Background: A child that requires acute medical attention differs from an adult in need of emergency care. This is because a child’s physiology and anatomy are significantly different. Essentially this means that treatment and the measurements that are taken to help assess the general physical health also differs. Still, children often visit adult emergency departments and are taken care of by personnel that aren’t used to taking care of children throughout Sweden, as well as throughout the world. There are only a handful of specialized pediatric emergency departments. Broad knowledge is expected of frontline emergency healthcare workers. More information is needed of children's and parents' experiences within emergency care to better understand if the care given is sufficient and if there are factors that need to be taken into consideration in order to improve care within the emergency services sector. The aim of this study was to explore different factors that ultimately can affect acutely ill children’s and their parents’ experiences of emergency care and to then highlight these factors by applying Callista Roy's nursing theory. Method: A literature review with an inductive approach. 17 articles were included in the study in which were both qualitative and quantitative articles. Integrated analysis was then used. Results: Eight categories emerged from the results which were then distributed in Callista Roy’s four main modes in the adaptation model of nursing. The eight categories that were formed are as follows: Internal and external environment, child-centered care, family-centered care, safety/security, involvement, shared information, and collaboration. Conclusion: Children's experiences are lacking in research due to ethical concerns. The child perspective is revealed to some degree in this study, but many times through parents’ own words. What is conveyed through the results is that there are many aspects to consider in order to deliver sufficient nursing care. It is important to give family-centered care in which all family members are supported and that the child is heard and involved to the fullest extent possible. / Bakgrund: Ett barns behov av akutsjukvård skiljer sig från vuxnas relaterat till att barnets fysiologi och anatomi väsentligen skiljer sig från vuxnas anatomi och fysiologi. Vilket i sin tur påverkar bedömning, vitala parametrar samt behandling av barnet. Bred kompetens förväntas av sjuksköterskan prehospitalt samt på akutmottagning dessutom har många sjuksköterskor mer erfarenhet och kunskap av vuxna patienter än av barn. Detta berör Sverige och flera andra delar av världen. Det finns bara ett fåtal specialiserade barnakutmottagningar. Det behövs en fördjupad förståelse gällande barns och deras föräldrars erfarenheter och upplevelse inom akutvården för att identifiera faktorer som behöver beaktas för en förbättrad omvårdnad inom akutsjukvården med fokus prehospitalt samt på akutmottagning. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar akut sjuka barns och deras föräldrars upplevelse av akutsjukvård belyst utifrån Callista Roys omvårdnadsteori. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats där 17 vetenskapliga kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades i resultatet. Integrerad analys användes. Resultat: Åtta kategorier framkom ur resultaten som sedan fördelades i Callista Roys fyra domäner för omvårdnad. De åtta kategorierna som bildades var följande: Inre och yttre miljö, barncentrerad vård (child centered care), familjecentrerad vård, säkerhet, delaktighet, delad information och samarbete. Slutsats: Barns erfarenheter saknas i forskningen på grund av etiska betänkligheter. Barnets perspektiv avslöjas till viss del i denna studie, men många gånger genom föräldrarnas egna ord. Det som förmedlas genom resultaten är att det finns många aspekter att ta hänsyn till för att kunna leverera tillräcklig omvårdnad. Det är viktigt att ge familjecentrerad vård där alla familjemedlemmar stöds och att barnet hörs och involveras i största möjliga utsträckning.

Bakgrund: Våren 2020 utsattes världen för ett nytt främmande virus som skulle påverka sjukvårdens sätt att arbeta. Akutsjukvården drabbades hårt av det ökade patientantalet och omorganisationen som krävdes för att kunna hantera en pandemi. I frontlinjen stod den största yrkesgruppen redo; sjuksköterskorna, att ge vård, behandling och tröst till patienterna drabbade av Covid-19. Omvårdnaden är sjuksköterskans ansvarsområde och innebär att sjuksköterskan ska kunna tillgodose patienternas behov, kunna ge personcentrerad vård och visa medlidande i situationer som är tuffa. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad inom akutsjukvården till patienter drabbade av Covid-19. Metod: En systematisk litteraturstudie av kvalitativ design. Datainsamlingen har skett via databaserna PubMed och CINAHL. Totalt fjorton artiklar inkluderades i studiens resultat. Resultat: Efter att ha analyserat resultatet av de 14 inkluderade artiklarna framkom tio underteman som senare kategoriseras till tre huvudteman; "Sjuksköterskors förutsättningar och begränsningar", " Förändrade arbetsförhållanden för sjuksköterskor inom akutsjukvården" och "Kunskapens och direktivens betydelse för optimal omvårdnad". Slutsats: Pandemin har påverkat akutsjukvården och sjuksköterskorna globalt. För att sjuksköterskorna ska mäkta med i framtiden krävs det att sjukvården optimerar deras organisation för att ge sjuksköterskorna bättre förutsättningar till att vårda smittsamma patienter som är kritiskt sjuka. / Bakgrund: Våren 2020 utsattes världen för ett nytt främmande virus som skulle påverka hur sjukvården fungerar. Akutsjukvården drabbades hårt av det ökade antalet patienter och den omorganisation som krävdes för att kunna hantera en pandemi. I frontlinjen stod den största yrkesgruppen redo; sjuksköterskor, för att ge vård, behandling och tröst till patienter som drabbats av Covid-19. Omvårdnad är sjuksköterskornas ansvarsområde och innebär att sjuksköterskan ska kunna möta patienternas behov, kunna ge personcentrerad vård och visa medkänsla i tuffa situationer. Syfte: Syftet med studierna var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge omvårdnad till patienter som lider av covid-19. Metod: En systematisk litteraturstudie av kvalitativ design. Datainsamlingen utfördes med hjälp av databaserna PubMed och CINAHL. Totalt ingick fjorton artiklar i studieresultaten. Resultat: Efter att ha analyserat resultaten av de 14 inkluderade artiklarna framkom tio delteman som senare kategoriserades i tre huvudteman; "Sjuksköterskors villkor och begränsningar", "Förändrade arbetsvillkor för sjuksköterskor i akutsjukvården" och "Vikten av kunskap och direktiv för optimal vård". Slutsats: Pandemin har påverkat sjukvård och sjuksköterskor globalt. För att sjuksköterskorna ska klara sig i framtiden är det nödvändigt att sjukvården optimerar sin organisation för att ge sjuksköterskorna bättre förutsättningar att ta hand om smittsamma och kritiskt sjuka patienter.

Bakgrund: Inom akutsjukvård är bedömning av patientens vitalparametrar, det vill säga andningsfrekvens, saturation, puls, blodtryck, kroppstemperatur och medvetandegrad, sjuksköterskans ansvar och därmed en viktig arbetsuppgift. Tidig identifiering av försämring i patientens tillstånd, har i tidigare studier visat sig bidra till både minskad morbiditet och mortalitet. Därmed är sjuksköterskors evidensbaserade och säkra bedömningar av största vikt för patientens säkerhet och välmående. Vilket i sin tur bidrar till upprätthållen patientsäkerhet. Syfte: Syftet med studien var att utforska och beskriva sjuksköterskors följsamhet till Early Warning Score (EWS) och de faktorer som påverkar följsamheten inom akutsjukvård. Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie. Resultatet baseras på 14 vetenskapliga artiklar som analyserats i enlighet med Whittemore och Knafls arbetsprocess. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i tre teman och åtta subteman om följsamheten till Early Warning Score och de faktorer som påverkade följsamheten. Sjuksköterskors följsamhet till Early Warning Score visade sig påverkas av användbarhet, teamarbete och patienten bakom instrumentet. Inom dessa teman presenterades; erfarenhet, medvetenhet, prioritering, kommunikation, bristande läkarrespons, individanpassade parametrar och EWS i förhållande till kliniskt omdöme. Slutsats: Studien visade att det finns flera olika faktorer som påverkade följsamheten till Early Warning Score. Sjuksköterskor använder inte alltid instrumentet trots att det visade sig vara en viktig del i identifiering av försämrade patienter och likaså för patientsäkerheten. Studien gav inga säkra förklaringar till detta men belyste flera faktorer som påverkade följsamheten, vilket innebär att fenomenet är i behov av att ytterligare studeras. / Bakgrund: I akutsjukvården är bedömning av patientens vitala parametrar, såsom andningsfrekvens, mättnad, hjärtfrekvens, blodtryck, kroppstemperatur och medvetandenivå, sjuksköterskans ansvar och därmed en viktig uppgift. Tidig identifiering av försämring av patientens tillstånd har i tidigare studier visat sig bidra till både minskad sjuklighet och mortalitet. Sjuksköterskornas evidensbaserade och tillförlitliga bedömningar är därför av yttersta vikt för patientens säkerhet och välbefinnande. Vilket i sin tur bidrar till en bibehållen patientsäkerhet. Sikta: Denna studie syftar till att utforska och beskriva sjuksköterskors efterlevnad av Early Warning Score (EWS) och de faktorer som påverkar efterlevnaden i akutvården. Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie. Resultaten baseras på 14 vetenskapliga artiklar analyserade i enlighet med Whittemores och Knafls arbetsprocess. Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i tre teman och åtta delteman när det gäller efterlevnaden av poängen för tidig varning och faktorer som påverkade efterlevnaden. Sjuksköterskors bedömning av vitala parametrar visade sig påverkas av eller påverka EWS användbarhet, lagarbete och patienten bakom instrumentet. Bland dessa teman var; erfarenhet, medvetenhet, prioritering, kommunikation, brist på läkarrespons, individualiserade parametrar och EWS i förhållande till klinisk åsikt. Slutsats: Studien visade att det finns flera olika faktorer som påverkat efterlevnaden av Early Warning Score. Sjuksköterskorna använder inte alltid instrumentet, även om det visade sig vara en viktig del i att identifiera patienter med nedsatt sättning och även för patientsäkerheten. Studien gav inga definitiva förklaringar till detta, men lyfte fram flera faktorer som påverkat efterlevnaden, vilket innebär att fenomenet är i behov av ytterligare studier.

Covid-19 utbröt 2020, hälso- och sjukvården omorganiserar sina verksamheter, patienter insjuknar samt isoleras. Sjuksköterskan har en fundamental roll i akutsjukvård och förväntas kunna bedriva personcentrerad vård även i en hektisk situation. Sjuksköterskor har en klinisk erfarenhet i omhändertagandet av patienter med Covid-19, men saknar evidens riktad mot Covid-19 vilket hotar den personcentrerade vården. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter och utmaningar av att vårda vuxna patienter med Covid-19 inom akutsjukvård under pandemin. En allmän litteraturöversikt utfördes med en systematisk design. I datainsamlingen användes två databaser, PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 17 artiklar som analyserades i enlighet med en integrerad analys vilket utformade två huvudkategorier samt sju underkategorier. Resultatets utformade huvudkategorier belyste omvårdnadens utmaningar samt psykologiska och fysiska utmaningar under Covid-19. Flertal studier belyste vikten av teamarbetet i vårdandet och sjuksköterskor kände att given vård inte var adekvat. Dem isolerade patienterna med Covid-19 hade ett ökat behov av stöd och sjuksköterskor blev utmattade samt upplevde ångest. Skyddsutrustningen utgjorde ett hinder vid omvårdnadsåtgärder, kommunikationen försvåras till patienter och sjuksköterskorna fick skador av utrustningen. Sammanfattningsvis var vårdandet av patienter med Covid-19 psykiskt och fysiskt krävande för sjuksköterskor. Det var flertal faktorer som påverkade sjuksköterskors förmåga att utföra omvårdnad till patienterna som inte erhöll en värdig vård och teamarbete var en viktig del för patientens säkerhet samt personcentrerade vård. I framtida händelser som pandemier behövs specialistsjuksköterskor för att de har en högre omvårdnadsintention och utgör en viktig del i det tvärprofessionella vårdteamet. / Covid-19 erupted in 2020, the health services reorganized it’s operations, patients became ill and isolated. Nurses have a fundamental role in emergency care and are expected to provide person-centered care, even in a hectic situation. Nurses have a clinical experience in the care of patients with Covid-19, but the lack of evidence about Covid-19 threatens the personcentered care. The aim was to illuminate nurses´ experiences and challenges of caring for adult patients with Covid-19 in emergency care during the pandemic. A general literature review with a systematic design was performed. In the data collection two databases were used, PubMed and CINAHL. In total, 17 articles were included and analyzed in accordance with an integrated analysis that designed two main categories and seven subcategories. The main categories of the results highlighted the challenges of nursing as well as psychological and physical challenges during Covid-19. Many studies highlighted the importance of teamwork in care and nurses felt that the care provided was not sufficient. The isolated patients with Covid-19 had an increased need for support and nurses became exhausted and experienced anxiety. The protective equipment contributed an obstacle to nursing activities, the communication to patients became difficult and the nurses were physically affected by the protective equipment. In conclusion, caring for patients with Covid-19 was mentally and physically demanding for nurses. There were several factors that affected nurses´ ability to provide care to patients who did not receive valuable care and teamwork was an important part of patient safety and person-centered care. In future events such as pandemics, specialist nurses are needed because of their higher nursing intentions and their important role in the interprofessional team.

Bakgrund: Hot och våld inom akutsjukvården är ett stort och pågående problem. För sjuksköterskor är den specifika kompetensen att ge omvårdnad vilket utmanas inom akutsjukvården. Sjuksköterskor är de som främst utsätts i patientnära vård och ibland med en oförutsägbar arbetsmiljö. De vanligaste formerna av hot och våld är verbalt, fysiskt eller i form av sexuella trakasserier där nyexaminerade är särskilt drabbade. Faktorer som kan ligga bakom uppkomsten av hot och våld är bland annat frustration, stress, känslan av hjälplöshet och brist i kommunikationen. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att utforska hot och våld mot sjuksköterskor inom akutsjukvården och dess konsekvenser för att ge omvårdnad.Metod: En litteraturöversikt har genomförts med 20 vetenskapliga artiklar som publicerats under tidsperioden 2011–2021. Databaser som CINAHL och PubMed har använts.Resultat: Hot och våld leder till psykiska konsekvenser som ångest, rädsla och stress. Resultatet visar att sjuksköterskor blir mer benägna att byta avdelning eller avsluta sin anställning. Sjuksköterskor upplever brist på stöd från ledningen efter att ha blivit utsatta för våld och arbetsbelastningen blir svårare att hantera. Bristande kommunikation med kollegor och patienter leder till rädsla över att patienter inte får den vård de behöver.Slutsats: Omvårdnaden till patienter påverkas om sjuksköterskor utsätts för hot och våld. Det medför ett behov av ökat stöd från såväl ledning som organisation. För att sjuksköterskor ska kunna känna sig säkra på sin arbetsplats behövs förebyggande och förberedande strategier. Hot och våld bör även belysas i sjuksköterskeutbildningen. / Background: Threat and violence in emergency care is a large and ongoing issue. Registered nurses specific competence is giving nursing care, which is challenged within emergency care. Registered nurses are primarily exposed because of their close patient care and sometimes with an unpredictable work environment. The most common types of threat and violence is verbal, physical or sexual harassement where newly registered nurses are particularly affected. Factors which may influence the occurence of threat and violence are frustration, stress, the feeling of helplessness and lack of communication.Objective: The aim of this literature review is to explore threat and violence towards nurses in emergency care and its consequences in giving nursing careMethod: A literature review has been conducted with 20 scientific articles, published over the period 2011-2021. Databases such as CINAHL and PubMed have been used.Results: Threat and violence lead to psychological consequences such as anxiety, fear, and stress. The results show that registered nurses become more inclined to change department or end their employment. Registered nurses experience a lack of support from the management after being exposed to violence and the workload becomes more difficult to handle. Inadequate communication with colleagues and patients leads to fearing that patients will not receive the care they require.Conclusion: Nursing care is affected if registered nurses are exposed to threat and violence. This entails a need of increased support from the management as well as from the organisation. For these nurses to feel safe at their workplace, preventive and preparative strategies are necessary. Threat and violence should also be highlighted in nursing education.

Suicid och suicidförsök är ett folkhälsoproblem världen över och bara i Sverige tar ca 1500 människor sitt liv varje år, vilket blir ca fyra per dag. Suicidförsök är vanligare bland kvinnor, däremot fullföljer män oftare sin suicid. Att omhänderta en person med suicidnära tankar är bland det svåraste, mest emotionella och påfrestande arbetsuppgifterna som sjuksköterskan prehospitalt kan ställas inför. Personer med suicidnära tankar har ofta svårt att känna förtroende för andra människor och de har många negativa tankar om livet. Sjuksköterskan bör alltid sträva efter att förstå patientens livssituation samtidigt som de gör allt för att förhindra att patienten tar sitt liv. För att mötet med patienten ska bli så bra som möjligt krävs att sjuksköterskan fortlöpande ökar sin kompetens, bearbetar sina attityder och får den kunskap som behövs för att bemöta mångfalden i den problematik som omhändertagandet av personer med suicidnära tankar innebär.    Syftet var att belysa sjuksköterskornas upplevelser vid omhändertagandet av patienter med suicidnära tankar prehospitalt.    En kvalitativ ansats valdes med intervjuer som datainsamlingsmetod för att fånga sjuksköterskans upplevelser. Elva sjuksköterskor inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet spelades in med hjälp av en diktafon och transkriberades sedan av författarna. Analys av det insamlade intervjumaterialet gjordes genom en manifest, kvalitativ innehållsanalys.    I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Beredskap för uppdraget, Det som skapar förutsättningarna, Mötet i en utsatt situation och Emotionella utmaningar – att gå vidare. Resultatet visade att sjuksköterskan inför uppdraget med en suicidnära patient inte förberedde sig på något speciellt sätt mer än att de diskuterade olika scenarion med sin kollega. Att sjuksköterskan var verbalt rustad och kände sig bekväm i sig själv som person, skapade goda förutsättningar för ett bra möte med patienten. Flera sjuksköterskor upplevde att de inte hade tillräcklig utbildning inom psykiatri, utan de arbetade utifrån sina egna och kollegans tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna upplevde att en stor del av omhändertagandet inte bara handlade om patienten utan även om dess närstående. Att omhänderta patienter med suicidnära tankar kunde väcka många starka känslor som kunde påverka sjuksköterskan negativt och vissa beskrev att de minns vissa uppdrag lång tid efter händelsen. Sjuksköterskorna uppgav att de inte var i behov av något stöd mer än att prata med sina kollegor efter en händelse.    Författarnas slutsats var att det fanns ett behov, för sjuksköterskan inom ambulanssjukvården, av kompletterande och återkommande utbildning i psykiatri som en viktig förutsättning för att bedriva patientsäker vård och omvårdnad i olika situationer. Kvaliteten och säkerheten inom vården minskade då sjuksköterskan själv upplevde en brist på kunskap inom detta område. / Suicide and suicide attempts are a public health problem all over the world. In Sweden 1500 people take their lives every year, which will be about four per day. Suicide attempts are more common among women. Men, however are more often succeed with their suicide. One of most challenging, most emotional and stressful tasks that the prehospital nurse can face, is to take care of a person with suicidal thoughts. Persons with suicidal thoughts often find it difficult to trust in other people and also have negative attitude towards life itself. A nurse should always strive to understand the patient's situation in life while doing what is possible to prevent the patient from committing suicide. In order for the patient meeting to be as successful as possible, the nurse need constantly to increase their skills, develop their attitudes and gain the required knowledge to deal with diversity that involves the treatment of people with suicidal thoughts.   The aim was to illuminate the nurses' experiences in the prehospital treatment, of patients with suicidal thoughts.   A qualitative approach was chosen to capture the nurse's experiences. Eleven nurses in the ambulance healthcare were interviewed. The interviews were recorded using a dictaphone, and then were transcribed verbatim. The analysis was carried out by a manifest, qualitative content analysis.   Four main categories emerged: Preparedness for the assignment, What creates the conditions, The meeting in an exposed situation and Emotional challenges - to move forward. The results demonstrate that the nurses did not prepare specifically before meeting a suicidal patient, other than discussed different possible scenarios with their colleague. To create optimal conditions for a good meeting with a patient, the nurse was well-prepared verbally, and felt confident. Several nurses experienced lack of adequate education in psychiatry and based their work on their own and colleagues' previous experiences. Nurses found that a great deal of care was not just about the patient but also of his or her relatives. To take care of patients with suicidal thoughts may cause many strong feelings that can negatively affect the nurse and some nurses described that they remember some of these assignments long after the event. Nurses stated that they were not in need of mental support, more than talking to their colleagues after an assignment.   The authors conclusion was that there is a need, for nurses in the ambulance care, supplementary and recurrent training in psychiatry as an important prerequisite for a patientsafe and nursing care in different situations. Quality and safety in healthcare decreased when the nurse experienced a lack of knowledge in this area.

När barn blir sjuka eller råkar ut för någon olycka tvingas de i många fall uppsöka akutsjukvården. Akutsjukvård innebär ofta snabba och korta vårdmöten, där det krävs att sjuksköterskan innehar goda kunskaper om hur bästa vård ska bedrivas. Sjuksköterskans kärnkompetens innefattar bland annat personcentrerad vård som innebär att se den unika personen bakom sjukdomen och dennes individuella och specifika behov. Det gäller att sjuksköterskan är lyhörd och skapar en så god relation det är möjligt för att kunna ta del av de önskemål och behov som finns hos patienten. Vissa barn som uppsöker sjukvården upplever ofta oro och rädsla inför besöket då sjukvården ofta är förknippad med sprutor och skrämmande behandlingar. Sjukhusmiljön påminner inte om den omgivning barnet är van vid och på sjukhus vistas många främmande människor barnet inte har någon relation med. Då kunskap och förståelse inte finns hos barnet inför vad det kommande besöket innefattar, bör sjuksköterskan och annan vårdpersonal inneha goda kunskaper om hur barnen skall bemötas för att kunna erhålla bästa möjliga vård. Syftet med denna studie var att belysa faktorer och möjliga interventioner som påverkar barnens upplevelser och förväntningar vid besöket inom akutsjukvården. Metoden var en litteraturöversikt där femton vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. I analysprocessen framkom totalt sex teman som presenterades under syftets frågeställningar i resultatet. De databaser som användes var PubMed, Cinahl, Swemed+ samt Samsök. Resultatet redogjorde för att barn uppskattade att sjuksköterskan var ärlig och såg barnet som en unik individ. Sjuksköterskan borde inge trygghet, vara empatiska, stödjande samtidigt som de skulle kunna skoja och leka. Barnen önskade få god information och undervisning om deras sjukdomstillstånd, kommande undersökning och eventuella behandlingar. Barnen ville vara delaktiga och tillfrågade gällande de beslut som måste fattas i samband med deras vård. Barnen uttryckte även att de ville ha anpassad vårdmiljö utifrån deras behov men även möjligheter att kunna leka och umgås med familj och vänner. Slutsatsen framhåller att då barn sökte akut eller vårdades inom akutsjukvården fanns önskemål och förväntningar hos barnet som inte alltid uppmärksammades av sjuksköterskan. Resultatet belyste att sjuksköterskor måste bli bättre på att bemöta barnet och dennes specifika behov och önskemål. Sjuksköterskan behöver kommunicera på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och mognad. Vidare att anpassa den miljö som barnet befinner sig i och att sträva efter att uppbringa kontinuitet, förtroende och ärlighet i samspelet med barnet.

Sveriges akutmottagningar har ett årligt genomflöde av cirka 2,5 miljoner patienter. Personalomsättningen är hög för de sjuksköterskor vilka arbetar där och arbetssituationen är ofta ansträngd, både vad gäller tider, arbetsbörda och kritiskt sjuka patienter. För att på ett kvalitativt sätt ta hand om dessa patienter och uppnå tillit krävs, förutom de sex kärnkompetenserna, även empati, medkänsla och engagemang. Compassion fatigue är det tillstånd av negativism hos sjuksköterskan med minskad medkänsla för patienterna samt engagemangslöshet, som orsakats av kumulativ sekundär utsatthet vid omhändertagande av patienter utsatta för trauma och svåra händelser. Syftet var att beskriva symtom och åtgärder för att förebygga och minska den utmattning kallad compassion fatigue hos sjuksköterskor inom akutsjukvård. Som metod valdes litteraturöversikt. Sammanlagt 17 stycken vetenskapliga artiklar med publikationsdatum 2009–2016 ingick. Databaserna de valdes från var CINAHL, Medline, PsykINFO, PubMed och Web of Science. I resultatet framkom symtom upplevda som psykologiska och fysiologiska. Akutsjuksköterskorna upplevde återupplevande, undvikande och överspändhet som en konsekvens av compassion fatigue. Åtgärder för att förebygga problematiken var, från sjuksköterskans håll, att själv först skaffa kunskap och att börja sträva mot balans i tillvaron. Relationer på och utanför akutmottagningen var skyddande mekanismer och den rekommenderade strategin var problemfokuserad hanteringen. Arbetsgivarens ansvar låg på att delge medarbetare kunskap, organisera regelbundet stöd samt tillse att arbetsmiljön gynnade akutsjuksköterskorna både i form av ledarskap samt möjlighet till återhämtning och stabilitet i arbetsgruppen. Sammanfattningsvis kan sägas att tecknen för pågående eller begynnande compassion fatigue är mångskiftande även om de inte alltid knutits ihop med själva fenomenet. Genom förbättringskunskap kan kvalitetsutveckling på ett framgångsrikt sätt bedrivas. För att på ett långsiktigt sätt få sjuksköterskor arbetande inom akutsjukvård att både orka stanna kvar på akutmottagningen och att där göra ett bra arbete med patienterna, krävs åtskilliga åtgärder från flera håll. Resultatet visar på att med kunskap kan symtom på compassion fatigue och utmattning upptäckas och även åtgärdas. Flera aktörer krävs för att få sjuksköterskor arbetande på en akutmottagning, att genom strategier och förmågor skapa en resiliens, där de långsiktigt orkar ta hand om sina patienter på ett övertygande och tillförlitligt sätt. Det verkar centralt att hitta en rimlig nivå, där tillräckligt mycket närhet och engagemang ges ut, för att god vård ska kunna uppnås, utan att för den skull bränna ut akutsjuksköterskan. / Sweden's emergency departments have an annual throughput of 2,5 million patients. Staff turnover is high for the nurses who work there and the work situation is often strained due to long shifts, time constraints, workload and critically ill patients. In order to maintain a high level of care and earn the trust of patients with acute needs, in addition to the six core skills, empathy, compassion and commitment are required. Compassion fatigue is the condition of negativism in the nurse with reduced patient compassion as well as decreased commitment, caused by cumulative secondary vulnerability in the treatment of patients exposed to trauma and severe events. The aim of this study was to describe the symptoms of compassion fatigue, and measures to prevent and reduce this condition among emergency care nurses. The method chosen was a literature review. A total of 17 scientific articles with publication dates from 2009 to 2016 were included. The databases that were selected were CINAHL, Medline, Psych Info, PubMed and Web of Science. The results indicated that symptoms are experienced psychologically and physiologically. Emergency nurses felt re-experiencing, avoidance, and arousal as consequences of compassion fatigue. Measures to prevent the problem were (from the nurse’s perspective) to first acquire knowledge and then begin to strive for balance in your existence. Relationships inside and outside the emergency department were protective mechanisms, and the recommended strategy was problem-focused management. The employer's responsibilities were to educate their employees appropriately, organize regular support and ensure that the working environment favored emergency nurses both in terms of leadership and the opportunity for recovery and stability in the working group. In conclusion, the signs of ongoing or incipient compassion fatigue are diverse, although they are not always linked with the phenomenon. By improving knowledge and awareness of this condition among emergency-care providers, the work of quality improvement can be conducted successfully. The literature suggests that convincing nurses to work long-term in emergency care and ensuring that they are able to continue providing quality care to their patients requires several strategies from several sources. Results show that emergency nurses equipped with the proper knowledge of this condition, symptoms of compassion fatigue and exhaustion can be detected and the condition corrected. It takes several parties to create resilience through strategies and abilities at nurses working in an emergency care department, in order to take care of their patients in a convincing and reliable manner in the long-term. It seems crucial to find a reasonable level, with enough intimacy and commitment, for good health to be achieved, without burning out the emergency nurse.Keywords: Compassion fatigue, burnout, turnover, emergency nurse

Bakgrund: Patienter tillbringar längre tid på akutmottagningen under 2018 jämfört med året innan. De lämnas ofta ensamma under många timmar i väntan på handläggning eller vårdplats. Kommunikationen och informationen mellan vårdpersonal och patienter är stundtals bristfällig vilket kan påverka patientens upplevelse av vistelsen på akutmottagningen. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse av kommunikation och information vid ett besök på akutmottagningen. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt av både kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sexton artiklar inkluderades. En innehållsanalys gjordes på artiklarnas resultat inklusive identifiering av meningsbärande enheter, kodning och syntetisering av innehållet till kategorier. Resultatet bildade tre huvudkategorier: Upplevelse av organisationen, upplevelse av vårdmiljön och upplevelse av vårdrelationen. Patienterna var i behov av en tydligare information gällande verksamhet och handläggning. Även brister i kommunikationen gällande exempelvis uppdatering av väntetider, undersökningar och provresultat framkom. Patienterna önskade en mer frekvent interaktion med sjukvårdspersonalen och kunde stå ut med väntetiderna bara de fick kontinuerlig information om förseningarna. Slutsats: Patienter kan känna sig övergivna och bortglömda på akutmottagningen. Att arbeta med personcentrerad vård på en akutmottagning är en utmaning även om behovet finns. En förbättrad kommunikation mellan vårdpersonal och patient kan påverka patientens upplevelse av akutsjukvård i en redan sårbar situation. / Background: Patients are spending more time at the emergency department in 2018 compared to the previous year. They are often left alone for many hours while waiting for treatment or care. A lack of communication and information between healthcare professionals and patients might affect the patient's experience of the stay at the emergency department. The aim of the study was to describe patients’ experience of communication and information during a visit at the emergency department. The method used was a general literature review of both quantitative and qualitative articles. Sixteen articles were included. A content analysis was performed, including identifying meaning units, coding and synthesizing the content into categories. Results: Three main categories emerged: Experience of the organization, experience of the care environment and experience of the care relationship. Patients were in need of clearer information about the expected course of events and management. Also lack of communication such as updating of waiting times, examinations and test results were identified. The patients wanted more frequently interactions with the healthcare staff and could endure the waiting times if only they were given information about the delays. Conclusion: Patients might feel abandoned and forgotten at the emergency department. To use a person-centered care at an emergency department is a challenge, even if the need exists. An improved communication between nursing staff and patients might affect the patient's experience of emergency care in an already vulnerable situation.

Compassion fatigue (CF) är ett begrepp som introducerades som en form av utmattning för sjuksköterskor. CF utvecklas från att känna ett obehag för medlidande till att i värsta fall övergå till att sjuksköterskan permanent har svårt att känna medlidande. Compassion fatigue användes första gången 1992 och det beskrevs som att sjuksköterskor glömde saker, dess uppmärksamhet minskade och de upplevde utmattning, trötthet, ilska samt kände sig sjuka. De brydde sig mindre och mindre och till slut inte alls.Syftet med denna studie var att beskriva de faktorer som kan orsaka compassion fatigue hos sjuksköterskor inom akutsjukvård.Metoden som användes var en litteraturöversikt. Databas sökningar gjordes via PubMed, CINAHL Complete och PsycINFO varav 18 artiklar inkluderades i resultatet. I denna litteraturöversikt användes både kvalitativa, kvantitativa och mixade artiklar, skrivna mellan 2009- 2019.I resultatet framkom det att de faktorer som kan orsaka CF var sociodemografiska, sociala, arbetsrelaterade, psykologiska och övriga faktorer såsom intag av olika substanser. Bland dessa faktorer fanns stress, chefsstöd och hantering av svåra situationer i form av exempelvis PsyCap.Slutsatsen var att Compassion fatigue är vanligt förekommande bland sjuksköterskor inom akutsjukvård och bör förebyggas för att sjuksköterskor ska kunna stanna kvar i yrket och ge en god och hållbar omvårdnad. / Compassion fatigue (CF) is a concept that was introduced as a form of fatigue for nurses. CF develops from feeling uncomfortable for compassion to, in the worst case, transitioning to the fact that the nurse is permanently having difficulty feeling compassion. Compassion fatigue was first used in 1992 and it was described as nurses forgetting things, their attention diminished and they experienced fatigue, tiredness, anger and feeling sick. They cared less and less and, in the end, not at all.The purpose of this study was to describe the factors that can cause compassion fatigue in nurses in emergency care.The method used was a literature review. Database searches were done via PubMed, CINAHL complete and PsycINFO of which 18 articles were included in the result. This literature review used both qualitative, quantitative and mixed articles, written between 2009 and 2019.The results showed that the factors that could cause CF were socio-demographic, social, work-related, psychological and other factors such as the intake of various substances. Among these factors were stress, support from managers and coping with difficult situations, as for example, PsyCap.The conclusion was that Compassion fatigue is a common occurrence among nurses in emergency care and should be prevented in order for nurses to remain in the profession and provide good and sustainable nursing care.