Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån Campinha-Bacotes IAPCC beskriva hur den kulturella kunskapen och den kulturella kompetensen ser ut bland sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor. Samt att granska artiklarnas kvalitet utifrån de metodologiska aspekterna urval och bortfall. Metod: Studien har en beskrivande design och baseras på totalt elva artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: I denna litteraturstudie framkom det att den kulturella kunskapen var lägre hos sjuksköterskestudenter än hos sjuksköterskor. Kulturell medvetenhet återfanns i högre grad hos sjuksköterskestudenter medan det visade sig att sjuksköterskor var mer kulturellt kompetenta. Resultatet visar på att sjuksköterskestudenter utvecklade sin kulturella kunskap över tid, vilket understryker vikten av undervisning och utbildning inom transkulturell omvårdnad. Med stärkt kulturell kompetens medföljer en god omvårdnad där patienter ses som en unik individ och därmed erhåller en trygg och säker vård. Den kulturella kompetensen är en ständigt pågående process där sjuksköterskan måste få kontinuerlig utbildning för att bibehålla den kulturella kompetensen. Slutsats: Författarna till denna litteraturstudie anser att det krävs mer undervisning och utbildning inom den transkulturella omvårdnaden. Den ska etableras tidigt under sjuksköterskeutbildningen men även i den kliniska verksamheten för att sjuksköterskeprofessionen ska kunna bidra till en högkvalitativ vård.

Introduktion: En alltmer globaliserad värld där personer som immigrerat och personer från minoritetsgrupper generellt sett har en sämre hälsa än övriga befolkningen, ställer nya krav på sjuksköterskan. Syfte: Att identifiera patienters behov och önskemål i den transkulturella omvårdnaden Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar. Resultat: Patienter inom den transkulturella omvårdnaden lyfte behov och önskemål i kommunikationen, bemötandet och strukturen. De behov och önskemål patienter har relaterat till kommunikation är knutna till information, språkligt stöd och stöd i samtalet med vårdpersonalen. Strukturen berör tillgängligheten till vården. Behov och önskemål relaterade till kommunikation och struktur är starkt kopplade till migrationserfarenheter, att tillhöra en minoritetsgrupp i ett samhälle och språkliga barriärer. Uttryckta behov och önskemål av hur man som patient vill bli bemött av sin vårdpersonal skiljde sig åt och framstod mer knutna till individen än gruppen. Konklusion: Patienter inom transkulturell omvårdnad har behov och önskemål som grundas i migration och språkliga barriärer. Patientens behov och önskemål kring, hur de vill bli bemötta och synen på vilken kompetens sjuksköterskan de möter bör ha, tenderar att vara individuella. Att arbeta inom den transkulturella omvårdnaden kräver att man arbetar utifrån att varje person är unik.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser av kommunikation och kulturella yttranden mellan personer från olika kulturer samt att granska de valda artiklarnas urvalsmetod och bortfall. Metod: Föreliggande litteraturstudie har en deskriptiv design. Tio artiklar med kvalitativ ansats inkluderades. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde kommunikationssvårigheter mellan personer från olika kulturer vilket kändes utmanande och frustrerande. För att underlätta kommunikationssvårigheterna utvecklade sjuksköterskorna sina egna strategier samt tog hjälp av tolk, flerspråkig vårdpersonal och anhöriga. Sjuksköterskorna upplevde svårigheter kring kulturella yttranden som bestod bland annat av att många besökte patienten samt att rutiner och besökstider inte respekterades. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att de saknade kulturell kunskap, förståelse och utbildning. Genom att etablera undervisning om transkulturell omvårdnad på sjuksköterskeprogrammet skulle kunna leda till att nyexaminerade sjuksköterskor har bättre redskap att möta patienter från olika kulturer när de börjar arbeta. För redan kliniskt verksamma sjuksköterskor bör de olika verksamheterna förse personalen med utbildning. / Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of communication and cultural manifestations with people from different cultures and to review the selected articles sample and drop-outs.   Method: The present study has a descriptive design. Ten articles with qualitative approach were included. Findings: The results showed that nurses experienced communication difficulties with people from different cultures which was experienced as challenging and frustrating. To facilitate communication difficulties the nurses developed their own strategies and enlisted the help of an interpreter, bilingual healthcare professionals and relatives. The nurses experienced difficulties with cultural manifestations which included that many relatives visited the patient, and that routines and visiting hours were not respected. Conclusion: The nurses felt that they lacked in cultural knowledge, understanding and education. By establishing teaching of transcultural nursing in nursing programmes could lead to newly graduated nurses having better tools to meet patients from different cultures when they start working. Professional practising nurses should be provided with training.

Bakgrund: Begreppet transkulturell omvårdnad är flerdimensionellt samt komplext och innefattar flera begrepp. Kultur är något som är individuellt och då under ständig förändring. Därmed bör sjuksköterskan vara flexibel i transkulturella vårdmöten. Målet i mötet mellan sjuksköterska och patient är att skapa en vårdrelation som bidrar till en tillvaro där patienten kan känna trygghet och tillit till hälso- och sjukvården. Att kommunicera innebär att inta information samt att ge information. För sjuksköterskan och annan hälso- sjukvårdspersonal ger kommunikationen möjlighet till att utöva personcentrerad vård och på så sätt tillfredsställa enskilda individers behov. Att uppnå personcentrerad och säker vård innebär en större utmaning i de fall där ett gemensamt talande språk saknas. Madeleine Leininger används som teoretisk referensram då teorin fokuserar på transkulturell omvårdnad och hur sjuksköterskor bör bemöta patienter med annan kulturell bakgrund. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av det transkulturella vårdmötet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen gjordes utifrån inspiration av Granheim och Lundmans tolkning av Krippendorfs innehållsanalys. Resultat: Följande kategorier framkom i resultatet erfarenheter relaterade till skillnader på kulturella beteenden, erfarenheter relaterade till kommunikation samt hälso- och sjukvårdspersonals erfarenheter av bärande kunskap i transkulturella vårdmöten. Den utmaning i det transkulturella vårdmötet som beskrevs till största del var språkbarriärer. Detta mötte sjuksköterskorna med hjälp av olika strategier som tolk och verbal- och ickeverbal kommunikation. Vidare utmaningar var de oväntade beteenden som sjuksköterskorna uppfattade patienterna att ha. De oväntade beteendena grundar sig i kulturella skillnader. En kulturell kompetens underlättar för sjuksköterskan vid mötet av oväntade beteenden hos patienter med annan kulturell bakgrund. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde språkbarriärer som det största hindret i transkulturella vårdmöten. Utmaningar för sjuksköterskorna att förstå situationer beskrevs även där patienter uppvisade oväntade beteenden, vilket grundas i kulturella skillnader. Vidare utveckling och utbildning i kulturell kompetens kan innebära en större möjlighet till att möta dessa beskrivna oväntade beteenden. Vilket innebär en bättre personcentrerad omvårdnad för denna patientgrupp.

No description available.

Bakgrund Sverige har utvecklats till ett heterogent samhälle. Idag består 24 procent av befolkningen av personer med utländsk bakgrund. I vården ställs vi inför utmaningar när vi har svårt att förstå olika språk och annorlunda kulturella yttringar. Kulturkompetensen och den kulturella medvetenheten hos all vårdpersonal bör ökas så att vi kan erbjuda dessa personer en god vård på lika villkor. Sjuksköterskans ansvarsområde är omvårdnad och denne bör därför vidga sina kunskaper om transkulturell omvårdnad för att försäkra sig om att vårdteamet erbjuder den bästa vården som är möjlig, till alla patienter. Målet med transkulturell omvårdnad är att skapa en kulturanpassad omvårdnad som ökar patientsäkerheten och som ska minska skillnader på vården som patienter får. Syfte Syftet var att beskriva kulturkompetens i den transkulturella omvårdnaden. Metod En allmän litteraturöversikt med en systematisk ansats valdes, där 18 artiklar framkom. Tio artiklar var med kvalitativ design, sju var med kvantitativ design och en artikel var mixad metoddesign. En integrerad analys gjordes av dessa artiklar och de redovisades i en matristabell. Resultat Tre huvudfynd framkom, med åtta subkategorier. Den första kategorien som framkom var: kunskapen om kulturkompetens, med subkategorierna generella och specifika kunskaper, verbal och icke-verbal kommunikation, kulturell medvetenhet. Den andra kategorin som framkom var: betydelsen av kulturkompetens i den transkulturella omvårdnaden, med subkategorierna tillfredsställelse och patientsäkerhet. Den tredje kategorin som framkom var: vikten av utbildning inom kulturkompetens, med subkategorierna organisatorisk nivå, inom sjuksköterskeutbildningen, och individuell nivå. Slutsats Kulturell medvetenhet och kulturell kunskap handlar om att vara lyhörd för människors skillnader, och likheter, och anpassa vården därefter på bästa möjliga sätt. Kulturell medvetenhet och kulturell kunskap hos vårdpersonal bör höjas i takt med att samhället förändras, för att öka alla patienters välbefinnande, tillfredsställelse av vården och patientsäkerhet. Alla människor har rätt till hälsa och de resurser som krävs måste läggas på att utveckla området transkulturell omvårdnad hos vårdaktörer, högskolor och hos individer.

Bakgrund: Den ökande immigrationen bidrog till ett mångkulturellt samhälle där olika språk och kulturer möttes. För att överbrygga de språkbarriärer som uppstod kunde användning av tolk underlätta kommunikationen. Madeleine Leiningers omvårdnadsteori användes som teoretisk referensram då den fokuserade på transkulturell omvårdnad. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter från en annan kulturell bakgrund. Metod: Designen som användes var en litteraturöversikt som baserades på 14 vetenskapliga originalartiklar varav 13 var av kvalitativ design och en av kvantitativ design. Analysprocessen utgick från ett induktivt förhållningssätt. Resultat: Efter granskning kunde två huvudkategorier och fyra underkategorier identifieras. Sjuksköterskor upplevde att språkbarriärer var det största hindret för omvårdnaden. De hjälpmedel som användes för att överbrygga språkbarriärer upplevdes till stor del som problematiska av sjuksköterskor. Många sjuksköterskor upplevde att de saknade kunskap om olika kulturer. Diskussion: Upplevelserna av att kommunicera med patienter från en annan kulturell bakgrund kunde variera utifrån vårdkontexten. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde många hinder och problem i kommunikationen och med de hjälpmedel som fanns tillgängliga. Det krävs mer kunskap och utbildning inom transkulturell omvårdnad och användning av tolk i vårdsamtal. / <p>Godkännande datum: 2017-11-09</p>

Bakgrund: I takt med ett mer transkulturellt samhälle med patienter från olika kulturer, ställs högre krav på sjuksköterskan och sjuksköterskans kulturella kompetens. Syfte: Syftet var att belysa innebörden av sjuksköterskans kulturella kompetens. Metod: En litteraturöversikt genomfördes, med litteratursökningar via databaserna PubMed och CINAHL. Tretton vetenskapliga studier har granskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Det framgick att kulturell kompetens hos sjuksköterskan innebär att ha en empatisk och öppensinnad attityd med ett respektfullt, holistiskt förhållningssätt. Dessutom bör sjuksköterskan inneha en god självmedvetenhet och vara medveten om andra kulturer. Ökad kunskap om kulturer kan erhållas genom möten med andra kulturer eller utbildning. Diskussion: Kulturell kompetens och transkulturell omvårdnad handlade mycket om förståelse hos sjuksköterskan. Detta kan uppnås genom att reflektera över sin egen förmåga samt över de möten som sker med personer från olika kulturer. Slutsats: Fortsatt forskning krävs gällande hur sjuksköterskan erhåller och utvecklar den kulturella kompetensen på bästa vis. Denna kunskap kan vara av stor betydelse för sjuksköterskans arbete, både i dagens samhälle och i framtiden. / <p>Godkännande datum: 2017-03-20</p>

Bakgrund: Vid årsskiftet 2019 var antalet utrikes födda i Sverige över två miljoner. Invandringens kraftiga tillväxt gör att patienter med annan språktillhörighet blir allt vanligare inom hälso- och sjukvård. För att möjliggöra kommunikationen mellan sjuksköterska och patient vid språkliga barriärer krävs det att varje patient bemöts utifrån sin egen förutsättning. Kommunikationen är nyckeln för att sjuksköterskan och patienten ska förstå varandra och vid språkliga barriärer bör tolk anlitas för att bedriva god och säker vård. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter och strategier av att vårda patienter med annan språktillhörighet.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på tolv vårdvetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och Pubmed. Resultat: Den kvalitativa litteraturstudien resulterade i fyra huvudkategorier och nio subkategorier. Huvudkategorier var ”Konsekvenser av språkliga barriärer”, ”Att använda tolk”, ”Att finna egna strategier och verktyg” och ” Följder av språkliga barriärer”.  Slutsats:  Språk- och kulturella barriärer är ett hinder för ömsesidig förståelse i det vårande mötet. Strategier likt tolk, kroppsspråk, medkänsla, teknikutrustning och ord på patientens språk visar sig vara viktiga hjälpmedel vid språkliga barriärer. Sjuksköterskan erfar att språkliga barriärer trots sin negativa påverkan resulterade i en personlig utveckling och kulturell kompetens.

No description available.