De senaste åren har intresset för personer med Aspergers syndrom inom rättspsykiatrin ökat.Den rättspsykiatriska vården skall verka för att minska risken för våld  vilket  bland annat  kan göras  med  riskbedömningsinstrument.  Instrumenten  syftar  till  att  utveckla  adekvata riskhanteringsstrategier  för  att  uppfylla  kravet  att  minska  risken  för  våld.  Syftet  med föreliggande studie var att beskriva skillnaderna gällande den psykiska ohälsan, de  bedömda riskfaktorerna  för framtida våld samt eventuellt institutionsvåld för personer  med Aspergers syndrom  inom  rättspsykiatrin.  Personerna  med  Aspergers  syndrom  delades  in  i  tre  grupper utifrån  om  personerna  vårdades  inom  rättspsykiatrin  för  att  de  var  dömda  för  dödligt  eller försök  till  dödligt  våld,  dömda  för  att  ha  begått  annan  brottslighet  samt  personer  vilka  inte hade  begått  något  brott  men  vårdades  enligt  LPT.  För  att  besvara  syftet  inkluderades  28 personer  med  Aspergers  syndrom  i  studien.  Resultatet  visade  att  det  inte  generellt  är  några riskfaktorer som är typiska för en specifik  grupp av dessa  tre, oavsett orsak till att de vårdas vid kliniken.  Skillnad gällande förekomsten av riskfaktorn instabilitet och institutionsvåld vid den nuvarande vårdkliniken  framkom dock för grupperna.  Det  visades  att det var personerna som vårdades enligt LPT vilka skiljde sig från de övriga två grupperna. Resultatet visade även att  majoriteten  av  institutionsvåldet  som  användes  var  fysiskt  och  riktades  mot  personalen. Detta i konstrast med viss tidigare forskning, dock inte genomförd på personer med Aspergers syndrom.  Betydelsen  av  att  studera  enskilda  faktorer  är  för  att  se  om  någon  faktor  skiljer grupperna  åt,  detta  då  riskfaktorer  är  betydelsefulla  i  arbetet  med  utvecklandet  av riskhanteringsstrategier.  Resultatet  ger  användbar  kunskap  om  närvarande  riskfaktorer  för framtida våld och institutionsvåld för personer med diagnosen, vilket  har betydelse för att i framtiden kunna arbeta brottsförebyggande med denna grupp. Nyckelord: Rättspsykiatriska vården, Aspergers syndrom, Riskbedömning för framt ida våld, institutionsvåld. / <p>2013-09-02</p>

Bakgrund Amningsdurationen har minskat i Sverige sedan mitten på 1990-talet och 2014 var det bara 15,4% av alla mammor som helammade upp till sex månader. World Health Organization (WHO) globala rekommendation är helamning i sex månader, något som också används i Sverige. Att det finns hälsofördelar med amning för såväl mamma som barn är väl dokumenterat, men trots de rekommendationer och hälsofördelar som finns, var det bara 24,6% som helammade upp till sex månader i Västerbotten 2013. Syfte Studiens syfte var att undersöka tankar och upplevelser relaterat till hjälp och stöd från vården, inför och under amning hos förstagångsmammor. Metod Nio enskilda, kvalitativa intervjuer genomfördes med förstagångsmammor. Mammorna rekryterades via annonsering på barnavårdscentral (BVC) och Facebook. Vid intervjuerna användes en semistrukturerad frågeguide. Intervjuerna spelades in med mp3-spelare och transkriberades i anslutning till intervjuerna. Data som samlats in har sedan analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Mammorna upplevde ett varierande stöd från vården när det gällde amning. Det fanns mammor som uttryckte önskemål om mer stöd och hjälp, medan andra var nöjda. Mammorna i studien upplevde både psykologiska och fysiologiska problem med amningen. Mammorna var överlag nöjda med den hjälp de fått på BVC, medan däremot BB fick mer kritik. Slutsats Studien visade att det fanns ett behov av mer stöd och hjälp till förstagångsmammor när det gäller amning. Att ge dem mer praktisk hjälp med amningsteknik, amningsobservation samt att varje vårdarbetsplats har en hanledningsplan för hur man arbetar med amningsfrågor, är exempel på insatser man skulle kunna göra för att eventuellt förbättra stödet till förstagångsmammor kring amning. I de fall där flera yrkesgruppers kompetens behövs, skulle man även kunna arbeta tvärprofessionellt.

Bakgrund: Trots att Sverige i jämförelse med övriga länder i världen, inklusive andra välfärdsländer har goda hälsoförhållanden för barn så drabbas många barn av svåra sjukdomar. När ett barn drabbas av en svår sjukdom så påverkas hela dennes familj. Förutom att familjen utsätts för konstant rädsla över det sjuka barnet, så vänds vardagen upp och ner och alla familjemedlemmar måste nu anpassa sig efter vården kring det sjuka barnet. Familjen är en helhet där alla familjemedlemmar påverkar varandra. Familjens möte med vården har stor betydelse för hur familjen ska klara av livet med ett svårt sjukt barn. Syfte: Syftet är att beskriva familjens upplevelse av livet med ett svårt sjukt barn ur ett föräldraperspektiv. Metod: Studien grundas på en kvalitativ metod och baseras på fem självbiografier. För att analysera materialet användes Lundman och Hällgren-Graneheims (2017) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Barnets sjukdom krävde stora omställningar i vardagen och ständigt kontakt med vården. Familjemedlemmarna upplevde både fysiska och psykiska påfrestningar. Samtidigt visar resultatet hur familjen stärker varandra och hur stunder som de delar tillsammans får dem att klara av den svåra sjukdomstiden. Stöd och gott bemötande från närstående, skolan och vård har stor betydelse för familjens välbefinnande och hälsa. Slutsats: Familjen genomgår en svår och påfrestande tid som sätter spår i varje familjemedlems livsvärld. Genom att ha förståelse och se en familjs unika situation kan sjuksköterskan skapa en positiv utveckling för familjen. Upplever familjen välbefinnande stärks deras kraft att klara av livet med sitt svåra sjuka barn

Bakgrund: Endometrios är en gynekologisk sjukdom som innebär att vävnad med samma biologiska struktur som livmoderslemhinnan växer utanför livmodern och förknippas med smärtsamma menstruationer. Sjukdomen drabbar ungefär tio procent av alla kvinnor i reproduktiv ålder och de flesta får diagnos först tio år efter symtomdebut. Brist på kunskap hos vårdpersonal bidrar till svårighet att ge rätt vård. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativt resultat från nio kvalitativa- och en mixad artikel. Artikelsökningen genomfördes i databaserna CINAHL Complete, MEDLINE och PubMed. Resultatet tematiserades till fyra teman. Katie Erikssons Karitativa teori - att lindra lidande användes för att diskutera resultatet. Resultat: Resultatet beskriver att kvinnor med endometrios upplever omfattande negativ påverkan på livet. Upplevelserna presenteras i fyra teman Upplevelser av smärta, Upplevelser av behandlingar, Inverkan på livet och Upplevelser av vården. Sammanfattning: Endometrios har en negativ inverkan i många aspekter i kvinnors liv vilket leder till lidande i flera dimensioner. Kvinnorna möts av fördömande attityder och en bristande förmåga att tillgodose behov av vård och stöd. För att förbättra vården för dessa kvinnor behöver vårdpersonal mer kunskap och förståelse om endometrios.

Background: Transgender and non-binary people are a stigmatized group within the society. Members of this group often experience a deep sense of exclusion, and are statistically over-representeded in mental healthcare. However, there is a lack of knowledge about how nurses providing care in these situations should appropriately behave and interact in meetings with transgender and non-binary people in healthcare. Aim: The purpose of this study was to describe the lived experiences of transgender and non-binary people in meetings with healthcare providers. Method: The study is based on a literature review with a descriptive design. Literature searches identified ten qualitative studies that met the study’s inclusion criteria. Findings from an analysis of the relevant literature are grouped into two overarching themes and seven further sub-themes. Main results: The findings of this study showed that the majority of transgender and non-binary people have experienced, on at least one occasion, being met with ignorance in healthcare situations. Those self-identifying as non-binary often reported feeling as though they are required to fit into categories they are uncomfortable with. Evidence also suggests that the kind of language used by healthcare providers played an important determining role in how meetings were experienced by transgender and non-binary people. Use of appropriate pronouns and terminology by staff appears to help make feel more accepted. Conclusion: Due to the widespread lack of knowledge, healthcare providers often found it difficult to know how to behave and interact in meetings with transgender and non-binary people. Problems rooted in the lack of understanding  contributed to negatively affect people’s experience with the healthcare system. Therefore education about transgender and non-binary people should be more available for healthcare-providers / Bakgrund: Transpersoner och icke-binära är en stigmatiserad grupp i samhället. Många lever i en känsla av utanförskap och denna grupp är enligt statistik överrepresenterad inom psykisk ohälsa. Det finns kunskapsbrist om hur sjuksköterskan som tillhandahåller vård i dessa situationer på hur ett korrekt sätt kan bemöta transpersoner och icke-binära inom hälso-och sjukvård. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners och icke-binäras erfarenheter och upplevelser av hälso-och sjukvården. Metod: Detta är en litteraturstudie med beskrivande design. Studiens databassökning identifierade tio kvalitativa artiklar som överensstämde med studiens syfte och inklusionskriterier. Resultatet som analyserades presenterades i två huvudteman och sju underteman. Huvudresultat: Resultatet visade att majoriteten av transpersoner och icke-binära någon gång känt sig kränkta inom hälso- och sjukvården. Personer som identifierade sig som icke-binär kände ofta att de var tvungna att passa in i en mall som de ej var bekväma med. Resultatet visade att språket som användes av hälso- och sjukvårdspersonal var viktigt i mötet med transpersoner och icke-binära. Genom att använda korrekt språk och pronomen i mötet gav det en känsla av acceptans. Slutsats: På grund av den okunskap som fanns kunde sjuksköterskor ha svårigheter att veta hur de skulle bemöta transpersoner och icke-binära. Det framgick att brist på kunskap oavsiktligt kunde påverkade mötet negativt för personer med könsöverskridande identitet. Därför bör utbildning om denna urvalsgrupp vara mer tillgänglig för hälso- och sjukvårdspersonal.

Transpersoner är en utsatt grupp människor i såväl samhället som inom hälso- och sjukvården. Cisnormativiteten skapar stigmatisering samt ohälsa och transpersoner diskrimineras relaterat till sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Det händer att transpersoner helt nekas vård och rädslan för att bli diskriminerade i samband med hälso- och sjukvårdsbesök leder till att transpersoner skjuter upp sina besök. Följaktligen löper minoritetsgruppen större risk att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa. Syftet med litteraturöversikten är att belysa transpersoners upplevelser av bemötande i vården. För att besvara syftet användes en litteraturöversikt som metod. I analysen framkom fyra teman: kommunikation, kunskap och kompetens, bemötande och tillgång till vård. Därtill identifierades fyra underteman. Resultatet visade att vårdpersonal saknar tillräcklig kunskap om transpersoner och terminologi. Dessutom framkom att transpersoner diskrimineras och nekas vård. I diskussionen presenteras att diskriminering av transpersoner är ett globalt förekommande problem och slutsatsen är att vårdpersonal behöver mer kunskap och att mer forskning på området behöver bedrivas. Dessutom måste cisnormativiteten ifrågasättas för att stigmatiseringen kring transpersoner ska minska.

No description available.

Syftet med arbetet är att ta reda på likheter och skillnader av grupphandledning av yrkesverksamma inom vården och inom skolan. Grupperna som representerar vården kommer från barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, medan grupperna som representerar skolan kommer från en förskola. Metoderna jag använt har varit observationer, frågeformulär samt intervjuer.Likheter är att grupphandledningen sker med jämna tidsintervaller, fasta mötesplatser och i stabila grupper som är arbetsteam eller arbetslag. Skillnaderna är bakgrunden till grupphandledningen och tidigare erfarenhet samt innehållet och effekten av grupphandledningen.Både erfarenheten och förväntningarna kan styra innehållet. Traditionellt är innehållet i grupphandledning inom vården klientärenden och effekten att personalen kommer vidare i sina ärenden, vilket också min undersökning visar. Målet med förskolegruppernas grupphandledning var att förbättra de kollegiala relationerna vilket också är innehållet och effekten i deras handledning.

Bakgrund I värden hade 1,79% (2 482 500 miljoner) av de barn som föddes år 2017 ett medfött hjärtfel, där incidensen bland pojkar var 1,91% (1 372 000 minjoner) och flickor 1,66% ( 1 109 500 miljoner). Av de som föddes i Sverige 2017 hade 1-1,5% (503-755) ett medfött hjärtfel. Syfte Syftet med studien var att undersöka erfarenheter av att vara vårdnadshavare till barn som vårdas och har medfött hjärtfel. Metod En litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i PubMed, Scopus och Cinahl. Fridbergs femstegs modell användes för att analysera studierna. Resultat Analysen resulterade i två huvidkategorier: "Upplevelser av förändring och känslomässiga utmaningar" och "Att hantera vardagslivet kring vården". Bristande information från sjukvårdspersonal skapade otrygghet och minskad tillit. Inkludering av vårdnadshavare i omvårdnaden framstod som viktig samt gav kontroll och förståelse. Vid diagnos och operation upplevde vårdnadshavare känslor som chock och överväldigande. Den ekonomiska bördan försvårades för vårdnadshavarna, särskilt vid långa avstånd till sjukhuset. Konklusion Sammantaget pekar studien på behovet av förbättring inom vården för att stödja vårdnadshavare mer effektivt vid vård av barn med medfött hjärtfel. Vidare visar studien på en känslomässig turbulens hos vårdnadshavare där stödet från vården brister.

Syftet med denna studie är att undersöka fördelarna med flerspråkighet hos sjuksköterskor. I denna studie har en kvalitativ undersökning genomförts genom intervjuer med flerspråkiga sjuksköterskor och ett elektroniskt frågeformulär. Data som samlats in är baserad på tre intervjuer och 10 elektroniska enkäter och analyserades kvalitativt med hjälp av analysmetoden "tematisk analys". Detta innebär att uppgifterna kommer att grupperas i olika kategorier. Resultatet visar att flerspråkighet kan hjälpa sjuksköterskor i den medicinska miljön när de utvecklar en djupare relation och förståelse med sina patienter. Resultaten visade också att språkbarriärer kan vara ett problem inom vården. Försämrad kommunikation kan leda till försämring av den verbala vården och därför kan flerspråkiga sjuksköterskor vara en utmärkt arbetskraft, särskilt inom vården. Resultaten av studien indikerade att trots att samtliga informanter hade kunskaper i engelska som ett extra språk, var engelskan inte så effektiv eller produktiv när det gällde sjukhusmiljön. Slutsatsen av denna studie är att flerspråkiga sjuksköterskor potentiellt är till stor hjälp inom det medicinska området. Studiens slutsatser visar att flerspråkiga sjuksköterskor är uppskattade och villiga att använda sin flerspråkighet med patienter.