SammanfattningJag har under mina tre år på studie- och yrkesvägledarprogrammet märkt att vägledares yrkesroll och yrkesidentitet ofta är otydlig eller felaktig. Om människor i vägledares omgivning har en felaktig förståelse för deras arbete och inte värderar yrket så högt orsakar detta, enligt min mening, en dissonans hos vägledaren. För att på sikt kunna bygga en grund att stärka vägledares yrkesidentitet på är det viktigt att först undersöka om vägledare upplever att det finns en dissonans och hur den i så fall påverkar dem. Syftet med mitt arbete är därför att se hur vägledares yrkesidentitet påverkas av människors förståelse och värdering av deras arbete. Undersökningen förankras först i en teoretisk del som dels består av ett historiskt perspektiv, som, genom att visa hur vägledares yrkesroll förändrats genom åren, ger oss en förförståelse för hur vägledarens yrkesroll ser ut idag, dels ett socialpsykologiskt perspektiv som ger oss en inblick i olika teorier om roller, identiteter och grupper vilket hjälper oss att förstå och analysera de bakomliggande processerna i resultaten från undersökningen. Mitt metodval för min undersökning är en kvalitativ intervjustudie med sex utbildade studie- och yrkesvägledare. Eftersom vägledarnas yrkesroller ser så olika ut på olika arbetsplatser så har jag valt vägledare som arbetar på olika arbetsplatser. De är yrkesverksamma inom grundskola, gymnasium, högskola, komvux, vägledningscentrum och arbetsförmedling. Resultaten från min undersökning visar att omgivningens förväntningar och respondenternas faktiska arbetsuppgifter ibland krockar men att detta inte påverkar vägledarnas yrkesidentitet negativt. Vägledarnas yrkesroller formas på arbetsplatserna där de oftast känner sig trygga med tydliga uppdrag och uppskattning från sin omgivning. På frågan om det finns en outtalad statusrangordning mellan vägledare menar de flesta vägledare att det finns en sådan men de tycker den är obefogad och ett resultat av samhällets värderingar. I möten med nybekanta framkommer det att de flesta vägledare upplever att vägledare har en negativ objektiv identitets-bild. Min slutsats är att yrkesrollen är avgörande för hur yrkesidentiteten formas. Vägledarna använder sig av olika strategier för att upprätthålla en balans i sin yrkesroll. Därför upplever de den individuella yrkesidentiteten som stark. Vägledarnas gemensamma yrkesidentitet är däremot ganska svag eftersom referensgruppen försvagats som ett resultat av att det allt större utbudet av uppdrag för vägledare runt om i samhället. Däremot har vägledningen blivit allt synligare vilket ger hopp om en reviderad och förstärkt ställning för vägledare i samhället inom en snar framtid.

Forskning visar att specialpedagogen har svårt att hävda sin legitimitet gentemot andra yrkesgrupper i skolan. Sedan 2013 finns förstelärarna som ännu en pedagogisk yrkesgrupp i skolan. Dilemmat i detta ligger i att både specialpedagoger och förstelärare försöker få legitimitet inom motsvarande områden, där specialpedagoger har utbildningen medan förstelärare delegeras ett ansvar från huvudman. I detta arbete undersöks vilka distinktioner och avgränsningar olika aktörer gör mellan specialpedagogers och förstelärares uppdrag, samt hur de motiverar sina val.Syftet med vår studie är att skapa kunskap om hur olika aktörer i skolan ser på specialpedagogens yrkesroll och uppdrag. Särskilt intresse läggs på förstelärares tankar om det specialpedagogiska uppdraget i relation till det egna. Med stöd av studiens empiri, professionsteorier och tidigare forskning diskuteras förutsättningar kring vad som behöver förändras för att ytterligare stärka och tydliggöra specialpedagogens roll.Frågeställningar• Hur ser förstelärarna på specialpedagogens roll gentemot sin egen roll i verksamheten?• Vilka förväntningar på specialpedagogen respektive försteläraren finns hos olika aktörerpå skolan?• Vilken funktion/område ser aktörerna som specialpedagogens jurisdiktion?Studiens teoretiska ramverk bygger på teorier om professionsforskning. Andrew Abbotts teorier om professioner ligger till grund i studien och den bygger på att olika professioner konkurrerar om kontrollen, jurisdiktionen, över ett bestämt område.MetodEmpirin utgörs av intervjuer och diskussioner i fokusgrupper. Deltagande aktörer var rektor,specialpedagog, sex pedagoger samt sju förstelärare. Diskussioner har förts utifrån två teman som sedan tolkats och analyserats.• Både specialpedagogens och förstelärarens roll och uppdrag ses som otydliga av skolansaktörer. Pedagoger och förstelärare visar svårighet att särskilja specialpedagogensyrkesroll från speciallärarens.• Skolans aktörer visar enighet kring specialpedagogens förväntade arbetsuppgifter.Dessa är handledning, extra anpassningar, kartläggning av elever samt individuelltstöd till elever. De flesta aktörerna önskar ett konkret och undervisningsnära stöd frånspecialpedagogen.• Specialpedagogen ses inte som en skolutvecklare eller någon som sprider forskningsrönutan detta ses som förstelärarens uppdrag.I relation till verksamheten i skolan bör samarbetet mellan skolledning och specialpedagogytterligare utvecklas. I detta samarbete behöver specialpedagogen bli skickligare på att visasin kompetens inom samtliga områden. Skolans ledning behöver klargöra specialpedagogens och förstelärarens roll genom att förtydliga vilka uppdrag som ingår. En ständig dialog mellan olika yrkesroller behöver föras ute på skolorna för att klargöra förväntningar och utveckla arbetssätt. I detta arbete skulle specialpedagogen/-läraren vara hjälpt av en tydligare framskriven roll och funktion i skolans styrdokument för att få mandat att utföra samtliga uppdrag som de har utbildning för. Staten bör även styra upp förstelärarnas arbetsbeskrivning genom att likrikta uppdragen. På så sätt blir förväntningarna och kraven lika i varje kommun och inte som de upplevs nu, otydliga, orättvisa och ”flummiga”. Om förstelärarens och specialpedagogens roll får tydligare statliga direktiv och lokala arbetsbeskrivningar är chanserna större att förväntningarna överensstämmer mellan skolans aktörer eftersom våra roller är beroende av varandra i ett professionssystem. Att specialpedagogen kommunicerar sitt kunnande i organisationen och för omvärlden, är en förutsättning för en förändrad och utvidgad specialpedagogisk yrkesroll. / Persson, Carola och Westin, Sofia (2016). En fallstudie om olika aktörers tankar om specialpedagogens roll och uppdrag- särskilt intresse riktat mot förstelärarnas förståelse. A casestudy about various agents’ thoughts of the SENCo´s role and mission, focusing the firstteachers. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle,Malmö högskola, 90 hp.

Resultatet visar på att elevassistenten utgör en heterogen yrkesgrupp utan krav på formell kompetens. Yrkesrollen är oklar och medför varierande arbetsuppgifter mycket beroende på den enskilde elevens behov och skolans organisation. Framträdande är relationen till eleven och dess föräldrar, klasslärare och arbetslag.

Denna studie är en kombinerad uppsats och utvärdering. Med utgångspunkt isocionomprogrammet, inriktning verksamhetsutveckling i Malmö syftar dennautvärdering ta reda på vad de utexaminerade studenterna arbetar med.Utvärderingen tar stöd i grundläggande utvärderingsteori, bland annat ettvedertaget punktprogram för utvärdering. En annan teoretisk utgångspunkt är Newpublic management som samhällsfenomen och teoretisk idéströmmning.Utvärderingen utförs genom en enkätundersökning bland de studenter som harstuderat på socionomprogrammet, inriktning verksamhetsutveckling.Utvärderingen visar att en stor del arbetar med verksamhetsutveckling, somchefer, ledare eller någon typ av organisationsutvecklare. En mindre del arbetarmed klientnära socionomyrken. Denna studie fördjupar sig och beskriver de yrkensom kan relateras till verksamhetsutveckling. Teoretiskt skulle resultatet kunnakopplas till en idé om ett samhälle under utveckling där nya yrken snabbt tar formoch gamla transformeras. Specialiseringen av socionomutbildningar har varit entrend som nu håller på att avvecklas. Studien avslutar med en diskussion kringbehovet av specialkompetens inom socionomernas yrkesområden.

SAMMANFATTNINGI detta examensarbete har vi genom kvalitativa intervjuer undersökt hur studie- och yrkesvägledare på kommunala och fristående gymnasieskolor i Skåne upplever den konkurrens som finns mellan skolor och hur den eventuellt påverkar deras arbete. För att få en förståelse för studie- och yrkesvägledares yrkesroll och arbetssituation har vi bl.a. gett en beskrivning av styrdokument, etiska regler och konkurrenssituationen mellan skolor. Vid vår tolkning har vi utgått från begreppen organisationskultur, skolkultur, syokultur och psykologiskt kontrakt. De slutsatser vi kan dra av vårt resultat är att samtliga vägledare menar att det finns en konkurrens mellan gymnasieskolor. Hur omfattande den är finns det inget entydigt svar på. Deras beskrivning av konkurrensen hänger samman med flera olika faktorer som t.ex. geografiskt läge och utbildningsutbud. Några av de effekter som vägledarna lyfter fram är den ökade valfriheten, pedagogisk förnyelse, differentiering samt en annan hänsyn till elevernas önskemål. Studie- och yrkesvägledarna i vår undersökning menar att det har blivit allt viktigare att synliggöra skolans verksamhet i olika sammanhang vilket gör att det är mer arbete med marknadsföring. Stundtals förväntas det att vägledarna ska göra reklam för sin skola. Ingen av våra respondenter anser dock att de fått en rekryterarroll. Bakgrunden till förväntningarna kring deras arbete anser vi hänger samman med att det finns en osäkerhet kring studie- och yrkesvägledarens yrkesprofession.

Syftet med arbetet var att undersöka hur yrkesrollen uppfattas när det gäller dess förutsättningar liksom även hur stor möjlighet det finns till självbestämmande som fritidspedagog. Undersökningen gjordes i två kommuner, Malmö och Eslöv, där fyra fritidspedagoger fick svara på hur det ser ut idag men också för tio år sedan. Resultatet visade på en brist när det gäller planeringstid för både fritidsverksamhet och skola. De intervjuade uttryckte frustration att planeringstiden inte räcker till. Bristen på tid för reflektion och planering innebär en risk att yrkesrollen inte förbättras.En slutsats i undersökningen är att fritidspedagoger agerar fler yrkesroller nu mot förr och att definitionen på fritidspedagog tycks mer komplicerad. Det uttrycktes att fritidspedagoger agerar mer kuratorer för barnen än pedagoger. Läroplanen har fått tydligare mål vilket lett till ändrad syn på aktiviteter och som fritidspedagog funderar man nu mer på vilka kunskapsmål en aktivitet uppfyller innan den planeras.

Sammanfattning/Abstract Skog, Patric (2022) Från politisk idé till profession i vardande. Specialpedagogprogrammet, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö universitet, 90 hp.  Förväntat kunskapsbidrag Denna studie analyserar den specialpedagogiska yrkesrollens etablering och implementering sedan den infördes i början av 90-talet. Studien skapar en förståelse för vilka faktorer som har påverkat implementeringen samt analyserar vilka hinder som funnits på vägen. Den följer den politiska styrningskedjan och de beslut som fattats för att undanröja dessa hinder i syfte att stärka professionens ställning på verksamhetsnivå, vilket i denna studie utgörs av svensk grundskola.  Syfte och frågeställningar Studien syfte är att bidra med kunskap kring hur den specialpedagogiska profession formulerats och etablerats i det skolpolitiska fältet samt hur denna utveckling påverkats av de politiska beslut som tagits för att styra denna utveckling. Med ett professionsteoretiskt perspektiv analyseras vilka förutsättningar den nya professionen haft vid etableringen och implementeringen av sin kompetens, men också hur den hanterat konkurrens från andra specialpedagogiska kompetenser (fr a speciallärarna) Frågeställningarna är följande: 1. Hur har specialpedagogen som profession formerats och utvecklats under de senaste 30 åren? 2. Hur kan vi tolka och förstå utvecklingen utifrån ett professionteoretiskt perspektiv? Teori Den teori som använts för att ge denna studie en professionsteoretisk analysbas är Brantes professionsteori. Här har de fyra begrepp han använder för att definiera en professions möjlighet att verka inom sitt kompetensområde analyserats: legitimitet, förtroende, auktoritet och autonomi. Studien tittar på vilka av Brantes karakteristiska attribut som den specialpedagogiska professionen uppfyller idag.  Metod För att kunna göra denna studie där professionens utveckling över tid har stått i fokus. Har studien gjorts som en dokumentanalys av politiska styrdokument som påverkat implementeringen. Dessa beslut på skolpolitisk nivå har sedan granskats utifrån rapporter och forskning kring hur dessa genomförts och tagits emot på verksamhetsnivå, samt hur detta har utvecklats över tid.  Resultat Resultatet i studien visar på att det idag finns ett starkt stöd och förtroende för den specialpedagogiska yrkesrollens funktion från politiskt håll. Detta stöd är inte lika starkt ute i verksamheten. Men över tid har det skett en förbättring vad gäller förtroende och auktoritet. Med de senaste politiska besluten är det också tydligt att professionen är i skolan för att stanna och att yrkesrollen stärkts ytterligare från politiskt håll. Specialpedagogiska implikationer Det är tydligt att det fortfarande finns en diskrepans vad gäller den policy kring vad specialpedagoger bör göra och utbildas till, och vad de förväntas göra för arbete ute i verksamheten. Det är därför viktigt att känna till denna diskrepans och hitta sätt att förhålla sig till den. Med kunskap om detta kan aktiva specialpedagoger jobba mot att ytterligare tydliggöra yrkesrollens unika kompetens. Samtidigt viktigt att gå in i sin yrkesroll med vetskapen om att många inte känner till kompetensen och genom att med ett nätverkande förhållningssätt sprida kunskapen om den.

Syftet med denna studie var att undersöka och få en fördjupad förståelse för hur speciallärare med specialisering språk-, skriv-, och läsutveckling upplever sitt yrke i relation till examensordningen. Vi har även undersökt rektorers syn och tankar kring speciallärarrollen och deras examensordning. Studien har en kvalitativ och kvantitativ forskningsansats med enkäter som underlag. Resultatet har analyserats med hjälp av två olika teorier, professionsteori och organisationsteori. Därtill lyftes även det specialpedagogiskt perspektiv in i studien. Vidare har det framkommit att det är ett fåtal rektorer som fokuserar på gällande examensordning vid en anställning och studiens resultat har visat att den inte heller var av vikt i den faktiska verksamheten. Det är ett fåtal speciallärare i studien som har en tydlig nedskriven uppdragsbeskrivning. Speciallärare idag har visat sig ha ett brett uppdrag med skilda arbetsuppgifter. Det framkom att undervisning var det uppdrag som nämndes flest gånger och undervisningen skedde på individ- eller gruppnivå. Flera av respondenterna beskrev att de i sina uppdrag utförde läs- och skrivutredningar, pedagogiska kartläggningar, var delaktiga i elevhälsoteamet och handledning av kollegor. Utifrån respondenternas svar tolkar vi speciallärarrollen som en komplex, spännande och utmanande roll i svenska skolan.

Förskolan som institution har förändrats mycket, i takt med många förändringar i samhället. Skolinspektionen konstaterade kvalitetsbrister i förskolan och beskrev kompetensutveckling som en problemlösare. En kompetensutveckling som anpassas utifrån varje förskolas behov och därmed förutsätter att förskollärarna professionellt kan utföra sitt uppdrag. Syftet med denna studien är att undersöka förskollärares perspektiv på huruvida kompetensutveckling har spelat roll i deras yrkesliv. För att få djupare upplevelsebaserad beskrivning av förskollärarna har syfte svarats på i tre frågeställningar som är: Vilken upplevelse av sin yrkesroll har förskollärarna? Vilken upplevelse av sitt yrkesliv har förskollärarna? Vilken roll upplever förskollärarna att kompetensutveckling har spelat i deras yrkesliv? Metoden vi användt oss av är kvalitativ och vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Den teoretiska utgångspunkt vi användt oss av i analysen är fenomenologi som fokuserar på att försöka förstå fenomen utifrån hur människor upplever dem.  Utifrån frågeställningarna visar resultat att förskollärarna har bilder av hur en ideal förskollärare bör vara. Förskollärarna upplever och orienterar sig till idealet alltså sin yrkesroll på många olika sätt och det har format deras yrkesliv. Resultaten visar även att förskollärarna upplever kompetensutveckling som nödvändig i relation till förskolans accelererande förändring. Formen på kompetensutveckling har förändrats och förskollärarnas upplevelser och sätt att orientera sig till det tempot har öppnat upp för kritiskt tänkande kring kompetensutveckling och om den kan möjliggöra att förskollärarna kan genomföra sitt uppdrag professionellt.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka specialpedagogers uppfattningar omelevhälsans främjande och förebyggande arbete utifrån deras yrkesroll. Uppsatsen fokuserar påframgångsfaktorer och specialpedagogens roll i ett hälsofrämjande och förebyggande samt vadbegreppet elevhälsa uppfattas stå för. För att skapa förståelse för det specialpedagoger berättarligger ett relationellt specialpedagogiskt perspektiv till grund för studiens analys. Arbetetinspirerades av grundad teori och genomfördes som en intervjustudie med semistruktureradeintervjuer, bestående av fem enskilda intervjuer med specialpedagoger. Intervjuerna ochtranskriberingarna av dem pågick till dess att mättnad uppnåtts. Grundad teori är en induktivmetod och studien har kommit fram till att genom att ha ett relationellt specialpedagogisktförhållningssätt i elevhälsoarbetet ökar möjligheten till ett mer främjande och förebyggandearbete. Skollagen och läroplanen för grundskolan slår fast att det i varje svensk skola ska finnas enelevhälsa. Däremot beskrivs det inte någonstans hur ett sådant arbete ska organiseras, det liggerpå varje huvudman eller skola att besluta om. Informanterna i denna studie uttrycker att det ärotydligt vad elevhälsobegreppet står för. Det kan syfta till professionerna, insatserna, elevernashälsa eller den samlade elevhälsan. I studien framkommer att elevhälsoarbetet är hela skolansansvar och för att lyckas med det behöver det finnas en samsyn kring hur begreppet ska förståssamt en tydlig och strukturerad organisation av arbetet. Informanterna poängterar vikten av entydlig ledare i elevhälsoarbetet och beskriver rektor som den givna ledaren som ska organiseraför ett främjande och förebyggande elevhälsoarbete som genomsyrar hela verksamheten. Detframkommer tydligt att rektors arbete påverkar hur väl skolan lyckas i sitt elevhälsoarbete. Iresultatet framträder specialpedagogen som en nyckelperson i elevhälsoarbetet genom att isamverkan med andra upptäcka, göra bedömningar och analysera samt planera och genomföraåtgärder på både organisations-, grupp- och individnivå. Vidare framkommer att rektor ochspecialpedagog kompletterar varandra och att det är framgångsrikt för elevhälsoarbetet när dearbetar nära varandra. Resultatet visar att detta sammantaget ger implikationer för detspecialpedagogiska arbetet på skolorna. Studien kan därför inspirera specialpedagoger i detfrämjande och förebyggande elevhälsoarbetet.