsstyrning tar sig i uttryck i undervisningen av svenska som andraspråk i en introduktionsgrupp för nyanlända elever med elever i årskurs 6, där syftet med undervisningen är att få eleverna att börja tala, respektive en sva-grupp. För att besvara mitt syfte har jag formulerat följande fyra frågeställningar: Vilka typer av talhandlingar använder lärarna sig av i dialog med andraspråkselever samt nyanlända elever? Vilka typer av frågor använder läraren sig av? Vilket talutrymme ges eleverna att svara på lärarens frågor? Hur tar eleverna tillvara på det talutrymme som de får? Den huvudsakliga metoden i detta arbete är fallstudie, där jag har observerat och audioinspelat en sva-grupp och en introduktionsgrupp. Med hjälp av grova transkriptioner fick jag fram följande resultat där lärarna använde sig av talhandlingarna frågor, upprepning av elevs kommentar, förklaring/ instruktion/vägledning, kritik, beröm/uppmuntran, direkt uppmaning, bekräftelse och berättelse/läser. Kategorierna frågor och förklaring/instruktion/vägledning förekom flest gånger och kategorin kritik förekom minst antal gånger. Den frågeform som lärarna använde sig mest av, 83 % i introduktionsgruppen respektive 71 % i sva-gruppen, var syntaktisk form, där frågorna antingen inleddes med ett frågeord (vad, vem, vilka, hur etc.) eller hade omvänd ordföljd med det finita verbet först. De andra formerna som förekom, dock i något mindre skala, var evokativa partiklar, evokativ prosodi, lucklämning samt ingen explicit uppmaning till svar. Den frågetyp i responsstyrningen som dominerade i de båda observerade grupperna var den neutrala (positiva) ja/nej-frågan ca 30 respektive 41 procent av frågorna. De övriga frågorna som förekom i båda grupperna var öppen fråga, fokuserad fråga, styrande ja/nej-fråga, alternativ fråga, retorisk fråga, ingen explicit uppmaning till svar samt uppskjutande fråga. Eleverna i de observerade grupperna stod för ca 40 % av talhandlingarna och ca 20 % av antalet ord och lärarna för ca 60 % av talhandlingarna och ca 80 % av antalet ord. Eleverna i båda grupperna tog tillvara på det talutrymme som lärarna inbjöd till, i sva-gruppen oftast med hela minimalt adekvata meningar och i introduktionsgruppen oftast med enstaka minimalt adekvata ord.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter gestaltat de tre kärnkraftolyckorna i Harrisburg 1979, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. I undersökningen jämförs de båda tidningarna med varandra samt förändringen som skett mellan 1979 och 2011. Författaren söker också efter spår av kärnkraftens ideologiska sammanhang i texterna, som i denna studie kopplas till ekologismen. Studien utgår från en ideologisk teori. En ideologi är en samling idéer som tillsammans skapar en övertygelse. Anhängare till ideologin strävar efter att så många som möjligt ska dela denna övertygelse, så att den blir dominerande i samhället. Som metod för att besvara frågeställningarna används kritisk diskursanalys och komparativ analys. En kritisk diskursanalys används för att avslöja omedvetna strukturer som finns dolt i en text. En komparativ analys jämför olika texter med varandra. Resultaten visar att det finns många skillnader i rapporteringen. Det mesta förklaras av tidningarnas olika möjlighet till bevakning vid olyckorna och opinionens förändring från 1979 till 2011. Det ideologiska sammanhanget som eftersöks går inte att spåra.