Syftet med denna studie är att undersöka hur två terrordåd har skildrats i Aftonbladet. De studerade terrordåden är attacken mot Charlie Hebdos redaktion i januari 2015 samt terrorattentatet i Köpenhamn i februari samma år. De frågor som ligger till grund för undersökningen är: Hur skildras de båda händelserna i Aftonbladet? Hur framställs offer respektive förövare? Hur yttrar sig diskussionen om yttrandefrihet? Finns det några likheter och skillnader i rapporteringen, exempelvis vad det gäller närhetsprincipen? Jag har dessutom valt att undersöka hur Aftonbladet har förhållit sig till de pressetiska reglerna. För att besvara mina frågeställningar har jag valt att utgå från de två första dagarna av rapporteringarna, samt två sammanhängande dagar en vecka efter rapporteringens första dag. Detta har motiverats med en tes om att diskussionen om yttrandefriheten ska vara tydligare en tid efter händelserna inträffat. Materialet omfattar såväl nyheter, ledare, krönikor och debattartiklar och har analyserats med en kvalitativ ansats. Samtliga 45 artiklar kommer först att analyseras med en övergripande tematisk analys. Därefter har en mer djupgående granskning genomförts, då med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys där fokus har lagts på en lexikal nivå. De teoretiska ramarna för studien är journalistik och demokrati, yttrandefrihet, journalistisk etik samt teorier om hate speech. Jag har också valt att undersöka hur närhetsprincipen, domesticering och personifiering har yttrat sig i rapporteringarna. Min studie har visat att rapporteringen delar ett gemensamt fokus på de misstänkta gärningsmännen. Det är också främst i rapporteringen kring dessa som Aftonbladet har begått pressetiska snedsteg. Vad det gäller porträtteringen av offer får den svenska konstnären Lars Vilks en tydlig huvudroll i dramat då han personifierar alla offer. Här är det också tydligt att nyheterna har domesticeras. I fallet Charlie Hebdo får alla enskilda offer i princip samma utrymme, även om attacken huvudsakligen beskrivs som en attack mot det fria ordet. I fallet Charlie Hebdo genomsyras rapporteringen av en diskussion om yttrandefrihet, medan den i rapporteringen om Köpenhamnsdåden är mer implicit uttryckt. Däremot har analysen visat att det finns ett behov av att omformulera den journalistiska etiken i takt med att nyheter tenderar att bli allt mer globala.

Freedom of expression is vital to our ability to convey opinions, beliefs, and to meaningfully participate in democracy. Although the laws on freedom of expression have restrictions, it is often difficult to pinpoint exactly what is allowed or not. The aim of this study is to analyze cultural journalistic texts that deal with the Lars Vilks Muhammad drawings controversy in order to gain a greater understanding of the possibilities, problems and limitations of freedom of expression. An argumentation analysis is applied based on the arguments John Durham Peters addresses in Courting the Abyss to see what arguments and positions can be identified and to see what issues the debate concentrates on. Some of the writers agree all opinions, no matter how grotesque they are, must be discussed while some take ethical and moral positions into account. Freedom of speech is a rational principle and the only way to preserve and promote rationality is to strive for virtue. The fear of censorship as a consequence suffocates the artistic expression and the public sphere poorer. The writers criticize institutes and the general public for not standing up for the principle and in some cases, criticize each other for hypocrisy and double standards.

Arbetets syfte har varit att undersöka etableringen av konstnärsduon Elmgreen & Dragset och hur de med konstverket The Award (2014) utmanat den sociala hierarkin i det konstnärliga fältet. Genom Erwin Panofskys analysmodell i ikonologi har arbetet undersökt hur konstverket innefattar en kritisk handling. Metoden har varit att med ett konstsociologiskt perspektiv undersöka vilken typ av position konstnärsduon etablerat sig i det konstnärliga fältet samt hur de utmanat en överordnad position i samma fält. Metoden har även varit att undersöka hur den kritiska handlingen kan förstås som ett sätt att upprätthålla en avantgarde-position. Arbetet visade hur Elmgreen & Dragset etablerat en paradoxal avantgarde-position. Men i och med en påträngande medaljutmärkelse av Kunstakademiet år 2012 frångick konstnärsduon denna position, något som ledde konstnärsduon till konstverket The Award år 2014. I och med konstverkets konceptuella karaktär återupprättades avantgarde-positionen och Elmgreen & Dragset ompositionerades i det konstnärliga fältet till en position överordnad Kunstakademiet, som de tidigare varit underordnade. Resultatet visade, med hjälp av teorin om konstvärlden, hur Elmgreen & Dragset trots otaliga brott mot konstvärldens traditionella strukturer har kunnat verka inom samma rum som de kritiserar på grund av att de har varit överens med resten av medlemmarna i konstvärlden om konstens värde och värdighet, den mest grundläggande premissen inom konstvärlden.

Syftet med den här uppsatsen är att se hur dags- och kvällspress framställer en konflikt som involverar dem själva och spekulera i detta hanterandes konsekvenser. Detta görs genom en analys av artiklar där tidningarna tar ställning i debatten. Fokus ligger på hur de olika parterna i konflikten framställs samt vilken syn på massmedias egen roll i konflikten som förmedlas. För att uppnå en givande analys har kritisk diskursanalys kombinerats med teorier om etnicitet och rasism.

<p>Syftet med den här uppsatsen är att se hur dags- och kvällspress framställer en konflikt som involverar dem själva och spekulera i detta hanterandes konsekvenser. Detta görs genom en analys av artiklar där tidningarna tar ställning i debatten. Fokus ligger på hur de olika parterna i konflikten framställs samt vilken syn på massmedias egen roll i konflikten som förmedlas. För att uppnå en givande analys har kritisk diskursanalys kombinerats med teorier om etnicitet och rasism.</p>

This study examines the ideological shift towards right-wing conservatism within specific segments of the Polish contemporary art scene following the Law and Justice Party (PiS) rise in 2015. The party's cultural policies, aligned with nationalist and right-wing ideologies, brought significant changes to institutions like Ujazdowski Castle Centre for Contemporary Art (CSW), reflecting a broader trend seen in Poland for many years. Through the exhibition Sztuka Polityczna (2021) at Ujazdowski Castle Centre for Contemporary Art, this study investigates the conservative discourse shaping Polish art. The study employs Actor-Network Theory (ANT) and Critical Discourse Analysis (CDA) to map the actors, networks, and power dynamics influencing the exhibition's discourse. Utilizing political scientist Andrew Heywood's pillars of conservatism, the study analyzes the interplay between conservatism and contemporary art, focusing on CSW's director Piotr Bernatowicz’s trajectory toward a conservative outlook on contemporary art. The analysis of Sztuka Polityczna reveals the influence of "avant-garde conservatism," a theory formulated by philosopher Paweł Rojek, that merges populism, culture war rhetoric, conservatism, and national identity to redefine conservatism in modern Poland. Bernatowicz's role in promoting issues like cancel culture underscores the exhibition's unconventional discourse. While the study acknowledges the limitations of a single exhibition's scope, the systemic influence of conservative tendencies on Polish contemporary art suggests a broader trend with potential future ramifications for the European art scene. The findings underscore the possible instrumentalization of contemporary art to conform to political ideologies.