<p>This thesis deals with interactional patterns in verbal disputes as portrayed in the written dialogue of Swedish drama over three centuries. The overarching aim is to contribute to research into conflict talk in Swedish dialogue, but also to contribute to historical pragmatics and linguistic stylistics.</p><p>The teoretical and methodological framework combines elements from conversation analysis and theories of communicative events (activity types). A corpus of 30 drama texts, written during the 18^th century, the late 19^th century, and the late 20^th century, was examined for examples of conflict events that are lexically marked as such in the texts (by words such as <i>argument</i>, <i>dispute</i>, <i>quarrel</i> etc.). </p><p>A total of 47 conflict events were identified in 21 of the 30 drama texts. The construction of the beginning of the three most significant types of conflict sequences found within 45 of the 47 events, totalling 111 sequences, is analysed in detail. The three sequence types concern differences in opinion (disagreement sequences), accusations (complaint sequences) and directives (rejection sequences).</p><p>One result of the study is that complaint sequences are shown to be by far the most common conflict pattern in the data. Another result is that few differences are found regarding the construction of the sequences over three centuries. For the most part, it is the same sort of moves that are frequent no matter which period the data stem from. One conclusion is therefore that the conflict patterns in drama dialogue appear to be relatively stable over time.</p><p>The study also deals with the dramatic functions of the conflict patterns (the events, sequence types or moves). Two functions are discussed, namely plot development and characterisation. While all conflict can further the process of characterisation, for example by showing the negotiation of differences in power between the characters, less than half of the events further the plot by having an effect on the disputants or other characters in the drama.</p>

Thesis (Ph.D. (Education))--North-West University, Vaal Triangle Campus, 2007.

The alpha-2 adrenergic receptor (α2-AR) subfamily includes three different subtypes, α2A-, α2B- and α2C-AR, all believed to exert their function through heterotrimeric Gi/o-proteins. The present study was undertaken in order to investigate subtype differences in terms of cellular response and to explore other potential signalling pathways of α2-ARs. Evidence is provided for a strong Gs-protein coupling capability of the α2B-AR, leading to stimulation of adenylyl cyclase (AC). The difference between the α2A- and α2B-AR subtypes, in this respect, was shown to be due to differences in the second intracellular loops of the receptor proteins. Substitution of the second loop in α2A-AR with the corresponding domain of α2B-AR enrolled the chimeric α2A/α2B receptor with functional α2B-AR properties. Dual Gi and Gs coupling can have different consequences for AC output. Using coexpression of receptors and G-proteins, it was shown that the ultimate cellular response of α2B-AR activation is largely dependent on the ratio of Gi- to Gs-protein amounts in the cell. Also Gi- and Go-proteins appear to have different regulatory influences on AC. Heterologous expression of AC2 together with Gi or Go and the α2A-AR resulted in receptor-mediated inhibition of protein kinase C-stimulated AC2 activity through Go, whereas activation of Gi potentiated the activity. α2-ARs mobilize Ca2+ in response to agonists in some cell types. This response was shown to depend on tonic purinergic receptor activity in transfected CHO cells. Elimination of the tonic receptor activity almost completely inhibited the Ca2+ response of α2-ARs. In conclusion, α2-ARs can couple to multiple G-proteins, including Gi, Go and Gs. The cellular response to α2-AR activation depends on which receptor subtype is expressed, which cellular signalling constituents are engaged (G-proteins and effectors), and the signalling status of the effectors (dormant or primed).

This thesis deals with interactional patterns in verbal disputes as portrayed in the written dialogue of Swedish drama over three centuries. The overarching aim is to contribute to research into conflict talk in Swedish dialogue, but also to contribute to historical pragmatics and linguistic stylistics. The teoretical and methodological framework combines elements from conversation analysis and theories of communicative events (activity types). A corpus of 30 drama texts, written during the 18th century, the late 19th century, and the late 20th century, was examined for examples of conflict events that are lexically marked as such in the texts (by words such as argument, dispute, quarrel etc.). A total of 47 conflict events were identified in 21 of the 30 drama texts. The construction of the beginning of the three most significant types of conflict sequences found within 45 of the 47 events, totalling 111 sequences, is analysed in detail. The three sequence types concern differences in opinion (disagreement sequences), accusations (complaint sequences) and directives (rejection sequences). One result of the study is that complaint sequences are shown to be by far the most common conflict pattern in the data. Another result is that few differences are found regarding the construction of the sequences over three centuries. For the most part, it is the same sort of moves that are frequent no matter which period the data stem from. One conclusion is therefore that the conflict patterns in drama dialogue appear to be relatively stable over time. The study also deals with the dramatic functions of the conflict patterns (the events, sequence types or moves). Two functions are discussed, namely plot development and characterisation. While all conflict can further the process of characterisation, for example by showing the negotiation of differences in power between the characters, less than half of the events further the plot by having an effect on the disputants or other characters in the drama.

The present dissertation is concerned with the social organization of emotions in talk-in-interaction. Conversation analytic procedures were used to uncover the practices through which participants in social interaction convey, understand, enact, and utilize emotions that are made relevant to the interaction. The central aim is to describe such practices and the contexts in which they are deployed, and to link emotions to the social actions that they perform or contribute to performing within situated activities. Conversation analytic work has generally not addressed emotions explicitly for reasons discussed in the dissertation, and a second aim was therefore to test the applicability of conversation analysis to emotion research, to theoretically bring together separate fields of inquiry, and to discuss advantages and limitations of a talk-in-interactional approach to emotions. Furthermore, the analytic approach to emotions is restricted to displays and orientations that are made relevant by participants themselves. Data consists of video recordings of six graduate school seminars at a large university in the United States, as well as interviews with all 22 participants. From the analyses, three themes emerged; "frustration", "embarrassment", and "enjoyment", and within each, an assortment of practices for doing emotions were found. Frustration was primarily located in the context of violations of activity-specific turn-taking norms. Embarrassment was found to do multiple interactional work; for example, in contexts of repair, teasing, and culturally delicate matters. Enjoyment was found to be collaboratively pursued between and within institutional activities; for example, through reported speech dramatizations, utilization of activity-transitional environments, and playful 'mock' emotions. Timing of gaze aversion, laughter, and gestures were also found to be key to the display and perception of emotions. The findings indicate that emotion displays can be viewed as transforming a situated action, opening up alternative trajectories for a sequences-in-progress, and also function as actions in themselves. Furthermore, it was concluded that conversation analysis is indeed a fruitful empirical route for understanding emotions and their role in social interaction.

Hur påverkar strukturella förutsättningar kvinnors företagande? Vad händer när kvinnor som potentiella företagare ställs mot omgivande strukturer och hur kan ett sådant möte bidra till att bättre förstå kvinnors förutsättningar som företagare? Detta utgör de huvudsakliga frågeställningarna i den här avhandlingen. Utgångspunkten för den kvalitativa studie som genomförs tas i en regional strukturomvandling som påverkar kvinnornas lokala arbetsmarknad och leder till att en politisk satsning på kvinnors företagande i form av en starta-eget kurs initieras. Primär målgrupp för kursen är kvinnor med ett yrkesförflutet inom vård och omsorg. En politisk ambition att ta dessa kvinnor och deras kompetens till vara uttalas i kommunala handlingsprogram som även signalerar en önskan att arbeta i partnerskap med kvinnor som vill bli företagare. Genom att över tid följa ett antal kvinnor som deltar i kursen blottläggs deras upplevelser av satsningen samt av att omsätta den uttalade politiken till praktik. Teoretiskt argumenteras för vikten av att förstå kvinnors företagande i relation till omgivningen och strukturella förutsättningar. Genusteori, teorier om kvinnor och arbete, den politiska omgivningen, prat som legitimerande handling samt makt är perspektiv som anläggs och teorier om företagande diskuteras. Ståndpunkten är att när kvinnor förhåller sig till företagande görs detta på en rad premisser så som könssegregeringen som följer med kvinnorna ut på arbetsmarknaden där företagande utgör en del, politiskt prat som signalerar ambitioner och målsättningar, det större sociala systemets inneboende makt där det egna handlingsutrymmet påverkas av graden av beroende i förhållande till andra aktörer med mera. Sammantaget påverkar detta hur kvinnorna upplever sitt handlingsutrymme. Det argumenteras för att normer och värderingar i det större systemet ofta är subtila men icke desto mindre skapande. Mannen som norm för liv, arbete, företagande och företagare problematiseras då denna norm placerar kvinnan i motsatsställning. Det subtila är svårt att bemöta och förändra, kvinnornas individuella val är synliga i betydligt större utsträckning än bakomliggande, strukturella normer och värderingar som påverkar och styr dessa val. Den empiriska studien visar att flera kvinnor finner det svårt att relatera till rollen som företagare och att satsningen på företagande relateras till rådande familjesituation. Studien visar även att det kan vara kostsamt att bryta mot normer och föreställningar och att tänja på osynliga gränser. Tydligt framträder ett upplevt, starkt politiskt motstånd mot nya verksamhetsformer, verksamhetsområden och liknande. Det visar sig främst vara kvinnor som försöker starta verksamheter relaterade till vård och omsorg som upplever detta motstånd. Analysen visar en av kvinnorna upplevd diskrepans mellan politikers prat och möjligheterna att omsätta detta prat i handling genom att starta företag. En bild av en kommunal satsning där politiskt prat inte i alla delar följs upp i politisk handling växer fram. Den politiska viljan att ta ideologiska risker diskuteras, så även kvinnornas medskapande av den situation som uppstår. Främst visar analysen på vikten av att erkänna både individers och strukturers del i det sociala skapandet som ger förutsättningarna för kvinnors företagande samt vikten av att betrakta prat och handling ur ett legitimitetsskapande perspektiv för att förstå det sociala spelets bakomliggande syften. Ett förhållningssätt baserat på samförstånd och samarbete snarare än motsättning mellan parterna förordas för att skapa ett konstruktivt klimat och goda strukturella förutsättningar. Ett sådant klimat kan inverka positivt på en regions fortlevnad såväl som på kvinnors sysselsättning. En grundläggande slutsats är att det är viktigt att erkänna strukturernas vikt och påverkan på individers val för att förstå förutsättningarna för kvinnors företagande och kvinnors förutsättningar som företagare. Enkelt vore att argumentera för att kvinnor har ”fria” val och därmed lägga ansvar på kvinnorna som individer att skapa förändring, här genom att bli företagare. Genom att placera företagande i en vidare kontext påvisas att kvinnors så kallade ”fria” val är strukturellt villkorade. / Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2005

This thesis explores young people's interaction with different individuals through a variety of media. Three girls and three boys aged 16–18, from an urban school, a rural school and a suburban school, were each observed for a week, at school, at home and during leisure activities. The data analysed consist of field notes, video and audio recordings, and texts written by the participants. The aim of the study is to investigate how young people’s use of language varies in relation to different contexts. Questions are asked about what activities they participate in, what media they use and how they use them, and how they express themselves orally and in writing in different contexts and through different media. The study is based in sociolinguistic theory and activity type theory. Data were collected using ethnographical methods, and analytical tools were drawn from a broadly defined field of discourse analysis. The investigation sheds light on the relationship between what young people are doing socially in any given situation and how they interact. Variation in linguistic styles is made visible by a study of the same individuals involved in different communicative activities. Young people are shown to be a heterogeneous group who engage in different sets of activities. The study questions prevailing definitions and categorisations of adolescents’ linguistic styles and use of electronic media. The outcome is a complex description of everyday interaction, which is found to be shaped by the frames for communicative activities, the technical characteristics of the media employed, and individual factors. In conversational turns, Internet chat messages and text messages, young people select resources from their individual linguistic repertoires in order to achieve specific goals or construct particular roles through their interaction.

Det finns en föreställning om att organisationer kan styras av texter. Denna föreställning ligger till grund för hur organisationer i allmänhet styrs, och har fått särskilt stort genomslag i den offentliga sektorn. Polisorganisationen är inget undantag, utan ett bra exempel på en offentlig organisation som är tänkt att styras av texter. Polisers arbete skall styras av särskilt många texter, till exempel lagar, regleringsbrev, verksamhetsplaner och handlingsplaner. En orsak till det är att polisarbete bland annat handlar om att hantera samhällets legitimerade användning av våld. Polisarbetets vardagliga praktik handlar emellertid om att hantera fler krav än de som uttrycks i texter. Förutom i texter ställs krav på polisarbetet också av chefer, poliser och medborgare. Med utgångspunkt i det vardagliga polisarbetet diskuteras i den här avhandlingen hur poliser hanterar många - och ofta motstridiga - krav uttryckta av många kravställare. I avhandlingen argumenteras för att polisarbetet normeras - det vill säga normer som styr den dagliga praktiken formas - i det vardagliga småpratet mellan poliser. I det småpratet undersöks handlingsutrymme och sanktioner kopplade till olika krav och det bestäms hur poliser bör förhålla sig till krav och kravställare. Att polispraktiken normeras i det vardagliga småpratet mellan poliser utmanar den klassiska bilden av hierarkier - där textproducenter med hjälp av texter och chefer antas normera polisarbetet. / Diss. Stockholm : Handelshögsk.

Medarbetarsamtal är en form av samtal på individnivå. Samtal kan vara en viktig arbetsform även för hälsopedagoger som arbetar med människor på individnivå. Att veta hur pedagogiken kan användas i samtal för att påverka individer blir därmed en stor tillgång. Undersökningen syftar till att ta reda på om och i sådana fall hur pedagogiska ledare använder sig av pedagogik i medarbetarsamtal. Uppsatsen bygger på en kvalitativ ansats och den metod som har använts är intervju. Fyra intervjuer har genomförts med en urvalsgrupp bestående av personer med pedagogisk högskoleutbildning och som arbetar som ledare på en pedagogisk arena. Resultatet visade att medarbetarsamtalen till stor del är baserade på utveckling och utvecklingsinriktat lärande. Reflektion ses som det viktigaste verktyget man som pedagog har i samtal som syftar till utveckling hos en annan individ. Reflektionen kan leda till förståelse och därmed utveckling som kan leda till ytterligare reflektion och vidare utveckling. De tre begreppen reflektion, förståelse och utveckling utgör tillsammans en form av helhet.

Traditionally, research about young children has been shaped by developmental approaches which persist in framing them as incomplete adults. This dissertation proffers a relatively new image of childhood that celebrates the possibilities inherent in childrens multiple ways of knowing. It is drawn from a 2006 study of the playful social language of, and interviews with, grade one children attending an urban Canadian school.<p/> Two questions drive this inquiry: a) What is the significance of childrens social language in a primary classroom? b) What is the role of play within childrens social language and within their culture? To maintain a sense of children as collaborators in research and to bring childrens talk into mainstream education discourse, Bakhtinian concepts of dialogicity and responsivity are foregrounded.<p/> The dissertation begins with a literature review that relates extant theory, research, and praxis to the study of language, discourse, and play. Then, participants perceptions of play, as articulated in the interviews, are presented. Because the study focuses upon childrens ability to make sense of their lived experience, their perceptions of play guide subsequent interpretations. Theory is reconsidered, and interpretative analysis is presented as dialogic response to the childrens ways of knowing, as points of contact between texts, as dialogue. Vignettes, drawn from videotapes of the participants social language in class, provide concrete examples of the role of play within the childrens local culture. Three key ideas emerge: children are able, dialogic interpreters of their lived experience and research participants in their own right; play discourse is agentive behaviour; and agentive play discourse is childrens response to problematic life experiences, for example, the worlds gendered texts.<p/> This study illustrates how childrens playful social talk places an imaginative distance between them and entrenched assumptions about what counts as knowledge. And, it challenges readers to distance themselves from the way things are, to redefine what is considered to be legitimate classroom conversation, and to reconsider how, together, children discursively make meaning and imagine themselves as social actors.<p/>