Psychiatric compulsory care is a complex field. It could be argued that the first and foremost difficulty lies in challenging the autonomy of the patients. The care includes control and restrictions, while simultaneously seeking cooperation and improvement from the patient; creating a very difficult surrounding. Therefore, the aim of this study was to understand how inpatients handled the complex context within the psychiatric compulsory care. Our study was a document analysis, where we analyzed blogs written by current and former inpatients. We analyzed the data using Lazarus theory about how people cope with internal and external stress in difficult situations. Within the theory, a number of different strategies as to how people cope with these situations are described. We identified three main strategies to manage the compulsory care; acceptance, avoidance and making time pass. We also identified unique ways of managing the care; using humor, writing on the blog and viewing the care as separated from their “normal world”. To sum up the main conclusions, we found that coping seemed to be a constantly changing process including different strategies, both emotional and behavioral. Lastly, our study showed that the context a person is in matters; the patients handled the situation with the possibilities within the compulsory care, and also seemed to create their own ways to cope.

Bakgrund: Det finns i litteraturen inga självklara definitioner på vad en informell tvångsåtgärd är. En definition som nämns är en tvångsåtgärd som patienter får underkasta sig som inte är reglerad i lagstiftningen. Tidigare forskning menar även att det kan innebära hot om repressalier om patienterna inte medverkar till förutbestämda åtgärder, vilket en del deltagare menar är ett bra sätt för att få patienter att medverka till sin vård. Den litteraturgenomgång som genomförts visar att det finns få genomförda studier i ämnet informellt tvång. Syfte: Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskornas erfarenheter av informellt tvång. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ ansats. Materialet analyserades sedan med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisas utifrån fem kategorier med tillhörande underkategorier. Informellt tvång som maktutövning, Informellt tvång utifrån en vilja att hjälpa, Sjuksköterskornas erfarenheter av informellt tvång, En korrekt dokumentation av informellt tvång är centralt samt Erfarenhet av informellt tvång ger medvetenhet. Slutsats: Det finns inga riktigt tydliga skillnader mellan informellt och formellt tvång i praktiken. Patienter inom den akutpsykiatriska slutenvården utsätts för hot om tvång och de ställs inför ultimatum beträffande sin vård. Det finns inte heller några tydliga definitioner på vad informellt tvång är vilket behöver tydliggöras för att kunna ge en bättre förståelse för betydelsen av begreppet. / Background: In literature, there is not a singular definition of what an informal coercive action is. One of the definitions mentioned however is as follows: “ A informal coercive action is an coercive measure that patients may receive, one that is not regulated by law.” Earlier research also suggests that it can mean under the threat of reprisals should the patients not commit to the predetermined measures, which according to some participants is a good way to make the patients mediate to their care. The literary review done, shows that there are only a handful of studies concluded on the subject of informal coercion. Purpose: The purpose of this study is to examine nurses experience of informal coercion. Method: The study was accomplished through interviews with qualitative effort. The gathered material was then analysed with Graneheim´s and Lundman´s content analysis. Results: The outcome was then presented based on five categories with associated subcategories. Informal coercion as exercised power, Informal coercion based on a will to help, Nurses experiences of informal coercion, Documentation of informal coercion events and its importance and Experiencing informal coercion raises awareness. Conclusion: In practice, there are no evident differences between informal coercion. Patients in emergency psychiatric care are exposed to threats of coercion and put to ultimatums regarding their care. Neither are there any clear definitions of what informal coercion is, this needs to be clarified to achive a better understanding of what informal coercion is.

Syftet med denna uppsats är att granska de olika rekvisiten i 4§ LVM för att avgöra dess tillgodoseende av rättssäkerheten för den enskilde. Rättssäkerhetsbegreppet är centralt i en lag som denna då tvångsvård är ytterst ingripande i den enskildes integritet samt är obligatorisk att tillämpa. Rättssäkerhetsbegreppet är tvetydigt och svårt att ge en klar definition, i detta fall är dock förutsebarheten samt den rättsliga likheten av vikt för den enskilde. Det är även viktigt att handläggarens utrymme för skönsmässiga bedömningar samt godtycke är så liten som möjligt för att öka den rättsliga likheten samt utmynna i en enhetlig tillämpning av LVM. Socialtjänstens ansvar gentemot enskilda med missbruksproblem är ytterst långtgående och är en viktig del av tvångsvården. Detta då socialtjänsten har till ansvar att starta en utredning då det anses påkallat samt en skyldighet att ansöka om tvångsvård hos länsrätten då kriterierna i 4§ LVM kan anses vara uppfyllda. Fullgör de enskilda handläggarna ej denna uppgift kan de komma att åtalas för tjänstefel. Syftet med LVM är att bryta en destruktiv utveckling hos de enskilda samt att ge dessa möjligheten att i ett långsiktigt perspektiv leva ett liv utan missbruk. I LVM finns, gällande ett flertal omständigheter, relativt tydliga regler om hur förfarandet kring tvångsvård samt hur vården skall utformas. Detta gäller dock inte rekvisiten i 4§ då dessa är ytterst knapphändigt förtydligade av lagstiftaren. I 4§ LVM finns generalindikationen vilken måste vara uppfylld för LVM:s tillämpning. Denna har till uppgift att utröna huruvida den enskilda har ett fortgående missbruk och om detta missbruk lett till att den enskilde är i behov av vård för att komma ifrån detta missbruk. Även den enskildes samtycke är av vikt då samtycket ofta talar mot att tvångsvård är nödvändig i det enskilda fallet. I de fall samtycket ej anses vara allvarligt menat kan tvångsvård ändock aktualiseras. För att komplettera generalindikationen finns specialindikationen, vilka är alternativa rekvisit. Dessa skall klargöra för de enskilda handläggarna när missbruket hos den enskilde anses ha en negativ påverkan på dess liv, vilken behöver brytas för att ge den enskilde möjligheten till ett liv utan missbruk. Här finns hälsoindikationen som tar sikte på de medicinska skador en enskild kan ådra sig till följd av ett missbruk. Den sociala indikationen berör den enskildes sociala situation och har till syfte att hjälpa den enskilda att behålla den förankring denne har till arbete och anhöriga exempelvis. Då det finns en risk att den enskildes liv äventyras till följd av dess levnadssätt eller då någon närstående kan komma att utsättas för fara finns skadeindikationen som ett skydd för såväl den enskilde som dess närstående. Denna skyddar även närstående på grund av att det straffrättsligt krävs ett fullbordat brott för att vidta någon straffrättslig åtgärd, enligt LVM räcker det med att det finns en fara för skada för att överväga tvångsvård. Såväl generalindikationen som specialindikationerna är ytterst sparsamt förtydligade av lagstiftaren och skapar därmed ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar samt godtycke hos de enskilda handläggarna vilket påverkar rättssäkerheten negativt då den rättsliga likheten samt förutsebarheten för de enskilda minskas. I en lag av denna karaktär är det önskvärt att rättssäkerheten kan garanteras, vilket i dagens utformning av 4§ LVM är svårt att göra. Vad gäller dessa rekvisit i LVM bör en utredning göras för att förtydliga intentionerna samt innebörden för att underlätta socialtjänstens arbete samt för att stärka rättssäkerheten på området. En detaljstyrd lag är dock inte önskvärd då det kan leda till att tvångsvård inte kan aktualiseras i många fall då missbruket ter sig olika från individ till individ. Dock kan tydligare riktlinjer samt direktiv öka rättssäkerheten utan att äventyra den enskildas möjlighet till vård enligt LVM då den är påkallad.

Bakgrund: Vård i Sverige ska bedrivas med patientens självbestämmande i fokus. I vissa fall kan patienter inom psykiatrin dock vårdas mot sin vilja. Sjuksköterskor i Sverige ska arbeta för att främja patientens autonomi och delaktighet. Att då använda tvång kan ge upphov till etiska dilemman. Att beskriva hur sjuksköterskor hanterar arbete med tvångsvård anses viktigt för att öka förståelsen för en svår situation i arbetet, och kan i förlängningen öka vårdens kvalitet.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta med tvångsvård i den psykiatriska vården samt beskriva hur utvalda artiklar presenterar sina urvalsgrupper.  Metod: Studien genomfördes som en deskriptiv litteraturstudie. Artiklar söktes i Medline och Cinahl. Totalt valdes 14 artiklar ut och bearbetades till fyra underrubriker och en metodologisk aspekt för att svara på syftet.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever mestadels negativa känslor som oro, rädsla och sårbarhet vid arbete med tvångsvård. Användandet av tvång rättfärdigades genom att det beskrevs som en del av sjuksköterskornas jobb. Tvånget beskrevs skada vårdrelationen och gav upphov till etiska konflikter i sjuksköterskorna. Resultatet beskrevs i fyra underrubriker Känslor kring utförandet av tvångsåtgärder, Rättfärdigande av tvångsåtgärder, Tvångets inverkan på vårdrelationen och Etiska konflikter i samband med tvångsåtgärder. Artiklarna varierade i sina beskrivningar av urvalsgrupper, men flertalet beskrev deltagarnas kön, ålder och arbetslivserfarenhet. Majoriteten av artiklarna har 11-50 deltagare.   Slutsats: Föreliggande litteraturstudie har funnit att sjuksköterskor upplever tvångsvård som övervägande negativt. Det har påvisats att utbildningsgraden hos sjuksköterskan har en effekt på utförandet och hanterandet av tvångsmedel. Författarna drar slutsatsen att sjuksköterskor önskar minska på användandet av tvång, och att forskning bör koncentreras på att skapa alternativa behandlingsmetoder. / Background: Health care in Sweden shall be conducted with the patients’ autonomy in center. However, in some cases in the psychiatric care, patients can be treated against their will. A nurse shall work towards increasing patient autonomy and participation. The use of involuntary treatment can due to this cause ethical dilemmas. To describe how nurses cope with using involuntary treatment is important since it can increase the understanding of a complicated situation, and in the long run increase the quality of the health care services. Aim: To describe the experiences of a nurse working with involuntary treatment and to describe how the chosen articles presents their selection groups. Method: The study was conducted as a descriptive literature review. Articles was searched in the databases Medline and Cinahl with a ten-year age limit. A total of fourteen articles was selected and processed into four subcategories and a methodological aspect to answer to the study’s aim. Results: The results show that nurses experience mostly negative feelings like anxiety, fear and vulnerability while working with involuntary treatment. The use of involuntary treatment was justified by the thought that the practice was a part of the nurses’ job and duty. The use of involuntary treatment was describes as damaging on the nurse-patient relationship and caused ethical conflicts. The result was described in four subcategories Feelings about the use of involuntary treatment, Justifying involuntary treatment, Involuntary treatment and the effects on the nurse-patient relationship and Ethical conflicts due to involuntary treatment. The articles varied in their descriptions of their selection groups. Most described the participants gender, age and work experience. Most of the articles had 11-50 participants.    Conclusions: This study has found that nurses experience involuntary treatment as having mostly negative effects. It has been shown that the nurses’ level of education has an effect on both the execution and the handling of involuntary treatment. The writers of this study have come to the conclusion that nurses wish to decrease the use of involuntary treatment, and that research should be focused on finding alternative methods of treatment.

"SiS is not a good place for children" is a qualitative study aimed at investigating institutional care and the treatment work that takes place with criminal and convicted youth in Sweden. The study is focused on investigating the importance of the treatment work at the institutions and what impact it has for the target group. The study also examines how the target group is being prepared to return to society with the aim of minimizing recidivism in crime. The empirical material is based on three semi-structured interviews with previously institutionalized youth and three support workers. The study is based on Goffman's research on total institutions and Travis Hirschi's theory on social bonds. The study's general results and conclusions show that there is a rough jargon, destructive adaptation behaviors and a specific social culture at the institution, that can make treatment difficult. Strong external factors in the youth’s environment may be a reason why the youth has developed a social disruptive behavior and these factors are not taken into account in the treatment, which indicates the difficulties in dealing with the complex problem of juvenile delinquency. / “SiS är inte en bra plats för barn att vara på”, är en kvalitativ studie som har i syfte att undersöka SiS behandlingsarbete med LVU-placerade och LSU-dömda ungdomar. Studien fokuserar på att undersöka betydelsen av behandlingsarbetet på institutionen och vilken förändring arbetet har för målgruppen. I studien undersöks även hur målgruppen förbereds för en återgång till samhället, med syfte att minimera återfall i brott. Det empiriska materialet bygger på semistrukturerade intervjuer med tre tidigare placerade ungdomar och tre behandlingsassistenter. Studien utgår från Goffmans forskning om totala institutioner, samt Travis Hirschis teori om sociala band. Studiens generella resultat och slutsatser visar på att det existerar en hård jargong, destruktiva anpassningsbeteenden och en egen social kultur på institutionen som i sig försvårar behandlingsarbetet. De starka yttre faktorerna i ungdomens miljö, som kan vara orsak till att ungdomen utvecklat ett socialt nedbrytande beteende, visar sig inte beaktas i behandlingsarbetet, vilket indikerar på svårigheterna att hantera den komplexa problematiken kring ungdomsbrottslighet.

The following study focuses on compulsory care and its legislation. The Swedish legislation on compulsory care is divided into three laws - LVU, LVM and LPT. LVU is the Care of Young Persons Act, LVM is the Care of Abusers Act, and LPT is the Compulsory Psychiatric Care Act (Domstolsverket 2019). Previous research in the field shows that it is not only the legal norms that influence judgements regarding compulsory care (Friis 2005) and that several other influencing factors (Wallander & Blomqvist 2005) may have an impact on investigations and decisions regarding compulsory care. This has lead the aim of the study to investigate how foundations for compulsory care are constructed and what legal security issues may arise. The focus of what legal security issues that may arise is centralized around what consequences this may have on the person being subjected to forced care. The study was conducted with a qualitative discourse analysis where the focus was on identifying aspects of power and how grounds for coercive remedies are constructed in judgments. The empirical material has been collected by requesting judgements regarding compulsory care according to LVU, LVM and LPT from the administrative court in Växjö. The main results show that the construction of grounds for coercive care can be influenced by several different factors and it can be related to aspects of power, discretionary decision-making and norms.

Regleringen av missbruk i Sverige har tagit an ett antal olika former genom åren. I takt med att förståelsen och kunskapen om detta sociala problem ökat så har även idéer om insatser och behandling utvecklats. Från att vara starkt reglerat och tvångsinriktat så syftar dagens missbruksvård till att tillmötesgå individens önskemål och upprätthålla dennes autonomi. Det faktum att tvångsvård fortfarande existerar i dagens samhälle kan ses som motsägelsefullt i förhållande till detta. Tidigare forskning pekar dock på att det egentligen inte är missbruksvården som förändrats, det är främst sättet som det talas om dessa individer och deras problematik som förändrats. Detta beskrivs vidare vara ett resultat av det sociala arbetets framväxt. Den förändrade synen på missbruk har lett till att missbruksvården idag tillhandahålls av kommunerna istället för av staten. Grunden för ett beslut om tvångsvård utgörs således till stor del av beskrivningar och uttalanden från professionella inom icke-statliga organisationer. Konsekvensen av detta är bland annat att tvångsvård idag ses som legitimt i samhället och är implementerat i välfärdssystemet. Att dagens tvångsvårdslagstiftning, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), ger utrymme för tolkning skapar ytterligare problem enligt tidigare studier. De professionella ges då utrymme att utforma sina uttalanden efter sin egen tolkning av rekvisiten i LVM. Allra särskilt gäller detta specialindikator 3 c, kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående, som beskrivs som extra öppen för tolkning i sin utformning. Detta kan vidare leda till att dessa tolkningar får fäste, dels hos individen, dels i samhället. Detta ger i sin tur upphov till sociala konstruktioner som förknippas med missbruk/missbrukare. Utifrån denna bakgrund så ämnade vi undersöka hur personer med missbruksproblematik konstrueras i domar gällande tvångsvård med stöd av LVM, samt vilka sociala identiteter/positioner dessa konstruktioner kan ge upphov till. Vi lät oss inspireras av diskursanalytiska perspektiv och begrepp i vårt val av metod och använde oss slutligen av en textanalys med inspiration från socialkonstruktionismen när vi granskade rättsfallen. Detta för att kunna identifiera sociala konstruktioner som tydliggjordes genom de professionellas beskrivningar av personerna med missbruksproblematik. Vidare analyserades våra fynd utifrån Pierre Bourdieus habitusteori med hjälp av aktörskap och sociala positioner. Syftet med denna analys var att visa på de alternativa identiteter som dessa konstruktioner kan ge upphov till genom att dra paralleller till hur individerna placeras som aktörer i sin missbruksproblematik. Resultaten visar på att de professionellas framställningar skiljer sig i förhållande till om klienterna identifieras som man eller kvinna, trots liknande missbruksproblematik. Vi såg även skillnader i framställningarna då klienterna är mer eller mindre villiga att ta emot vård. De som medgav tvångsvård framställdes i mer positiva ordalag. Männen tillskrevs oftare negativa attribut än kvinnorna och dessutom på ett grövre sätt. Slutsatsen vi kom fram till är att män, som dessutom motsätter sig vård, tenderar att framställas som förövare på ett eller annat sätt och tillskrivs ett ansvar för problematiken. Kvinnorna framställdes istället som offer för sin missbruksproblematik.

År 2018 fick cirka 8 900 barn och ungdomar vård med stöd av tvångsvårdslagstiftningen Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Ett av rekvisitet detta baseras på är det så kallade socialt nedbrytande beteendet, ett rekvisit öppet för tolkning. Syftet med vår studie var att undersöka begreppet annat socialt nedbrytande beteende för att se vilka beteenden, handlingar och egenskaper som tillskrivs ungdomen av socialnämnden när de ansöker om vård enligt 3 § LVU i förvaltningsrätten. Vårt urval innefattade ungdomar under 18 år där socialnämnderna ansöker om vård på grund av ett annat socialt nedbrytande beteende, det empiriska materialet bestod av 40 domar från Förvaltningsrätten i Stockholm. Studien utgick från en kvalitativ kritisk diskursanalys och har bearbetats med hjälp av ett antal diskursanalytiska verktyg. Med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell sattes studiens resultat i ett bredare perspektiv. Vårt resultat visade att fyra teman lyfts fram i domarna, vi valde att kalla dessa för det rebelliska beteendet, det farliga beteendet, beskrivning av utsatthet och det vardagliga normbrytande beteendet. Socialnämnderna lyfter handlingar som ungdomen begått, beteenden samt egenskaper som den unge besitter som grund för vård. Resultatet visade att det socialt nedbrytande beteendet inte kan kokas ner till en specifik handling eller ett beteende, utan att en sammantagen bedömning behövs i varje enskilt fall. Diskursen kring ungdomars normbrytande beteende styrs till stor del av vuxna och diskuteras flitigt i media, politik och i övriga samhället. Den röst som hörs minst i diskussionen är ungdomarna själva. / In 2018 around 8 900 children and youth were placed in compulsory care under the Care of Young Persons Act (LVU). One of the prerequisites of the compulsory law is the expression other socially destructive behavior, a prerequisite open for interpretation. This study aims to examine the expression other socially destructive behavior to see what behavior, actions and characteristics is ascribed the youth when the social welfare committee apply for compulsory care under 3 § of the Swedish Care of Young Persons Act (LVU) at the Administrative court. Our selection contained 40 judgments from the Administrative court in Stockholm, regarding youth under the age of 18 and was selected due to its relevance, the socially destructive behavior being described as the issue at hand. Our study was based on a qualitative critical discourse analysis with the help of Fairclough's three dimensional model. Our results showed four different categories labelled as socially destructive behavior. We named these categories the rebellious behavior, the dangerous behavior, descriptions of vulnerability and the everyday norm breaking behavior. The social welfare committee describes actions performed by the young persons, mixed with behavioral issues and descriptions of the individuals personality. However, the socially destructive behavior cannot be regarded as a single behavior or action, it is a combination of the above where an assesment is made in each individual case. The discourse regarding youths norm breaking behavior is generally controlled by adults, it is intensively discussed in media, politics and the society. The voice that seems to be missing is the one of the youth themselves.

No description available.

Bakgrund: All hälso- och sjukvård är så långt som möjligt frivillig. Personer som är allvarligt psykiskt sjuka inser dock inte alltid att de är i behov av vård och kan därför vårdas med stöd av tvångslagar. Att vårdas under tvång kan dock upplevas som värdighets- och integritetskränkande och därmed skapa vårdlidande. Det är samtidigt sjuksköterskans, som leder och utför tvångsåtgärder, professionella ansvar att lindra lidande vilket kan ses som ett dilemma. Det finns därför ett behov av ökad kunskap för att bättre förstå tvångsåtgärdernas konsekvenser för att kunna utveckla och förbättra denna vårdåtgärd. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av tvångsåtgärder i psykiatrisk vård. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats valdes som metod. Femton kvalitativa artiklar inkluderades och analyserades med Thomas och Hardens metod för tematisk analys. Analysen gjordes i tre steg och resulterade i fyra teman, med två tillhörande subteman var. Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av tvångsåtgärder präglades av en emotionell stress som grundas i en inre konflikt samtidigt som tvångsåtgärder anses vara ett nödvändigt verktyg för en säker vårdmiljö. Utförandet och utfallet av tvångsåtgärder påverkas av sjuksköterskornas färdigheter och erfarenheter och det finns därför ett behov av omvårdnadshandledning. Slutsats: Den emotionella stressen skapar ett lidande hos sjuksköterskor, som i sin tur kan leda till vårdlidande hos patienterna. Ökad stöttning, omvårdnadshandledning och kunskap om sjuksköterskornas lidande är därmed av essens för att utveckla den psykiatriska vården i riktning mot en god tvångsvård. Nyckelord: Psykiatrisk tvångsvård, sjuksköterskor, upplevelser, tvångsåtgärder, lidande / Background: All health care is as far as possible voluntary. People who are seriously mentally ill do not always realize that they are in need of care and can therefore be cared for with the support of coercive laws. Being cared for under compulsory care can be perceived as a violation of dignity and integrity and thereby create care suffering. At the same time, it’s the nurse's responsibility, who leads and performs coercive measures, to alleviate suffering, which can be seen as a dilemma. There is therefore a need for increased knowledge to better understand the consequences of coercive measures in order to develop and improve this care measure. Aim: The aim was to describe registered nurses' experience of coercive measures in psychiatric care. Method: A literature review with a systematic approach was chosen as the method. Fifteen qualitative articles were included and analyzed using Thomas and Harden's method for thematic analysis. The analysis was done in three steps and resulted in four themes, with two associated sub-themes each. Results: The nurse's experience of coercive measures was characterized by an emotional stress based on an internal conflict, at the same time as coercive measures are considered a necessary tool for a safe care environment. The execution and outcome of coercive measures are affected by the nurses' skills and experiences and there is therefore a need for nursing guidance. Conclusion: The emotional stress creates suffering in nurses, which in turn can lead to care suffering in the patients. Increased support, nursing guidance and knowledge of nurses' suffering are thus of essence for developing psychiatric care in the direction of good compulsory care. Keywords: Compulsory psychiatric care, registered nurses, experiences, coercive measures, suffering