Denna studie har som syfte att utforska kunskap om fritidshemslärares förhållningssätt till musik som estetiskt uttryck. Vilken roll har musik i fritidshemmet? Vilka ramfaktorer påverkar genomförande av aktiviteter i fritidshemmet utifrån det estetiska uttrycket musik? Hur ser lärare i fritidshem på uppdraget att genomföra och arbeta med musik som estetiskt uttryck i fritidshemmet? Studien utgår ifrån ett ramfaktorteoretiskt perspektiv och när det kommer till ramfaktorer så innefattar detta både inre och yttre ramfaktorer. Denna studie har undersökt hur lärare i fritidshemmet ser på möjligheter och utmaningarna när det kommer till genomförande av skapande genom musik som estetiskt uttryck. Dessa möjligheter och utmaningar synliggörs i studiens resultat utifrån kunskap, kompetens, självförtroende, instrumenttillgång, instrumentkunskap, lokaler, tillgänglighet, synliggörande och intresse. Studiens resultat visar att musiken har en central roll i fritidshemmet. Musiken framträder dock ofta i fritidshemmet som ett medel för att komplettera andra estetiska uttryck eller för att skapa en viss stämning. Studien visar även att lärarnas kunskaper i ämnet varierar. Samt att musik som estetiskt uttryck i fritidshemmet är ett av de estetiska uttryck som ofta får stå tillbaka när det kommer till konkreta skapande aktiviteter i fritidshemmet.

Syftet med studien är att bidra med förståelse om hur de yngsta barnen i förskolan samspelar genom den levda kroppen. Frågeställningarna som har besvarats är: Hur bjuder de yngsta barnen in varandra till samspel genom kroppen? Vilka kroppsliga uttryck karaktäriserar de yngsta barnens samspel med varandra? Studien har utgått från en kvalitativ metod med semistrukturerade observationer av de yngsta barnen på förskolan på en småbarnsavdelning. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologi och livsvärldsteorin med ett riktat fokus på begreppet om den levda kroppen.  Resultatet visar att den levda kroppen är en central del i de yngsta barnens samspel och kommunikation i förskolan. De yngsta barnen förmedlar tydligt olika budskap och visar att de vill dela upplevelser med andra genom att aktivt söka kontakt och bjuda in till samspel. De kroppsliga uttrycken har visat sig vara en viktig del i barnens gemenskap och samhörighet där de förstår varandra och samspelar på ett kroppsligt plan som blir meningsfullt för dem. De kroppsliga uttrycken som utmärker sig är att barnen använder kropparnas närhet, beröring och fysisk koppling för att samspela med varandra. De uttrycker sig också genom energiska och stora kroppsrörelser samt genom överdrivna rörelser och dramatiska uttryck. Resultatet visar också hur barnen använder kroppen för att söka uppmärksamhet och imitera för att bjuda in till samspel.

Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra med kunskap om hur sånglärare talar om undervisningsmetoder i konstnärligt uttryck. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre sånglärare på gymnasiet. Därefter har sånglärarnas utsagor analyserats utifrån ett didaktiskt perspektiv och en tematisk analys för att uppfatta vilka undervisningsmetoder sånglärarna talar om. Resultatet visar att sånglärarna talar om flera tillvägagångssätt i undervisningen vilket har sammanställts i fem kategorier: Reflektion, Anpassning, Interpretation, Relationsskapande och Inspirationskällor. De främsta undervisningsmetoderna i konstnärligt uttryck sånglärarna talar om är: Att ställa frågor till eleverna för att skapa reflektion och medvetenhet, anpassa metoder utifrån elevens behov och förutsättningar samt att skapa en trygg miljö för eleverna.

Detta examensarbete tar på olika sätt avstamp i Rebecca Clarkes romans The Seal Man (1922) för mezzosopran och piano med text av John Masefield. Jag har tillsammans med pianisten Josefin Orrmalm Puccio arbetat med en fördjupad tolkning av verket, texten och uttrycket. Under arbetes gång har jag reflekterat över de olika arbetsmetoder vi använt i såväl det enskilda som det gemensamma arbetet. För att gestalta de tre karaktärerna som finns i The Seal Man, Berättaren, Flickan och The Seal Man, har jag arbetat med olika sångtekniker och hämtat inspiration från annan repertoar.   Arbetet med The Seal Man har även lett till att jag komponerat ett eget verk, en romans som bygger på fortsättningen av Masefields novell The Seal Man. I kompositionsarbetet inspirerades jag av Clarkes tonspråk och historiska perspektiv och den så kallade ”Murder Ballade”- genren.   Som en sista del av mitt examensarbete har Josefin Orrmalm Puccio och jag skissat på det som ska komma att bli vår sceniska gestaltning av The Seal Man och som utöver de bägge romanserna också kommer att innehålla talade textpartier från Masefileds novell.   Arbetet heter Den konstnärliga friheten – Att fördjupa och utveckla en romans för sång och piano, och det är just det steget till konstnärlig frihet som jag har tagit och vågat arbeta med olika verktyg, skapa och dela med mig av min konstnärlighet. Samt att samarbetet mellan sångaren och pianisten är en viktig del att fördjupa sig i för mitt framtida yrke som sångerska.

Tillväxten av sociala medier är väletablerad, idag kommunicerar vi inte bara ansikte mot ansikte, utan även via våra sociala medier. Målet med studien är att öka förståelsen för hur interaktion i kommentarsfält kan skilja sig åt mellan två plattformar kan kunskapen om plattformsdialekter öka. En medvetenhet kring teorin om plattformsdialekten är viktigt för företag som vill nå ut med sin reklam till specifika målgrupper på specifika plattformar. Denna studie tillämpar en tematisk analys för att identifiera olika språkliga uttryck i kommentarsfälten för ett visst inlägg på Facebook samt Tiktok. Resultaten indikerar att det finns skillnader i de språkliga uttrycken mellan plattformarna. Facebook tenderar att vara en plattform där dialekten är mer formell och argumenterande. Dialekten på Tiktok tenderar att vara informell och språket mer koncist, med mer förkortningar. Gemensamt för båda plattformarna är att användare förstärker budskap i kommentarer. Detta görs på Tiktok genom versaler samt längre ord och på Facebook genom stora skiljetecken och emojis. Eftersom studien bygger på en kvalitativ analys och är begränsad i sin omfattning, kommer resultaten såväl somslutsatserna inte vara generaliserande. Däremot kan studien användas som en referens för hur språkliga uttryck på Facebook och Tiktok kan se ut, vilket kan användas för vidare forskning som berör plattformsdialekter. / The growth of social media is well established, today we communicate not only face-toface, but also through our social media platforms. The aim with the study is to increase the knowledge of “platform vernacular” by enhancing the understanding of how interaction in comment fields can differ between two platforms. Awareness of the theory of platform vernacular is important for companies aiming to reach out with their advertising to specific target groups on certain platforms. This study applies a thematic analysis to identify different linguistic expressions in the comment fields of a given post on Facebook and Tiktok. The results indicates that there are differences in linguistic expressions between the platforms. Facebook tends to be a platform where the dialect is more formal and argumentative. The dialect on Tiktok tends to be more informal andthe language more concise, with more abbreviations. The two platforms have in common that users amplify messages in their comments. This is done on Tiktok through capitalization and extended words and on Facebook through large punctuation marks and emojis. As the study is based on a qualitative analysis and limited in its scope, the results as well as the conclusions will not be generalized. However, the study can be used to provide a reference for how linguistic expressions on Facebook and Tiktok may appear which can be used for further research concerning platform vernacular.

Studien förväntas bidra till ökad kunskap om specialpedagogens roll och uppdrag i förskolan och en ökad medvetenhet om vikten av pedagogers icke-verbala uttryck. Utifrån detta kan specialpedagogen tänkas anpassa sitt ledarskap i det pedagogiska arbetet som i sin tur kan skapa en mer stödjande miljö för alla barn i förskolan, oavsett behov av stöd i sin språkutveckling. Syftet med denna studie är att bidra till ökad kunskap om specialpedagogernas syn på språklig sårbarhet och det språkutvecklande arbetet i förskolans utemiljö, med fokus på pedagogers icke-verbala uttryck. Studien undersöker följande preciserade frågeställningar: • Hur använder pedagoger icke-verbala uttryck i interaktion med barn i förskolans utemiljö? • Vad är specialpedagogers uppfattningar om språklig sårbarhet? • Hur ser specialpedagoger på sitt uppdrag när det gäller pedagogers icke-verbala uttryck som språkutvecklande förhållningssätt? Mixade metoder i form av strukturerade observationer av kvantitativ ansats och semistrukturerade intervjuer av kvalitativ ansats har använts för insamling av empiri. Vidare har kvalitativ innehållsanalys använts för att bearbeta och analysera empirin. För att få en djupare förståelse har Batesons kommunikationsteori använts i analys av insamlad empiri och resultat. Studien tolkas även utifrån specialpedagogiska perspektiv, tidigare forskning samt utvald litteratur inom området. I studien observerades tydliga skillnader i pedagogers delaktighet och inbjudan till interaktion med barnen i utemiljön, samt i deras användande av icke-verbala uttryck. Samtliga specialpedagoger anser att pedagogers icke-verbala uttryck på olika sätt kan främja och stötta barns språkutveckling i förskolan. Pedagogernas medvetenhet anses betydelsefull av specialpedagogerna. Studiens resultat indikerar att specialpedagogerna har en förväntan på att pedagogerna har förutsättningarna för att stötta barn i språklig sårbarhet. Studiens resultat visar även en osäkerhet hos specialpedagogerna om pedagogerna har uppfattat att den fortbildning de fått kring språkutveckling även kan praktiseras i utemiljön. Resultatet visar också på att specialpedagogerna anser att de är bekanta med begreppet språklig sårbarhet, men de definierar begreppet utifrån olika perspektiv. Studien bidrar till en djupare förståelse för hur pedagogers icke-verbala uttryck kan påverka interaktioner i utemiljön och barns språkutveckling. Resultatet indikerar att pedagoger på grund av hinder i utemiljön får svårt att möta barnens behov vilket kan skapa konsekvenser för barn i språklig sårbarhet. Samverkan mellan specialpedagoger och pedagoger kan skapa en kunskapsbaserad miljö där handledning, feedback och reflektion spelar en central roll. Möjligheter och hinder i pedagogers interaktioner kan då belysas och anpassningar och strategier kan identifieras. Genom att dela kunskaper och erfarenheter kan specialpedagoger och pedagoger sprida bästa praxis och kontinuerligt förbättra arbetet för inkluderande och tillgängliga miljöer som ett stöd i barns språkutveckling. Relaterat till styrdokument och studiens resultat förefaller specialpedagogens kunskap och medvetenhet om pedagogers icke-verbala uttryck betydelsefullt. Det är en viktig aspekt vid anpassning och utveckling av det språkutvecklande förhållningssättet som en del av lärmiljöerna i förskolan. Genom att specialpedagogen anpassar sitt ledarskap i det pedagogiska arbetet kan det skapas en stödjande miljö där barns olika språkutvecklingsbehov tas hänsyn till. Detta kan ses som en främjande åtgärd med målet att ge alla barn möjlighet att utveckla sina språkfärdigheter på bästa sätt. Vilket är särskilt betydelsefullt i strävan efter likvärdighet och för att undanröja hinder i lärmiljön, vilket examensordningen för specialpedagoger (Svensk Författningssamling, SFS, 2017:1111) också betonar. Relaterat till denna studie förefaller pedagogers icke-verbala uttryck vara betydelsefulla för barns språkliga utveckling i allmänhet och för barn i språklig sårbarhet i synnerhet. Det undersökta området anses därför betydelsefullt att beakta och reflektera över inför kommande yrkesroll som specialpedagog.

En god ordförståelse är att betrakta som en förutsättning för att en individ ska kunna verka i samhället och ta del av det offentliga samtalet. Trots detta visar tidigare forskning att ordförståelsen generellt blir allt sämre. Föreliggande studie undersöker gymnasieelevers ordförståelse i årskurs 1 och 3. Totalt deltar 259 elever i ett ordtest som prövar deras receptiva och produktiva ordförståelse. Ordtestet består dels av idiomatiska uttryck, dels av ord från högskoleprovet. Eleverna ska också skriva egna meningar med fem av orden. Resultatet visar att eleverna har relativt god receptiv förståelse av idiomatiska uttryck, mindre god receptiv förståelse för ord från högskoleprovet och mindre bra produktiv förståelse när de ska skriva egna meningar med de aktuella orden. Generellt kan också sägas att eleverna i årskurs 3 presterar bättre än eleverna i årskurs 1 samt att det finns marginella skillnader mellan flickor och pojkar. Därmed är det möjligt att anta att svenskundervisningen borde fokusera mer på ordförståelse för att forma självständiga elever med förmågor att ta del av samhällets ständiga informationsflöde.

Studien har syftat till att undersöka hur svenska soldater som tjänstgjortunder perioden 2000–2020 upplevt närvaron och betydelsen av religiösa uttryck i tjänsten samtom denna upplevelse ändrats vid utlandstjänst. Detta genom att söka svar på hur närvarandeoch betydelsefulla svenska soldater upplevt att religiösa uttryck varit under sin tjänstgöring,om denna upplevelse ändrats vid utlandstjänst samt om de upplevt att det funnits kunskap omoch respekt inför en religiös mångfald inom Försvarsmakten. Detta har gjorts genom enkvalitativ intervjustudie, med utgångspunkt i meningstolkning och teoretisk analys, avindividuella intervjuer med sju soldater som gjort utlandstjänst under undersökningsperioden.Studien har visat att religiösa uttryck är såväl närvarande som betydelsefulla för soldater iFörsvarsmakten. En närvaro och betydelse som ökar vid utlandstjänst oavsett skildaindividuella trosuppfattningar. Därtill framstår kunskap om världsreligionerna och respektinför en religiös mångfald som en förutsättning både för att kunna utföra uppdraget utomlandsbra samt för en jämställd organisation.

This work examines the laboration of an opera scene performed from three different perspectives and distances. With my own experience of learning acting from two different schools I have in this project developed a method through observing the different feelings and experiences when acting for three different viewpoints. One being as close as a movie camera would be, the second resembling a smaller hall and the third resembling a bigger theater. The purpose and hope for this project would be to connect the similarities and differences in each take and work toward creating honest acting in every form and size one might be asked to perform. Not only did I observe the different impulses and instincts created in me within each take but I also discovered that this could become a method I will use in the future as it brought me closer to my character by going from ”small” to big” in a methodical way.

I denna uppsats har författaren utfört Kjell Fagéus mentala träningsprogram utifrån hans bok Musikaliskt flöde - Artistisk- och mental träning för scen och undervisning. Det är en konstnärlig forskning där författaren är sitt eget studieobjekt. Uppsatsen belyser problematiken och tystnadskulturen kring prestationsrelaterad scenskräck. Syftet med detta arbete är att utforska om och i så fall hur den artistiska och mentala träningen (AMT), framtagen av Kjell Fagéus, kan vara ett hjälpmedel för att minska de negativa konsekvenser som den prestationsrelaterade scenskräcken har på författarens musikaliska gestaltning. För att följa med på resan används loggbok som dokumentationsmetod där en sammanfattning för varje vecka presenteras. Metoden har utgått ifrån bokens sju steg: A. Fysisk avspänning, mental avslappning och inre mentalt rum. B. Självbildsträning - självrespekt, självkänsla, självförtroende och självinsikt. C. Motivation, attityder, feedback och förebilder. D. Framtidsbilder, visioner, konkreta målbilder och kreativitet. E. Förberedelse för övning och övning. F. Scenträning - konsert, föreställning och audition. G. Integrering. Kunskaper och insikter blir till kompetens. Resultatet presenteras utifrån en mental aspekt och en klingande aspekt. Slutligen förs en diskussion där ämnen som musiken och identiteten, motivation för mental träning och arbetets påverkan tas upp.