The purpose of this study was to develop a multiple linear regression model to predict treadmill VO2max scores using both exercise and nonexercise data. One hundred five college-aged participants (53 male, 52 female, mean age 23.5 ± 2.8 yrs) successfully completed a submaximal cycle ergometer test and a maximal graded exercise test (GXT) on a motorized treadmill. The submaximal cycle protocol required participants to achieve a steady-state heart rate (HR) equal to at least 70% of age-predicted maximum HR (220-age), while the maximal treadmill GXT required participants to exercise to volitional fatigue. Relevant submaximal cycle ergometer test data included a mean (± SD) ending steady-state HR and ending workrate equal to 164.2 ± 13.0 and 115.3 ± 27.0, respectively. Relevant nonexercise data included a mean (± SD) body mass (kg), perceived functional ability [PFA] score, and physical activity rating [PA-R] score of 74.2 ± 15.1, 15.7 ± 4.3, and 4.7 ± 2.1, respectively. Multiple linear regression was used to generate the following prediction of cardiorespiratory fitness (R = 0.91, SEE = 3.36 ml∙kg-¹∙min-¹): VO2max = 54.513 + 9.752 (gender, 1 = male, 0 = female) − 0.297 (body mass, kg) + 0.739 (PFA, 2-26) + 0.077 (work rate, watts) − 0.072 (steady-state HR). Each predictor variable was statistically significant (p < .05) with beta weights for gender, body mass, PFA, exercise workrate, and steady-state HR equal to 0.594, -0.544, 0.388, 0.305, and -0.116, respectively. The predicted residual sums of squares (PRESS) statistics reflected minimal shrinkage (RPRESS = 0.90, SEEPRESS = 3.56 ml∙kg-¹∙min-¹) for the multiple linear regression model. In summary, the submaximal cycle ergometer protocol and accompanying prediction model yield relatively accurate VO2max estimates in healthy college-aged participants using both exercise and nonexercise data.

Maximal oxygen consumption (VO2max) is considered by many to be the best overall measure of an individual's cardiovascular health. Collecting the measurement, however, requires subjecting an individual to prolonged periods of intense exercise until their maximal level, the point at which their body uses no additional oxygen from the air despite increased exercise intensity, is reached. Collecting VO2max data also requires expensive equipment and great subject discomfort to get accurate results. Because of this inherent difficulty, it is often avoided despite its usefulness. In this research, we propose a set of Bayesian hierarchical models to predict VO2max levels in adolescents, ages 12 through 17, using less extreme measurements. Two models are developed separately, one that uses submaximal exercise data and one that uses physical fitness questionnaire data. The best submaximal model was found to include age, gender, BMI, heart rate, rate of perceived exertion, treadmill miles per hour, and an interaction between age and heart rate. The second model, designed for those with physical limitations, uses age, gender, BMI, and two separate questionnaire results measuring physical activity levels and functional ability levels, as well as an interaction between the physical activity level score and gender. Both models use separate model variances for males and females.

The purpose of this study was to develop a personalized step test and a valid regression model that used non-exercise data and data collected during the step test to estimate VO2max in males and females 18 to 30 years of age. All participants (N= 80) successfully completed a step test with the starting step rate and step height being determined by the self-reported perceived functional ability (PFA) score and participant's height, respectively. All participants completed a maximal graded exercise test (GXT) to measure VO2max. Multiple linear regression analysis yielded the following equation (R = 0.90, SEE = 3.43 mL/kg/min): 45.938 + 9.253(G) - 0.140(KG) + 0.670(PFA) + 0.429(FSR) - 0.149(45sRHR) to predict VO2max (mL/kg/min) where: G is gender (0=female;1=male), KG is body mass in kg, PFA is the sum of the two PFA questions, FSR is the final step rate (step-ups/min), and 45sRHR is the recovery heart rate 45 seconds following the conclusion of the step test. Each independent variable was significant (p < 0.05) in predicting VO2max and the resulting regression equation accounted for roughly 83% (R2=0.8281) of the shared variance of measured VO2max. Based on the standardized B-weights, gender (0.606) explained the largest proportion of variance in VO2max values followed by PFA (0.315), body mass (-0.256), FSR (-0.248), and the 45sRHR (-0.238). The cross validation statistics (RPRESS = 0.88, SEEPRESS = 3.57 (mL/kg/min-1) show minimal shrinkage in the accuracy of the regression model. This study presents a relatively accurate model to predict VO2max from a submaximal step test that is convenient, easy to administer, and individualized.

No description available.

Bakgrund: Atleter och idrottare har olika förutsättningar när det kommer till prestation beroende på kroppsammansättning och fysiska kvaliteter. Att bygga muskler, träna styrka eller löpträna är olika träningsformer för att utveckla olika kvaliteter som kan vara olika viktiga i olika idrotter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i utvalda fysiska kvaliteter hos styrketränande och löpare Metod: Detta var en tvärsnittsstudie med strategiskt urval av två grupper, en löpare (n=6) och en styrketränare (n=12). Båda gruppernas fysik analyserades med ett kroppsammansättningstest. Styrkan och fysisk fitness testades genom ett handgripstest och ett VO2max test för att få fram värden av gruppens fysiska kvalitéter. Gruppernas fysiska kvaliteter ställdes sedan mot varandra. Resultat: Löpargruppen hade signifikant högre VO2max än styrketränargruppen. I övrigt fanns det inga signifikanta skillnader. Konklusion: VO2max visade sig vara högre bland löpare än hos styrketränande vilket går i linje med tidigare forskning.

No description available.

No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilka fysiologiska effekter sex veckors högintensiv intervallträning (HIIT) på löpband med hyperoxi (&gt;20,94  % syre) samt med normoxi (normal rumsluft) hade under kontrollerade former. De frågeställningar som hjälpte att besvara syftet var: (1) Hur förändras VO2max efter sex veckors högintensiv träning? (2) Hur förändras prestationen efter sex veckors högintensiv träning? (3) Hur påverkas löpekonomin av sex veckors HIIT? (4) Vilka fysiologiska effekter gav hyperoxiträning?   Metod I studien deltog initialt åtta manliga vältränade löpare varav fem stycken fullföljde studien. Karaktäristiken för de fem försökspersonerna (FP) var: ålder (år) 27,6 ± 5,8, längd (cm)180,9 ± 5,0, vikt (kg) 68,6 ± 6,2, årsbästa 10 km (mm:ss) 33:44 ± 01:11 och VO2max (ml/kg/min) 69,0 ± 2,3. FP delades in i test- och kontrollgrupp och studien var utformat som en single-blind. Under en sex veckors träningsperiod tränade FP två gånger per vecka under kontrollerade former i laboratoriemiljö på löpband. Träningen bestod av HIIT i 3-6 st x 6 min arbete med 4 min vila. Hyperoxigruppen fick tillgång till intermittent extra syre genom Oxelerate. Normoxigruppen fick normal rumsluft administrerad genom samma apparatur. Det gjordes tester innan och efter träningsperioden som bestod av ett submaximalt test för att fastställa laktattröskel och löpekonomi, samt ett maximalt syreupptagningstest där även prestationen mättes.   Resultat De signifikanta (P &lt;0,05) resultat studien kunde visa på var att prestationen förbättrades för alla FP efter sex veckors HIIT (414,6 ± 85,8 till 460,6 ± 80,4 sekunder). Maxlaktatet blev signifikant högre hos hyperoxigruppen (17,7 %) och signifikant lägre hos normoxigruppen (-19,1 %).   Slutsats HIIT gav en signifikant ökad prestation för alla FP. Hyperoxi hade bara effekt på maxlaktat. Löpekonomin och VO2max var oförändrad efter sex veckors HIIT. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för HT 2014.</p>

Bakgrund. Handboll är en intermittent idrott som är fylld med kontaktmoment i hög hastighet. Det dynamiska spelet ställer stora krav på fysisk kapacitet. Tidigareanalyser av matchbilden har identifierat positionsspecifika fysiska krav. Man kan dock inte bortse från handbollens komplexitet, där sportens framgångsfaktorer i matcherna kan skilja sig mellan matcher och lag. Däremot finns argument för att en välutvecklad fysisk kapacitet kan vara bidragande till taktisk och teknisk effektivitet och det genererar bra förutsättningar för lyckade prestationer. Syfte. Studiens syfte var att undersöka kapacitetprofilen på svenska handbollsspelare med hänsyn till skillnader mellan kön och spelarpositioner. Metod. Lag från Handbollsligan dam/herr samt Allsvenskan dam/herr tillfrågades och slutligen inkluderades 49 kvinnor och 49 män i studien. Analys av genomförda testbatterier gjordes. Variabler som inkluderades var tester som återfanns i SOK:s kravprofil för handbollsspelare. Resultat. Tydliga mönster och tendenser till skillnader fanns mellan kvinnliga och manliga handbollsspelare i Sverige. Men tenderar att vara båda längre, tyngre, starkare, mer explosiva och snabbare än kvinnor. Det fanns inte lika tydliga mönster mellan positionerna för respektive kön. Kantspelare tenderar att uppvisa lägst kroppsmått, oberoende kön. Linjespelare tenderade att uppvisa högst medelvärde i vikt, oberoende kön. Det fanns inte lika tydliga mönster för prestationsvariablerna.Kantspelare tenderade att prestera bäst i vertikala hopp och sprint, oberoende kön, med små skillnader till niometerspelare men större skillnad gentemot linjespelare. Minst mönster sågs i variabeln chins och Beeptest. Slutsatser. Jämförelser till SOK:s kravprofil samt tidigare forskning avslöjade resultaten att svenskahandbollsspelare var svaga i VO2max men uppvisade däremot lite bättre värden i styrka- och powerbaserade test som knäböj, frivändning, SJ, CMJ, CMJ(a). Praktisk information. Mer forskning behövs för att kunna generalisera resultaten över svensk handboll. Fördelen med SOK:s kravprofil är att den existerar å andra sidan är nackdelen att den inte tar hänsyn till positionsspecifika eller individuella skillnader och därför endast kan användas som ett verktyg för vägledning. / Background: Handball is an intermittent sport filled with high-speed contact moments. The dynamic nature of the game requires a well-developed physical capacity. Previous analyses of match play have identified position-specific physical requirements. However, one cannot ignore the complexity of handball, where the sport's success factors in matches can differ between games and teams. Nevertheless, there are arguments that well-developed physical capacity can contribute to tactical and technical efficiency, providing good conditions for successful performances. Purpose: The purpose of the study was to investigate the capacity profile of Swedish handball players regarding to differences between genders and player positions. Method: Teams from the Handbollsligan and the Allsvenskan, both men and women, were approached. 49 women and 49 men were included in the study. An analysis of the conducted test batteries was performed. The variables included were tests found in the Swedish Olympic Committee's physical requirement profile for handball players. Results: Clear patterns and tendencies to differences were found between female and male handball players in Sweden. Men tend to be taller, heavier, stronger, more explosive, and faster than women. There were no equally clear patterns between the positions for each gender. Wing players tended to exhibit the lowest body measurements, regardless of gender. Line players tended to have the highest average weight, regardless of gender. There were no equally clear patterns for the performance variables. Wing players tended to perform best in vertical jumps and sprints, regardless of gender, with small differences compared to backcourt players but larger differences compared to line players. The least patterns were seen in the variables for pull-ups and the Beep test. Conclusions: Comparisons with the SOK's physical requirement profile and previous research revealed that Swedish handball players were weak in VO2max but exhibited slightly better values in strength and power-based tests such as squats, cleans, squat jump (SJ), countermovement jump (CMJ), and countermovement jump with arm swing (CMJa). Practical Information: More research is needed to generalize the results across Swedish handball. The advantage of the SOK's physical requirement profile is its existence; however, the downside is that it does not consider position-specific or individual differences and therefore can only be used as a guideline tool.