Background: When the Convention on the Rights of the Child became Swedish law, the requirements for children to be cared for by experienced staff increased, yet children are often cared for by nurses without pediatric training in emergency departments that primarily care for adults. Therefore, general nurses are expected to care for critically ill children, despite a lack of research examining their competence and preparedness. Purpose: To describe nurses' experiences of caring for critically ill children in an emergency department. Method: Qualitative interview study based on twelve participants who were selected through a convenience sample with a targeted selection strategy. The data analysis was done according to a qualitative content analysis and reported in a manifest content analysis. Results: The nurses were affected by a variety of challenges in the care of critically ill children in the emergency department. Which led to experiences of lack of competence, technical challenges, the nurses needed to consider more factors, make other reasonable judgments, and became dependent on manuals. The nurses also described a lack of training and education, problems with high staff turnover and a lack of specialist nurses in children. Conclusion: The nurses struggled to maintain clinical competence, which made them in need of a more stable introduction, education, and regular work in the children's emergency department. The lack of specialist nurses in children and the problem with staff turnover needed to be addressed, as they could be contributing factors to the nurses' feeling of lack of competence and insufficient performance.

Bakgrund: Vårdmötet mellan ambulanspersonal och patient påverkar patientens upplevelse och behandlingsresultat. Empati, kommunikation och respekt är nyckelfaktorer. Förståelse och uppfyllande av patientens behov är viktigt för en kvalitativ vårdrelation. Tidigare forskning visar att patientens fysiska behov ofta prioriteras över de psykosociala, vilket kan leda till bristande respekt och medkänsla. Ambulanspersonalen måste balansera fysiska och psykosociala aspekter för en respektfull vårdrelation. Att identifiera och förstå faktorer som främjar eller hindrar vårdmötet är avgörande för att förbättra vården och säkerställa att varje patient känner sig sedd och lyssnad till. Syfte:Att beskriva patienters upplevelser av faktorer som främjar eller hindrar vårdmötetmed ambulanspersonal. Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats och integrerad analys genomfördes. Resultat: Litteraturöversikten mynnade ut i två teman: Patientens upplevelse och interaktion ivårdmötet samt ambulanspersonalens professionella kompetens och förhållningssätt. Patienterna kände sig ibland förbisedda av ambulanspersonal och betonade sin beroendeställning. Deltagande i vårdbeslut och respektfull behandling främjade positiva vårdupplevelser. Kommunikationens kvalitet och förståelse för patienternas behov var viktiga. Bristande kommunikation ledde till ogynnsamma utfall och känslor av maktlöshet. Ambulanspersonalens empati och lugnande närvaro påverkade välbefinnandet och känslan av trygghet hos patienterna. Deras professionalism och omsorg skapade förtroende och lugn vilket främjade en positiv vårdupplevelse. Slutsats: Resultatet ger en viktig insikt i både främjande och hindrande faktorer iinteraktionen mellan ambulanspersonal och patienter, med betoning på att bli tagen på allvarsom en avgörande främjande faktor. Det understryker behovet av utbildning för att ambulanspersonal ska kunna lyssna på och respektera patienternas upplevelser, samt anpassa sin kommunikation för att möta individuella behov. Dessa insikter kan användas för att förbättra kommunikationsstrategier och tillämpa omvårdnadsprinciper för att skapa en trygg vårdmiljö, vilket kan leda till förbättringar inom utbildning och vårdutförande inom ambulanssjukvården. / Background: The interaction between ambulance staff and patients influences the patient's experience and treatment outcomes. Empathy, communication, and respect are pivotal factors. Understanding and meeting the patient's needs are crucial for a qualitative care relationship. Previous research indicates that the patient's physical needs are often prioritized over thepsychosocial ones, potentially leading to a lack of respect and compassion. Ambulancepersonnel must balance physical and psychosocial aspects for a respectful care relationship. Identifying and understanding factors that promote or hinder the care encounter are crucial for improving healthcare and ensuring that every patient feels seen and heard. Aim: To describe patients' experiences of factors that facilitate or hinder the care encounterwith ambulance personnel. Method: A literature review with a systematic approach and integrated analysis wasconducted. Results: The literature review resulted in two themes: the patient's experience and interactionin the care encounter and the ambulance personnel's professional competence and attitude. Patients sometimes felt overlooked by ambulance personnel, emphasizing their dependency. Participating in healthcare decisions and receiving respectful treatment promoted positive care experiences. The quality of communication and understanding of patients' needs were crucial. Poor communication led to unfavorable outcomes and feelings of powerlessness. The empathy and calming presence of ambulance personnel influenced patients' well-being and sense of security. Their professionalism and care instilled trust and calmness, promoting apositive care experience. Conclusion: The results provide valuable insights into both facilitating and hindering factors in the interaction between ambulance personnel and patients, with emphasis on being taken seriously as a crucial facilitating factor. It underscores the need for education to enable ambulance personnel to listen to and respect patients' experiences and adapt their communication to meet individual needs. These insights can be used to improve communication strategies and apply nursing principles to create a safe care environment, leading to enhancements in education and care delivery within ambulance healthcare.

Bakgrund  Av de graviditeter som är kända slutar mellan 10 och 15 procent i missfall. Ett missfall kan bero på olika orsaker och påverkar den drabbade både fysiskt och psykiskt. Händelsen kan vara en stor förlust och sorg som påverkar de drabbade under händelseförloppet men även tiden efter, kanske till och med för livet. Vid missfall söker den drabbade ofta akutsjukvård där ett personcentrat bemötande är av stor vikt. Syfte  Syftet var att beskriva hur personer som söker akut vård i samband med missfall upplever sjuksköterskans bemötande. Metod  Metoden som använts är en icke systematisk litteraturöversikt. En sammanställning av befintlig forskning har gjorts för att undersöka personers upplevelse av sjuksköterskans bemötande på akutmottagning vid missfall. Datainsamlingen skedde genom databaserna PubMed och CINAHL, där 11artiklar valdes ut för en samordnad dataanalys. Resultat  Resultatet beskriver att personer som sökt akutvård vid missfall upplevde brister vid mötet med sjuksköterskan. Personerna upplevde att informationen och kommunikationen var otillräcklig. Detta medförde att många kände sig förvirrade i situationen de befann sig i. De upplevde brister i det emotionella stödet, vilket gjorde att man inte kände sig sedd eller förstådd i sin förlust. I resultatet identifierades tre kategorier för att försöka svara på syftet: Betydelsen av information och kommunikation, betydelsen av emotionellt stöd och vårdmiljöns betydelse för bemötande. Slutsats  Att drabbas av ett missfall kan vara en traumatisk upplevelse. Upplevelsen av bemötandet vid missfall är ett resultat av olika faktorer. Litteraturöversikten visar att drabbade personer önskar ett empatiskt stöd, information, kommunikation och en lugn vårdmiljö för en mer positiv upplevelse i deras sårbara situation. I dagsläget finns brister vad gäller dessa faktorer. Sjuksköterskan i sitt omvårdnadsarbete behöver ha ett helhetsperspektiv. Ett missfall kan innebära en förlust och känslor som kan uppstå vid en förlust behöver sjuksköterskan ha kunskap om för att kunna ge ett emotionellt stöd. / Background  Of all known pregnancies, between 10 and 15 percent end in miscarriage. The result is usually feelings of great loss and greif, which affects the victim both physically and mentally both during the course of events and after; sometimes for life. In the event of a miscarriage, the victim often seeks emergency medical care where a person-centered treatment is of great importance. Aim  To describe how people who seek emergency care in connection with a miscarriage experience the nurse´s treatment. Method  A non-systematic literature review, compilation of existing research, has been made to examine people´s experience of the nurse´s treatment in the emergency department in the event of a miscarriage. The data collection took place through the databases PubMed and CINAHL, where 11 articles were selected for a coordinated data analysis. Results  People who sought emergency care due to a miscarriage, experienced shortcomings in emotional support in meeting with the nurse. They felt unseen and / or not understood in their loss. A majority felt the information and communication was insufficient, resulting in confusion. The results identified three categories for trying to answer the purpose: the importance of information and communication, the importance of emotional support and the importance of the care environment for treatment. Conclusions  Miscarriage is a traumatic experience, and the experience of the treatment a result of various factors. The literature review shows that the people affected wants empathic support, information, communication and a calm care environment, in addition to a holistic perspective from the treating nurse. At present, there are shortcomings in these factors. Feelings that stem from loss, needs to be known by the nurse in order to provide a sufficient emotional support.

Ambulanssjukvårdens mål är detsamma som för övrig hälso- och sjukvård, en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Syftet med studien var att beskriva akut sjuka eller skadade patienters upplevelser av ambulanssjukvård. En litteraturstudie genomfördes genom att systematiskt identifiera relevanta studier, värdera studiernas kvalitet, analysera och sammanställa resultatet. Elva kvalitativa intervjustudier och tre kvantitativa enkätstudier inkluderades och två huvudkategorier identifierades; patienter och närståendes upplevelser av att kontakta 112 och vänta på ambulans och patienters upplevelser av ambulanssjukvård när ambulansen anländer. Den sistnämnda kategorin har följande underkategorier; upplevelser av att vårdas av ambulanspersonalen, upplevelser av att bli lämnad hemma och upplevelser av att transporteras till akutmottagningen. Ambulanspersonalens kompetens och professionella förhållningssätt är de egenskaper som resulterade i att patienterna vågade lämna över sig själva i ambulanspersonalens händer. Omvårdnadsforskning med ett tydligt patientperspektiv är begränsat inom ambulanssjukvården. Det behövas ytterligare forskning för att studera patienternas upplevelser av ambulanssjukvård, dels för att tydliggöra ambulanssjuksköterskans roll utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, dels för att synliggöra organisatoriska utmaningar i den prehospitala vården. / The goal of prehospital emergency care is the same as for other health care, good health and care on equal terms for the entire population. The aim of this study was to describe acutely ill or injured patients’ experiences of emergency medical services (EMS). A literature study was implemented by systematically identifying relevant studies, evaluating the quality of the studies, analysing and putting the result together. Eleven qualitative interview studies and three quantitative survey studies were included and two main categories were identified: patients and their close relatives’ experiences of contacting 112 and waiting for the ambulance and patients’ experiences of EMS when the ambulance arrives. The latter category has the following subcategories: experiences of being taken care of by the ambulance personnel, experiences of being left at home and experiences of being transported to the hospital. The competence and professional approach of the ambulance personnel are the qualities that resulted in the patients daring to leave themselves in the hands of the ambulance crew. Further research is needed to study the patients’ experiences of EMS partly to clarify the role of the ambulance nurse from a person-centred approach, partly to make organizational challenges in the prehospital care visible.

Bakgrund: Sjuksköterskan har ett omfattande omvårdnadsansvar, speciellt i en kontext som akutsjukvården där ett högt patientflöde, akut sjuka patienter och kritiska situationer är vanligt förekommande. Stress kan påverka en människas psykologiska funktioner, vilket kan leda till svårigheter att fungera adekvat. Sjuksköterskor måste ständigt sträva efter att upprätthålla en god vård, även i stressfyllda situationer. Denna stressfulla arbetssituation kan ställa höga krav på sjuksköterskans förmåga att erbjuda en god och säker vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av stress i omvårdnadsarbetet inom akutsjukvården  Metod: Denna studie är en allmän litteraturstudie med sökningar i databaserna Cinahl och PubMed. Vald analysmetod är kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvården upplever återkommande stress, vilket upplevs kan försämra vårdkvaliteten, leda till kommunikationsbrist och som en konsekvens, brister i patientsäkerheten. Identifierade stressorer var att känna sig otillräcklig, att upplevas behöva mer stöd och resurser och upplevelser av att inte ha tillräcklig kompetens. Slutsats: Genom utveckling av bättre arbetsförhållanden, adekvat ledningsstöd och vidare utbildning kan sjuksköterskor få bättre resurser och redskap för stresshantering. / Background: Nurses have broad and extensive responsibility, especially in emergency medical care where high patient flow, critically ill patients, and challenging situations is a common occurrence. Extensive stress can lead a negative psychological impact, and therefore a difficulty functioning adequately. Nurse must constantly strive to maintain a good care, even in stressful situations. This stressful work situation makes high demands on the nurse’s ability to offer an adequate and safe care. Aim: The aim for this study was to describe nurses’ experiences of stress in the emergency medical service. Method: This study is a general literature review with searches in two scientific databases, CINAHL and PubMed. Chosen analytical method is a qualitative content analysis.  Results: Nurses working in the emergency medical services experience recurrent stress, can affect the quality of care given, lack of adequate communication, and as consequence deficiency in patient safety. Consequences of identified stressors where to feel inadequate, to feel the need for more support and resources and feelings of having lack of competence.  Conclusion: Through the development of better working conditions, adequate management support and further education, nurses can get better resources and tools to cope with their stress.

Introduktion: Ökad migration av människor mellan länder har bidragit till språkliga ochkulturella variationer i samhället. Det ställer högre krav på hälso- och sjukvården och utmanarambulanspersonal i sitt arbete när det saknas ett gemensamt språk. Syfte: Att belysaambulanspersonalens upplevelser när det förekom språkliga barriärer i prehospital vård.Metod: En litteraturöversikt vars resultat baserades på 13 vetenskapliga artiklar; sexkvalitativa, sex kvantitativa och 1 av mixad metod. Analysen genomfördes enligt Whittemoreoch Knafls modell. Resultat: Resultatet presenteras i form av fyra kategorier: upplevdautmaningar i det vårdande mötet, patientsäkerhet och vårdkvalitet, ambulanspersonalenshandläggning och behov av utveckling samt sju subkategorier. Konklusion: Språkliga barriärerinnebar en ökad risk för missförstånd och felbehandling. Ambulanspersonalen hanteradespråkliga barriärer genom anpassningsstrategier för verbal och icke- verbal kommunikation.Informationsbrist och kunskapsbrist påverkade vårdkvalitet och patientsäkerhet. Detidentifierades behov av anpassade hjälpmedel för prehospitalt bruk och utbildningefterfrågades för att nå ökad förståelse vilket kunde underlätta kulturell anpassning ochförbättra ambulanssjukvårdens patientsäkerhet och vårdkvalitet. Det saknades riktlinjer kringspråkbarriärer prehospitalt. / Introduction: Increased migration between countries have increased the presence of culturaland language variations, which enhances demands on the healthcare and on ambulancepersonnel when they are caring with the presence of language barriers. Aim: The purpose ofthis paper was to illuminate ambulance personnel ́s experiences of language barriers inprehospital care. Method: A literature review with results from 13 scientific articles; sixqualitative, six quantitative and one with mixed method. The analysis was based on the methodfrom Whittemore and Knafl. Results: The result is presented in four categories: experiencedchallenges in the caring meeting, patient safety and quality of care, the ambulance personnel ́shandling and need for development as well as seven subcategories. Conclusion: Languagebarriers increased the risk of misunderstanding and maltreatment. Ambulance personnelhandled language barriers through strategies such as adapting to the situation and throughverbal and non-verbal communication. Lack of information and knowledge affected quality ofcare and patient safety. Need for custom aids designed for prehospital settings and educationwas requested to reach increased understanding, which could simplify cultural adaption andimprove prehospital quality of care and patient safety. Guidelines regarding language barrierswere missing.

Abstract: Background: Mental illness is a growing social problem that is becoming more common in the population. Today, registered nurses not only encounter patients with mental illness in psychiatric wards, but also in acute care and somatic ward. Research show that patients with mental illness experience poor treatment from health care professionals in contact with emergency care in form of stigma or preconceived notions. It is therefore important to probe registered nurses’ experiences in treating patients with mental illness, as the nurse’s treatment have a crucial role in the patient’s experience of care. Aim: The purpose of this literature study was to describe nurses in emergency care and their experiences of caring for patients with mental health problems Method: Literature study with descriptive design. The 12 articles which the results are based of were taken from Cinahl and PubMed via Medline. The included articles were analyzed with thematic method. Main result: The recurring theme from the results is the lack of knowledge about mental illness that nurses possess. The results were identified with two main themes; internal and external factors, with associated sub-themes.All these experiences influenced the care of patients with mental illness. Conclusion: Nurses’ experiences of caring for patients with mental illness in acute care were found to be difficult and complex. There were several critical factors that complicated the situation and the ability to provide equal care to patients with mental illness / Sammanfattning Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem som blir vanligare hos befolkningen. Sjuksköterskor bemöter patienter med psykisk ohälsa på psykiatriavdelningar och även inom akutsjukvården samt primärvård och somatisk sjukvårdsavdelning. Forskning visar att patienter med psykisk ohälsa upplever dåligt bemötande från sjukvårdspersonal i kontakt med akutsjukvården i form av stigma eller förutfattade meningar. Det är därför viktigt att ge sjuksköterskor de förutsättningar som krävs samt att sondera sjuksköterskors erfarenheter i bemötandet hos patienter med psykisk ohälsa, eftersom sjuksköterskors bemötande har en avgörande roll på patientens upplevelse av vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskor inom akutsjukvården och deras erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design. De 12 artiklar som resultatet baserades på är tagna från Cinahl och PubMed via Medline. De inkluderade artiklarna har analyserats med tematisk metod. Huvudresultat: Det återkommande temat från resultatet är att sjuksköterskor inom akutsjukvården upplever kunskapsbrist i ämnet psykisk ohälsa. Resultatet identifierades med två huvudteman; inre och yttre faktorer, med tillhörande underteman. Alla dessa upplevelser påverkade vården av patienter med psykisk ohälsa. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom akutsjukvården upplevdes som svår och komplex. Det fanns flera avgörande faktorer som gjorde att situationen försvårades och möjligheten att ge likvärdig vård till patienter med psykisk ohälsa påverkades.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett utbrett folkhälsoproblem och det påverkar människor runt om i världen i det vardagliga livet. Varje år inkommer ett stort antal patienter med psykisk ohälsa till somatiska akutmottagningar. Komorbiditet av fysisk och psykisk ohälsa leder till svårigheter för sjuksköterskorna att triagera patienterna. Syfte: Beskriva sjuksköterskans upplevelser av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa på somatiska akutmottagningar.  Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design genomfördes och tolv resultatartiklar inkluderades och analyserades efter att ha genomgått kvalitetsgranskning utifrån ett granskningsprotokoll. Resultat: Tolv resultatartiklar resulterade i tre huvudfynd som visade att sjuksköterskor upplever att det saknas kunskap och utbildning för att kunna ge en säker och god vård till patienter med psykisk ohälsa. Det framkom upplevelser av stigmatisering gentemot patienter med psykisk ohälsa bland sjuksköterskorna på akutmottagningar. Slutligen visade resultatet att arbetsmiljön och samarbete är av betydelse för sjuksköterskans arbete. Slutsats: Ökad kunskap om psykisk ohälsa leder till tryggare sjuksköterskor, förbättrad vård och bemötande av patienter med psykisk ohälsa. Minskad stigmatisering genom en öppnare syn på psykisk ohälsa skapar möjligheter till att sjuksköterskor kan utföra en bättre omvårdnad. Att bryta barriärer mellan somatisk och psykiatrisk akutsjukvård skulle öka samarbetet och bidra till en mer hållbar arbetsmiljö för sjuksköterskor. Forskning bör fokusera på att öka sjuksköterskors kompetens och interprofessionellt samarbete för effektivare omhändertagande av patienter med psykisk ohälsa på akutmottagningar. / Background: Mental illness is a widespread public health problem, and it affects people around the world in everyday life. Every year, a large number of patients with mental illness are admitted to somatic emergency departments. Comorbidity of physical and mental illness leads to difficulties for nurses to triage the patients. Aim: Describe the nurse's experiences of caring for adult patients with mental illness in somatic emergency-departments. Method: A literature review with qualitative design was conducted and twelve result articles were included and analyzed after undergoing quality review based on a review protocol. Result: Twelve result articles resulted in three main findings that showed that nurses feel that there is a lack of knowledge and education to be able to provide safe and good care to patients with mental illness. There were experiences of stigmatization towards patients with mental illness among the nurses in emergency departments. Finally, the results showed that the work environment and cooperation are of importance for the nurse's work. Conclusion: Increased knowledge about mental illness leads to safer nurses, improves care and treatment. Reduced stigma through a more open view towards patients with mental illness creates opportunities for nurses to perform better care. Breaking barriers between somatic and psychiatric care would increase collaboration and contribute to a more sustainable work environment. Research should focus on nurses' competence and interprofessional collaboration for more effective care of patients with mental illness in emergency departments.

Bakgrund: Akutmottagningar är avsedda för personer med akut sjukdom ellerskada och en sjuksköterska som arbetar på akutmottagningen är grund- eller specialistutbildad. En akutsjuksköterska har en specialistutbildning inom akutsjukvård och förväntas självständigt kunna göra korrekta medicinskabedömningar. På akutmottagningar utförs triage som är en process där patientens medicinska angelägenhetsgrad bedöms utifrån anamnes, subjektiva symtom samt objektiva tecken och detta är centralt för att patienten ska få adekvat vård i rätt tid. Stress, osäkerhet och att vara under press är känslor som triagerande sjuksköterskor ofta upplever. Syfte: Syftet var att beskriva akutsjuksköterskors upplevelser av triage på enakutmottagning. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats, där tolv deltagare intervjuades. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier framkom: medvetenhet om sina styrkor och svagheter, arbetsklimatet hindrar och främjar samt komplexitet i patientmötet. Kategorierna resulterade i det övergripande temat: Triage - en mångfacetterad utmaning i ständigt lärande, som innebär att triage upplevs vara en utmaning som kräver expertis samt flexibilitet och genom rätt förutsättningar, medkänsla och ständigt lärande kan patientens behov mötas. Slutsats: Resultatet visar att erfarenhet och utbildning är viktigt inom triage, för säkrare och tryggare bedömningar. Även som akutsjuksköterska är det viktigt med kontinuerlig utbildning för fortsatt personlig utveckling. Arbetsmiljön och samspelet med kollegor upplevs också påverka kvaliteten på triage där vissa faktorer hindrar och andra främjar. För att öka arbetsglädjen behöver tryggheten i bedömningar stärkas och hindrande faktorer ses över för att skapa en ännu bättre miljö kring triage. / Background: Emergency departments are intended for individuals with acute illness or injury, and a nurse working in the emergency department has a bachelor’s or master’s degree. An emergency nurse has a master’s degree in emergency care and is expected to independently make accurate medical assessments. Triage, performed in emergency departments, is a process where the patient's medical urgency is assessed based on medical history taking, subjective symptoms, and objective signs, and this is essential for the patient to receive timely care. Stress, uncertainty, and feeling under pressure are emotions frequently experienced by triaging nurses. Objective: The aim was to describe emergency nurses' experiences of triage in an emergency department. Method: A qualitative interview study with an inductive approach was conducted, where twelve participants were interviewed. The interviews were analyzed using Graneheim and Lundman’s content analysis. Results: Three categories emerged: awareness of strengths and weaknesses, the work environment hinders and promotes, and complexity in patient encounters. The categories resulted in the overarching theme: Triage - a multifaceted challenge in continuous learning, indicating that triage is perceived as a challenge requiring expertise and flexibility, and through the right conditions, compassion, and continuous learning, patient needs can be met. Conclusion: The results show that experience and education are important in triage for safer and more confident assessments. Even as an emergency nurse, continuous education is crucial for personal development. The work environment and interaction with colleagues are also perceived to affect the quality of triage, with certain factors hindering and others promoting. To enhance job satisfaction, the confidence in assessments needs to be reinforced, and hindering factors need to be addressed to create an even better triage environment.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är den främsta dödsorsaken globalt och majoriteten av dödsfallen sker innan patienten har kommit till sjukhus. Hjärtinfarkt är ett livshotande tillstånd där snabb och effektiv behandling kan rädda liv. Utöver fysiskt lidande kan upplevelsen av att drabbas av en hjärtinfarkt påverka patienten på ett existentiellt plan. I den komplexa miljö som prehospital akutsjukvård innebär, behöver ambulansteamet utöver effektiv medicinsk behandling också kunna erbjuda patienten en holistisk omvårdnad.  Syfte: Arbetets syfte var att beskriva patienters upplevelse av att drabbas av en hjärtinfarkt utifrån ett prehospitalt akutsjukvårdsperspektiv.  Metod:  Arbetet antog designen litteraturöversikt med systematisk ansats, där 15 originalartiklar samlats in. 14 av dessa var av kvalitativ design medan en artikel antog designen mixed-methods. Metodologin samt dataanalysen har utförts i enlighet med Polit och Becks niostegsmodell. Databaserna som användes vid datainsamling var PubMed, CINAHL och PsycInfo.  Resultat: Två teman med respektive två subteman togs fram. Från symtomens början var det många som upplevde fysiska såväl som emotionella reaktioner. Symtom kunde vara diffusa och debutera under lång tid och patienterna kämpade med att hitta en orsak till sina symtom. Komplexa symtom och patientens föreställningar gjorde att många väntade med att söka hjälp. Närstående och vårdens bemötande hade också en påverkan i patientens beslutsfattande.  Slutsats: De breda beskrivningarna av symtom, bekräftar tidigare forskning och belyser komplexiteten av detta sjukdomstillstånd inom den prehospitala akutsjukvården. Patientens egna tolkningar, föreställningar och upplevelser påverkade deras beslut att söka vård. I linje med tidigare forskning visades upplevelsen av en hjärtinfarkt kunna orsaka patienter psykologiskt och existentiellt lidande. För att ytterligare fördjupa kunskapen om patientens upplevelse samt kunna omsätta detta till klinisk praxis, föreslås vidare forskning som fokuserar på patientens upplevelse av omhändertagandet inom prehospital akutsjukvård. / Background: Myocardial infarction is the leading cause of death globally and the majority of deaths occur before the patient has arrived at the hospital. Myocardial infarction is a life-threatening condition where quick and effective treatment can save lives. In addition to physical suffering, the experience of suffering a myocardial infarction can affect the patient on an existential level. In the complex environment of pre-hospital emergency care, the ambulance team requires, in addition to effective medical treatment, to be able to offer the patient holistic care. Aim: The aim of the thesis is to describe patients’ experiences of suffering a myocardial infarction from a pre-hospital emergency care perspective. Method: This thesis adopts the literature review design with a systematic approach, where 15 original articles were collected. 14 of the articles adopted a qualitative design, meanwhile one article adopted a mixed-methods design. The methodology has been carried out in accordance with Polit and Beck's nine-steps-model. The articles were collected from the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo.  Results: Two themes with two subthemes respectively were produced. From the onset of symptoms, many experienced physical as well as emotional reactions. Symptoms could be diffuse and present over a long period of time, and patients struggled to find a cause for their symptoms. Complex symptoms and the patient's beliefs made many patients wait to seek help. People close to the patient and healthcare providers had an impact on the patient's decision-making. Conclusion: The broad descriptions of symptoms confirm previous research and highlight the complexity of this disease state in prehospital emergency care. The patient's own interpretations, beliefs and experiences influenced their decision to seek care. In line with previous research, it was shown that the experience of a myocardial infarction can cause patients psychological and existential suffering. In order to further deepen the knowledge of the patient's experience and be able to translate this into clinical practice, the authors suggest further research that focuses on the patient's experience of care in prehospital emergency care.