The aim of the present thesis was twofold, first to map the semantic memory decline in Alzheimer patients over time, second to take the patient’s perspective and create a multifaceted picture of the individual with Alzheimer’s disease through the study of memory, awareness, central coherence and emotions. Further issues concerned how Alzheimer individuals handled their cognitive erosion in everyday life and if they were well calibrated with their spouse in disease related matters. Two studies were performed, the first involved a longitudinal study of sematic deterioration, the second had a mixed methods design involving both quantitative and qualitative measures as in neuropsychological assessment and interviews. Through the longitudinal study it could be concluded that the nature of semantic deterioration is best described as loss of memory information rather than problems in accessing the information. It was further concluded that semantic concepts gradually lose their specific features during course of illness. The results from the second study revealed that the Alzheimer individuals were aware of their disease although they could not foresee the implications of their cognitive shortcomings in their everyday life. They evidenced weak central coherence, in that they were unable to infer details into a meaningful whole. This implies that they perceive their surrounding world in a fragmented way as consisting of separate objects rather than a comprehensible context. Concerning emotions it was found that they responded to negatively valenced words in the same way as normal ageing individuals, although being impaired in their response to positively and neutral words. Finally, the Alzheimer individuals and their spouses were not well calibrated regarding disease related issues. The findings of the present thesis have important clinical implications and gives valuable input to the understanding of the individual with Alzheimer’s disease. / Föreliggande avhandling hade två huvudsyften; dels att kartlägga försämringen av semantiskt minne hos Alzheimerpatienter över tid; dels att ta patientens perspektiv och skapa en mångfacetterad bild av individen med Alzheimers sjukdom. Fyra begrepp studerades i relation till detta, nämligen minne, medvetande, central koherens och emotioner. Ytterligare aspekter som studerades var hur Alzheimerindivider hanterar sina kognitiva tillkortakommanden i sin vardag samt hur väl kalibrerade de är med sin make/maka angående sjukdomsrelaterade frågor. Två studier genomfördes varav den första var en longitudinell studie av semantisk minnesförsämring och den andra hade en ’mixed methods’ design, inkluderande både kvantitativa (neuropsykologiska tester) och kvalitativa (intervjuer) metoder. Resultaten från den longitudinella studien avslöjade att semantiska begrepp som inte längre är välrepresenterade hos individen har gått förlorade snarare än att det skulle vara från om att individerna inte kan plocka fram informationen. Vidare kunde konstateras att semantiska begrepp gradvis tappar sina nyanser i takt med att sjukdomen fortskrider. Den andra studien visade att Alzheimerindividerna var medvetna om sin sjukdom och sina minnesproblem men att de inte kunde förutsäga vilka problem deras kognitiva tillkortakommanden skapade i deras vardag. De konstaterades ha svag central koherens vilket innebär att de ser sin omgivning på ett fragmentariskt sätt utan att kunna få ihop de olika objekten runt omkring sig till en meningsfull kontext. Vad gäller emotioner så kunde konstateras att Alzheimerindivider reagerar likadant som normalt åldrande individer på negativt laddade ord men att de är signifikant försämrade i förmågan att känna igen positiva och neutrala ord. Alzheimerindividerna och deras make/maka var inte väl kalibrerade vad gäller sjukdomsrelaterade frågor. Avhandlingens resultat har viktiga kliniska implikationer och ger ett värdefullt bidrag till förståelsen av en individ med Alzheimers sjukdom.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2004. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Demenssjukdomar är en av världens största folksjukdomar. Sjukdomen karakteriseras av nedsatt kognition, perceptionssvårigheter och personlighetsförändringar. Samtidigt kan demenssjukdomen medföra sekundära symtom såsom depression och aggression. Dessa symtom kan uppkomma till följd av att individen upplever hot för sin identitet som därmed påverkar individens hälsa negativt. Sedan många hundra år tillbaka i tiden har hundar ansetts ha en positiv effekt på människors hälsa. I samband med att den medicinska vetenskapen fokuserade mer på läkemedlens botande möjlighet hamnade djurens effekt i skuggan. Idag kan hundar användas som behandlingstillägg inom många olika områden och som olika behandlingsformer.  Syfte: Syftet med studien är att belysa hundens betydelse som resurs för att främja god hälsa hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt har genomförts i detta examensarbete, där det analyserades 10 vårdvetenskapliga artiklar av kvantitativ forskningsdesign.  Resultat: Resultatet består av fyra kategorier: hundens påverkan på psykisk hälsa, hundens påverkan på beteende, hundens påverkan på kognition och hundens påverkan på fysisk funktion. Minskad depression, aggression, förbättrad social kompetens och kognition kunde påvisas av interventioner med hund. Det har dock inte framkommit att antidepressiva läkemedel reducerades i samband med interventionen. En studie har kunnat påvisa effekten av hundar på fysisk funktion hos personer med demenssjukdom.  Diskussion:Hundar har genom sin närvaro en positiv inverkan på hälsan hos personer med demenssjukdom genom att dämpa symtom som sjukdomen medför. Lite underlag kunde även hittas för att hundar kan positivt påverka den fysiska funktionen genom att uppmuntra personen med demenssjukdom till ökad aktivitet. Dessa djur kan vara den enkla och eleganta resursen som Barker förespråkar för att främja hälsa hos personer med demenssjukdom.

Alzheimer's Disease (AD) prevalence is 47 million in the world, 160,000 in Sweden. AD will increase by 70% in 50 years. AD cost is $7.9 trillion dollars in medicine and healthcare costs annually. Modifiable risk factors need to be mapped. Objective: Explore the relationship between sleep disorders and AD. Method: Searching PubMed and ScienceDirect for a literature review with 20 articles that were quality-reviewed. Result: Sleep-related factors that increase the risk of AD 1) Sleep disorders, sleep disturbed breathing, sleep apnea and insomnia. 2) The influence on cognitive ability, learning and memory showed correlation with sleep parameters. Sleep longer than 9 hours or less than 7 hours, daily naps longer than one hour were associated with increased AD risk 3) Other diseases and interfering factors, depression, cognitive impairment. Carriers of the APOE4-e4 gene with depression or cognitive impairment. IL-1b, a marker for inflammation, increases the risk of sleep disorders. People with clinician-verified depression and APOE-e4 were associated with a very high risk of AD, people with APOE-e4 and sleep disorders were associated with a high risk of AD. Symptoms of poor sleep that may be a sign of mechanisms are inflammation and tau / Ab accumulation as a sign of neurodegeneration. Conclusion: Sleep disorders, sleep parameters, disturbed REM sleep and genes are important for AD incidence. Programs to improve health literacy, control and treatment of sleep disorders and depression, limitation of risk factors, training in risk factors and sleep interventions. Interdisciplinary AD research needs to address the problem through transdisciplinary collaboration. / Prevalensen för Alzheimers sjukdom (AD) är 47 miljoner i världen varav 160 000 i Sverige. Antalet personer med AD kommer att öka med 70 % om 50 år. Kostnaderna för AD är 7900 miljarder dollar i medicin och vårdkostnader årligen. Påverkbara riskfaktorer kan därför behöva kartläggas. Syfte: Att kartlägga kunskapsläget kring och samband mellan sömnstörningar och AD. Metod: Sökning i PubMed och ScienceDirekt för en litteraturöversikt med 20 artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Sömnrelaterade faktorer som ökar risken för AD 1) Sömnsjukdomar, sömnrelaterad andningsstörning, sömnapné och insomni 2) Sömnpåverkan, fragmenterad sömn, otillräcklig sömnkvalitet, otillräcklig REM sömnslängd och ”REM latency”. Påverkan på kognitiv förmåga, inlärning och minne visade samband med sömnparametrar. Sömn längre än 9 timmar eller kortare än 7 timmar, dagliga tupplurar längre än en timme var associerat med ökad AD risk 3) Andra sjukdomar och samverkande faktorer, depression, kognitiv påverkan. Bärare av APOE4-e4 genen som hade depression eller kognitiv nedsättning. IL-1b, en markör för inflammation ger större risk för sömnstörningar. Personer med kliniskt etablerad depression och APOE-e4 associerades med mycket hög risk för AD, personer med APOE-e4 och sömnstörningar associerades hög risk för AD. Symptom vid sämre sömn som kan vara tecken på mekanismer är inflammation samt tau/Ab ansamling som tecken på neurodegeneration. Slutsats: Sömnstörningar, störd REM sömn och gener har betydelse för AD incidens. Program med hälsoinformation för att öka hälsolitteracitet behövs samt kontroll och behandling av sömnstörningar, depression och begränsning av riskfaktorer, utbildning i riskfaktorer och sömninterventioner. Tvärvetenskaplig AD forskning behöver hantera problemet genom ämnesövergripande samverkan.

Alzheimer’s disease is a neurodegenerative disease that affects approximately 6% of the global population aged over 65 and is forecasted to become even more prevalent in the future. Accurately diagnosing the disease in an early stage can play a large role in improving the quality of life for the patient. One key development for performing this diagnosis is applying machine learning to perform computer-aided diagnosis. Current research in the field has been focused on removing assumptions about the used data sets, but in doing so they have often discarded objective metadata such as the patient’s age, sex or priormedical history. This study aimed to investigate the effect of including such metadata as additional input features to neural networks used for diagnosing Alzheimer’s disease through binary classification of magnetic resonance imaging scans. Two similar neural networks were developed and compared, one with these additional features and the other without them. Including the metadata led to significant improvements in the network’s classification accuracy, and should therefore be considered in future computer-aided diagnostic systems for Alzheimer’s disease. / Alzheimers sjukdom är en form av demens som påverkar ungefär 6% av den globala befolkningen som är äldre än 65 och förutspås bli ännu vanligare i framtiden. Tidig diagnos av sjukdomen är viktigt för att säkerställa högre livskvalitet för patienten. En viktig utveckling inom fältet är datorstödd diagnos av sjukdomen med hjälp av maskininlärning. Dagens forskning fokuserar på att ta bort subjektiva antaganden om datamängden som används, men har ofta även förkastat objektiv metadata såsom patientens ålder, kön eller tidigare medicinska historia. Denna studier ämnade därför undersöka om inkluderandet av denna metadata ledde till bättre prestanda hos neuronnät som används för datorstödd diagnos av Alzheimers genom binär klassificering av bilder tagna med magnetisk resonanstomografi. Två snarlika neuronnät utvecklades och jämfördes, med skillnaden att den ena även tog metadata om patienten som indata. Inkluderandet av metadatan ledde till en markant ökning i neuronnätets prestanda, och bör därför övervägas i framtida system för datorstödd diagnos av Alzheimers sjukdom.

Introduction: Alzheimer's disease is a neurodegenerative disease that initially manifests itself primarily as impaired short-term memory and impaired language ability. The course of the disease is mainly due to an atrophy in the brain that can be attributed to the protein amyloid B and tau. Monoclonal antibodies that target Alzheimer's disease often have a high rate of cerebral edema, where proteinaceous fluid leaks into the extracellular space of the brain and creates edema. Some of the most common symptoms for amyloid-related imaging abnormalities (ARIA-E) are headache, dizziness, and blurred vision. In a few cases, patients with ARIA-E need to be hospitalized for observation, but most show a decline in ARIA-E within one to two months. Objective: To investigate the frequency of ARIA-E in clinical studies of monoclonal antibodies to patients with Alzhiemer's disease and to investigate the role of the ApoE4 allele in the development of ARIA-E. Method: Literature review of five RCT studies based on four different monoclonal antibodies. PubMed was used to search for the RCT-studies. Results: ARIA-E varies between different types of antibodies. ARIA-E usually occurs early in treatment when the degree of amyloid b is highest in the brain. Most cases are asymptomatic and treatment resumes within 1-2 months. Conclusion: Aria-E frequency correlates strongly with dose strength as well as APOE4 -status and most of the incidences are asymptomatic. With the right titration and individually selected drugs as well as individual dosages a safe care can be established for patients with Alzheimer's disease. If treatment is initiated at an early stage, the risk of side effects is reduced and more neurons can be saved from atrophy. The combination of several different types of medicine will further reduce the risk of ARIA-E.

Alzheimer´s Disease (AD) is the most prevalent cause of dementia, signifying a progressive and degenerative brain disorder that causes cognitive function deterioration including memory loss, communication difficulties, impaired judgment, and changes in behavior and personality. Compared to normal aging, AD introduces more profound cognitive impairments and brain morphology changes. Understanding these morphological changes associated with both normal aging and AD holds pivotal significance for the study of brain health. In recent years, the flourishing development of Artificial Intelligence (AI) has facilitated the analysis of medical images and the study of longitudinal brain morphology evolution. Numerous advanced AI-based frameworks have emerged to generate unbiased and realistic medical templates that represent the common characteristics within a cohort, providing valuable insights for cohort studies. Among these, Atlas-GAN is a state-of-the-art framework which can generate high-quality conditional deformable templates using diffeomorphic registration. However, cohort studies are not sufficient for individualized healthcare and treatment as each patient has a unique condition. Fortunately, the introduction of a mathematical mechanism, parallel transport, enables the inference of individual brain morphological evolution from cohort-level longitudinal templates. This project proposed an image generator that integrates the pole ladder, a tool for parallel transport implementation, into Atlas-GAN, to translate the cohort-level brain morphological evolution onto individual subjects, enabling the synthesis of anatomically plausible and personalized longitudinal Magnetic Resonance (MR) images based on one individual Magnetic Resonance Imaging (MRI) scan. In clinics, the synthesized images empower the physicians to retrospectively understand the patient's premorbid brain states and prospectively predict their brain morphology changes over time. Such capabilities are of paramount importance for the prognosis, diagnosis, and early-stage intervention of AD, especially given the current absence of a cure for AD. The primary contributions of this project include: (1) Introduction of an image generator that combines parallel transport with Atlas-GAN to synthesize individual longitudinal MR images for both the normal aging cohort and the cohort suffering from AD with both anatomical plausibility and preservation of individualized characteristics; (2) exploration into the prediction of individual longitudinal MR images in the case of an individual undergoing a state transition using the proposed generator; (3) conduction of both qualitative and quantitative evaluations and analyses for the synthesized images. / AD är den mest framträdande orsaken till demens och innebär en progressiv och degenerativ hjärnsjukdom som resulterar i kognitiv försämring, inklusive minnesförlust, kommunikationssvårigheter, nedsatt omdöme samt förändringar i beteende och personlighet. I jämförelse med normal åldrande introducerar AD mer djupgående kognitiva störningar och förändringar i hjärnans morfologi. Att förstå dessa morfologiska förändringar i samband med både normalt åldrande och AD har avgörande betydelse för studien av järnhälsa. De senaste årens blomstrande utveckling inom AI har underlättat analysen av medicinska bilder och studiet av långsiktig hjärnmorfologi. Flera avancerade AI-baserade ramverk har utvecklats för att generera opartiska och realistiska medicinska mallar som representerar gemensamma egenskaper inom en kohort och ger värdefulla insikter for kohortstudier. Bland dessa ar Atlas-GAN ett framstående ramverk som kan generera högkvalitativa, konditionellt deformabla mallar med hjälp av diffeomorfisk registrering. Dock ar kohortstudier inte tillräckliga för individualiserad sjukvård och behandling, eftersom varje patient har en unik situation. Som tur är möjliggör introduktionen av en matematisk mekanism, parallell transport, att man kan dra slutsatser om individuell hjärnmorfologisk utveckling från kohortbaserade longitudinella mallar. I detta projekt föreslogs en bildgenerator som integrerar pole ladder", ett verktyg for implementering av parallell transport, i Atlas- GAN. Detta möjliggör att kohortbaserad hjärnmorfologisk utveckling kan översättas till individnivå, vilket gör det möjligt att syntetisera anatomiskt trovärdiga och personifierade longitudinella MR-bilder baserade på en individs MRI-skanning. Inom kliniken gör de syntetiserade bilderna det möjligt för läkare att retrospektivt förstå patientens premorbida hjärnstatus och prospektivt förutsäga deras hjärnmorfologiska förändringar över tiden. Sådana möjligheter är av avgörande betydelse för prognos, diagnos och tidig intervention vid AD, särskilt med tanke på den nuvarande bristen på en botemedel för AD. De huvudsakliga bidragen från detta projekt inkluderar: (1) Introduktion av en bildgenerator som kombinerar parallell transport med Atlas-GAN för att syntetisera individuella longitudinella MR-bilder för både kohorten med normalt åldrande och kohorten som lider av AD, med både anatomisk trovärdighet och bevarande av individualiserade egenskaper. Dessutom har de genererade bilderna genomgått både kvalitativa och kvantitativa utvärderingar och analyser; (2) Utforskning av förutsägelse av individuella longitudinella MR-bilder i fallet när en individ genomgår en tillståndsövergång med hjälp av det föreslagna generatorn.

Introduktion/Bakgrund: Demenssjukdom är ett spektrum av neurodegenerativa tillstånd som kännetecknas avgradvis kognitiv försämring. Globalt påverkar demenssjukdom miljontals äldre individer och deras omgivning.Oral hälsa är ofta förbisedd i vårdprocesser kring demenssjukdom. Orala hälsa är viktig för livskvaliteten. Sämreoral hälsa kan leda till sämre livskvalitet, smärta och påverkan på allmänhälsan. Munhälsointerventioner är därförviktiga för att förbättra livskvaliteten och minska riskerna för orala hälsoproblem.Syfte: Att kartlägga munhälsofrämjande interventioner riktade mot äldre individer med demenssjukdom.Frågeställningar: Vilka interventioner riktas mot demenssjuka för att främja deras orala hälsa? Vilka aktöreransvarar för genomförandet av interventionerna?Metod: En litteraturstudie genomfördes för att systematiskt granska och sammanställa befintlig forskning ochkunskap om ämnet. Databaserna PubMed och CINAHL användes. Analys genomfördes med hjälp avgranskningsmallar för att bedöma kvaliteten på de inkluderade studierna.Resultat: Utbildning för vårdpersonal och samarbetsbaserade strategier med vårdpartners ledde till bättre oralhygien och livskvalitet för äldre individer med demenssjukdom. Resultaten visade att enkla, regelbundna insatsersom tandborstningstekniker och kommunikationsträning hade positiva effekter på oral hälsa och välbefinnandebland äldre individer med demenssjukdom. Samarbete mellan tandvårdspersonal, vårdpersonal och vårdpartnersförbättrade den orala hälsan hos äldre individer med demenssjukdom.Slutsats: Äldre individer med demenssjukdom har ofta haft bristande oral hälsa. För att förbättra den orala hälsanhos äldre individer med demenssjukdomar är det viktigt att vara medveten om att det är ett komplext vårdpanoramasom äldre individer vårdas inom. Interventioner på en mer övergripande nivå, såsom syftar till att etablerasamarbete i strategier, tycks vara ett utvecklingsområde.