När barn i åldrarna 0-18 år råkar ut för en hastigt påkommen sjukdom eller skada tvingas de i många fall uppsöka akutsjukvård på en akutmottagning. Akutsjukvård innebär inte sällan korta och snabba vårdmöten, där akutsjuksköterskan behöver ha goda kunskaper kring hur en god vård ska bedrivas. Vissa barn som inkommer till akutmottagningen upplever oro och rädsla införbesöket. De möts av en miljö som de inte är van vid och människor som barnen inte har någon relation med. Syftet med den här studien var att utforska tillgänglig litteratur gällande vad som påverkar förutsättningarna att skapa förtroendeingivande vårdrelationer med barn som är i behov av akutsjukvård. Metoden var en systematisk och integrativ litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar ingick. Fyra kategorier framträdde; Bekanta sig med det obekanta, Tid och information från akutsjuksköterskan, Barnens delaktighet i sin vård och Vikten av ett professionellt bemötande. Resultatet visade att akutsjuksköterskan borde inge trygghet och vara empatisk. Barnen önskade få känna sig delaktiga och få information och undervisning på ett sätt som var anpassat för deras ålder och förutsättningar. Barnen uttryckte även behov av en anpassad vårdmiljö med tillgång till leksaker, samt behov av att ha närståendehos sig. Det visade sig också att akutsjuksköterskan påverkas av organisatoriska faktorer såsom bristande bemanning och tid i mötet med barn som söker vård på akutmottagning.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulans verkar i en prehospitala kontext som kan vara komplex då varje situation är unik. Det är i vårdmötet en personcentrerad bedömning kan ske med helhetsvård vilket innebär både omvårdnads- och medicinska omhändertagande av patienten. Förväntningarna är att göra rätt bedömning för människan i sjukdom, vård och hälsa för att få rätt vård och behandling i rätt vårdnivå och inom rimlig tid. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av bedömningar i vårdmötet, både vad som stärker och begränsar inom ambulanssjukvård. Metoden som valdes var en litteraturöversikt och för att inhämta och sammanställa materialet användes en systematisk metod och integrerad analys. Fjorton artiklar analyserades och kvalitetsgranskades. För datainsamling användes Public Medline (PubMed) samt The Culmative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) med hjälp av specifika sökord. Resultatet kopplas till vårdmötet och dess påverkan på bedömningar inom ambulanssjukvård och har klassificerats i tre kategorier med sju underkategorier. Kategori ett betydelsen av en vårdrelation med underkategori, en ömsesidig tillit och förtroende genom att använda behandlingsriktlinjer. Kategori två är att känna styrka inom den egna professionen med underkategorier, förstå betydelsen av sin egen kompetens, behandlingsriktlinjer skapar trygghet och att vara lösningsinriktad. Kategori tre, möjlighet till klinisk utveckling, med underkategori betydelsen av erfarenhet och att alltid reflektera över sitt handlande. Slutsatsen är att i vårdmötet finns både styrkor och begränsningar som påverkar bedömningar inom ambulanssjukvården. Att arbeta personcentrerat i ett partnerskap med patienten och deras närstående är grunden för patientsäkerheten. Att ha tillgång till tillfredsställande behandlingsriktlinjer stärker sjuksköterskan i bedömningarna. Om möjligheten till feedback och reflektion finns kan det skapa medvetenheten hos sjuksköterskan som kan leda till att arbeta med både vetenskaplig förankring och beprövad erfarenhet. / Background The nurse in an ambulance operates in a prehospital context which can be complex as each situation is unique. It is in the care meeting that a person-centered assessment can take place with holistic care, which means both nursing and medical care of the patient. The expectations are to make the right assessment for the person in illness, care and health in order to receive the right care and treatment at the right level of care and within a reasonable time. The purpose of this literature study was to shed light on the nurse's experiences of assessments in the care meeting, both what strengthens and limits within ambulance healthcare.  The method chosen was a literature review and a systematic method and integrated analysis was used to collect and compile the material. Fourten articles were analyzed and quality reviewed. For data collection, Public Medline (PubMed) and The Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) were used using specific keywords. The result is linked to the care encounter and its impact on assessments in ambulance healthcare and has been classified into three categories with six subcategories. Category one the meaning of a caring relationship with subcategory, a mutual trust and confidence using treatment guidelines. Category two feel strength within one's own profession with subcategories, understand the importance of one's own competence, treatment guidelines creates security and being solution oriented. Category three opportunity for clinical development with the subcategory the importance of experience and always reflecting on one's actions. The conclusion is that in the care meeting there are both strengths and limitations that affect assessments in ambulance healthcare. Working person centred in a partnership with the patient and their relatives is the basis for patient safety. Having access to satisfactory treatment guidelines strengthens the nurse in the assessments. If the opportunity for feedback and reflection exists, it can create the awareness of the nurse that can lead to working with both scientific anchoring and proven experience.

Bakgrund Aggressivitet, hot och våld förekommer inom hälso- och sjukvården och är ett ökande problem, där en av de särskilt utsatta verksamheterna är akut- och ambulanssjukvård. Sjuksköterskors patientnära arbete gör att sjuksköterskor är en av de yrkesgrupper som löper högre risk att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen. Syfte Syftet med litteraturöversikten är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av aggressivitet, hot och våld inom akutsjukvård. Metod En strukturerad litteraturöversikt med inslag av metodologi som appliceras vid systematiska översikter genomfördes med 16 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2014-2023. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat Resultatet visar att aggressivitet, hot och våld är frekvent förekommande och har därför normaliserats. För att hantera våldsamma situationer kan sjuksköterskor identifiera varningstecken för våld samt använda copingstrategier. Det förebyggande arbetet såsom utbildning i våldshantering och stöd från kollegor eller chefer är betydande för sjuksköterskors känsla av trygghet på arbetsplatsen. Både emotionella konsekvenser för sjuksköterskor och konsekvenser för omvårdnaden har identifierats. Slutsats Aggressivitet, hot och våld är vanligt förekommande inom akutsjukvården och är något som påverkar sjuksköterskor både på en personlig nivå och i sitt arbete. Eftersom förekomsten av aggressivitet, hot och våld är vanlig är det av stor vikt att detta uppmärksammas. Rutiner och riktlinjer för våldshantering skulle därmed kunna utvecklas på verksamhetsnivå för att stötta sjuksköterskan i sitt arbete. / Background Aggression, threats and violence occur in health care, and it is an increasing problem, where emergency care is one of the most exposed departments. Due to nurses’ close patient care they run a higher risk of being exposed to threats and violence in the workplace. Aim The aim of this literature review is to illustrate nurses’ experiences of aggression, threats and violence in emergency healthcare. Method A structured literature review with elements of the methodology applied in systematic reviews was conducted with 16 scientific articles, published between 2014-2023. The databases used to obtain the articles were CINAHL and PubMed. Results The results show that aggression, threats and violence occur frequently and have therefore been normalized. To handle violent situations, nurses can identify warning signs of violence and use coping strategies. Preventive work such as education in violence management and support from colleagues or managers is significant for nurses’ sense of security in the workplace. Both emotional consequences and consequences for nursing care have been identified. Conclusions Aggression, threats and violence are common in emergency healthcare and affects nurses both on a personal level and in their work. Since the occurrence of aggression, threats and violence is common, it is of great importance that this is being acknowledged. Routines and guidelines could thus be implemented at management level to support the nurses in their work.

Bakgrund: ​Akutsjukvården innebär speciella förutsättningar där hastiga beslut tas och medicinska prioriteringar måste göras. En familjemedlems plötsliga dödsfall kan få allvarliga konsekvenser för de anhöriga och de behöver rätt stöd i det akuta skeendet. Personcentrerad vård och dialog med anhöriga är en del av sjuksköterskans omvårdnadsansvar och etiska ansvar. Vårdpersonalen upplever i många fall organisatoriska hinder för att möta de anhöriga på ett adekvat sätt. Ovanstående gör det angeläget att undersöka hur kontakten med akutsjukvården upplevs för de anhöriga. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av akutsjukvården i samband med en familjemedlems plötsliga dödsfall. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar gjordes. Artikelsökningen gjordes i databaserna Cinahl Complete och Pubmed som innehåller artiklar relaterad till vårdvetenskap, medicin och hälsa. Resultat: ​Löpande information under det akuta skeendet värderades högt och var ofta bristfällig. De anhöriga var känsliga för vårdpersonalens tonfall, kroppsspråk och ansiktsmimik samtidigt som de hade svårt att ta in information och overklighetskänslor var vanligt. Det fysiska rummet spelade också roll. Akutmottagningen upplevdes som en kaosartad plats som många gånger inte var lämplig för ett värdigt farväl efter dödens inträffande. Slutsats: Att förstå de anhörigas upplevelser och behov är essentiellt för att kunna möta dem där de befinner sig i dessa extrema situationer. Brist på information, hur kommunikationen såg ut, att bevittna återupplivningar och vårdmiljön var alla framträdande aspekter av de anhörigas upplevelser. Dessa bör vårdpersonal vara uppmärksamma på i mötet med de anhöriga för att de ska kunna bli delaktiga och för att möjliggöra ett värdigt avslut. / Background: ​Emergency medical care and emergency departments constitute an environment where rapid decisions and medical priorities need to be made. The sudden death of a family member can have great consequenses on the bereaved. Person-centered  care and dialog with the family is a part of the nurse‘s professional and ethical responsibility. Health personnel often experience organizational obstacles for providing adequate care for the family members. The above mentioned makes it relevant to explore how the contact with the emergency medical service and emergency departments is experienced by the surviving relatives.​ Aim: The aim was to describe relatives’ experiences of emergency medical care and emergency departments when a family member died suddenly. Method: A litterature review based on ten academic journals was made. Studies were searched from Cinahl Complete and Pubmed which contain academic journals within the topics of nursing, medicine and health. Results: Ongoing information during the acute phase was important but often not given to a satisfactory degree. They were highly sensitive to a sundry of signals such the tone of voice, body language and facial expressions of the health personnel at the same time as being unable to process information adequately and often described feelings of dissociation from reality. The physical space also weighed in. The emergency department was perceived as a chaotic place not suited for a dignified last goodbye to the deceased family member. Summary: Understanding the experiences and needs of the relatives is essential to be able to meet them where they are in these extreme situations. Lack of information, the way communication is expressed, witnessing resuscitation as well as the physical sorroundings were all prominent aspects of the relatives’ experiences. Health personnel should be attentive to these aspects in order to be able to enable participation and to make a dignified last goodbye possible for the relatives.

Bakgrund: Sjuksköterskan i ambulansen har ett brett arbetsfält med stor variation på arbetsuppgifter. Sjuksköterskor inom prehospital vård utsätts för stress i sin arbetssituation. Vid obalans mellan arbetsförmågan och arbetsbelastningen kan stressen leda till ohälsa. Ohälsan kan leda till psykiska besvär som sömnstörningar och depression samt kan det leda till fysiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar. Syfte: Att beskriva sjuksköterskor erfarenhet av stress vid prehospital vård. Metod: Den valda metoden för studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Åtta artiklar ingick i resultatet. Sjuksköterskor inom den prehospitala vården upplever stress. Faktorer som utlöser stress är tidsbrist, bristande kunskap och erfarenhet av hot och våld, förlossningar, svårt sjuka eller skadade barn är stressutlösande faktorer. Resultatet visar på vikten av stöd i form av formellt stöd men också stöd av kollegor. Sjuksköterskor använder strategier för att hantera upplevd stress i sitt arbete. Konklusion: Stress ses som komplext och individuellt. Stressfaktorer kan bland annat vara svårt sjuka patienter, vård av barn, tidsbrist, bristande erfarenhet, förlossningar samt hot och våld. Genom denna uppsats skulle en ökad medvetenhet kunna leda till en godare upplevd hälsa och förebyggande av ohälsa för sjuksköterskor inom prehospital vård. / Background: The nurses in the ambulance has a wide field of work with a great variety of tasks. Nurses in pre-hospital healthcare are exposed to stress in their work situation. When there is an imbalance between the ability to work and the workload, this can lead to illness. This illnes can lead to psychological problems such as sleep disorders and depression, and it can lead to physical diseases such as cardiovascular diseases. Aim: To describe nurses' experience of stress in prehospital care. Method: The chosen method for the study is a qualitative literature study with an inductive approach. Findings: Eight articles were included in the result. Nurses in prehospital healthcare experience stress. Factors that trigger stress are lack of time, lack of knowledge and experience, threats and violence, caring for childbirth or seriously ill or injured children are stress-triggering factors. The result shows the importance of support in the form of formal support from the employer but also support from colleagues. Nurses use strategies to manage stress in their work. Conclusion: Stress is seen as complex and individual. Stress factors can include seriously ill patients, caring for children, lack of time, lack of experience, childbirth and threats and violence. Through this essay, an increased awareness could lead to a better perceived health and prevention of ill-health for nurses in pre-hospital care

Bakgrund: Akutsjuksköterskan är specialiserad inom akutsjukvård och ska klara av att hantera oväntade och oförutsägbara situationer som exempelvis hjärtstopp. Akutsjuksköterskor hanterar årligen flertalet patienter som drabbas av hjärtstopp, där den vanligaste orsaken är bakomliggande hjärt-och kärlsjukdom. Trots insatser med HLR svävar den drabbade mellan liv och död. Detta kan leda till negativa känslor och upplevelse av stress hos de som deltar i situationen. Sjuksköterskor upplever att reflektion efter dödsfall kan användas för hantering av stress och ge ett känslomässigt stöd. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av reflektion efter hjärtstopp inom akutsjukvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där 14 informanter intervjuades. Intervjuerna analyserades med en innehållsanalys.  Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier, vilka var: faktorer som påverkar behovet av reflektion, reflektion som hjälp att komma vidare efter hjärtstopp, att hitta utrymme för reflektion samt deltagarna påverkar reflektionens kvalitet. Kategorierna resulterade i ett övergripande tema: Reflektion - ett mellanmänskligt stöd med varierande möjligheter och behov som innebär att reflektion kan vara ett stöd i sjuksköterskans profession och person tillsammans med arbetsgruppen. Behovet av reflektion skiljer sig beroende på person och situation. Även möjligheterna till reflektion varierar eftersom tiden ofta saknas. Slutsatser: Det finns behov av att utveckla reflektion inom akutsjukvården. Stress och ohälsa hos sjuksköterskorna riskerar att leda till en sämre vård för patienterna. Reflektion möjliggör en minskning av den mentala stressen och därmed ge en bättre upplevd hälsa hos sjuksköterskorna för att i slutändan ge bättre vård till patienterna. / Background: The emergency nurse is specialized in emergency care and must be able to handle unexpected and unpredictable situations such as cardiac arrest. Emergency nurses handle several patients with cardiac arrest every year, the most common cause is underlying cardiovascular disease.  Despite efforts with CPR, the victim hovers between life and death. This can lead to negative emotions and stress for those involved in the situation. Healthcare professionals find that reflection after death can be used to manage stress and provide emotional support. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ experiences of debriefing after cardiac arrest within emergency care.  Method: A qualitative interview study with an inductive approach and 14 informants were interviewed. The interviews were analyzed with a content analysis.  Results: The result emerged into four categories, which were: factors that influence the need for reflection, reflection as a help to move on after a cardiac arrest, finding space for reflection and the participants influence the quality of reflection. The categories resulted into an overarching theme: Reflection - an interpersonal support with varying possibilities and needs which means that reflection can be a support for the nurse in her professional and personal life together with the co-workers. The need for reflection varies depending on the person and situation. The possibilities for reflection vary due to lack of time.  Conclusions: There is a need to develop reflection within emergency care. Stress and poor health among the nurses could risk leading to inferior care for the patients. Reflection enables a decrease in mental stress and thus provides a better perceived health for the nurses to ultimately provide better care to the patients.

God kommunikation är kvalitetssäkring av god vård. Vid patientöverlämning prövas kommunikationen och det föreligger risk att information faller bort eller tolkas olika. Det har visats i tidigare studier att vårdskador uppkommit på grund av bristande kommunikation och att inom akutsjukvården är risken än högre för patientsäkerhetsincidenter. Med hjälp av olika kommunikationsverktyg har svensk sjukvård eftersträvat att öka patientsäkerheten vid överlämnande av patient, varav det mest vedertagna är SBAR som står för Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation. Syftet med denna studie var att beskriva hur kommunikationsverktyget SBAR påverkar patientsäkerheten vid överlämnandet av patient inom akutsjukvården. Metoden för studien var en litteraturöversikt med en systematisk ansats med både kvantitativ och kvalitativ design. Litteratursökning utfördes systematiskt i databaserna CINAHL och PubMed och data analyserades utifrån Bettany-Saltikov och McSherrys standardiserade integrerade analysmetod. Resultatet presenterades i tre kategorier vilka var: Kvalitativ överlämning med SBAR, Patientsäkerheten ökade med SBAR och Överlämningstiden förlängdes utan att påverka patientsäkerheten. Samt två underkategorier: SBAR ökade kvaliteten på patientöverlämningen och Strukturen påverkade patientöverlämningens kvalitet. SBAR gav en förbättrad och mer patientsäker patientöverlämning men överlämningsstrukturen påverkades både positivt och negativt samt tidsåtgången för patientöverlämnandet ökade.  Studiens slutsats var att SBAR i stor utsträckning ökade patientsäkerheten genom att ge en mer kvalitativ patientöverlämning och genom att förbättra mätbara och upplevda patientsäkerhetsaspekter. Likväl gav SBAR också viss negativ påverkan på patientsäkerheten. / Good communication is quality assurance of good care. During patient handover communication is tested and there is a risk that information is lost or interpreted differently. It has been shown in previous studies that healthcare injuries occur due to a lack of communication and that in emergency healthcare the risk is even higher for patient safety incidents. With the help of various communication tools Swedish healthcare has strived to increase patient safety when handing over patients, of which the most accepted is SBAR which stands for Situation, Background, Assessment and Recommendation. The purpose of this study was to describe how the communication tool SBAR affects patientsafety during the handover of patients in emergency healthcare. The method for the study was a literature review with a systematic approach with both quantitative and qualitative design. A literature research was systematically performed in the CINAHL and PubMed databases and the data were analyzed based on Bettany-Saltikov and McSherry's standardized integrated analysis method. The results were presented in three categories which were: Qualitative handover with SBAR, Patient safety increased with SBAR and Handover-time was extended without affecting patient safety. As well as two subcategories: SBAR increased the quality of patient handover and Structure affected the quality of patient handover. SBAR provided an improved and more patient-safe patient handover but the handover structure was affected both positively and negatively and the time required for patient handover increased. The study's conclusion was that SBAR increased patient safety to a large extent by providing a more qualitative patient handover and through measurable and perceived patient safety aspects. Nevertheless SBAR also had some negative impact on patient safety.

Bakgrund: På ett flertal akutmottagningar ökar belastningen och vistelsetiderna blir längre, dessutom är vistelsetiderna längre för äldre patienter. Den växande äldre befolkningen i vårt samhälle löper även större risk att drabbas av vårdskador i samband med långa vistelsetider på landets akutmottagningar.  Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva interventioner riktade mot äldre som söker akutmottagning och interventionernas påverkan på vistelsetiden. Metod: Metoden som valdes var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Databassökning genomfördes i PubMed och CINAHL och genererade 16 artiklar till resultatet. Strukturerad kvalitetsgranskning av artiklarna genomfördes och resultatet presenterades efter en integrerad analys.  Resultat: Fem kategorier identifierades: Snabbspår, äldreprotokoll, omvårdnadsåtgärder, tvärprofessionellt teamsamarbete samt samverkan med externa vårdgivare. I 10 av studierna blev vistelsetiden på akutmottagningen kortare, i tre oförändrad och i tre längre. Slutsats: Det finns ett flertal interventioner riktade mot äldre som söker vård på akutmottagningar med varierande påverkan på vistelsetiden. Snabbspår kan vara effektivt och säkert för att förkorta vistelsetiden till specifika grupper av äldre patienter. Handläggningen av äldre patienter är ofta komplicerad. Införande av tvärprofessionella team med specifik geriatrisk kompetens kan bidra till ett effektivare omhändertagande och en kortare vistelsetid. Det är viktigt att identifiera de äldre personer som är sköra eller löper hög risk att drabbas av vårdskador. Omvårdnadsåtgärder riktade mot dessa personer behöver inte förlänga vistelsetiden och kan minska risken för vårdskador. Litteraturöversiktens resultat åskådliggör potentiella förbättringsområden för att förebygga att äldre personer, som söker vård på akutmottagningar, drabbas av vårdskador. / Background: In a number of emergency departments, the workload is increasing and the length of stay is longer, and the length of stay is also longer for older patients. The growing elderly population in our society is also at greater risk of suffering injuries in connection with long stays in the emergency departments. Purpose: The purpose of this study was to describe interventions aimed at elderly people who seek emergency care and the intervention's impact on length of stay. Method: The method chosen was a literature review with a systematic approach. Database search was conducted in PubMed and CINAHL and generated 16 articles as a result. Structured quality review of the articles was carried out and the results were presented after an integrated analysis. Results: Five categories were identified: Fast track, elderly protocols, nursing care, interprofessional team collaboration and collaboration with external care providers. In 10 of the studies, the length of stay at the emergency department was shorter, in three it was unchanged and in three it was longer. Conclusion: There are several interventions aimed at elderly people who seek care inemergency departments with varying effects on the length of stay. Fast-track can be effectiveand safe in shortening length of stay for specific groups of elderly patients. The managementof elderly patients is often complicated. Introduction of interprofessional teams with specificgeriatric competence can contribute to more efficient care and a shorter length of stay. It isimportant to identify the elderly people who are frail or are at high risk of suffering injuriesfrom care. Nursing measures aimed at these people do not need to extend the length of stayand can reduce the risk of nursing injuries. Results of the literature review illustrate potentialareas for improvement to prevent elderly people who seek care in emergency departmentsfrom suffering care-related injuries.

Akutsjuksköterskan möter patienter med en rad olika upplevda symtom och uppvisade tecken på sjukdom eller skada. I det första vårdmötet utför akutsjuksköterskan en systematisk första bedömning av allvarlighetsgraden. Det första vårdmötet är avgörande för patientens fortsatta vård, därav finns betydelse att belysa det som hämmar och stärker akutsjuksköterskan i det första vårdmötet. Syftet med studien var att utforska tillgänglig vetenskaplig litteratur gällande vilka faktorer som påverkar akutsjuksköterskans arbete i samband med det första vårdmötet med patient på akutmottagning. En systematisk och integrativ litteraturstudie valdes som metod där åtta vetenskapliga artiklar ingick. Två teman framträdde; "Egna begränsningar inverkar på bedömning och fortsatt vård" och "Utrymme för en fungerande vårdmiljö inverkar på vårdmötet". Resultatet påvisade att det första vårdmötet anses som svårt och komplicerat, där erfarenhet och kunskap hos akutsjuksköterskan bidrog till en säkrare första bedömning. Vidare påverkades även akutsjuksköterskan av organisatoriska faktorer såsom bristande bemanning och en brist på samsyn mellan akutsjuksköterska och verksamhet.

Smärta är den vanligaste sökorsaken för patienter på akutmottagningar, trots detta visar forskning att underbehandling av akut smärta förekommer över hela världen På grund av att smärta är subjektiv kan det vara mycket svårt att mäta patienternas smärta. Bedömningen av smärta bygger på patienternas självskattning. Adekvat bedömning av smärta är avgörande för att effektiv smärtlindring ska kunna ges. Syftet med kvalitetförbättringsstudien var att införa ett nytt smärtskattningsverktyg samt att utvärdera om en utbildningsintervention i form av korta utbildningstillfällen kan öka antalet smärtskattningar på en akutmottagning. Studien hade en kvasi-experimentell design. Avbruten tidsserie användes för utfallsmätning före och efter utbildningsinterventionen. Utbildningsinterventionen bestod av korta utbildningstillfällen under en veckas tid där information gavs om smärtskattning med hjälp av smärtskattningsskalan Verbal Rating Scale och hur smärtskattningen skulle dokumenteras. Studien utfördes simultant på två akutmottagningar i södra Sverige under en period av totalt 13 veckor under våren 2022. Resultatet av studien visar att före interventionen genomfördes i medel 5,6% smärtskattningar och efter interventionen ökade antalet smärtskattningar per vecka i till 9,3%. Kvalitetsförbättringsstudien har varit till fördel på respektive akutmottagning då dokumentation av smärtskattning har ökat. För att bibehålla och vidareutveckla denna kunskap krävs det fortlöpande utbildningstillfällen och påminnelser kring smärtskattning samt regelbunden utvärdering av mängden dokumenterad smärtskattning. / Pain is the most presenting complaint to emergency departments. Despite this, research shows that undertreatment of acute pain occurs worldwide Because pain is subjective, it can be very difficult to measure patients pain. The valuation of pain is based on patients self-assessment. Adequate assessment of pain is crucial for effective pain relief to be provided. The purpose of this study was to introduce a new pain assessment tool and to evaluate whether an educational intervention in the form of short training sessions can increase the number of pain estimates in an emergency department. The study had a quasi-experimental design. Interrupted timeseries was used for outcome measurement before and after the training intervention. The training intervention consisted of short micro sessions over a period of one week where information was given about pain assessment using the Verbal Rating Scale and how the pain assessment was to be documented. The study was performed simultaneously in two emergency departments in southern Sweden for a period of a total of 13 weeks in the spring of 2022. The results of the study show that before the intervention, 5.6% pain estimates were performed and after the intervention the number of pain estimates per week increased to 9.3%. The quality improvement study has been to the advantage of the respective emergency department as documentation of pain assessment has increased. In order to maintain and further develop this knowledge, continuous training opportunities and reminders about pain assessment are required, as well as regular evaluation of the amount of documented pain assessment.