Nationell patientöversikt är ett system som möjliggör nationell spridning av patientdokumentation mellan olika landsting och regioner. Detta menas vara något som behövs för att stärka patientsäkerheten, då tillgång till rätt information vid rätt tillfälle kan vara avgörande för att erbjuda en säkerhetsenlig vård. Införandet har tagit tid och ännu är användandet av tjänsten låg. Informationen som finns i patientöversikten är minimal och pålitlig data saknas för att förtroende och användandet skall öka. Denna studie har undersökt hur införandeprocessen av NPÖ har sett ut och vilka faktorer som bidragit till detta, där den huvudsakliga teorin inom implementering, säkerhet och acceptans ligger som grund. Genom intervjuer med experter inom ämnet, från bland annat Inera, SKL och Örebro landsting, har faktorer som påverkat vid införandeprocessen påvisats, där bland annat otillräcklig information och bristande säkerhet kring integritet tas upp. Artiklar i fackpress har även granskats, där redogörelser med faktorer som har påverkat införandeprocessen under åren 2005 fram till år 2016 presenteras. Undersökningen kan tydligt påvisa att tekniska anslutningar, där lokala system måste anpassas för att samspela med NPÖ är en faktor som påverkar införandet av NPÖ. En vidare faktor är att landsting har olika begrepp och placering av information som försvårar anslutningarna, samt att patientintegritet är en viktig aspekt som har varit svår att arbeta med. Det är lätt att den tekniska biten tar över fokus och även i detta projekt har det varit en av de grundläggande faktorerna till att användandet fortfarande är lågt. Verksamhetsfokus efterfrågas fortfarande och mer användarvänlighet och användbarhet är ett måste, samt en standard för vilken information som skall produceras i systemet och vem som bär ansvaret för motivationen till detta. Sammanfattningsvis är det tydligt att bristen på verksamhetsfokus har förlängt införandeprocessen och borde ha varit mer prioriterat vid ett tidigare skede av processen. / The swedish National health system, called NPÖ, enables national spread of patients data between different regions. This means to be something that could strengthen patient security, since access to the right information at the right time can be critical to provide secure healthcare. The implementation has taken time and yet the use of the system is low. The information contained in the health system is minimal and reliable data are lacking for confidence and usage to increase. This study examined how the implementation process of the health system has been like and what factors contributed to this, where the main theories within implementation , security and acceptance were the basis. Through interviews with experts in the subject from Inera , SKL and Örebro county council, the factors that affected the implementation process has been demonstrated, which include insufficient information and lack of security regarding privacy. Articles in magazines and newspaper has also been reviewed, with reports of factors that have affected the implementation process in the years of 2005 to 2016. The study clearly demonstrate the technical connections as a factor affecting the implementation, where local systems must be adapted to interact with NPÖ. A further factor is that the regions has different terms and placement of patient information that complicate the connections. It also demonstrate that patient privacy is an important aspect that has been difficult to work with. The technical parts can easily takes focus and also in this project that has been one of the basic factors to the lack of use. Business focus is still demanded and more ease and usability is a must, as well as a standard for the information to be produced in the system. It also has to be more clear who is responsible for the motivation of producing the information. In summary, it is clear that the lack of business focus has extended the deployment process and should have been prioritized at an earlier stage of the process.

<p>En intervjustudie har genomförts på en palliativ avdelning på ett sjukhus i södra Stockholm och bygger på sex semistrukturerade kvalitativa intervjuer med manliga sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka hur manliga sjuksköterskor upplever sitt arbete, manligt och kvinnligt på arbetsplatsen och hur de upplever att omgivningen ser på deras yrkesval, i detta fall på en palliativ avdelning. Under studiens gång fann jag det svårt att hitta forskning om genus i palliativ vård, varken svensk eller utländsk forskning verkar ha uppmärksammat detta område.</p><p>Teorier och tidigare forskning om genus, manliga sjuksköterskor och genus i yrken har legat som grund och diskuteras tillsammans med resultatet.</p><p>Tidigare forskning visar att manliga sjuksköterskor ofta hamnar inom vården av en slump eller brist på andra arbeten. De dras till delar av vården där det händer mycket och är "actionfyllt" såsom ambulansen och akutvården. Det sker en uppdelning i arbetssysslor mellan de manliga och kvinnliga sjuksköterskorna där kvinnorna står för omvårdnad och männen för den tekniska kunskapen. Resultatet av min studie visar att intervjupersonerna aktivt valt sitt yrke och hade inget intresse att studera vidare till t.ex. läkare. Den avdelning som undersöktes upplevde sig själva jämställda i sitt arbetssätt där både män och kvinnor utförde både omvårdande och tekniskt inriktade arbetsuppgifter. Respondenterna tyckte att sjuksköterskeyrket var perfekt då det innehöll både ansvar och mycket patientkontakt och denna studie visar att de manliga sjuksköterskorna tvärtemot aktivt sökt sig till omsorgsvård på grund av att de vill arbeta mer långsiktigt och vårdande med patienterna. Relationer mellan patienter, anhöriga och kollegor stod i fokus. I studien uppkommer det att det finns inslag i deras arbetsbeskrivning som de anser vara positivt i bemärkelse att det är självständigt arbete såsom t.ex. hemsjukvård. Vidare upplever respondenterna att omgivningen tycker det är naturligt att de arbetar som sjuksköterskor och att det snarare är inriktningen på vården som är svår för omgivningen att prata om. Respondenterna känner sig trygga i sin egen manlighet och i sin yrkesroll och har inga problem att titulera sig som sjuksköterskor.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Downs syndrom är den vanligaste formen av kromosomförändring hos människan. En person med Downs syndrom har totalt 47 kromosomer istället för människans vanliga 46 och bär på en extra kromosom 21. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder vilket innebär uppmärksamhetsstörning, koncentrationssvårigheter och planeringssvårigheter, nedsatt arbetsminne samt dålig tidsuppfattning.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att få större kunskap om hur föräldrar upplevde och reagerade, när de blev informerade om att deras barn har Downs syndrom eller ADHD. Med större kunskap ökar vår och andras förståelse och därmed möjlighet till förbättrade relationer till både föräldrar och barn.</p><p><strong>Metod:</strong> Examensskrivarna har intervjuat tre föräldrapar vars barn har fått diagnosen ADHD och två föräldrapar som fått barn med Downs syndrom. Genom intervjuerna och dess svar har vi jämfört föräldrarnas eventuellt olika sätt att bearbeta sin sorg</p><p><strong>Resultat och analys:</strong> En mamma hade bara negativa tankar kring dotterns diagnos – Downs syndrom. Första dygnet på sjukhuset ville mamman bara sova och aldrig vakna upp ur vad hon då ansåg vara en mardröm. En pappa vars dotter fick diagnosen – ADHD, tänkte att han hade ett livslångt engagemang, som han aldrig skulle kunna släppa taget om.</p><p><strong>Diskussion: </strong>Mer kunskap och information om Downs syndrom kan ge människor en mera förstående syn på personer med Downs syndrom. Barn med ADHD har ett starkt behov av stadga, struktur och fasta ramar. Stabilitet och fasta rutiner som rör tid, plats, personer och aktiviteter skapar ofta den trygghet som behövs.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Föräldrarna med barn med Downs syndrom respektive ADHD påvisar att vardagslivet har förändrats mer eller mindre, efter barnens födelse. Barn med Downs syndrom har ett synligt handikapp och omgivningen kan därför enklare uppfatta att något är annorlunda medan barn med ADHD har ett osynligt handikapp och omgivningen kan felaktigt tro att barnets avvikande uppförande främst handlar om att det är bortskämt och ouppfostrat.</p>

En intervjustudie har genomförts på en palliativ avdelning på ett sjukhus i södra Stockholm och bygger på sex semistrukturerade kvalitativa intervjuer med manliga sjuksköterskor. Syftet med studien var att undersöka hur manliga sjuksköterskor upplever sitt arbete, manligt och kvinnligt på arbetsplatsen och hur de upplever att omgivningen ser på deras yrkesval, i detta fall på en palliativ avdelning. Under studiens gång fann jag det svårt att hitta forskning om genus i palliativ vård, varken svensk eller utländsk forskning verkar ha uppmärksammat detta område. Teorier och tidigare forskning om genus, manliga sjuksköterskor och genus i yrken har legat som grund och diskuteras tillsammans med resultatet. Tidigare forskning visar att manliga sjuksköterskor ofta hamnar inom vården av en slump eller brist på andra arbeten. De dras till delar av vården där det händer mycket och är "actionfyllt" såsom ambulansen och akutvården. Det sker en uppdelning i arbetssysslor mellan de manliga och kvinnliga sjuksköterskorna där kvinnorna står för omvårdnad och männen för den tekniska kunskapen. Resultatet av min studie visar att intervjupersonerna aktivt valt sitt yrke och hade inget intresse att studera vidare till t.ex. läkare. Den avdelning som undersöktes upplevde sig själva jämställda i sitt arbetssätt där både män och kvinnor utförde både omvårdande och tekniskt inriktade arbetsuppgifter. Respondenterna tyckte att sjuksköterskeyrket var perfekt då det innehöll både ansvar och mycket patientkontakt och denna studie visar att de manliga sjuksköterskorna tvärtemot aktivt sökt sig till omsorgsvård på grund av att de vill arbeta mer långsiktigt och vårdande med patienterna. Relationer mellan patienter, anhöriga och kollegor stod i fokus. I studien uppkommer det att det finns inslag i deras arbetsbeskrivning som de anser vara positivt i bemärkelse att det är självständigt arbete såsom t.ex. hemsjukvård. Vidare upplever respondenterna att omgivningen tycker det är naturligt att de arbetar som sjuksköterskor och att det snarare är inriktningen på vården som är svår för omgivningen att prata om. Respondenterna känner sig trygga i sin egen manlighet och i sin yrkesroll och har inga problem att titulera sig som sjuksköterskor.

Bakgrund: Downs syndrom är den vanligaste formen av kromosomförändring hos människan. En person med Downs syndrom har totalt 47 kromosomer istället för människans vanliga 46 och bär på en extra kromosom 21. ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder vilket innebär uppmärksamhetsstörning, koncentrationssvårigheter och planeringssvårigheter, nedsatt arbetsminne samt dålig tidsuppfattning. Syfte: Att få större kunskap om hur föräldrar upplevde och reagerade, när de blev informerade om att deras barn har Downs syndrom eller ADHD. Med större kunskap ökar vår och andras förståelse och därmed möjlighet till förbättrade relationer till både föräldrar och barn. Metod: Examensskrivarna har intervjuat tre föräldrapar vars barn har fått diagnosen ADHD och två föräldrapar som fått barn med Downs syndrom. Genom intervjuerna och dess svar har vi jämfört föräldrarnas eventuellt olika sätt att bearbeta sin sorg Resultat och analys: En mamma hade bara negativa tankar kring dotterns diagnos – Downs syndrom. Första dygnet på sjukhuset ville mamman bara sova och aldrig vakna upp ur vad hon då ansåg vara en mardröm. En pappa vars dotter fick diagnosen – ADHD, tänkte att han hade ett livslångt engagemang, som han aldrig skulle kunna släppa taget om. Diskussion: Mer kunskap och information om Downs syndrom kan ge människor en mera förstående syn på personer med Downs syndrom. Barn med ADHD har ett starkt behov av stadga, struktur och fasta ramar. Stabilitet och fasta rutiner som rör tid, plats, personer och aktiviteter skapar ofta den trygghet som behövs. Slutsats: Föräldrarna med barn med Downs syndrom respektive ADHD påvisar att vardagslivet har förändrats mer eller mindre, efter barnens födelse. Barn med Downs syndrom har ett synligt handikapp och omgivningen kan därför enklare uppfatta att något är annorlunda medan barn med ADHD har ett osynligt handikapp och omgivningen kan felaktigt tro att barnets avvikande uppförande främst handlar om att det är bortskämt och ouppfostrat.

Bakgrund: Att ha ett barn med Downs syndrom, betyder ofta en regelbunden kontakt med vården, på grund av hälsoproblem som kan bero på syndromet. Ett bra möte är viktigt för alla, men troligen är det viktigare för dessa familjer. Syftet var att belysa hur föräldrar till barn med Downs syndrom upplevde möten då de sökte vård för sitt barn. Metod: Data insamlades genom intervjuer med sex föräldrar. Intervjuerna blev inspelade och därefter transkriberade. När data analyserades framträdde fyra teman: personalens osäkerhet, känslan av att inte bli trodd, att vara advokat för sitt barn och behovet av trygghet. Resultat: Resultatet visade att föräldrarna var mycket nöjda med de möten de haft på specialistnivå men då de sökt sig dit specialisterna inte finns kände de en viss otrygghet. Föräldrarna kände även ibland att de inte blev trodda, de kände sig ofta då ifrågasatta som föräldrar. Konklusion: föräldrarna sökte hjälp och vård där de kände sig tryggast. Vårdpersonalen behöver mer träning i hur de på bästa sätt bemöter barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. Att bli bemött på ett felaktigt sätt kan orsaka ett onödigt vårdlidande. / Background: Having a child with Down´s syndrome often means a regular contact with health care because some health problem who are specific for the syndrome. Meetings are important for everyone but maybe more important for this family’s. Aim: The purpose for this study was to illuminate how parents to children with Down´s syndrome experience encounters with healthcare when they seek care for there child. Method: The data was collected from interviews with six parents. The interviews was recorded and transcribed. When the data was processed four themes emerged: Staffs insecurity, feeling of not being believed, being the child’s advocate and the need for security. Result: The result shows that the parents are very pleased about the meeting they’ve had with the specialist-units, but when they have to turn to places without specialists they feel a greater insecurity. Sometimes did the parents feel that they wasn’t believed, they felt that they was questioned as parents. Conclusion: Parents seek help and care, were they feel most secure. The healthcare staff need more training how they meet children with disability and there parents. To be met in an unprofessional way can lead to unnecessary care suffering.

No description available.

<p>Bakgrund: Att ha ett barn med Downs syndrom, betyder ofta en regelbunden kontakt med vården, på grund av hälsoproblem som kan bero på syndromet. Ett bra möte är viktigt för alla, men troligen är det viktigare för dessa familjer. Syftet var att belysa hur föräldrar till barn med Downs syndrom upplevde möten då de sökte vård för sitt barn. Metod: Data insamlades genom intervjuer med sex föräldrar. Intervjuerna blev inspelade och därefter transkriberade. När data analyserades framträdde fyra teman: personalens osäkerhet, känslan av att inte bli trodd, att vara advokat för sitt barn och behovet av trygghet. Resultat: Resultatet visade att föräldrarna var mycket nöjda med de möten de haft på specialistnivå men då de sökt sig dit specialisterna inte finns kände de en viss otrygghet. Föräldrarna kände även ibland att de inte blev trodda, de kände sig ofta då ifrågasatta som föräldrar. Konklusion: föräldrarna sökte hjälp och vård där de kände sig tryggast. Vårdpersonalen behöver mer träning i hur de på bästa sätt bemöter barn med funktionsnedsättning och deras föräldrar. Att bli bemött på ett felaktigt sätt kan orsaka ett onödigt vårdlidande.</p> / <p>Background: Having a child with Down´s syndrome often means a regular contact with health care because some health problem who are specific for the syndrome. Meetings are important for everyone but maybe more important for this family’s. Aim: The purpose for this study was to illuminate how parents to children with Down´s syndrome experience encounters with healthcare when they seek care for there child. Method: The data was collected from interviews with six parents. The interviews was recorded and transcribed. When the data was processed four themes emerged: Staffs insecurity, feeling of not being believed, being the child’s advocate and the need for security. Result: The result shows that the parents are very pleased about the meeting they’ve had with the specialist-units, but when they have to turn to places without specialists they feel a greater insecurity. Sometimes did the parents feel that they wasn’t believed, they felt that they was questioned as parents. Conclusion: Parents seek help and care, were they feel most secure. The healthcare staff need more training how they meet children with disability and there parents. To be met in an unprofessional way can lead to unnecessary care suffering.</p>

Tidsbegränsade anställningsformer inom vården har ökat i dagens samhälle. Den typen av anställning uppfattas vara mer otrygg och riskerar ofta att inte följa lagar rörande anställningsvillkor och skapar därmed svåra arbetssituationer för många. Arbetstagare som behöver hjälp och stöd i sådana svåra situationer kan söka det i fackliga organisationer genom att vara medlem. Det finns mycket forskning främst kring arbetsförhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare som har tidsbegränsad anställning samt fackets roll som handledare för medlemmar, däremot inte lika mycket som behandlar fackets konkreta arbete för att skapa bättre förutsättningar för den anställde. I föreliggande studie undersöks hur facket arbetar med att skapa bättre förutsättningar för tidsbegränsade anställda. För att se hur facket arbetar för att förbättra anställningsvillkor och arbetssituationen för personer med tidsbegränsade anställningar inom vården genomfördes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med sex stycken förtroendevalda på olika sektioner i Stockholmsområdet hos fackförbundet Kommunal. Själva studien är inspirerad av en fenomenologisk ansats. Respondenterna fick svara på olika frågor som ledde till beskrivningar av deras dagliga arbete och hur det fokuseras kring personer med tidsbegränsade anställningar inom vården. Till hjälp att analysera och tolka det funna resultatet har författarna utgått från teorier och tidigare studier angående fackets roll för de anställda, relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare, samt ytterligare en teori som applicerats i syfte att bättre förstå processerna som utgör Kommunals arbete och försök att ändra strukturer på arbetsförhållanden för att påverka arbetsmarknaden i större skala. Resultatet visade att de arbetar med att representera medlemmar vid exempelvis överläggningar och möten mellan arbetstagare och arbetsgivare där problem eller konflikter har uppstått rörande arbetsförhållanden och anställningsformer, samt att informera om sin verksamhet till både medlemmar och icke-medlemmar. Det har dock upplevts som att informationsflödet på vissa punkter är bristande samt att Kommunal riskerar att inte verka för de som har tidsbegränsade anställningar inom vården på grund av det värvningsförhavande de har.

Uppsatsens syfte är att öka kunskaper om kulturaktiviteter avsedda att vara hälsofrämjande och att få ökad förståelse för den kompetens som används av personal som närmare arbetar med dessa aktiviteter. För att få svar på uppsatsens syfte och frågeställningar valdes lämpliga teoretiska utgångspunkter som tillsammans med det empiriska materialet har analyserats. Studien fokuserar på sju respondenters erfarenheter av hälsofrämjande aktiviteter, de deltagandes lärande och deras utveckling och två exempel av kulturaktiviteter undersöks: "Kultur i vården" och "Kultur på recept". En del av studien innefattar även tidigare forskning där det främst handlar om vilka mätbara effekter på hälsa som deltagande i kulturaktiviteter kan ge. Uppsatsen ska bidra till att belysa kulturaktiviteter ur ett hälsopedagogiskt perspektiv för att öka kunskapen om relationen mellan kultur-hälsa-lärande. Utifrån det empiriska materialet framkommer det att aktiviteter inom "Kultur på recept" har större fokus på det friska med syfte att stärka och utveckla individer medan "Kultur i vården" har en tydligare inriktning mot patienter i en sjukdoms- eller rehabiliterande period. Resultatet visar att det finns skillnader i den pedagogiska utformningen av aktiviteter inom respektive praktiker: Exempelvis gruppdeltagande, kompetenser bland personal samt kulturaktiviteternas tillgänglighet och utbud. Det framkommer i uppsatsens studie att gruppen har betydelse för det sociala stödet, lärande och utveckling som författarna kopplar samman med livslångt lärande och empowerment, vilket innebär en mobilisering av individens resurser.