No description available.

Bakgrund & frågeställning Sverigedemokraterna bildades1988 av tidigare aktiva inom nazistiska och fascistiska rörelser. Idag är partiet Sveriges tredje största. Partiets bakgrund, växande stöd och senaste framgångar i valet 2014 parallellt med uppmärksammande skandaler väckte nyfikenhet: Hur kommunicerar ett parti med så tydlig historia och en del ofördelaktiga avslöjanden för att bli accepterat? Avgränsning av kommunikationen gjordes till de tre valfilmerna som gjorts inför riksdagsvalen 2010 och 2014. Analysen redogör för hur olika element, retoriska och semiotiska, samverkar för att konstruera ett budskap, både implicit och explicit, för att övertyga. Vidare diskuteras likheter och skillnader i materialet från 2010 och 2014 och vem målgruppen kan tänkas vara, för att se åt vilket håll utvecklingen gått. Teori & metod Teori inom semiotik och retorik används tillsammans med teorier om politisk kommunikation för att besvara frågeställningarna. Filmerna anlayseras med verktyg som logos, ethos, pathos, genus deliberativum, konnotaion, kommutationstest och intertextualitet från fälten. Analys & slutsats Analysen redogör för en mycket pathos-betonad första valfilm 2010, de andra ses som mer ethos- och logos-betonade. I slutsatsen diskuteras att det skett en utveckling av vilka som är "vi" och "dom". Kommunikation har även gått från väldigt explicit till mer implicit. Detta säger dels något om hur bilden av mottagaren förändrats men kan även vara en strategi för att få en mjukare framtoning. Förändringarna visar på en professionalisering av Sverigedemokraternas kommunikation där filmerna från 2014 har två målgrupper: "Jimmie – på riktigt": stärka etablerade relationer och "Låt er inte tystas": vinna över skeptikerna. Nyckelord: Sverigedemokraterna, valfilm, retorik, semiotik, ethos, pathos, logos, Jimmie Åkesson, strategi, argumentation, implicit, explicit.

The debate surrounding the opinion polls of the political party Sverigedemokraterna, and later their results in the Swedish election has been evident. The purpose of the study is to investigate how norms of equal treatment in social work practice might be influenced by Sverigedemokraterna's understanding of culture, ethnicity, nationality and religion. The thesis is outlined through the works of Teun van Dijk and Ruth Wodak (2000) regarding racist discourse in politics, Giorel Curran (2004) explaining lesser established parties influence on the broader discourses and Anders Hellström and Tom Nilsson (2010) attempting to ideologically position Sverigedemokraterna. With the method for analyzing policy documents designed by Carol Bacchi (2009) the latest motions from Sverigedemokraterna has been analyzed. Bacchi’s theoretical framework, together with theory concerning the expression of modern racism of John Hodge (1999), Paul Gilroy (1999) and Bennedict Anderson (1996) amongst others has been used to create an understanding of the material. The study shows the existence of understandings within the party of cultures as separate and absolute differentiated from each other, coinciding with research on the matter of racism. Hierarchies amongst cultures defined by place of birth are created through the motions. Ideas of a Swedish culture is portrayed as more developed and superior culture. People's different rights of wellfare are made sense of through arguments of birthplace and embodiment of what the party defines as Swedish culture. / Debatten om partiet Sverigedemokraternas opinionssiffror, och senare valresultat har varit påtaglig. Studiens syfte är att genom analys av Sverigedemokraternas resonemang kring kultur, nationalitet, religion och etnicitet förstå hur normer i det sociala arbetet om likabehandling kan komma att påverkas av dessa sverigedemokratiska resonemang. Med utgångspunkt i Teun van Dijk och Ruth Wodaks (2000) forskning om rasistiska diskurser i politiken, Giorel Currans (2004) studie om mindre partiers påverkan på de politiska diskurserna och Anders Hellström och Tom Nilssons (2010) ideologiska positionering av Sverigedemokraterna har uppsatsens syfte utformats. Med Carol Bacchis (2009) metod för analys av policydokument görs en diskursivt inriktad textanalys av de vid tiden för studien senast publicerade motionerna från partiet. Tillsammans med Bacchis teoretiska ramverk för metoden används forskning från John Hodge (1999), Paul Gilroy (1999) och Bennedict Anderson (1996) m.fl. kring hur nyare former av rasism tar sig uttryck genom föreställningar kring kulturer. Analysen visar på sverigedemokratiska föreställningar om kulturer som skilda från varandra och präglade av olikhet sinsemellan, i överensstämmelse med forskning kring nyrasismens utgångspunkter. Hierarkier av kulturer kopplade till födelseplats utformas i resonemangen förda i motionerna, där idéer om en svensk kultur framställs som utvecklad och överlägsen. Människors rätt till välfärd sorteras i de sverigedemokratiska resonemangen efter födelseplats, och förkroppsligande av en av partiet definierad svensk kultur.

Denna uppsats använder svenska politiska partiers valfilmer som analysobjekt för att studerahuruvida övertygelsemedel tar form av storytelling framför saklighet. De partiers valfilmer somanalyseras är Socialdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Miljöpartietsfrån 2014 samt 2018. Analysen har en kvalitativ textanalytisk grund där retoriska, semiotiskaoch framförallt narratologiska analysverktyg används för att tydliggöra de påverkansmedelsom finns på en multimodal nivå. Genom att också klargöra en diskursiv kontext för respektivevalår ses en förändringskurva för valfilmerna i relation till sin samtid. Denna analys görs inomramen för det teoretiska området politisk kommunikation. Med denna studie så ställs frågorna (1) hur använder politiska partier i Sverigestorytelling i sina valfilmer och (2) vilka stilgrepp återfinns i valfilmerna? samt (3) hur kanförändringar återses hos partiernas valfilmer mellan 2014 och 2018 och även (4) hur rådandesociala kontexter ses påverka partiernas politiska kommunikation mellan 2014 och 2018? Utifrån dessa frågeställningar analyseras valfilmerna med retoriska verktyg för språkligaelement, semiotiska verktyg för visuella element och narratologiska verktyg för berättargreppsom medietexterna använder i syfte om att simplifiera, renodla och vidare övertyga.Slutsatsen visar att valfilmerna tydligt använder hot och förhoppningar i sina anförandenoch även att Sverigebilden är det centrala för den historia som berättas. Filmerna ses också haförändrat sin kommunikation från 2014 till 2018. De filmer från 2018 visar sig ha längretidsspann än de från 2014 samt hårdare kommunikation främst i form av negative campaigning(smutskastning), användning av propaganda och en tydligare uppdelning av rätt och fel. Dennauppsats ger en första antydning om hur svensk politisk kommunikation använder berättandeframför saklighet i sitt anförande samt hur rådande kontexter förändrar utformandet av svenskpolitisk kommunikation. / This paper reviews election films of Swedish political parties to analyze whether their meansof conviction takes a form of storytelling rather than factual. The election films that are objectsfor the analysis are those of Socialdemokraterna (Social Democratic Party), Moderaterna(Moderates), Sverigedemokraterna (Sweden Democrats) and Miljöpartiet (Green Party) from2014 as well as from 2018. The analysis departs from a qualitative textual analysis and usesdevices of rhetorical, semiotic and most of all narrative to elucidate the means of convictionthat are found on a multi mediated level. Through a clarifying of discourse for the electionyears of 2014 and 2018 a course of change can be identified in the election films relation to itstime. This analysis is done within the theoretical field of political communication.This study asks: (1) how does political parties in Sweden use storytelling in their electionfilms and (2) what means of conviction are used in the election films? and (3) what change canbe seen in the election films between 2014 and 2018 and (4) does the contextual setting affectthe political communication of the political parties from 2014 to 2018? From this frame ofquestioning these election films are analyzed by their use of language with rhetorical devices,their use of visual communication with semiotic devices and by applying narrative devices theiruse of storytelling with the means of simplifying, refining and further their conviction.The results of this analysis show how the election films notably use the sense of threatand hope and also a specific image of Sweden that the parties want to present is central to thenarrative that plays out. It can also be said that the films all notably change their communicationfrom 2014 to 2018. The election films from 2018 is longer and does have a harshercommutative tone, specifically in the form of negative campaigning, the use of propaganda,and a more notable separation of right and wrong. This paper gives a first glimpse of howSwedish political communication prefer storytelling before factual means as well as howcontextual settings change the form of Swedish political communication. / <p>Cecilia Mörner var examinator för den här uppsatsen medan Per Vesterlund var examinator för kursen och den som attesterade kursens betyg (och därför står som examinator på titelsidan men inte i metadata).</p>

Politisk kommunikation används i många olika medier. Denna uppsats syfte är att undersöka hur populism och propaganda ges till uttryck i de tre svenska största partiernas valfilmer. En från respektive parti 2014 och en från respektive parti 2018. Uppsatsens huvudmetod är kvalitativ innehållsanalys där vi utgår från en retorisk- samt multimodal analys. Vi använder oss av bland annat av Jagers och Walgraves tidigare forskning om tunn och tjock populism och Jowett och O ́Donells definition av propaganda. Med hjälp av teori och metod har vi därefter analyserat materialet utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Slutsatsen är att populistiska medel och propagerande medel används i alla valfilmer till en viss grad. Det har däremot skett en förändring inom partierna mellan årtalen. Fortsättningsvis tror vi att det skulle kunna vara intressant att i ett nästa steg ta reda på vilken förändring som skett inom partierna i valfilmerna vid valet 2022.

Flertalet så kallade radikala högerpopulistiska partier (RHP-partier) har på senare år rönt relativt stora valframgångar runt om i Europa. En förklaring som brukar nämnas är att dessa partier har tonat ned sin ideologi och blivit mindre radikala. Min studie undersökte detta förhållande, huruvida det finns en samvariation mellan grad av radikal högerpopulism och väljarstöd. Leder lägre grad av radikal högerpopulism till ökat väljarstöd? Detta undersöktes med hjälp av en fallstudie av Sveriges ledande RHP-parti – Sverigedemokraterna. Idealtypsanalyser genomfördes av fem sverigedemokratiska parti-/principprogram från de senaste decennierna för att se om graden av radikal högerpopulism i dessa dokument har förändrats över tid. Analysen visade att partiet överlag har blivit allt mindre radikalt högerpopulistiska med åren, samtidigt som partiets väljarstöd har ökat stadigt. Slutsatsen blir därmed att det i det här fallet finns en samvariation mellan grad av radikal högerpopulism och väljarstöd. / <p>2018-06-07.</p>

The purpose of this study is to examine the use of fear in oral political communication. For the study, speeches held during the political event Almedalsveckan 2017, by representatives from three Swedish political parties, are analyzed. The authors are using the following questions to carry out the analysis; ¤ Are elements of fear expressed in the speeches and to which extent? ¤ In which ways are fear used in the speeches? ¤ Are there any political questions for which all party representatives express fear? Former studies have suggested that politicians in some ways are driven by fear and that fear is a fertile ground for building politics upon. The method used for the analysis is an ideal analysis which includes the use of abstract and concrete dimensions of fear as the analytical instrument. Results of the study shows that the speeches do include expressions of both concrete and abstract fear, to a varying extent. Vio-lence, threats, extremism and social disruption are elements of fear which are expressed by all representatives.

The aim of this paper is to investigate what influences the degree of sympathy for the Sweden Democrats in between 2007-2015 and how this has changed over time. The essay is based on two different theories, one of which claims that the Sweden Democrats' sympathizers are ”losers of modernisation”, where the socio-economic factors are the most important explanation factor for explaining their sympathy for the Sweden Democrats. The second theory highlights instead that the Sweden Democrats' sympathizers focus on issues and party leaders, so their preferences in these areas are the most important explanatory factors for their sympathy for the Sweden Democrats. This essay is based on regression analyzes that utilize data from Super-Riks-SOM, which is collected by the SOM-Institute in Gothenburg. The essay concludes that the issues and the party leadership are the most important factors explaining  to the degree of sympathy for the Sweden Democrats in 2007-2015, and that the importance of these factors have gradually increased during these years while the importance of socio-economic factors have decreased.

No description available.

Kön är något som alla människor förhåller sig till, förhandlar, skapar, omskapar och gör varje dag. Syftet med denna studie är att utröna hur kön konstrueras i Sverigedemokraternas principprogam och Feministiskt initiativs partiprogram. Materialet består av Sverigedemokraternas principprogram i sin helhet och ett representativt urval ur Feministiskt initiativs partiprogram. Analysmetoden är diskursanalytiskt präglad och de analysverktyg som används är teman, propositioner, presuppositioner och inferenser samt modalitet. Resultatet visar att partierna delvis konstruerar kön på olika sätt, Sverigedemokraterna har ett tydligt essentiellt perspektiv vilket speglas i deras text medan Feministiskt initiativs konstruktivistiska perspektiv speglas i deras. Gemensamt för båda texterna är att de två kön som framträder tydligast i materialet är det kvinnliga och det manliga, samt att kategorierna barn och äldre oftast konstrueras som könslösa kollektiv. Slutsatsen är att kön oftast verkar åsyfta kvinnor, samt att det främst verkar vara något som rör vuxna människor som ännu inte kan sägas tillhöra kategorin äldre.