Skolans inkluderingsuppdrag bygger på idén om en undervisning som passar olika studenter. Trots detta bedrivs undervisning vanligtvis utifrån en föreställning att alla elever har en bra kommunikativ förmåga och goda förutsättningar att lära sig i sociala sammanhang. Elever med autismspektrumtillstånd, AST, har emellertid begränsade förmågor inom dessa områden och har ofta svårigheter att uppnå de mål som läroplanen kräver.  Syftet med denna studie var därför att undersöka hur skolan möter behovet av extra anpassning i tydliggörande pedagogik, en framgångsrik metod för elever med AST. Metoden för denna studie var kvantitativ och baserades på två enkäter. Den första enkäten handlade om hur föräldrar uppskattade sina barns behov av vissa valda extra anpassningar, och den andra om hur lärare använde dessa anpassningar. Undersökningen har även gett svar på huruvida en anpassning används på individ- eller gruppnivå samt skillnader mellan olika lärargruppers användande av tydliggörande pedagogik. Svar har också sökts efter hur lärare fått sin kunskap om autism. Studien är användbar för dem som träffar elever med AST i grundskolan och särskolan och kan bidra till att öka medvetenheten om behovet av att göra adekvata anpassningar i rätt omfattning. För specialpedagogområdet bidrar studien till att öka förståelsen av omfattningen av olika anpassningar, hur olika synsätt kan prägla användandet av olika anpassningar och vilka kunskaper lärare önskar mer av i mötet med elever med autism.

<p>Det här arbetet behandlar autismspektrumstörningar i ett helhetsperspektiv. Syftet är att man som lärare ska kunna förstå handikappet, hur man kan hjälpa dessa barn, hur viktigt det är med ett samarbete, samt vart man kan vända sig för handledning. Arbetet bygger på en litteraturstudie som beskriver handikappet och skolans roll. Den kvalitativa intervjuundersökningen ska ge en mer levande verklighetsbild. Det har visat sig att teori och empiri överensstämmer väldigt bra. Sammanfattningsvis har jag främst kommit fram till att inget barn är det andra likt. Autism är ett livslångt handikapp och samarbete är ett måste.</p>

<p>Att ha barn med drag av autism i klassrummet kräver att man kan förstå deras speciella kognitiva problem, som yttrar sig bland annat i nedsatt språkförståelse, nedsatt förmåga till social interaktion och en del avvikande beteenden. Jag har genom litteraturstudier, fältstudier i tre veckor på autismenhet, föreläsningar om autism, och egna erfarenheter gjort ett examensarbete om kommunikationoch pedagogiskt upplägg för det här handikappet. Arbetet handlar om hur de här barnen uppfattar kommunikation och vilka svårigheter omgivningen kan möta, samt vad den bör tänka på när man tar kontakt med de här barnen. Det pedagogiska upplägget handlar om hur arbetet i klassrummet kan underlättas för dem. Mina slutsatser är att med rätt hjälp och stöd kan de klara av en hel del.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Målet med det här arbetet är att analysera två pedagogiska metoder för barn med utvecklingsstörning, närmare bestämt TEACCH-metoden och Lilli Nielsens pedagogik, när det gäller kunskapssyn och då framförallt aspekterna hur barnet med utvecklingsstörning tillägnar sig kunskap och vilka former denna kunskap tar. Avslutningsvis undersöks vilka kategorier som kan identifieras ur de analyserade texterna (citaten).</p><p>För att samla in data har jag använt mig av litteraturstudie men för att tolka och bearbeta data har jag valt att använda mig av kvalitativ innehållsanalys. Litteraturstudie innebär att jag söker efter specifika svar i litteraturen som jag sedan jämför.</p><p>När det gäller frågeställningen hur barnet med utvecklingsstörning tillägnar sig kunskap enligt TEACCH-metoden har jag funnit följande kategorier: Strukturerad miljö, strukturerade aktiviteter och” hand på hand-metod”. När det gäller frågeställningen vilka former denna kunskap tar enligt TEACCH-metoden har jag funnit följande kategorier: Faktakunskap och Färdighetskunskap. När det gäller frågeställningen hur barnet med utvecklingsstörning tillägnar sig kunskap enligt Lilli Nielsens pedagogik har jag funnit följande kategorier: Varierad miljö, varierade aktiviteter och ”hjälp till självhjälp-metod”. När det gäller frågeställningen vilka former denna kunskap tar enligt Lilli Nielsens pedagogik har jag funnit följande kategorier: Förståelsekunskap och Förtrogenhetskunskap.</p><p>Jag hoppas att arbetet kan vara till nytta för personer som kommer i kontakt med barn som har den här problematiken eller som är intresserade av ett konkret exempel på hur man kan arbeta med kvalitativ innehållsanalys.</p><p>Nyckelord: Utvecklingsstörning litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys, kunskapssyn, pedagogiska metoder, Lilli Nielsens pedagogik, TEACCH-metoden,</p><p>Abstract</p><p>The aim of this study is to analyse two pedagogical methods for children with developmental disabilities, to be more precise The TEACCH Programme and The Pedagogy of Lilli Nielsen, concerning epistemological approach, primarily the aspects how the child with developmental disabilities acquires knowledge and what shape this knowledge takes. Finally I investigate which categories can be derived from the analysed text (quotations).</p><p>To collect data I have used literature study but to interpret and work up the data I have chosen to use content analysis. Literature study means that I search for specific answers in the literature that I later compare with each other.</p><p>Concerning the question at issue of how the child with developmental disabilities acquires knowledge according to The TEACCH Programme I have found the following categories: Structured environment, structured activities and “hand on hand method”. Concerning what shape this knowledge take according to The TEACCH Programme I have found the following categories: Factual knowledge and Skills. Concerning the question at issue of how the child with developmental disabilities acquires knowledge according to the pedagogy of Lilli Nielsen I have found the following categories: Miscellaneous environment, miscellaneous activities and “help to help yourself method”. Concerning what shape this knowledge take according to The Pedagogy of Lilli Nielsen I have found the following categories: Understanding and Tacit knowledge..</p><p>I hope the work can be useful for those persons who have contact with children who have this complex of problems or who are interested in a concrete example of how one can work with content analysis.</p><p>Key words: Developmental disabilities, literature study, content analysis, epistemological approach, pedagogical methods, The Pedagogy of Lilli Nielsen, The TEACCH Programme,</p>

Sammanfattning Målet med det här arbetet är att analysera två pedagogiska metoder för barn med utvecklingsstörning, närmare bestämt TEACCH-metoden och Lilli Nielsens pedagogik, när det gäller kunskapssyn och då framförallt aspekterna hur barnet med utvecklingsstörning tillägnar sig kunskap och vilka former denna kunskap tar. Avslutningsvis undersöks vilka kategorier som kan identifieras ur de analyserade texterna (citaten). För att samla in data har jag använt mig av litteraturstudie men för att tolka och bearbeta data har jag valt att använda mig av kvalitativ innehållsanalys. Litteraturstudie innebär att jag söker efter specifika svar i litteraturen som jag sedan jämför. När det gäller frågeställningen hur barnet med utvecklingsstörning tillägnar sig kunskap enligt TEACCH-metoden har jag funnit följande kategorier: Strukturerad miljö, strukturerade aktiviteter och” hand på hand-metod”. När det gäller frågeställningen vilka former denna kunskap tar enligt TEACCH-metoden har jag funnit följande kategorier: Faktakunskap och Färdighetskunskap. När det gäller frågeställningen hur barnet med utvecklingsstörning tillägnar sig kunskap enligt Lilli Nielsens pedagogik har jag funnit följande kategorier: Varierad miljö, varierade aktiviteter och ”hjälp till självhjälp-metod”. När det gäller frågeställningen vilka former denna kunskap tar enligt Lilli Nielsens pedagogik har jag funnit följande kategorier: Förståelsekunskap och Förtrogenhetskunskap. Jag hoppas att arbetet kan vara till nytta för personer som kommer i kontakt med barn som har den här problematiken eller som är intresserade av ett konkret exempel på hur man kan arbeta med kvalitativ innehållsanalys. Nyckelord: Utvecklingsstörning litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys, kunskapssyn, pedagogiska metoder, Lilli Nielsens pedagogik, TEACCH-metoden, Abstract The aim of this study is to analyse two pedagogical methods for children with developmental disabilities, to be more precise The TEACCH Programme and The Pedagogy of Lilli Nielsen, concerning epistemological approach, primarily the aspects how the child with developmental disabilities acquires knowledge and what shape this knowledge takes. Finally I investigate which categories can be derived from the analysed text (quotations). To collect data I have used literature study but to interpret and work up the data I have chosen to use content analysis. Literature study means that I search for specific answers in the literature that I later compare with each other. Concerning the question at issue of how the child with developmental disabilities acquires knowledge according to The TEACCH Programme I have found the following categories: Structured environment, structured activities and “hand on hand method”. Concerning what shape this knowledge take according to The TEACCH Programme I have found the following categories: Factual knowledge and Skills. Concerning the question at issue of how the child with developmental disabilities acquires knowledge according to the pedagogy of Lilli Nielsen I have found the following categories: Miscellaneous environment, miscellaneous activities and “help to help yourself method”. Concerning what shape this knowledge take according to The Pedagogy of Lilli Nielsen I have found the following categories: Understanding and Tacit knowledge.. I hope the work can be useful for those persons who have contact with children who have this complex of problems or who are interested in a concrete example of how one can work with content analysis. Key words: Developmental disabilities, literature study, content analysis, epistemological approach, pedagogical methods, The Pedagogy of Lilli Nielsen, The TEACCH Programme,

Det här arbetet behandlar autismspektrumstörningar i ett helhetsperspektiv. Syftet är att man som lärare ska kunna förstå handikappet, hur man kan hjälpa dessa barn, hur viktigt det är med ett samarbete, samt vart man kan vända sig för handledning. Arbetet bygger på en litteraturstudie som beskriver handikappet och skolans roll. Den kvalitativa intervjuundersökningen ska ge en mer levande verklighetsbild. Det har visat sig att teori och empiri överensstämmer väldigt bra. Sammanfattningsvis har jag främst kommit fram till att inget barn är det andra likt. Autism är ett livslångt handikapp och samarbete är ett måste.

Att ha barn med drag av autism i klassrummet kräver att man kan förstå deras speciella kognitiva problem, som yttrar sig bland annat i nedsatt språkförståelse, nedsatt förmåga till social interaktion och en del avvikande beteenden. Jag har genom litteraturstudier, fältstudier i tre veckor på autismenhet, föreläsningar om autism, och egna erfarenheter gjort ett examensarbete om kommunikationoch pedagogiskt upplägg för det här handikappet. Arbetet handlar om hur de här barnen uppfattar kommunikation och vilka svårigheter omgivningen kan möta, samt vad den bör tänka på när man tar kontakt med de här barnen. Det pedagogiska upplägget handlar om hur arbetet i klassrummet kan underlättas för dem. Mina slutsatser är att med rätt hjälp och stöd kan de klara av en hel del.

Utifrån Lpfö98 (Skolverket, 2010) samt Skollagens paragraf 9 (SFS, 2010:800) om särskilt stöd i förskolan, framträder en oklarhet i tillvägagångssättet i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Då oklarhet om hur arbetet med barn i behov av särskilt stöd går tillväga är framträdande, samt att det är förskollärarna som ser och arbetar med dessa barn dagligen, har denna intervjustudie genomförts i syfte att undersöka vilka pedagogiska strategier för inkludering som finns att tillämpa. Samt att se vilka av dessa förskollärare använder sig av vid inkludering av barn inom autismspektrat i förskolan. För att få svar på detta har en intervjustudie utförts, fyra förskollärare har intervjuats. Intervjuerna har varit strukturerade med frågor som enbart varit relevanta i förhållande till studiens syfte. Intervjufrågorna har däremot varit ostrukturerade, då svarsmöjligheterna varit öppna. Trost (2010) beskriver att det är den intervjuade som bestämmer vilken struktur svaret får då frågorna är ostrukturerade. För att analysera det insamlade materialet har ljudinspelningarna från intervjuerna transkriberats, lyssnats på och lästs ett flertal gånger för att göra ett utrönande av vad den enskilde menar. Trost (2010) skriver att det i analysen av kvalitativa intervjuer kan framträda ett antal mönster ur de intervjuades egna föreställningsvärldar. Dessa mönster presenteras i resultatdelen i studien. De pedagogiska strategier som framkommit i denna studie är att de använder sig av bildscheman, detta för att göra dagarna lättare för barnet och att barnet kan gå till schemat själv och kolla. De kan då se hela dagens planering i bilder och det medför att de för att de känner ett lugn. De delar även in barngruppen i mindre grupper då barn inom autismspektrat har ofta, men inte alltid svårt att vara i en större barngrupp. Förskollärarna som intervjuades uttryckte att de försökte skapa mindre grupper för att barnet i fråga skulle kunna vara med och att när de hade mindre grupper så medförde de en lugnare miljö. De försöker även ha en så strukturerad miljö som möjligt med rutiner för att undvika överraskningar. Dessa strategier medför en lugnare miljö, vilket är precis vad barn inom autismspektrat är beroende av, det medför även att de själva kan känna sig trygga, de kan kommunicera med hjälp av bilder och bildscheman som i sin tur gör att de kan känna att de är en i gruppen och att de kan lyckas.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

Au Québec, les modalités d'intervention pour les enfants et adolescents autistes varient considérablement d'un milieu scolaire à l'autre. La présente étude a pour but de fournir, à deux écoles, une évaluation sommaire de leur programme. L'évaluation comprend trois volets. Le premier consiste en une préévaluation des programmes, le deuxième en une étude de suivi des élèves et le troisième en une étude de réputation basée sur les opinions et perceptions des parents. Les sujets, 11 provenant du milieu I et 16 provenant du milieu II sont en majorité autistes ou présentent des troubles sévères du développement. Les résultats révèlent que les programmes sont appliqués de manière satisfaisante, que les élèves progressent dans la bonne direction et que les parents sont généralement très satisfaits du fonctionnement et des résultats du modèle éducationnel appliqué à l'école de leur enfant. Les contributions et les limites de l'études sont discutées et des pistes de recherche sont suggérées.