Bakgrund: Av alla föräldrar till barn som föds i Sverige varje år är det ca 40 % som är förstföderskor. Omställningen kan bli stor när man blir förälder för första gången och behovet av stöd till båda föräldrarna är stort. Föräldrar är i behov av stöd i föräldrarollen, frågor som rör barnet samt social gemenskap med andra föräldrar i samma situation. Hembesöket har stor betydelse för att skapa en god relation med föräldrarna.Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors upplevelser av förstagångsföräldrars behov av stöd under barnets första levnadsår, samt vad som varviktigt att tänka på för att främja god kontakt.Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats. Sex sjuksköterskor på två olika barnavårdscentraler i Mellansverige deltog. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer, personliga – och telefonintervjuer. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat: I studien framkom att föräldrarna var i behov av stöd när det gällde deras egna mående både fysiskt som psykiskt, samt frågor som berörde barnet. Många mammor kunde ha fysiska symtom efter förlossning samt känna nedstämdhet och depressiva symtom. Behovet av social gemenskap och vara med i föräldragrupp efterfrågades när barnet blev lite äldre. Vidare framkom att det var viktigt att skapa en god och förtroendefull relation med föräldrarna och hembesökets betydelse betonades i samband med detta. Slutsats: Upplevelserna hos sjuksköterskorna i studien var att föräldrarna var i behov av stöd framförallt under barnets första sex månader. Behovet av stöd varierade utefter barnets ålder, samt utefter vilka personliga förutsättningar förstagångsföräldrarna hade. Vidare upplevde sjuksköterskorna att hembesök var av stor betydelse, när relationen med föräldrarna skulle grundas och det var ett bra tillfälle att skapa goda och förtroendefulla relationer. Resultatet i föreliggande studie kan ligga till grund för förbättringsarbete inom BVC / Background: Of all children who is born every year in Sweden are 40% first time mothers. The change can be huge when you become a parent for the first time, and the need of support for both parent is great. Parents need support in their parental role, questions concerning the child and social fellowship with other parents in the same situations. The home visit is very importance for creating a good relationship with the parents. Aim: The purpose of the study was to describe nurses in child health care experiences of first time parents need for support during the child’s first year of life, and what is important to think about in order to promote good contact.Method: The study has a descriptive design with qualitative approach. Six nurses at two child care centers in central Sweden was participated. Data were collected via semi structured interviews, personal- and telephone interviews. The material was analyzed with qualitative content analysis.Main results: The study revealed that the parents were in need of support with regard to their own physically and mentally health, as well as issues that concerned the child. Many mother could have physical symptoms after childbirth as well as feel depressed and depressive symptoms. The need of social community and being part of parent group vas demand, when the child got a little older. Furthermore, it emerged that it was important to create a good and trusting relationship with the parents and the importance of home visit was emphasized in connection with this. Conclusion: The experiences of the nurses in the study was that the parents were in need of support, especially during the child’s first six month. The need for support varied according to the child’s age and according to the personal circumstances of the first- time parents. Furthermore, the nurses felt that home visits were of great importance, when the relationship with the parents was to established and it was a good opportunity to create good and trusting relationships. The results of the present study can form the basis for improvement work within child health care.

Bakgrund: För arbetsgivare kan sjuknärvaro anses vara ett positivt beteende men då missas ofta de negativa konsekvenserna såsom de medföljande produktionsförlusterna och även risken för försämrad hälsa hos individen, som kan leda till en längre sjukfrånvaro. Inom företag används ofta nyckeltalet sjukfrånvaro vilket ger en tydlig indikation på medarbetarnas hälsa och välbefinnande, däremot är sjuknärvaro svårare eftersom arbetstagaren befinner sig på arbetsplatsen. Det finns en mängd med kvantitativ forskning om ämnet och de finns även påvisat att sjuknärvaro har negativa konsekvenser för dels arbetstagarna, dels organisationer och dels samhället i stort. Dock finns fortfarande en brist på djupgående forskning om vad som påverkar fenomenet inom organisationskulturen utifrån individernas perspektiv. Syfte och metod: Syftet med studien var att öka förståelsen om hur organisationskulturen och arbetsmiljön kan påverka förekomsten av stressrelaterad psykisk ohälsa och sjuknärvaro. För att infria syftet med studien valdes en kvalitativ ansats med dels fokusgruppsintervju som hölls med fyra individer innehavande ledande roller, dels semistrukturerade intervjuer med 20 respondenter. Resultat och slutsats: Studien visar att det är förhållandevis många faktorer i organisationskulturen samt arbetsmiljön som påverkar upplevelsen av stress på arbetsplatsen, som kan leda till stressrelaterad psykisk ohälsa och sjuknärvaro. Det lyfts även att valet av att sjuknärvara är individuellt och påverkas dels av kulturen dels av individens egen situation och antaganden. / Background: For employers, attending work despite illness can be perceived as a positive behavior. However, the negative consequences are often overlooked, such as losses in productivity and the risk of deteriorating individual health, which in turn can lead to longer periods of sick leave. In corporate environments, the absenteeism rate is commonly used as a guiding indicator of employees' health and well-being. On the other hand, presenteeism poses a more complex challenge, as the employee remains at the workplace despite being unwell. A significant amount of quantitative research exists on this subject, and it has been proven that presenteeism has detrimental effects both at the individual level for employees, at the organizational level, and on society as a whole. However, there is still a lack of in-depth research on what influences the phenomenon within organizational culture from the perspective of individuals. Purpose and method: The aim of the study was to increase the understanding of how the organizational culture and work environment can affect the occurrence of stress-related mental illness and presenteeism. In order to fulfill the purpose of the study, a qualitative approach was chosen, with a focus group interview held with four individuals holding leading roles, and semistructured interviews with 20 respondents. Results and conclusion: The study shows that there are relatively many factors in the organizational culture and the work environment that influence the experience of stress in the workplace, which can lead to stress-related mental illness and presenteeism. It is also highlighted that the choice of presenteeism is individual and is partly influenced by the culture and partly by the individual's own situation and assumptions.

Background: Breast cancer (BC), the most common cancer affecting women, has consequences on physical and psychological health. Recent studies highlighted selfcompassions’-, and fear of receiving compassion's protective respectively detrimental effects on psychological health. This study explored the moderating role of fear of receiving compassion from others on the associations between self-compassion and psychological distress. Methods: Participants were 78 Portuguese women with non-metastatic BC. Participants completed self-report measures of self-compassion, fear of receiving compassion from others, and psychological distress. Moderation analyzes through PROCESS Macro in SPSS was conducted. Results: Fear of receiving compassion from others moderated the association between self-compassion and depressive symptoms. At moderate and high levels of the moderator, the association was significant, at low levels the association was nonsignificant. The associations of self-compassion with anxiety, and with stress were not moderated by fear of receiving compassion from others. Conclusions: To our knowledge this study is solitary in examining fear of receiving compassion from others as moderator of the associations between self-compassion and psychological distress. This study contributes to increased understanding of psychological distress among women with BC. The findings should direct future research towards longitudinal, intervention-based studies, targeting fear of receiving compassion, and self-compassion, through compassion-focused therapies. / Bakgrund: Bröstcancer (BC), den vanligaste cancerformen hos kvinnor, har konsekvenser för fysisk och psykologisk hälsa. Tidigare studier har belyst självmedkänsla och rädsla för att ta emot medkänslas skyddande, respektive skadliga effekter på psykologisk hälsa. Den här studien undersökte den modererande rollen av rädsla för att ta emot medkänsla från andra på sambandet mellan självmedkänsla och psykologiska besvär. Metod: Deltagarna var 78 portugisiska kvinnor med icke-metastaserad BC. Deltagarna genomförde självskattningar avseende självmedkänsla, rädsla för att ta emot medkänsla från andra och psykologiska besvär. Moderationsanalyser genomfördes i PROCESS Macro i SPSS. Resultat: Rädsla för att ta emot medkänsla från andra modererade sambandet mellan självmedkänsla och depressiva symtom. Vid moderata och höga nivåer av moderatorn var associationen signifikant, vid låga nivåer var associationen inte signifikant. Associationerna mellan självmedkänsla och ångest eller stress modererades inte av rädsla för att ta emot medkänsla från andra. Slutsatser: Såvitt vi vet är denna studie ensam att undersöka rädsla för att ta emot medkänsla från andra som moderator på sambandet mellan självmedkänsla och psykologiska besvär. Denna studie bidrar till ökad förståelse för psykologiska besvär hos kvinnor med BC. Resultaten bör rikta framtida forskning mot longitudinella, interventionsbaserade studier, inriktade på rädsla för att ta emot medkänsla och självmedkänsla genom compassionfokuserade terapier.

<p>The purpose of my work is to investigate the experiences in school for pupils with Asperger syndrome around the question, what is a good school for them. I´m also interested in what experiences the staff has about this question. I made a qualitative interview study. I have interviewed three pupils with Asperger syndrome, a teacher and a pupil assistant. To give the reader background information I have written about what the researchers say about what it is like to have Asperger syndrome. I have also in the literature information about experiences from people with Asperger syndrome. The interviewed pupils are in senior level and the interviewed staff is their supporting staff. All the pupils in this investigation are included in “their own” class. They can leave the class to get support in a small group, either to get help in a special subject, or because they decide that they want help or peace and quiet. My results show that the interviewed pupils have it rather good at school, except in relations to friends. Both the staff and the pupils say that the relationship to the staff is very important. To get an even better school the pupils want that the teachers in the class listen carefully what pupils say to each other.</p> / <p>Syftet med mitt arbete är att undersöka skolerfarenheter hos elever med Aspergers syndrom kring frågan hur en bra skola ser ut för dem. Jag är också intresserad av uppfattningarna hos personalen. För att nå mitt syfte har jag gjort en kvalitativ intervjuundersökning, där jag har intervjuat tre elever med Aspergers syndrom, en lärare och en elevassistent. För att läsaren ska få en bakgrundsinformation har jag tagit upp vad forskarna säger om hur det är att ha Aspergers syndrom. I litteraturgenomgången finns information om hur personer med Aspergers syndrom själva upplever sitt funktionshinder. Eleverna går på högstadiet och den intervjuade personalen är deras stödpersonal. Alla elever i den här undersökningen är inkluderade i ”sin” klass. De går ifrån till en stödgrupp, antingen för att få hjälp i ett speciellt ämne, som är schemalagt, eller för att de själva bestämmer att nu behöver jag hjälp eller lugn och ro. Mitt resultat visar att de intervjuade eleverna har det ganska bra i sin skola, förutom när det gäller kamratrelationer. Relationen till skolpersonalen är mycket viktig, enligt både elever och personal. För att få en ännu bättre skola vill eleverna att lärarna i klassen ska vara mer vaksamma på vad som sägs mellan eleverna.</p>

The purpose of my work is to investigate the experiences in school for pupils with Asperger syndrome around the question, what is a good school for them. I´m also interested in what experiences the staff has about this question. I made a qualitative interview study. I have interviewed three pupils with Asperger syndrome, a teacher and a pupil assistant. To give the reader background information I have written about what the researchers say about what it is like to have Asperger syndrome. I have also in the literature information about experiences from people with Asperger syndrome. The interviewed pupils are in senior level and the interviewed staff is their supporting staff. All the pupils in this investigation are included in “their own” class. They can leave the class to get support in a small group, either to get help in a special subject, or because they decide that they want help or peace and quiet. My results show that the interviewed pupils have it rather good at school, except in relations to friends. Both the staff and the pupils say that the relationship to the staff is very important. To get an even better school the pupils want that the teachers in the class listen carefully what pupils say to each other. / Syftet med mitt arbete är att undersöka skolerfarenheter hos elever med Aspergers syndrom kring frågan hur en bra skola ser ut för dem. Jag är också intresserad av uppfattningarna hos personalen. För att nå mitt syfte har jag gjort en kvalitativ intervjuundersökning, där jag har intervjuat tre elever med Aspergers syndrom, en lärare och en elevassistent. För att läsaren ska få en bakgrundsinformation har jag tagit upp vad forskarna säger om hur det är att ha Aspergers syndrom. I litteraturgenomgången finns information om hur personer med Aspergers syndrom själva upplever sitt funktionshinder. Eleverna går på högstadiet och den intervjuade personalen är deras stödpersonal. Alla elever i den här undersökningen är inkluderade i ”sin” klass. De går ifrån till en stödgrupp, antingen för att få hjälp i ett speciellt ämne, som är schemalagt, eller för att de själva bestämmer att nu behöver jag hjälp eller lugn och ro. Mitt resultat visar att de intervjuade eleverna har det ganska bra i sin skola, förutom när det gäller kamratrelationer. Relationen till skolpersonalen är mycket viktig, enligt både elever och personal. För att få en ännu bättre skola vill eleverna att lärarna i klassen ska vara mer vaksamma på vad som sägs mellan eleverna.