Introduction: The aim of this study is to investigate whether the corona pandemic has influenced preschool teachers' prerequisites to teach in preschool settings. We want to examine preschool teachers' experience of teaching under the influence of a pandemic and how that experience compares to teaching before the pandemic. By teaching we mean planning what to teach, how to teach and if the preschool teachers indeed have been able to implement what they planned to teach. Method: We study this with a phenomenographic research approach where the participating preschool teachers' experiences and thoughts are the main focus and where the material therefore is analyzed with a hermeneutic approach. This approach combined with the restrictions and recommendations of the pandemic, has affected our choice of method. Considering the pandemic, the data was gathered using qualitative questionnaires via email, with open questions where the preschool teachers’ have had the opportunity to answer the questions using their own words. Theory: The result has been analyzed from two perspectives; one is a theory about teaching from variation. The idea is that knowledge is learned through variations within the learning subject and the outer world combined. This theory is called variation theory. The other perspective is called developmental pedagogy which includes the teachers’ ability to see children's potential and relating the development of that potential to their own role as teachers, with an emphasis on the influence they themselves have on the learning situation. Results: The result from preschool teachers that have been participating in this study points to negative consequences due to an extensive absence of pedagogues', high level of stress amongst the preschool teachers’ and a change of priority from teaching to caring. In addition, the teachers also feel that the pandemic has limited their communication with the principal. On the other hand, teaching has been possible, but through new strategies and changed approaches. Conclusion: The participants felt an uncertainty about children ́s and pedagogues’ presence, reduced support from the principals and an increased feeling of stress. This has led to reductions and pauses in the planned education. Further, the teachers have also experienced a development in their teaching strategy and a positive impact on teaching in relation to the outdoor environment.

Leken betonas som en viktig del för barns kommunikation, samspel och utveckling. Dock visar forskning en problematik kring lek och lärande då förskollärares rädsla för att ta över barns lek framträder och förskollärare istället väljer att stå utanför lek. Denna problematik står i kontrast med förskollärares möjlighet att använda språkutvecklande arbetssätt i lek tillsammans med barnen. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärares metakommunikation med barn i lek kan bidra med potentiella möjligheter att främja barns språkande. Närmare bestämt handlar studiens syfte om att synliggöra hur förskolläraren använder variation i barns lek för att främja barns egna initiativ och möjliga utveckling av nya erfarenheter på ett sätt som kan synliggöra barns språkande. För att besvara studiens syfte genomfördes kvalitativa observationer där tre förskollärare medverkar, valda genom ett subjektivt urval. Studiens empiri analyseras med inspiration från en utvecklingspedagogisk ansats, där interaktion och kommunikation ses som centrala delar i barns lek och lärande. Studiens resultat visar att förskollärarna uppmuntrar barnen till att reflektera om vad som sägs och görs i leken, med strävan efter att öka barns medvetenhet kring handlingar och innehåll i leken. Dessutom visar resultatet att förskollärare använder variation i fråga om anpassning av kommunikation och innehåll utifrån barnen de samspelar med i leken samt att förskollärare lyssnar in barnen genom att utgå från barnens görande i leken med avsikt att främja barnens språkande. Slutsatsen är att förskollärare till stor del interagerar med barn i lek genom olika strategier som främjar barns reflektion, aktörskap och språkande i lek. Detta genom att metakommunicera tillsammans med barn i och om leken, tillföra variation i leken utifrån barnen och lekens innehåll, liksom tillvarata barns erfarenheter genom att vara lyhörd gentemot barns görande i lek.

Barns inflytande i den planerade undervisningen på förskolan är det ämne som studien syftade till att undersöka. Studien riktade sig mot att ta del av både barns och förskollärares perspektiv på detta ämne, då det kan tolkas vara en viktig aspekt för förskollärares arbetssätt att synliggöra barns perspektiv. Studien genomfördes med intervju som metod där barn intervjuades i grupp och förskollärare enskilt. Samtliga barn och förskollärare som deltagit är verksamma på samma förskola. Analysen och bearbetningen av den insamlade empirin genomfördes utifrån en kvalitativ bearbetningsmetod. Empirin kategoriserades och analyserades utifrån utvecklingspedagogiken som teoretisk utgångspunkt. Resultatet diskuterades sedan utifrån tidigare forskning. I resultatet framkom det att förskollärarna ställde sig positiva till barns inflytande i planerad undervisning samt att förskollärarna använde sig av flera arbetssätt för att möjliggöra detta. Barnens perspektiv på deras inflytande framkom i mer varierande svar i resultatet, men det gick att urskilja att majoriteten av barnen var medvetna om deras möjlighet till delaktighet. Resultatet visade en medvetenhet hos förskollärarna i studien gällande arbetssätt för att möjliggöra barns inflytande. En implikation för pedagogisk verksamhet skulle därför kunna vara att bidra till inspiration för andra verksamma inom förskolan.