Syftet med studien är att undersöka betydelse av samisk kulturell kompetens hos ungavuxna samer i mötet med aktörer inom primärvård, specialistvård och socialtjänst.Tidigare studier visar att det förekommer ohälsa och bristande förtroende för vårdenbland samer. Den tidigare forskningen visar även att bristen på kulturell kunskap är ettproblem med hänsyn till den ständiga globaliseringen. Totalt genomfördes 5semistrukturerade intervjuer med unga vuxna samer som fick svara på frågor om kulturellkunskap i mötet med vården. Materialet analyserades därefter med hjälp av tematiskanalys. Studien visade att kulturell kompetens hos vårdpersonal var av stor betydelse förinformanterna. Majoriteten ansåg att de aldrig eller nästan aldrig hade fått mötavårdpersonal inom Sverige som hade kompetens eller kunskap om den samiska kulturen.Våra slutsatser är att konsekvenserna av detta visade sig vara ett lägre förtroende förvården, en känsla av exotifiering och att informanterna gärna undvek att berätta om sittsamiska påbrå.

Bakgrund: Socialstyrelsen har dokumenterat 450 000 individer mellan 18 år och äldre med alkoholmissbruk och 55 000 individer med narkotikamissbruk. Siffrorna representerade enbart dokumenterade fall av missbruk, men utesluter de antal missbruk vilka inte dokumenterats. Alla individer har rätten att tillgodoses med likvärdig vård och ett icke stigmatiserande från vårdpersonal oavsett livssituationer, bakgrund, fysiska och psykiska aspekter. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patientens upplevelse av stigmatisering i vården vid alkohol och,- eller substansmissbruk samt beskriva genomförandet av datainsamlingsmetoden till samtliga artiklar. Metod: Studien var en deskriptiv litteraturstudie. Resultatet har framtagits och sammanställts genom upprepad granskning av 12 vetenskapliga artiklar från tre databaser. Huvudresultat: Patienterna beskrev att upplevelsen av stigmatisering generellt uppfattades negativt och påverkade deras självkänsla, egenvärde, värdighet och hälsa. Patienterna berättade att stigmatiseringen skapade rädsla och vissa undvek kontakt med vården till följd av detta. Stigmatiseringen upplevdes nedvärderande och patienterna kände att de beskylldes för sitt tillstånd och därför inte förtjänade ett gott bemötande och god vård, medans några upplevde stigmatisering positivt och motiverande. Slutsats:  Varje individ skall bemötas med likvärdig vård anpassat efter dennes behov oavsett individens bakgrund eller livssituation. Därför borde sjukvårdspersonal utöka sin kunskap och förståelse i mötet med dessa individer genom att tillgodoses med relevant utbildning i ämnet, anskaffa förståelse i stigmatiseringens innebörd och påverkan i syfte att tillhandahålla likvärdig och icke stigmatiserande vård till alla individer. / Background : The National Board of Health has documented 450,000 individuals between 18 years and older with alcohol abuse and 55,000 individuals with drug addiction. The figures represented only documented cases of addiction, but excluded the number of addictions that have not been documented. Aim : The purpose of this literature study was to describe patient's experience of stigmatization of alcohol and, - or substance abuse in health care and describe the implementation of the data collection method from all articles. Method : The study was a descriptive literature study. The result has been developed and compiled by repeated review from 3 scientific articles found out of three databases were used in the preparation of the result. Main results : Patients described that the perception of stigmatization was generally perceived negatively and affected their self-esteem, dignity and health which resulted in fear and shame. Patients felt that they were accused of their condition and therefore did not deserve good treatment and good care, while some patients’ considered stigmatization as something positive and motivating. Conclusion : Each individual should be treated with equal care adapted to their needs. This should not be influenced regardless of the individual's background or life situation. Therefore, healthcare professionals should increase their knowledge and understanding in the encounter with these individuals, by providing adequate education in the subject, acquiring understanding of the stigma's impact on the individual in order to provide equal and non-stigmatizing care to all individuals.

Psykisk ohälsa  ökar allt mer  och är idag ett utbrett globalt samhällsproblem. I samband med ökningen av psykisk ohälsa ökar också den psykiska och somatiska samsjukligheten. Detta gör att fler patienter med psykisk ohälsa uppsöker somatisk vård.   Sjuksköterskorna inom somatisk vård kommer att möta dessa patienter var de än jobbar. Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskornas attityder till och erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård Litteraturöversikt som design valdes för att kunna besvara syftet. Nio valda artiklarna är från databas Cinahl och Pubmed. Av de nio artiklar var fyra artiklar kvalitativa och 5 artiklar kvantitativa. De valda artiklarna analyserats och sammanställts där likheter och skillnad jämfördes. Resultatet presenteras med hjälp av fem huvudteman och nio tillhörande subteman. Huvudteman är Vårdande förhållningssätt, Icke vårdande förhållningssätt, Bristande säkerhet för patienter och vårdare, Fördomar och kunskap samt Organisation och ledning. Slutsatsen är att sjuksköterskors attityder till och erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård kan förstås som både vårdande och icke vårdande förhållningssätt. Dock synliggjordes en markant övervikt till icke vårdande förhållningssätt. Bakomliggande orsaker kunde hänvisas till sjuksköterskornas fördomar och bristande kunskaper. Effekterna av påvisade kunskapsbrister och stigmatisering vid psykisk ohälsa kunde leda till vårdlidande samt bristande säkerhet för både patienter och vårdare. Föreliggande resultat understryker därför behovet av att förstärka sjuksköterskors kunskaper om vårdandet av patienter med psykisk ohälsa.

Forskning visar på överrepresentation av transpersoner med autism. Både transpersoner och personer med autism har en ökad sårbarhet för psykisk ohälsa. Det finns ytterst få studier där dessa personer får komma till tals och berätta hur de upplever att det är att leva med två normbrytande identiteter. Syfte med denna studien är att undersöka hur transpersoner med autism upplever normer kring könsidentitet och funktion samt hur dessa normer påverkar deras tillgång till vård. Studien har gjorts utifrån kvalitativ metod med induktiv ansats. I genomförandet av studien har sex transpersoner med autism intervjuats under semi-strukturerade former. Goffmans teori om stigma har använts för att analysera empirin. Resultatet pekar på att informanterna generellt påverkas mer negativt av att bryta mot normer kring könsidentitet än normer kring funktion, framförallt i kontakt med vården. En vanlig strategi är att dölja sina stigman. Ibland genom att dölja båda sina minoritetsidentiteter och ibland bara en av dem. Deltagarna i studien har svårare att tillgodogöra sig stärkande sammanhang med andra HBTQ-personer utifrån autismspecifika svårigheter. De möter ett flertal barriärer i kontakt med vården utifrån sina minoritetsidentiteter. Att man har autism är sällan något som det pratas om i vården eller privat. Informanterna söker trots detta oftast vård. Sammanfattningsvis behövs det mer trans- och autismkompetens i vården. Vårdpersonal behöver uppmärksamma behov av anpassning - likaså HBTQ- organisationer. Det vore gynnsamt att erbjuda sammanhang där man, utan förbehåll, får utrymme att både vara trans och ha autism. / Studies points to an overrepresentation of transgender people with autism. Both transgender persons and persons with autism have an increased vulnerability of mental illness. There is a shortage of studies where these people are heard and can tell what it’s like to live with two nonnormative identities. The purpose of this study is to investigate how transgender people with autism experience norms regarding gender and ability and also how these norms affect their access to healthcare. This study is based on a qualitative method with an inductive approach. Six transgender people with autism was interviewed in a semistructured form. Goffman’s theory of stigma is used to analyze the empirics. The result shows that the informants are generally more negatively affected when breaking gender norms than norms regarding ability, especially in the context of healthcare providers. A common strategy is to hide stigmas. Sometimes by hiding both of one's minority identities and sometimes only one of them. The participants in this study have a harder time to utilize strengthening contexts with other LGBTQ-persons based on their autism-specific difficulties. They meet several barriers based on their minority identities in contact with healthcare. Having autism is seldom something being discussed in healthcare or privately. The informants usually seek healthcare despite this. Summarily, there’s a need of more trans- and autism competence in healthcare. Healthcare providers as well as LGBTQ-organizations need to pay attention to needs of adaptation. It would be favorable to offer contexts where there is space to be both transgender and have autism, without reservations.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett av de mest förekommande fenomenen i svensk sjukvård och kostar samhället stora summor pengar varje år. Den orsakar ett stort lidande för den drabbade. Kvinnor är mer representerade i gruppen än vad män är, vilket delvis går att förklara genom olika biologiska förutsättningar. Dessutom rapporterar denna patientgrupp i relativt hög utsträckning ett icke-önskvärt bemötande från vården som kan resultera i felaktiga eller uteblivna behandlingar.  Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av långvarig smärta.  Metod: En kvalitativt strukturerad autobiografisk studie baserad på fem bloggar. Bloggarnas innehåll analyserades genom manifest innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och åtta underkategorier. De huvudkategorier som framkom var smärtan begränsar, vardagen förändras, vården sviker och att förlika sig med smärtan.  Slutsatser: Ett adekvat bemötande från vården genererar en mindre negativ upplevelse för de drabbade medan ett bemötande där patienten inte tas på allvar istället förstärker lidandet. Genom acceptans kan livskvalitet uppnås trots en ständigt närvarande smärta.

Bakgrund: Självskadebeteende är inte en sjukdom utan ett beteende som innefattar repetitivt självskada. Självskadebeteende är ett växande folkhälsoproblem i vårt samhälle som oftast förekommer bland personer med psykisk ohälsa. Det är av stor betydelse att lyfta de upplevelser personer med självskadebeteende har vid vårdsökande, för att möjliggöra personcentrerad stöd och behandling för denna patientgrupp. Som sjuksköterska är det viktigt att ha ett etiskt förhållningssätt samt en helhetssyn som inkluderar personens psykiska mående relaterat till självskadebeteendet och inte enbart behandla den fysiska skadan. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med självskadebeteende upplevde vårdkontakten inom somatisk samt psykiatrisk öppen-och slutenvård efter självskada.  Metod: Studiens forskningsmetod var en litteraturöversikt. I de akademiska databaserna PubMed, CINAHL Complete och Psychology and Behavioral Sciences Collection utfördes artikelsökningar. Tolv kvalitativa artiklar hittades samt användes till resultatet. Resultatet delades in i tre huvudteman med fyra tillhörande underteman. Resultat: Resultatets teman bestod av tre huvudteman: “Vårdrelationen”, “Vägledning och stöd” och “Nödvändiga förbättringar”. Resultatet visade att de flesta personer med självskadebeteende hade en negativ upplevelse av sjukvårdspersonalens bemötande samt känslan av att vården var begränsad. Detta gav en negativ självkänsla samt påverkade förtroendet till vården. Slutsats: Personer med självskadebeteende upplevde ofta stigmatisering, försummelse samt brist på empati och medmänsklighet av sjukvårdspersonalen. När upplevelsen av vården var negativ och dömande upplevde personer med självskadebeteende skam och skuld vilket hindrade de att uppsöka vård. Ett bemötande från sjukvårdspersonalen som upplevdes empatiskt och omsorgsfullt stärkte personen samt förbättrade livskvalitén. Sjuksköterskan bör skapa en stödjande vårdmiljö fri från stigmatisering kring personer med självskadebeteende. / Background: Self-injurious behavior is not an illness but a behavior that include repetitive self-injury. Self-injurious behavior is a growing public health problem in our society that usually take place among people with mental illness. It is very important to raise the experience from people with self-injurious behavior, when they are seeking for healthcare, to make it possible to ensure patient focused care, support and treatment for them. It is important to have an ethical and holistic view as a nurse and to include the person´s mental health and not only the physical self-injury.     Aim: The aim was to describe how people with self-injurious behavior experiences the contact in somatic and psychiatric outpatient and inpatient care after self-injury.   Method: The research method of the study was a literature review. The article searching was made in academic databases, PubMed, CINAHL Complete and Psychology and Behavioral Sciences Collection. For the result, there were twelve qualitative articles found and used. From the result three main themes with four sub themes were created. Results: The results include three main themes “Relationships of care”, “Guiding and support” and “Necessary improvement”. The results showed that the most people with self-injurious behavior had a negative experience of health care staff's approach and the feeling that the care was limited. This led to negative self-esteem and affected the trust for the care.            Conclusion: People with self-injurious behavior experiences stigma, neglect and lack of empathy and compassion of healthcare staff. When the experiences of care was negative and judgmental, people with self-injurious behavior felt shame and guilt, which prevented them from seeking care. A treatment characterized by empathy and carefulness improved quality of life and strengthened the person. The nurse should create a supportive environment for people with self- injurious behavior, without stigma.

Bakgrund: Kontinuitet i vården bygger på samordning och informationsdelning mellan patienter, anhöriga och involverad vårdpersonal för att underlätta vården för en person med vårdbehov. Ett samarbete av vårdteamet och dess kommunikationsförmåga lägger grunden till en bra kontinuitet. En personcentrerad vård kan ge personen med sjukdom en större möjlighet till inflytande över sina behandlingar. Det har visats leda till bättre samarbete mellan personer med sjukdom och vårdpersonal genom att arbeta mer personcentrerat. Behovet av kontinuitet i vården, trygghet och samordning behövs för att ge en god hälsa hos patienter.  Syfte:  Att beskriva kroniskt sjuka patienters upplevelser av kontinuitet i vården.   Metod: Litteraturstudie som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: beskrivs i fyra slutkategorier: Att kommunikation och information är av vikt, Att bli sedda och lyssnade till, Att vårdpersonalens kompetens bidrar till trygghet och Att få sina behov tillgodosedda.  Slutsats: Hur kontinuitet i vården upplevs för patienter är baserat på egen förståelse och förmåga att fysiskt, psykiskt, socialt och psykosocialt anpassa sig till vården. Vårdpersonalens kommunikationsförmåga och bemötande till att skapa en god relation till patienter är avgörande faktorer för att patienter ska uppleva en kontinuitet i vården.

The aim of this study has been to examine eight Afro-Swedish women's lived experiences of perinatal care in Sweden. The material has been produced through qualitative interviews to investigate the extent to which colonial stereotypes continue to affect Afro-Swedish women in perinatal care. The questions to be answered were "What aspects are recurring in the womens stories about perinatal care in Sweden?" and “In what way are stereotypes created and maintained in perinatal care? Most of the women had encountered various forms of malpractice in perinatal care. At some point the women neither felt seen nor heard and the healthcare staff tended to speak condescendingly to them. Stereotypes in perinatal care can be maintained and created through birth stories by Swedish midwives who have practiced in poor countries such as in Africa. Through these birth stories, a perception is created of how black women give birth versus white women.

Bakgrund: Trettiosex procent av världens kvinnor utsätts för våld idag. Den vanligaste formen är mäns våld mot kvinnor och då framförallt inom parrelationer. Att vara våldsutsatt kvinna syns sällan utifrån och upplevs i många fall som ett känsligt ämne att tala om. I Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 (HSL) redogörs vårdens ansvar att upptäcka och identifiera våldsutsatta kvinnor och möjliggöra för adekvat vård.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa den våldsutsatta kvinnans upplevelse av vården.Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Databassökningarna är utförda i databaserna CINAHL och PubMed och de tio utvalda artiklarna har analyserats utifrån en förenklad innehållsanalys av Forsberg och Wengström.Resultat: Resultatet presenteras i form av tre teman: Upplevelser av att möta vården; Kvinnans upplevelse av att bli tillfrågad om våldsutsatthet; Upplevda brister i vården. Samtliga deltagare i samtliga studier uppgav känslor av skam eller rädsla till följd av sin utsatthet. Vilket ofta utgjorde ett hinder för att på eget initiativ söka vård. Resultatet visar att kvinnorna önskade att vårdpersonal skulle fråga om förekomst av våld, och egenskaper som att vara öppen och icke- dömande var betydande. Negativa erfarenheter uppkom däremot av brist på rutiner och personalens oförmåga till holistiskt synsätt.Konklusion: Våldsutsatthet ger en mängd konsekvenser av både psykisk, fysisk och social karaktär. Primärvården är vanligen den första anhalten i patientens hjälpkedja där personalens omhändertagandet är av stor betydelse av vårdkvaliteten. Vården för patientgruppen behöver vara personcentrerad och vårdpersonal har ett betydande ansvar för hur vården upplevs. / Background: Thirty Six percent of women in the world today are exposed to violence, the most frequent form of this being intimate partner violence (IPV). This can many times not be seen from the outside and it is also a sensitive subject to discuss. The Health Care Act 1982: 763 (HSL) describes healthcare's responsibility to detect and identify vulnerable women and enable adequate care.Aim: The aim of this study was to explore battered women and their experiences of meeting the health care system.Methods: A qualitative literature review. Database searches were conducted in CINAHL and Pubmed. The ten chosen studies were examined using a simplified content analysis by Forsberg and Wengström.Result: The result is presented with three main themes: Experiences of meeting the health care system; Women’s experience of being asked about violence; Experienced flaws in the Healh Care System. All participants in all studies stated feelings of fear and embarrassment from being battered. These feelings constituted an obstacle for seeking healthcare by their own initiative. The result shows that women wanted health personnel to disclose about the experienced violence and qualities such as being non-judgemental and open-minded were significant. Negative experiences among the women arose when there was a clear lack of routines and when health personnel failed to see the problem from a holistic point of view.Conclusion: Exposure to violence results in many consequences, both physical, social and psychological. Primary health care is usually the first place where women with experience of violence come to. Therefore the staffs way of encounter is important for the quality of healthcare. The care for the patient group must be person centered and the health professionals have a big impact on how the health care is experienced by the women.

Bakgrund: Utmattningssyndrom (UMS) är ett folkhälsoproblem, överrepresenterat av kvinnor. Patientgruppen tenderar att mötas av misstro i vården. Patienterna befinner sig ofta i kris och har svårt att acceptera sin situation. Sjukdomstillståndet innefattar oftast skam och skuld. För att minska lidande krävs att vårdpersonal värnar om kvinnornas hälsa och tillfrisknande, genom ett bemötande som ökar patienternas känsla av sammanhang, empowerment och delaktighet. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av bemötande i vården då de drabbats av UMS. Metod: En studie av sex självbiografier. Självbiografierna analyserades utifrån Lundman och Hällgren Granheims (2017) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Resultatet påvisade vikten av att bli väl bemött samt vikten av att få ett professionellt stöd i vården. Dessa aspekter grundade sig på kvinnornas upplevelser av att bli sedda, tagna på allvar och delaktiga i sin vård, samt vikten av att få stöd, rätt diagnos och behandling samt att mötas av kunnig personal. Resultatet påvisar både negativa och positiva aspekter. Slutsats: En slutsats är att det finns ett behov av ökad förståelse för betydelsen av bemötande i vården. En förståelse som innebär ökad förmåga att bemöta kvinnornas utsatthet samt att lindra deras lidande, vilket omfattar vårdpersonal i allmänhet och sjuksköterskor i synnerhet. / Background: Burnoutsyndrome is a public health problem, overrepresented by women. The patient group tends to be met with mistrust in care. The patients are often in crisis and have difficulty accepting their situation. The disease state usually includes shame and guilt. To reduce suffering, healthcare professionals are required to care for women's health and recovery, through a treatment that increases patients' sense of context, empowerment and participation. Purpose: The purpose of the study was to shed light on women's experiences of treatment in care when they were affected by burnoutsyndrome. Method: A study of six autobiographies. The autobiographies were analyzed based on Lundman and Hällgren Granheim's (2017) qualitative content analysis. Results: The results showed the importance of being well treated and the importance of receiving professional support in care. These aspects were based on the women's experiences of being seen, taken seriously and involved in their care, as well as the importance of receiving support, the right diagnosis as well as the importance of being met by knowledgeable staff. The results show both negative and positive aspects. Conclusion: One conclusion is that there is a need for an increased understanding of the importance of treatment in healthcare. An understanding that involves increased ability to respond to women's vulnerability and to alleviate their suffering, which includes healthcare professionals in general and nurses in particular.