Bakgrund: Våld mot kvinnor innebär en kränkning av mänskliga rättigheter och är ett utbrett hälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor som söker vård inom olika hälso- och sjukvårdsmiljöer relaterat till olika skador, innebär att vårdpersonal inom olika områden kan komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design och induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar analyserade med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem slutgiltiga kategorier: Att nödvändiga förutsättningar saknas, att känslor väcks vilket kräver stöd, att sjuksköterskors könstillhörighet har betydelse, att tecken uppmärksammas olika och att ett specifikt förhållningssätt behövs Slutsats: Genom att synliggöra de upplevelser sjuksköterskor har i mötet och bemöta dessa, kan en bättre vårdmiljö utformas för både sjuksköterskor och kvinnor utsatta för våld i nära relation.

Introduktion: Våld i nära relation är ett samhällsproblem som globalt drabbar ungefär en tredjedel av världens kvinnor. Sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta etiskt och respektera människors värde och rättigheter. Forskning visar på faktorer som gör att sjuksköterskan inte uppmärksammar att en kvinna blir utsatt för våld i nära relation och som kan skapa hinder i bemötandet. Det är därför nödvändigt att beskriva kvinnors upplevelse av bemötandet för att eventuellt kunna utveckla bemötandet inom vården. Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelse av bemötandet i vården efter att ha blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: Metoden var litteraturöversikt med beskrivande design. Totalt 12 kvalitativa studier i originalartiklar från databaserna PubMed respektive CINAHL inkluderades i resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Resultatet beskrivs utifrån kategorierna önskat och ej önskat bemötande med nio underkategorier. Ej önskat bemötande var upplevelsen av personalens ifrågasättande eller skuldbeläggande av kvinnorna samt att de känt sig avfärdade. Även att de inte känt sig sedda, förstådda eller tillfrågade om våldet de utsatts för. Det önskade bemötandet var tillräckligt med tid, stöd och bekräftelse samt hjälp med information. En etablerad relation med vårdpersonalen ansågs även positivt. Slutsats: Kvinnorna beskrev positiva och negativa upplevelser av bemötandet i vården och det fanns faktorer som kunde påverka mötet till det bättre eller det sämre. Resultatet visar inverkan vårdpersonalen kan ha på den våldsutsatta kvinnans upplevelse av bemötandet. Sjuksköterskans bemötande kan antingen göra kvinnan bekväm att tala om våldet eller tvärtom och då riskerar kvinnan att inte få den vård hon behöver. / Introduction: Intimate partner violence is a societal issue that globally affects about a third of the female population. Nurses have a responsibility to work ethically and to respect human values and rights. However, research shows that there are factors that prevent nurses from recognizing when a woman is being subjected to interpersonal violence, factors that can create obstacles in encountering the women. It’s therefore important to describe women's experiences to be able to possibly develop the patient encounter in health care. Aim: The aim was to describe women's experiences of their encounter with healthcare providers after they had been exposed to intimate partner violence. Method: The method used for this work was literature review with a descriptive design. A total of 12 studies in original qualitative articles from the databases PubMed and CINAHL were included in the results. The articles were quality reviewed using SBU's quality review template. Results: The results were divided into desired and undesired encounters with nine subcategories. Undesired encounter was the experience of staff questioning or blaming the women and that they felt dismissed. They also felt that they had not been seen, understood, or asked about the violence they had experienced. The desired encounter was sufficient time, support, acknowledgement and help with information as well as an established relationship with healthcare professionals. Conclusion: The women described positive and negative experiences of encounters in health care and there were factors that could influence the encounter for better or worse. The result shows the influence health care staff can have on the battered woman's experience of encounters. The way nurses' encounter these women can make them feel either comfortable talking about the violence or vice versa and that could lead to her not getting the care she needs.

När det gäller bedömning av umgänge i familjer där det förekommer fall av våld i nära relation ska rätten grunda sitt beslut på vad som är barnets bästa. Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för socialsekreterares perspektiv gällande vad som är viktigt vid bedömning och utredning av umgänge med hänsyn till barnets bästa samt hur deras professionella handlingsutrymme ser ut. En kvalitativ metod med fyra semistrukturerade intervjuer användes i studien. Den tematiska analysen visade att när det kommer till barnets bästa vid utredning av umgänge är det viktigt att utreda omfattning och hur grovt våldet är, att barnet har rätt till en god relation med den våldsutövande föräldern och att det är viktigt att barnet får komma till tals. Resultaten visar att socialsekreterare har ett stort handlingsutrymme dock inom smala ramar, och att deras arbete ofta kantas av komplexitet.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort globalt problem som främst drabbar kvinnor. Våldet får allvarliga konsekvenser för kvinnors fysiska och psykiska hälsa som de behöver söka vård för. Sjuksköterkor möter således dessa kvinnor i sitt dagliga arbete och för att ge god adekvat vård behöver de kunskap inom området.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsätts för våld i nära relation.  Metod: Litteraturstudien baseras på åtta kvalitativa studier. Databassökningen genomfördes i PubMed, Cinahl och APA Psycinfo. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Resultatet har sammanställts i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. De fyra kategorierna var: personliga faktorer påverkar mötet, organisatoriska påverkar mötet, att etablera ett vårdande mötet och att påverkas känslomässigt.  Konklusion: Många sjuksköterskor upplever en osäkerhet och en okunskap inom ömnet våld i nära relation. Mötet med våldsutsatta kvinnor kan påverka sjuksköterskor känslomässigt, även utanför arbetet. Personliga och organisatoriska faktorer påverkar också arbetet med den våldsutsatta kvinnan och vården som ges kan ibland formas av samhälleliga normer och värderingar. För att vårdbehovet ska tillgososes adekvat bör sjuksköterskan ha etiska aspekter i åtanke och arbeta personcentrerat. Vidare behövs mer forksning inom området samt utbildning och träning för att skapa bättre förutsättningar för sjuksköterskor i mötet med kvinnor som utsätts för våld i nära relation.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett brott mot mänskliga rättigheter och ettsamhällsproblem världen över. Våldet får negativa konsekvenser för den utsattaindividen och familjen. En stor andel patienter söker vård utan att utsattheten för vålduppdagas, vilket innebär ett lidande för patienten samt en belastning för samhället.Sjuksköterskan har en unik möjlighet att upptäcka våld i nära relation och förmedlastöd. Personcentrerad vård bygger på ett partnerskap mellan sjuksköterska och patient,där tillit kan hjälpa patienten att berätta om sina erfarenheter och känslor. Syfte: Syftetvar att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av möten med våldsutsatta patienter.Metod: Denna studie har genomförts som en systematisk litteraturöversikt medinduktiv ansats. Resultat: Resultatet utgjordes av 19 vetenskapliga artiklar somsammanfattades i kategorierna; Sjuksköterskans erfarenheter av att identifieravåldsutsatthet, Sjuksköterskans erfarenheter i mötet med våldsutsatta patienter,Organisatoriska faktorer som påverkar mötet med våldsutsatta patienter. Slutsats: Detvar svårt för sjuksköterskan att fråga om våldsutsatthet då det är ett känsligt ochkomplext ämne som frambringade starka känslor och rädslor. Viktiga faktorer somframkom var utbildning och erfarenhet för sjuksköterskor som arbetar med våld i närarelation. Organisatoriska förutsättningar lyftes som essentiellt, och att applicerapersoncentrerad vård tycktes vara en förutsättning för att öppna upp för samtal.

Bakgrund Våld i nära relation beskrivs som en våldshandling där förövare och offer är i en partnerrelation. Globalt har 35% av alla kvinnor varit eller är utsatta för våld i en nära relation. Dessa kvinnors första kontakt i hälso-sjukvården är oftast sjuksköterskor, vilket innebär att sjuksköterskor måste ha kompetens nog för att kunna identifiera och vårda de patienter som är utsatta för våld i nära relation. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnliga patienter utsatta för våld i nära relationer. Metod Denna studie är baserad på en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaser som använts är CINAHL och Pubmed. Resultatet grundar sig på 11 relevanta artiklar. Resultat De huvudkategorier som identifierats var Utmaningen i mötet som har underkategorierna Våga fråga och Känslomässiga reaktioner. Andra huvudkategorin redogör för Förutsättningar för ett bättre möte och har underkategorierna Hinder och Behov och förbättringsarbete. Slutsats Genom översikten framkom det att sjuksköterskorna påverkas känslomässigt av mötet och kan känna frustration över att inte kunna ge kvinnliga patienter allt stöd de behöver. Sjuksköterskorna behöver hanteringsstrategier för att hantera den personliga påverkan av mötet med våldsutsatta kvinnliga patienter och stöd från arbetsplatsen underlättade. Det finns också en bristande utbildning inom området som gör det svårt för sjuksköterskor att agera adekvat vid dessa möten. / Background Intimate partner violence is described as a violent act where the perpetrator and the victim are in a partner relationship. 35% of all women globally have been or are subjected to intimate partner violence. These women's first contact in health care is often nurses, which means that nurses must have the competence to be able to identify and care for patients who are subjected to intimate partner violence. Aim To describe nurses’ experiences of meeting female patients exposed to intimate partner violence. Method This study is based on a structured literature review incorporating the methodology used in systematic reviews. The databases used are CINAHL and PubMed. The result was based on 11 relevant articles. Results The main categories identified were the challenge of the meeting, which has the subcategories dare to ask and emotional reactions. The second main category describes the prerequisites for a better encounter and has the subcategories obstacles and needs and improvement work. Conclusions The overview revealed that nurses are emotionally affected by the encounter and may feel frustrated about not being able to provide female patients with all the support they need. Nurses need coping strategies when encountering female patients who have experienced violence, and support from the workplace facilitates this. There is also a lack of education in this area, making it difficult for nurses to respond appropriately in these situations.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem eftersom det kan leda till att kvinnor som utsätts för våld inte känner sig trygga inom vården och därför inte upptäcks. Många av de kvinnor som utsätts för våld hamnar på sjukhuset och får vård av sjuksköterskor. Sjuksköterskor har en viktig roll i att stödja kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, eftersom det är en del av deras yrkesroll att hantera situationer där våld påverkar patienternas hälsa och välbefinnande. Ändå känner sjuksköterskor ofta att de saknar tillräcklig kunskap för att kunna bemöta och identifiera dessa kvinnor. Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelse av att bemöta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt där 7 kvalitativa artiklar har granskats och analyserats enligt Fribergs analysmodell med ett induktivt tillvägagångssätt.   Resultat: Resultatet bildade två huvudkategorier och subkategorier vilka var; Brister i verksamheten (Bristande utbildning och kunskap, arbetsbelastning och tidsbrist, förutsättningar och samarbeta med andra yrkesgrupper). Blandade känslor (Maktlöshet, stödjande förhållningssätt, Frustration och oro, rädsla och obehag samt osäkerhet). Slutsats: Genom att öka kunskapen och medvetenheten om våld i nära relationer i vården kan sjuksköterskor spela en avgörande roll i att identifiera och stötta kvinnor som är utsatta. Vårdpersonalen och socialtjänsten rekommenderas att vara uppmärksamma på kvinnans behov och ha kunskap om hur man kan erbjuda stöd och skydd. Det är viktigt att anpassa bemötandet efter kvinnans individuella situation och kulturella bakgrund.

Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem. Våldet ökar i sin tur risken för posttraumatiskt stressyndrom och med det försämringar i episodiskt minne. Med minnesstödjande förhörstekniker kan man underlätta för våldsutsatta att minnas i en förhörssituation. Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur poliser förhåller sig till minnesaspekten hos brottsutsatta i nära relationsvåld och hur man använder minnesstödjande förhörstekniker för att säkerställa tillförlitliga vittnesmål. Uppsatsens syfte besvarades med hjälp av en mixed methods-design. Tre kvalitativa intervjuer genomfördes samt en kvantitativ enkät som besvarades av tjugofem anställda inom Polismyndigheten med erfarenhet av förhör med målsäganden i våld i nära relation. Resultaten från enkäten visade att PEACE-modellen, som är en minnesstödjande förhörsteknik, användes av majoriteten av de yrkesprofessionella. Det framkom i både intervjuerna och enkäten att en viktig aspekt är att få målsäganden att medverka, vilket man menade kunde påverkas av bland annat rädsla för förövaren och våldets konsekvenser.  Något som framkom i intervjuerna var att när våldet blir vardag är det svårt att sortera ut enskilda händelser ur minnet. Ytterligare en aspekt som ansågs kunna påverka målsägandens utsaga var normaliseringsprocessen som kan göra att målsäganden inte uppfattar våldets allvarhetsgrad och därför inte anser det viktigt att berätta. Uppsatsen visar att det finns specifika svårigheter kopplade till förhörssituationen med personer utsatta för våld i nära relation men att förhörsledare besitter goda tekniker för att underlätta minnesåterkallning. Detta specifika ämnesområde är relativt obeforskat. Framtida studier skulle kunna fokusera på dessa frågeställningar med ett större urval för att bättre representera populationen. / Violence in intimate relationships is a major societal problem. The violence, in turn, increases the risk of post-traumatic stress disorder and, with it, deterioration in episodic memory. Memory-supporting interrogation techniques can make it easier for victims of violence to remember in an interrogation interview. This paper aims to investigate how police officers deal with the memory aspect of intimate partner violence victims and how to use memory-enhancing interrogation techniques to ensure reliable testimony. The essay's purpose was answered using a mixed methods design. Three qualitative interviews were carried out as well as a quantitative survey which was answered by twenty-five employees within the Police Authority with experience in questioning plaintiffs of domestic violence. The results of the survey showed that the PEACE model, which is a memory-supporting questioning technique, was used by the majority of the professionals. It emerged in both the interviews and the survey that an important aspect is getting the plaintiff to participate, which it was believed could be influenced by, among other things, fear of the perpetrator and the consequences of the violence. Something that emerged in the interviews was that when violence becomes an everyday problem, it is difficult to sort out individual events from memory. Another aspect that was considered to be able to influence the claimant's statement was the normalization process, which can mean that the claimant does not perceive the seriousness of the violence and therefore does not consider it important to tell. The essay shows that there are specific difficulties linked to the interrogation situation with people exposed to violence in a close relationship, but that interrogators possess good techniques to facilitate memory recall. This specific subject area is relatively unexplored. Future studies could focus on these issues with a larger sample to better represent the population.

Denna kvalitativa studie undersöker hur behandlare inom socialtjänsten och barnpsykiatrin möter och skapar förtroende tillbarnsom har bevittnat våld i nära relationeroch vilka metoder som sätts in. Studien baseras på intervjuer med fyra yrkesverksamma personer medstor erfarenhetavatt möta barn som bevittnat våld. Metodentolkas i en form från Antonovskys salutogena modell, känslan av sammanhang, KASAM.Resultatet visaratt som behandlare så måste mötet med barnet sker i sittsammanhang och att det är deras sanning somska vara vägledande. Vidare är det av stor vikt att skapa goda relationer till barnets omsorgsgivare.

The aim of the current study was to highlight the social service work with domestic violence against women. In this study, we examined whether there was a difference in the way the social service works and if their effort differ in terms of domestic violence. Moreover, this study investigated how social workers work to prevent future violence against victims also what method they use to find out the causes behind men’s violence against women. A total of four administrative officers were interviewed from two different municipalities. All four officers were actively working with questions concerning domestic violence against women. The content analysis methodology was used as a basis for our questioner which contained twenty questions. This method was chosen because of violence is the basis of social service work. In conclusion, social services in the two municipalities that were studied in this study offer abused women different types of contributions. The type of effort provided depends on women’s individual situations. There are however, no major differences between the ways social services are dealing with domestic violence compared with honor-related violence. In those cases that were received to the two social offices, the underlying causes of violence against women varied. This may possibly include alcohol-related violence and mental illness. Future actions concerns the need of social assistance to work more on developing new methods to mainly protect women from domestic violence also to provide information to women about the social service interventions.