Bakgrund: Anorexi betyder aptitlöshet och är ett missvisande namn på en sjukdom som handlar om avsiktlig självsvält. Sjukdomen är dödlig, personer med AN löper sexfaldigt ökad risk att dö jämfört med den allmänna befolkningen. Svår och långvarig AN är ett av psykiatrins mest utmanande tillstånd att behandla. Det saknas fortfarande studier på vuxna med AN, då det övervägande finns forskning rörande tonåringar med AN. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa vilka faktorer personer med egen erfarenhet av Anorexia Nervosa ansåg vara främjande och/eller försvårande i återhämtningen från sjukdomen. Metod: Litteraturstudien baserades på systematiska databassökningar i databaserna Pubmed, Cinahl och PsycINFO. Resultatet baserades på 13 artiklar med kvalitativ metoddesign med utgångspunkt i patienters upplevelser. Resultatet presenterades utefter identifierade andra- och tredje nivåns teman. Resultat: Litteraturstudien resulterade i negativa och positiva faktorer till återhämtning uppdelat i ett tredje nivåns tema om faktorer relaterade till individen, och ett tredje nivåns tema om faktorer relaterade till omgivningen- och omvårdnad. Litteraturstudien mynnade ut i ett konstaterande om att AN handlade om så mycket mer än mat och vikt, och visade på viktiga steg för individen och omvårdnaden som tillsammans ledde till återhämtning från AN. Diskussion: Gemensamt för resultatets båda tredje nivåns teman var individens önskan om att vårdarna skulle se bakom sjukdomen och arbeta tillsammans med patienten. Personcentrerad omvårdnad som kärnkompetens och salutogenes som teori var därför viktiga och användbara utgångspunkter i vården för återhämtning. Konklusion: Fokus i behandling borde vara på individ istället för på sjukdom för att uppnå återhämtning. / Background: Anorexia means loss of appetite and is misleading for a disease that is about self-starvation. The disease is deadly, people with AN have a sixth increased risk of dying compared to the general population. Severe AN is one of psychiatry's most challenging conditions to treat. There is still a lack of studies on adults with AN, most research is on teenagers with AN. Aim: The aim with this study was to highlight which factors people with a personal history of Anorexia Nervosa considered to be positive and/or negative for their recovery. Method: Literature review based on systematic database searches in the databases Pubmed, Cinahl and PsycINFO. The result was based on 13 articles with qualitative method design based on patients' experiences. The result was presented according to identified third-level themes and second-level themes. Results: The study resulted in negative and positive factors regarding recovery divided into one third-level theme of factors related to the individual, and one third-level theme of factors related to the environment and nursing care. The literature study culminated in a finding that AN is about so much more than food and weight and shows important steps for the individual and the administered care, which together lead to recovery from AN. Discussion: Common to the two third-level themes of the result was the individual's desire for the caregivers to look behind the disease and work with the patient. Person-centered nursing such as core competence and salutogenic theory where therefore important and useful starting points in the care for recovery. Conclusion: The focus of treatment should be on the individual instead of the disease in order to attain sustainable recovery.

Luftvägshantering är ett av anestesisjuksköterskors främsta kompetensområden och ska utövas tryggt och säkert. En säker luftvägshantering beror i första hand på den preoperativa identifieringen av en svår luftväg. Det finns dock flera studier som visar att detta är en utmaning. I en studie framgick det att 93 procent av alla svåra luftvägar som påträffades, inte visade några tecken på svår luftväg preoperativt och därmed inte bedömdes som sådan. Det finns således en stor sannolikhet att anestesisjuksköterskor kan konfronteras med oväntade svåra luftvägar inom yrkeslivet. Samtidigt finns det sparsamt med vetenskapliga studier som sammanfattar och ger en överblick över detta område. Syftet var att sammanställa anestesisjuksköterskors erfarenheter av oväntad svår luftväg vid generell anestesi. En kvalitativ systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatet indikerade att anestesisjuksköterskor mestadels hade negativa erfarenheter vid oväntad svår luftväghantering. Negativ stress var en känsla som anestesisjuksköterskorna oftast upplevde. Det förekom även positiva erfarenheter som positiv stress, en känsla av stolthet och ansvar. Sämre arbetsförhållanden som mycket stress kan leda till utmattningssyndrom. Utmattningssyndromets konsekvenser är även ohållbara eftersom det kan innebära ett personligt lidande för anestesisjuksköterskorna men kan även bidra till höga samhällskostnader.

The right to health is perceived by most as a matter of course and a right. In my study, I have examined that right with the help of the UN Declaration of Human Rights, which clearly highlights the equal value of human beings, that rights should apply to everyone and that no one should be discriminated against. The purpose of the study was to investigate whether the right to health is a human right regardless of background. The study was a systematic literature study. Five articles were included in the sample and analyzed with qualitative content analysis. The results show that there are societal and individual factors that govern the right to health. It is not a matter of course, nor is it an absolute right. Inequality is a fact, socioeconomics, education, and ethnicity have a major impact on health, and who has access to good health care. Social factors are important and play an important role, eg: allocation of resources, priorities, etc. The conclusion is: The right to health is governed by who you are and where you live and the governments responsible for the UN Declaration of Human Rights fail a large group in society. / Rätten till hälsa uppfattas av de flesta som en självklarhet och en rättighet. I min studie har jag undersökt den rättigheten med hjälp av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som belyser tydligt människans lika värde, att rättigheterna skall gälla alla och att ingen får diskrimineras. Syftet med studien var att undersöka om rätten till hälsa är en mänsklig rättighet oavsett bakgrund. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. Fem artiklar ingick i urvalet och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det finns samhälleliga och individuella faktorer som styr rätten till hälsa. Det är inte en självklarhet och inte heller en absolut rättighet. Ojämlikhet är ett faktum och socioekonomi, utbildning, och etnicitet har stor påverkan på hälsan och vem som har tillgång till god vård. Samhälleliga faktorer är betydelsefulla och spelar en viktig roll, ex: tilldelning av resurser, prioriteringar etc. Slutsatsen blir: Rätten till hälsa styrs av vem du är och var du bor och regeringarna, som är ansvariga för tillämpningen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, sviker en stor grupp i samhället

Bakgrund: Demenssjukdom medför kognitiv svikt hos äldre personer vilket försämrar bland annat minne, kommunikationsförmåga, ätförmåga och rörelseförmåga. Personer med demenssjukdom kan ibland inte äta eller dricka tillräckligt vilket kan leda till ohälsa hos personer med demens. Att vårdpersonalen bland annat sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden har kunskap om måltidens betydelse för personer med demens kan förbättra vårdtagarens matintag och därmed leda till hälsa och välbefinnande. Problem: En missanpassad måltidsmiljö, brist på social interaktion och okunskap hos vårdpersonalen kan inverka negativt på matintaget och därmed på hälsan hos personer med demens. Syfte: att belysa måltidssituationens betydelse för hälsa hos personer med demenssjukdom utifrån vårdpersonalens perspektiv. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes baserad på tolv vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom två teman som var viktiga för att bevara vårdtagarens hälsa hos personer med demens: att främja en anpassad miljö och att ha ett professionellt förhållningssätt. Slutats: En anpassad måltidsmiljö kan bidra till ökad hälsa hos personer med demens. Genom att vårdpersonalen fokuserar på vårdtagares individuella behov kan dess matintag öka. Det är viktigt att skapa en anpassad och lugn måltidsmiljö, en balanserad social interaktion och att ha kompetens som vårdpersonal samt att värna om vårdtagarens autonomi och integritet. Dessa åtgärder kan bidra till ett ökat matintag.

Background: There is currently no curative treatment method for muscular dystrophy. Physical therapy is extremely important for maintaining the physical functions and delaying the breakdown of muscles that occurs in the affected. Theories say low-intensity training produces positive effects, while high-intensity training speeds up muscle breakdown. However, the evidence and the knowledge of how an optimal training program should be performed for these patient groups is limited.   Objective: To map and compile the effects of physical training in persons with Duchennes, Beckers and Limb-girdle muscular dystrophy, and to evaluate the quality of the studies. Method: A systematic review was performed in two databases; PubMed and PEDro. Six studies, three RCT studies and three experimental studies, were found. The studies quality was assessed by using quality templates from SBU. From these studies, relevant data were then extracted to answer the questions of this study.  Results: Four studies provided low-intensity physical training, two moderate-intensity, and one study also included high-intensity training, as interventions. The interventions lasted for 8–24 weeks and focused mainly on aerobic capacity, muscle strength and mobility. All studies showed some type of significantly positive effects through its intervention. The studies were judged to have limited quality and evidence strength. Conclusions: Low-intensity training showed significant improvements in muscle strength, endurance, mobility, and functional movements. The improvements varied depending on the study's intervention design. High-intensity training seems to be harmful to these patient groups. More research, especially more randomized controlled studies, is needed in this field. / Bakgrund: För muskeldystrofisjukdomar existerar idag ingen kurativ behandlingsmetod. Fysioterapi är viktigt för att upprätthålla fysiska funktioner och fördröja muskelnedbrytningen som sker. Teorier säger att lågintensiv träning ger positiva effekter, medan högintensiv träning påskyndar muskelnedbrytningen. Evidensen och kunskapen om hur ett optimalt träningsupplägg ska utformas för dessa patientgrupper är begränsad.    Syfte: Att kartlägga och sammanställa vilka effekter personer med Duchennes-, Beckers- och Limb-girdle muskeldystrofi får av fysisk träning, samt att utvärdera studiernas kvalité. Metod: Genom sökningar i databaserna PubMed och PEDro påträffades sex studier, tre RCT-studier och tre experimentella studier. Studierna kvalitetsgranskades genom kvalitetsmallar från SBU. Ur studierna extraherades relevant data för att svara på studiens frågeställningar. Resultat: Fyra studier använde lågintensiv fysisk träning, två måttligt intensiv, och en studie inkluderade även högintensiv träning, som interventioner. Studierna pågick i 8–24 veckor och inriktade sig främst på aerob kapacitet, muskelstyrka och rörlighet. Alla studier visade på någon typ av signifikant positiv effekt genom dess intervention. Kvaliteten av studierna bedömdes ha en begränsad sammanlagd preliminär evidensstyrka.  Slutsatser: Lågintensiva träningsinterventioner gav signifikanta förbättringar i muskelstyrka- och uthållighet, samt förbättrade funktionella rörelseförmågor. Högintensiv träning kan vara en träningsform som är skadlig för personerna. Mer forskning, framförallt fler randomiserade kontrollerade studier behöver göras inom området.

Bakgrund: Lateral epikondyalgi är en vanlig åkomma hos den allmänna befolkningen, ofta med långvarig smärta och funktionsnedsättning som följd. I dagsläget finns ingen konsensus om vilken behandling som är bäst vid epikondyalgi, men tejpning anses minska smärtan och underlätta rehabiliteringen. De senaste åren har ny forskning publicerats på tejpning vid epikondyalgi men få systematiska litteraturstudier finns. En sammanställning av den nya litteraturen på tejpning kan leda till tydligare riktlinjer för behandling vid epikondyalgi. Syfte: Systematiskt identifiera, granska och värdera evidensen gällnade tejpnings effekt på smärta vid epikondyalgi. Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökningen genomfördes i databasen PubMed. Artiklarna granskades med PEDro-skalan samt GRADE från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Resultat: Åtta artiklar inkluderades i studien, med totalt 279 deltagare. Studierna fick mellan fem och åtta poäng på PEDro-skalan. Evidensgradering enligt GRADE visade på begränsat underlag för kinesiotejp (KT) avseende smärta, men otillräckligt underlag identifierades för samma metod gällande pain-free grip strength (PFGS) och pressure pain threshold (PPT). Otillräckligt underlag identifierades även för diamanttejp och biomekanisk tejpning på smärta, PFGS och PPT. Det är överlag motstridiga resultat för om de olika tejpningsteknikerna förbättrar smärtan hos patienter med epikondyalgi. Konklusion: Evidensen för tejpning vid epikondyalgi är överlag lågt. Fler välutförda studier med liknande frågeställning och metod är av vikt för att möjliggöra förtydligande av evidensen och användningsområdet för de olika tejpningsteknikerna. / Background: Lateral epicondylalgia is a common injury, with a long period of pain and disability as symptoms. At present there is no consensus on which treatments are the best for epicondylalgia, but taping is considered to reduce pain and facilitate rehabilitation. In recent years, new research has been published on taping in epicondylalgia, but few systematic reviews are available. A compilation of the new literature on taping may lead to a clarification in the guidelines for treatment of epicondylalgia. Objective: Systematically identify, review, and examine evidence regarding the effects of taping on pain in individuals with epicondylalgia. Methods: Systematic review. The search was conducted in the database PubMed. The studies were assessed according to PEDro scale and GRADE from Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Results: Eight articles were included in the study, with a total of 279 participants. The studies received between five and eight points on the PEDro scale. According to GRADE there were limited evidence for kinesiotape (KT) being able to reduce pain and insufficient evidence for KT having any effect on pain-free grip strength (PFGS) and pressure pain threshold (PPT). Insufficient evidence was also identified for diamond tape and biomechanical tape for pain, PFGS and PPT. Conclusion: The evidence for taping in epicondylalgia were in general low. Further well-conducted studies with similar issues and methods are important to clarify the evidence and the use of the different taping techniques.

Bakgrund: Personcentrerad vård innebär att se hela människan och att förstå personen bakom sjukdomen. Detta kan vara ett passande förhållningssätt för personer med demens. Personer med demens uppfattar sig själva som en belastning för människor i deras omgivningen och de erfar att de betraktas som en diagnos. Anhöriga önskar mer inflytande i sina närståendes vård. Syfte: beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att vårda personer med demens personcentrerat. Metod: En Systematisk litteraturstudie enligt Evans där tio kvalitativa artiklar ligger som grund för resultatet som presenteras i en beskrivande syntes. Resultat: Två huvudteman och sex subteman framkom där personcentrerad vård erfors vara ett gynnsamt tillvägagångssätt för personer med demens. I temat Relationella förutsättningar beskrev vårdpersonalen vikten av att skapa genuina relationer. Patientens livsberättelse erfors vara ett hjälpmedel för både förståelsen av olika beteenden och lära känna personen. Anhöriga ansågs vara en viktig del av personcentrerad vård. I temat Förutsättningar i omgivningen framkom att kvaliteten på vården var beroende av tid och främjades utav en hemlik miljö. Slutsats: Vårdpersonalens erfarenheter av att använda personcentrerad vård för personer med demens var positivt. Detta bekräftades även utifrån patienters och anhörigas perspektiv i bakgrunden. Det framkom även att vårdpersonal erfor personcentrerad vård var beroende av tillräckligt med tid. / Background: Person-centered care means seeing the whole person and understanding the human being rather than the disease. This has proven to be an appropriate way of nursing for people with dementia. People with dementia see themselves as a burden to people in their surroundings and they experience that they looked upon from a diagnostic perspective. Relatives want more influence in the care of their next-of-kin. Aim: describe the care staff's experiences of giving care for people with dementia based upon person-centered care. Method: A Systematic literature study according to Evans where ten qualitative articles form the basis for the analysis and the results. Results: Two main themes and six sub-themes emerged where person-centered care is experienced as a favorable approach for people with dementia. In the theme Relational prerequisites, the care staff described the importance of creating genuine relationships. The patient's life story is experienced as a tool for both understanding different behaviors and getting to know the person. Relatives were considered an important part of person-centered care. In the theme Prerequisites in the environment, it emerged that the quality of care was dependent on time and was promoted in a homely environment. Conclusion: The care staff's experiences of using person-centered care for people with dementia were positive. This was also confirmed from the perspective of patients and relatives in the background. It also emerged that care staff experiencing person-centered care were dependent on sufficient time.

Bakgrund: Varje år genomförs flera hundra tusen operationer i Sverige. Många av dem sker under regional anestesi, vilket ofta innebär att patienterna är vakna och mer medvetna om vad som händer. De befinner sig i en främmande miljö och ska genomgå en operation vilket i sig kan vara en påfrestning. Det är därför av stor vikt att belysa patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi.  Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes till vilken grundade sig i 14 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats.  Resultat: Följande överordnade kategorier utgjorde resultatet En känsla av kontroll och Att vara patient i operationsmiljön. Det framkom att flera av patienterna inte förstått anledningen till att de skulle opereras under regional anestesi och därmed vara vakna. Vidare visade det att patienterna upplevde att anestesisjuksköterskan var betydelsefull. Många var mer nöjda med regional än generell anestesi eftersom det gav mindre biverkningar postoperativt och då verkar det som att den övergripande upplevelsen blev mer positiv. Vissa patienter förlitade sig helt och hållet på sjukvårdspersonalen då de var i stort behov av operationen och accepterade därför att det var obehagligt eller smärtsamt. När den regionala anestesin började verka tappade patienterna kontrollen över sin kropp, vilket kunde ge en overklighetskänsla. Konklusion: Författarna anser att anestesisjuksköterskan har en viktig roll att informera patienten varför regional anestesi valts. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan känna in vad patienten vill utan att den säger det, vidare menar författarna att vårdpersonalen har ett stort ansvar för patientens helhetsupplevelse. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att informera patienten utifrån deras behov.

Användbarhet är ett viktigt koncept inom människa-datorinteraktion. Ett system som påvisar användbarhet, eller användbara egenskaper, kan potentiellt komma att uppskattas av de tänktaanvändarna. För att säkerställa att ett system är användbart, utvärderas systemet ofta med hjälpav användbarhetsutvärderingsmetoder (UEMs). UEMs består av en mängd varierade metoder- vissa inkluderar slutanvändare, andra förlitar sig på MDI-experter och deras expertis - meddet gemensamma målet att mäta användbarhet. Trots det gemensamma målet skiljer sig de mått på användbarhet som mäts, vilket också stämmer vid jämförelse av effektiviteten hos UEMs. Målet med denna uppsats är att undersöka de effektmått som används vid jämförelse av UEMsi den publicerade akademiska litteraturen mellan 2015 och 2021. Detta åstadkoms i form av en systematisk litteraturstudie i linje med Okolis (2015) riktlinjer för ett sådant tillvägagångssätt. Resultaten indikerar på att effektmåtten som används för att jämföra UEMs förhåller sig tillfyra huvudsakliga aspekter, nämligen: användbarhetsproblem, user performance, utvärderingens medverkande, och utvärderingens utförande. Effektmått som relaterar tillanvändbarhetsproblem verkar användas i störst utsträckning - oberoende av vilka typer av UEMs som jämförs -, medan user performance och utvärderingens medverkande verkarövervägas huvudsakligen då jämförelsen koncentreras på metoder som nyttjar slutanvändare. Jämförelse av utvärderingens utförande - såsom tidsomfång och kostnad för utvärderingen - användes i minst utsträckning, vilket är förvånande eftersom tid och kostnad för en utvärdering kan tänkas vara viktigt att ha i åtanke vid val av UEM. / Usability is a key concept within the area of Human-Computer Interaction. A system that exhibits usability, or usable characteristics, could potentially be well-liked and utilized extensively by its intended user base. To determine the usability of a system, said system is often evaluated by the means of usability evaluation methods (UEMs). UEMs consist of a wide variety of methods - some of which include actual end-users of the system, some instead relying on the expertise of Human-Computer Interaction professionals - with the common goal of measuring usability. Despite this common goal, the measurements used - so-called metrics or criteria - vary, which can also be said when comparing the effectiveness of evaluation methods. The aim of this thesis is to examine the effectivity measures that are utilized when comparing UEMs in academic literature ranging from 2015 until today (early-mid 2021). This is accomplished by the means of a systematic literature review in line with Okoli’s (2015) recommendations for such an undertaking. The findings suggest that the effectivity measures used to compare UEMs relate to four main aspects, namely: usability problems, user performance, evaluation participants, and evaluation execution. Effectivity measures relating to usability problems appear to be used to the greatest extent - irrespective of what UEMs are compared -, whereas user performance and evaluation participants seem to be considered mainly when the comparison is centered on different types of user-based evaluation methods. Comparison of evaluation execution - such as time taken to complete the evaluation, as well as cost thereof - saw the least amount of use, which is a bit surprising due to the fact that temporal and monetary aspects of a UEM should be important to consider when choosing an appropriate evaluation method.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är en av de ledande dödsorsakerna i världen. En snabb och effektiv transport till Percutan Coronar Intervention kan reducera vävnadsskador i hjärtat och minska risker för komplikationer i efterförloppet. Det är därför viktigt att kunna känna igen symtom och tidigt söka hjälp. Syfte: Syftet med studien var att belysa patientens upplevelse av symtom vid hjärtinfarkt prehospitalt. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Artiklarna har tagits fram i databaserna PubMed och CINAHL. Sexton kvalitativa artiklar inkluderas i studien. Resultat: Tre teman samt sju subteman uppstod your analysen: (1) Symtomförlopp: från osäkerhet till övertygelse med efterföljande subtema: Smärtans karaktär, (2) Faktorer som bidrar till försening av vård, med subteman: Förnekelse, Okunskap, Tillskriva symtom ofarliga orsaker samt Strida mot smärtan på egen hand (3) När hela ens existens påverkas med följande subteman: Smärtans påverkan på det dagliga livet samt Dödsångest och rädsla. Resultatet visade att patienterna upplevde en mängd olika symtom vid hjärtinfarkt. Dessa symtom förekom i olika variationer, allt från stark och tydlig smärta i bröstet till svårtolkade symtom ifrån hela kroppen. Resultatet visade även att patienternas tidigare kunskap om hjärtinfarkt är bristfällig och försenar uppsökande av vård. Den religiösa tron har stor betydelse beträffande synen på sjukdomen och döden. Slutsats: Resultatet visade att det är en mångfacetterad symtomupplevelse. Hur dessa tolkas och reageras på av patienten var avgörande för deras beslut om när vård skulle sökas. Det visar också på vikten av att allmänheten besitter kunskap om tidiga varningssignaler för hjärtinfarkt, för att kunna agera snabbt och kontakta larmcentralen. / Bakgrund: Hjärtinfarkt är en av de främsta dödsorsakerna globalt. Snabb och effektiv transport till Percutan Coronar Intervention kan minska hjärtvävnadsskador och risker för framtida komplikationer. Det är därför viktigt att känna igen symtom och söka hjälp tidigt. Avsikt: Illustrera patientens erfarenhet av hjärtinfarkt symtom i prehospital kontext. Metod: En systematisk genomgång genomfördes i databaser pubmed och CINAHL. Sexton artiklar med kvalitativ design valdes ut. Resultat: Tre teman och sju subthemes uppstod från analysen: (1) Sekvens av symtom: från osäkerhet till övertygelse, med subthemes: Smärtans natur (2) Faktorer som bidrar till fördröjd vård, med subthemes: Denial, Ignorance, Attribut symptom till ofarliga orsaker och Bekämpa smärtan på egen hand (3) När hela existensen påverkas med subthemes: Smärtans inverkan på det dagliga livet och dödens ångest och rädsla. Resultaten visade att patienter kan uppleva en mängd olika symtom under en hjärtinfarkt, som uppstår allt från stark och tydlig bröstsmärta till svårtolkade symtom från hela kroppen. Resultaten visar också att patienternas tidigare kunskaper om hjärtinfarkt är bristfälliga och förseningar i vårdsökandet. Religiös tro är av stor betydelse för synen på sjukdom och död. Slutsats: Resultatet visar att den mångfacetterade symptomupplevelsen, tillsammans med patienternas olika tolkningar och reaktioner, var avgörande för när man bestämde sig för att söka vård. Det är därför viktigt att allmänheten känner igen varningssignaler om hjärtinfarkter tidigt för att agera snabbt och kontakta akutsjukvårdscentralen.