Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka om den fysiska prestationsförmågan förändrades vid ökad träningsintensitet i form av intervallträning hos kvinnliga elitfotbollsspelare. Frågeställningarna var följande: (1) Vilken effekt har en ökad träningsintensitet i kombination med en minskad träningsmängd på uthålligheten? (2) Vilken effekt har en ökad träningsintensitet i kombination med en minskad träningsmängd på snabbheten? (3) Är det möjligt genom en ökad träningsintensitet i kombination med minskad träningsmängd att förbättra uthålligheten och snabbheten även i slutet av säsongen? Metod En kvantitativ analys av testresultaten före och efter interventionsperioden genomfördes på spelare ur två damfotbollslag (testgrupp: n=18, 23,3±8 år och kontrollgrupp: n=12, 21,5±5,5 år) aktiva på elitnivå. Testerna som genomfördes var ett Yo-Yo IR1 test, VO2max-löpbandstest, 10- och 30 m sprint samt ett agility-test. Pre- och post-testet genomfördes med åtta veckors mellanrum där testgruppen hade en interventionsperiod medan kontrollgruppen fortsatte med den ordinarie träningen. Testgruppens 8-veckors interventionsperiod bestod av vanlig träning med tillägg av snabbhetsuthålligheslöpningar (30 m sprint med tre min aktiv vila) två gånger i veckan samt intervallspel á två min med en minuts vila, även detta två gånger i veckan. Testgruppens träningstid skulle minska med 15 min per träning jämfört med tiden innan interventionsperioden vilket kontrollerades med hjälp av mätning av hjärtfrekvensen hos varje enskild individ. Resultat För testgruppen skedde en minskning av träningstiden under interventionsperioden med fem min per träning medan ingen större förändring av intensiteten kunde utläsas. Varken VO2 max, Yo-Yo IR1, 10 m sprint eller agility visade någon signifikant skillnad på testresultaten före och efter interventionsperioden för testgruppen. På 30 m sprint hade testgruppen förbättrat sitt resultat från 4,75 s till 4,70 s (p<0,05). För kontrollgruppen fanns det ingen signifikant skillnad på pre- och posttestet i något av de genomförda testerna. Slutsats Då träningstiden inte minskade med de tilltänkta 15 min och resultaten inte visade någon signifikant skillnad med undantag från 30 m sprint kan inga slutsatser dras mellan minskad träningsmängd i kombination med ökad träningsintensitet och förändrad uthållighet/snabbhet.

Syftet med denna enkätstudie var att undersöka prevalensen av muskuloskeletal värk och smärta hos datoranvändare, ta reda på hur många timmar de ägnat sig åt fysisk aktivitet, och träning varje vecka den senaste månaden samt att ta reda på om det förelåg någon association mellan upplevd värk och träning. Ytterligare ett syfte var att ta reda på om individerna vidtagit några åtgärder för att lindra värk eller för att förhindra att värk uppstår. 70 enkäter skickades ut via google docs och den besvarades av 47 stycken varav 25 var kvinnor (53 %) och 22 var män (47 %). Resultatet visade att totalt 27 respondenter (57 %) rapporterade att de upplevt värk eller smärta den senaste månaden varav 18 var kvinnor (72 %) och 9 var män (41 %). Alla respondenter hade varit fysiskt aktiva och nästan alla hade motionerat den senaste månaden. Antalet timmar varierade och olika jämförelser gjordes beroende på hur många timmar de varit fysiskt aktiva och motionerat. Resultatet visade att värk och träning hade följande samband med varandra: Det var en större andel som rapporterade att de upplevt värk av dem som motionerade mindre än fyra timmar per vecka än dem som motionerade i fyra timmar eller mer per vecka. Det var också en högre andel som upplevde värk av dem som inte utfört någon intensiv träning i jämförelse med dem som utfört intensiv träning. 25 individer (53 %) hade vidtagit en eller flera åtgärder för att minska eller lindra besvär i nacke, skuldror eller axlar. De vanligaste åtgärderna var att ändra arbetsställning och att ta medicin. Slutsatsen för denna studie är att det tycks finnas en relation mellan träning och upplevd värk.

Stressrelaterad ohälsa har ökat kraftigt i många länder över hela världen, och är en av de vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivningar. Det finns många faktorer som påverkat denna ökning, och en stor bidragande orsak är ökade krav i både arbetslivet och privatlivet. Vid stressrelaterad ohälsa används bland annat mental träning som behandlingsmetod, då studier visar att mental träning kan främja den psykiska hälsan och motverka stress. Syftet med denna studie var att undersöka upplevelsen av mental träning som behandlingsmetod hos en grupp personer med stressrelaterad ohälsa. En frågeställning var även vilka bakomliggande orsaker till stressrelaterad ohälsa som intervjupersonerna beskriver. Utifrån studiens syfte valdes kvalitativ metod och kvalitativa intervjuer. I undersökningen deltog tre kvinnor och en man, som deltagit i en rehabiliteringskurs på en företagshälsovård i Värmland. Kriterierna för undersökningen var att personerna hade någon form av stressrelaterad ohälsa, och att de varit med i rehabiliteringskursen i minst 4-5 veckor. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Analysen resulterade i tre kategorier: Stressorer, Kroppsligt och emotionellt utmattad och Tankens kraft. Resultatet visade att mental träning upplevs som en mycket bra behandlingsmetod för stressrelaterad ohälsa, och att förändringen av tankesätt har varit den viktigaste delen i intervjupersonernas tillfrisknande. De bakomliggande orsakerna till stressrelaterad ohälsa som framgick i resultatet var arbetsrelaterad stress, inre prestationskrav, tidsbrist, krav från omgivningen och brist på bekräftelse i barndomen. Slutsatsen av studien är att intervjupersonerna upplever att det går att tänka sig frisk från stressrelaterade sjukdomar.

Syftet med detta arbete har varit att ta reda på hur arbetet kring social träning ser ut i några fritidshem. Vilka arbetsmetoder och arbetssätt har de i verksamheterna? Jag syftar också till att genom detta arbete utveckla mig själv som fritidspedagog inom detta område då den sociala träningen påverkar eleverna i deras framtid. Jag genomförde strukturerade intervjuer med kvalitativa svarsalternativ och enkätfrågor, pedagogerna valdes ut efter att de skulle ha en fritidspedagogutbildning. Resultatet av detta arbete är att jag har fått svar på hur det ser ut i några fritidshem angående den sociala träningen. Jag har fått veta vad pedagogerna anser att social träning är, de anser att det är viktigt och att det är en stor del av fritidshemmet. Informanterna menar att pedagogerna på ett fritidshem ska vara medvetna, rätt utbildade och ta sitt uppdrag på allvar. Slutsatserna av detta arbete är att fritidspedagogerna som jag har intervjuat har med den sociala träningen i sina verksamheter, med eller utan speciella metoder, och även om de inte är helt nöjda med hur allting ser ut idag är de positiva till att arbeta med social träning och vill förbättra sig. Jag har också fått fram att fritidspedagogernas tankar angående den sociala träningen i stor del överensstämmer med vad forskningen säger. För att ge ett exempel så tycker alla informanter som jag har intervjuat att den sociala träningen på fritidshemmet är viktig och Birgitta Kimber (2007, s 5) skriver ”Att kunna skapa och bevara relationer är något av det viktigaste vi kan lära oss för att få ett fullödigt liv”.

Syftet med denna uppsats avsåg att analysera och göra en fördjupning i hur bloggare konstruerar sin identitet på träningsbloggar i Sverige samt hur de väljer att framställa sina kroppar. Frågeställningarna har utgått från att undersöka hur bloggskribenterna väljer att konstruera sin identitet samt om det föreligger skillnader respektive likheter i mäns och kvinnors konstruktioner. Tidigare forskning representerar teman som innefattar att blogga om hälsa vs skönhet, över/underordning samt media vs skapandet av den ideala kroppen. Metoden som användes var diskursanalys med inriktning diskursiv psykologi och textanalys. Det empiriska materialet baseras på träningsbloggar som drivs av dagligt aktiva bloggskribenter. Dessa bloggtexter har analyserats utifrån socialkonstruktionism samt Robert Connells teori om konstruktionism. Uppsatsen avslutas med en diskussion kring om frågeställningarna blivit besvarade och vad resultatet visade.

Sammanfattning Regelbunden fysisk aktivitet har stora fördelar för hälsa och välbefinnande och kan förebygga skador och sjukdomar. Hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck, osteoporos, typ 2 diabetes och fetma är exempel på sjukdomar som blir allt vanligare idag. Fysisk aktivitet minskar risken för dessa. Kondition, styrka och rörlighet spelar alla olika roller i hälsa, välbefinnande och idrottslig prestationsförmåga. Det är viktigt att utveckla ett allsidigt träningsprogram som inkluderar alla komponenter. I dagens stressade samhälle prioriterar inte alla sin hälsa och träning kan vara något som blir åsidosatt.   Syftet med studien var att undersöka effekterna av att kombinera kondition, styrka och rörlighet i ett och samma träningspass. Anledningen var att författarna ville utforma ett allsidigt träningspass. Åtta kvinnor i åldrarna 18-35 deltog i studien som pågick under åtta veckor. De tränade två gånger i veckan och passet innebar alternering mellan styrka och kondition, rörlighetsövningar genomfördes i början och slutet av passet. Tester i kondition, styrka och rörlighet utfördes innan och efter träningsperioden för att se vilka effekterna blev. Resultaten tyder på att det kan vara effektivt att kombinera kondition och styrka i samma träningspass, då alla de testerna visade signifikans (p < 0,05). Rörlighetstesterna visade ingen signifikans (p > 0,05) vilket tyder på att rörlighetsträningen borde utföras mer för att få nämnvärd effekt. / Abstract Regular physical activity has great benefits for health and well-being and can prevent injuries and diseases. Cardiovascular diseases, high blood pressure, osteoporoses, type 2 diabetes and obesity are all examples of common diseases which physical activity can reduce the risk of. Endurance, strength and flexibility training have all different parts in health, well-being and sports performance capacity. It is important to develop a training program that includes all components. Far from everyone prioritize their health and training in todays stressed society. The purpose of this study was to investigate the effects of combining endurance, strength and flexibility training in one program. The authors wanted to design an all-round training program. Eight women in the ages 18-35 participated in the study that lasted for eight weeks. They performed the training sessions twice every week and the training program included endurance alternated with strength training. Flexibility training were placed first and last in every session. Endurance, strength and flexibility tests were performed before and after the training period to determine the effects. The results showed significance (p < 0,05) in the endurance and strength tests, which indicate that it can be effective to combine endurance and strength training in one training program. The flexibility tests did not show any significance (p > 0,05) and by that it can be assumed that flexibility training should have been done more, to get a greater effect.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever i årskurs sju och åtta, på en specifikt utvald sex till nio skola i Mellansverige, ser på begreppet hälsa. Vilka kunskaper de har om kost och fysisk aktivitets inverkan på hälsan samt om det finns någon skillnad i kunskaper inom dessa områden mellan elever som går i idrottsprofilerade klasser samt elever i klasser med annan profilering. För att undersöka detta görs dels en intervjuundersökning av 16 elever samt en enkätundersökning vilken 163 elever deltog i. På skolan finns det sex klasser inom varje årskurs varav tre av dem har idrottsprofilering, medan de övriga tre har en profilering som inte har med idrott att göra. Av dessa sammanlagt 12 klasser i årskurs sju och åtta, deltog åtta av dem i enkätundersökningen. Ur dessa klasser valdes sedan en kille och en tjej ut, genom slumpmässigt urval, till att delta i intervjuundersökningen. Genom studien fann jag att en majoritet av eleverna kopplade hälsa till kost och fysisk aktivitet, medan faktorer som har med den psykiska och sociala hälsan kom i andra och tredjehand. De var få av de elever som deltog i studien som nämnde alla de tre faktorer som WHO inkluderar i sin tolkning av begreppet hälsa, vilka är de som nämns tidigare, det vill säga ”/…/fysisk, psykiskt och socialt välbefinnande” (Quennerstedt, 2006, s.45). Då det gäller elevernas kunskap om kost och fysisk aktivitet och dess inverkan på hälsan, visar studien att eleverna besitter ytliga kunskaper inom dessa områden. De har till exempel svårt att förklara positiva effekter av fysisk aktivitet och fysisk träning på djupet utan ger svar som till exempel ”man mår bra”. Elevernas syn på kost och fysisk aktivitets inverkan på hälsan visade sig inte skilja så mycket mellan de olika profilerna. Däremot kunde vissa mindre skillnader urskiljas, till exempel så visar studien att elever i idrottsprofilerade klasser ser på fysisk aktivitet ur ett psykiskt perspektiv i högre grad än elever i klasser med andra profileringar.

När ska man egentligen börja med styrketräning för barn och ungdomar? Många ställer sig denna fråga, men kan inte svara på den. I denna kvantitativa enkätstudie undersöker vi hur det står till med kunskaperna om styrketräning för barn och ungdomar hos handbollstränarna i Småland-Blekinge Handbollsförbund. Går det att urskilja några likheter eller skillnader i kunskaperna om styrketräning i förhållande till tränarnas utbildningsnivå? Resultatet visar att det finns en viss skillnad mellan de utbildade tränarna och de tränare som saknar en formell tränarutbildning från Svenska Handbollsförbundet. De tränare utan utbildning har sämre kunskaper inom området än de tränare som har genomgått någon av de stegutbildningar som finns. Kunskaperna är dock generellt sett goda hos tränarna, men den största delen av dem efterfrågar ytterligare kunskaper och ett större avsnitt träningslära under tränarutbildningarna som genomförs. De tränare som gått de högre stegutbildningarna är i större grad nöjda med de kunskaper de har jämfört med de tränare som genomgått de lägre stegen. Studiens resultat visar i likhet med ”Idrotten Vill” från RF, att det är viktigt att ledare inom barnidrotten har grundläggande kunskaper om barns fysiska, psykiska och sociala utveckling. Enligt vår studie visar det sig att tränarna som har deltagit i studien har goda kunskaper om, i varje fall om den fysiska utvecklingen.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att genom en systematisk litteraturstudie undersöka hur prepubertala barn rekommenderas att styrketräna och hur detta motiveras. 1. Vilken träningsmodell ger enligt de genomgångna studierna störst styrkeutveckling hos barn? 2. Skiljer sig de rekommenderade styrketräningsmodellerna åt för pojkar resp. flickor? 3. Hur argumenterar forskarna kring sina slutsatser? Metod Metoden som valts är en systematisk litteraturstudie av styrketräningsstudier. Urvalet av litteratur har baserats på sökmotorerna PubMed och Sportdiscus. Därtill har vi genomfört en textanalys, en så kallad argumentationsanalys för att synliggöra hur forskarna motiverar sina slutsatser. Urvalet av studier baseras på studier gjorda på friska barn i åldrarna 6-13 år, barn vilka ännu ej kommit in i puberteten. Vi har valt bort studier där barn med något funktionshinder deltagit. Resultat Enligt artiklarna rekommenderas barn i åldrarna 6-13 år att utöva isotonisk styrketräning (dynamisk, med samma spänning i muskeln, både koncentriskt och excentriskt), kontrollerad rörelse både koncentriskt och excentriskt, styrketräning 2-3 ggr per vecka, 10-15 repetitioner x 3-5 set.  Samtliga studier rekommenderar att styrketräningen påbörjas med mycket lätt belastning så att rätt teknik lärs in, för att sedan öka belastningen successivt. I enlighet med genomgångna studier är styrkeökningen mellan 10-50 % efter 8-12 veckors genomförd isotonisk styrketräning 2-3 pass per vecka, 40-60 min per pass. Inga negativa effekter konstateras i de genomgånga studierna. Ej heller någon skillnad i rekommendationer för pojkar och flickor. Slutsats Styrketräning för barn är skadeförebyggande samt en säker och effektiv träningsform enligt de artikelförfattare som ligger till grund för vår undersökning. Enligt de studier vi undersökte så argumenteras det för att variera styrketräningsprogrammet och att eftersträva allsidig och balanserad träning för barnet. Inga tydliga skillnader av träningseffekten uppkom för pojkar respektive flickor. Det argumenteras också för att använda övningar som även utvecklar barnets balans, koordination och kondition. Vid styrketräning med barn är det av stor vikt att en utbildad idrottslärare eller tränare övervakar och instruerar styrketräningsövningarna, så att inget barn lyfter för tunga vikter och/eller använder felaktig teknik. / Abstract Aim The aim of the study was to investigate through a literature study how children (6-13 years old) are recommended to exercise resistance training and how this is motivated and argued by scientists and physiologists. Special interest was put to present what kind of resistance training that results the most strength increase. Method The method is a systematic literature study of resistance training studies that has been published at PubMed and Sportdiscus. Our theory is argumentation analysis to critically examine the resistance training studies on a deeper level. In the studies that we have selected healthy prepubertal children (6-13 years old) participated. Studies in which children with disabilities participated were excluded. Results According to the articles that we have reviewed children (6-13 years old) are recommended to perform isotonic resistance training. The motion has to be controlled both in the concentric and excentric phase. The children are recommended to perform isotonic resistance training 2-3 times a week, 10-15 repetitions x 3-5 set. Initially focus on the techniques in the motion with easy load, and then gradually increase the load (weights). The strength increase is 10-50 % after 8-12 weeks of isotonic resistance training 2-3 times a week, 40-60 minutes per session. Conclusions Resistance training for children is a safe and effective way of exercise according to the article writers in our survey. The conclusions are as follows; vary the resistance training program and seek all-round and balanced training for the child. Perform exercises that develop the child´s balance, coordination and conditioning. No clear differences in training effect were discovered between boys and girls. When you instruct resistance training for children it is very important that a qualified PE teacher or coach monitors and instructs the exercises, to avoid children to lift too heavy weights or use improper technique.

Syftet med denna studie var att belysa hur pedagoger i de tidiga skolåren uppfattar motorikens betydelse för elevernas lärande, samt vilka konsekvenser motoriksvårigheter kan få för eleven i lärandet. Vi vill också med detta arbete belysa hur pedagoger i de tidiga åren uppfattar systematisk motorisk träning samt vad den kan bidra med för elever med motoriska svårigheter. Genom intervjuer med pedagogerna har vi fått deras uppfattning om motorikens betydelse vid lärandet. Pedagogerna lägger stor vikt vid barnets/elevens motoriska utveckling och att det har betydelse för lärandet. Vårt resultat visar att pedagogerna är medvetna om de motoriska förutsättningarna för att eleverna ska kunna fungera i skolan. Vi har dock i undersökningen sett att pedagogerna skiljer på teoretiska och praktiska ämnen och att det är få pedagoger som använder sig av motoriska övningar vid lärande.