Bakgrund: Hot och våld förekommer i alla delar av vården och det speglar ett hårdare klimat i samhället och framförallt inom akutsjukvården. Ambulanspersonalen arbetar patientnära och är extra utsatta i både ensamarbete och i komplexa situationer. Att uppleva hot och våld i arbetet kan få negativa konsekvenser för ambulanspersonalens hälsa och även för patientsäkerheten. Författarna har valt personcentrerad vård som specifikt kompetensområde då det har en betydande del av omvårdnadsprocessen. Syftet: Syftet var att belysa erfarenheter av hot och våld i samband med omhändertaganden av patienter inom ambulanssjukvård. Metod: Litteraturöversikt med en systematisk metod. Artiklarna söktes i två olika databaser, PubMed och CINAHL och totalt inkluderades 16 artiklar till resultatet. Analysmetoden som användes var en integrerad analys. Resultatet: Analyserades till tre kategorier; variationer av hot och våld, bidragande faktorer till hot och våld, konsekvenser av hot och våld. Resultatet visade att vara ung ambulanspersonal och sakna arbetslivserfarenhet var en bidragande orsak för att utsättas för hot och våld. De som utsätter ambulanspersonal för hot och våld var patienten, anhöriga och andra personer på plats. Slutsats: Det finns faktorer som ambulanspersonalen inte kan påverka. En starkt bidragande orsak till hot och våld mot ambulanspersonal var alkohol- och drogpåverkade patienter. Det som genomsyrar nästintill alla artiklar är att yngre och oerfaren personal lättare hamnar i dessa situationer, då den kliniska erfarenheten och livserfarenheten saknades. Det är viktigt att ambulanspersonalen är situationsmedveten och kan förutse vilka situationer som kan urarta och förebygga dessa. Konsekvenserna kan bli påtagliga i form av ökad stress och empatinedsättning för patienterna om personalen inte får det stöd som efterfrågas. / Background: Threats and violence occur in every part of the healthcare system and this is a reflection of a harder climate in society, especially in emergency medical services. Ambulance staff work closely with the patients and are vulnerable in situations when they are alone and when the situation is complex. When experiencing threats and violence at work can have negative consequences for the ambulance staff´s health and for the patient safety. Person-centred care has an imported role in the nursing-process. Aim: To illustrate the experiences in situations where threats and violence occur towards ambulance staff meanwhile they took care of patients. Method: Was a literature overview with a systematic method. The articles were searched in two different databases, PubMed and CINAHL and a total of 16 articles were included to the result. The analysis method used was a integrated analysis. Results: Were analysed in to three categories; variations of threats and violence, contributing factors to threats and violence, consequences of threats and violence. The results showed that being young and work in the ambulance and if they had none work experience was a contributing factor for being exposed to threats and violence. It´s patients, relatives and people on site who expose´s the ambulance staff for threat and violence. Conclusion: There were factors that the ambulance staff couldn't affect and one major contributing factor which led too threat and violence were alcohol- and drug affected patient´s. In almost all the article showed that younger and unexperienced ambulance staff were end up easier in these situations. It´s important that ambulance staff are aware of the situation and can predict which situations can degenerate and prevent them. The consequences for ambulance staff that don´t receive the support that was requested could lead to increased stress and lack of empathy toward the patient.

Bakgrund: En ambulans är en bil som är utrustad för att kunna utföra ambulanssjukvård och transportera akut sjuka patienter till sjukhus. Arbetsrelaterad stress innebär sambandet mellan anställda och arbetsmiljö på arbetsplatser. Det uppkommer när kraven på de anställda överstiger vad de egentligen klarar av. Sjuksköterskans kärnkompetenser bygger på ett ansvar att upprätthålla en god personcentrerad omvårdnad. Metod: Metoden var en kvalitativ empirisk intervjustudie. 2 ambulanssjuksköterskor och 2 sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården intervjuades. Materialet analyserades genom Graneheim och Lundmans (2003) kvalitativa innehållsanalys. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om och hur arbetsrelaterad stress påverkar den personcentrerade omvårdnaden till patienter inom ambulanssjukvården. Resultat: Genom den kvalitativa innehållsanalysen identifierades 2 kategorier: Upp till bevis och två sidor av samma mynt. Underkategorier till respektive tema identifierades. Resultatet visade att sjuksköterskorna som intervjuades menade att kollegor har en stor betydelse, erfarenhet och kompetens är viktigt för att känna trygghet, de upplevde en annan typ av stress när de var nya och att anhöriga kan bidra till den stressen som sjuksköterskan kan uppleva. Konklusion: Arbetsrelaterad stress är något som sjuksköterskor i ambulanssjukvården upplever. Syftet med denna studien var att undersöka hur detta kan påverka den personcentrerade omvårdnaden för patienten. Slutsatsen är att sjuksköterskorna inte upplever stress för patienten utan faktorer runt omkring. / Background: An ambulance is a car that is equipped to carry out prehospital care and transport acutely ill patients to hospitals. Work-related stress is defined as the relationship between employees and the work environment in workplaces. This occurs when the work load for employees exceed what they are actually capable of. The nurse in the ambulance is responsible for ensuring that good care is maintained as stated in the nurse's core competencies. Method: The method was a qualitative empirical interview study. 2 ambulance nurses and 2 nurses working in the ambulance service were interviewed. The material was analyzed through Graneheim and Lundman's(2003) qualitative content analysis. Aim: The aim of this study was to examine if work-related stress affects the person centered care to patients in prehospital care. Findings: Through the qualitative content analysis, 2 categories were identified: Earn your stripes and two sides of the same coin. Subcategories of each theme were identified. The results showed that the nurses interviewed meant that colleagues have a great importance, experience and competence are important to feel safe, they experienced a different type of stress when they were new and that relatives can contribute to the stress that the nurse can experience. Conclusion: Work-related stress is something that nurses experience. The aim was to investigate how this can affect the person-centered care for the patient. The conclusion is that the nurse´s do notexperience stress for the patients, but factors around.

Bakgrund: Att arbeta i ambulans kräver ett öppet sinne och en bred klinisk blick samt en förmåga att kunna ta beslut i akuta situationer. Vilket kan vara en utmaning för en grundutbildad sjuksköterska att utföra en patientsäker vård då grundutbildningen inte motsvarar de höga förväntningarna i ambulanssjukvården. Syfte: Syftet med studien är att beskriva grundutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta inom ambulanssjukvården.  Metod: Examensarbetet genomfördes som en litteraturöversikt och baserades på 15 vetenskapliga artiklar som har använts i resultatet. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan 2005–2020.  Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre huvudkategorier: Den grundutbildade sjuksköterskans behov av ökad kompetens, Arbetet är utmanande för den grundutbildade sjuksköterskan samt Den grundutbildade sjuksköterskans känsla av att vara ny. Grundutbildade sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever att de saknar viktiga erfarenheter och tillräcklig kompetens som kan leda till försenad behandling. De uttrycker även en osäkerhet vid arbete som utförs på egen hand vilket påverkar arbetet. Grundutbildade sjuksköterskor känner oro inför det stora ansvaret. Det framkommer även att vara ny inom ambulanssjukvården innebär en känsla av ensamhet.  Slutsats: Litteraturöversiktens resultat visar att grundutbildade sjuksköterskor som saknar erfarenhet inom ambulanssjukvården upplever osäkerhet och bristfälligt stöd,  vilket grundar sig i begränsad kunskap. Fördjupade kunskaper genom specialistutbildning skulle kunna öka tryggheten och förståelsen hos den grundutbildade sjuksköterskan. En för låg kompetens i kombination med bristande erfarenhet kan resultera i otillräcklig vårdkvalitet. / Background: Working in an ambulance requires an open mind and a broad clinical eye, as well as an ability to make decisions in emergency situations. Which can be a challenge for a registered nurse to perform patient-safe care as the education does not meet the high expectations in ambulance care. Aim: The aim of the study is to describe the registered nurses' experiences of working in ambulance care. Method: The thesis was conducted as a literature review based on 15 scientific articles. The articles were collected from databases CINAHL and PubMed and were published between 2005-2020. Result: The literature review resulted in three main categories: The registered nurse needs for increased competence, Work is challenging for the registered nurse and The registered nurse feeling of being new. Registered nurses in ambulance care feel that they lack important experience and sufficient competence that can lead to delayed treatment. They also express insecurity when working on their own, which affects the work. Registered nurses are concerned about the great responsibility. It also appears that being new in ambulance care means a feeling of loneliness. Conclusion: The results of the literature review show that registered nurses who lack experience in ambulance care experience uncertainty and inadequate support, which is based on limited knowledge. In-depth knowledge through specialist training could increase the security and understanding of the registered nurses. Too little competence in combination with lack of experience can result in insufficient quality of care.

Ambulanssjuksköterskans arbete består till stor del av att vårda patienter i komplexa situationer. Våld i nära relation är vanligt förekommande, vilket innebär att ambulanssjuksköterskan möter våldsutsatta i stor utsträckning. Ambulanssjukvården har därför goda möjligheter att identifiera och uppmärksamma våldsutsatthet, men för detta krävs kunskap och samverkan mellan olika instanser. Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter där det kan antas eller misstänkas att våld i nära relation förekommer. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där totalt nio ambulanssjuksköterskor deltog. Innehållet granskades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Ur analysen framkom det två kategorier: "Det komplexa mötet" och "Det betydelsefulla omhändertagandet". Ambulanssjuksköterskan beskrev att det uppstod en konstig känsla i mötet med patienten, vilket ledde till att de fattade misstanke om våldsutsatthet. Det krävdes kännedom om att sökorsak och våldsutsatthet inte alltid har något samband och att det finns svårigheter i att identifiera tecken på våld. Det är en känslig situation att vårda våldsutsatta, vilket kräver att ambulanssjuksköterskan vågar ställa frågan och har kunskap i att bemöta svaret. Det finns faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskans möjlighet till ett betydelsefullt omhändertagande. Att ambulanssjuksköterskan vågar fråga om våld i nära relation och att ambulanssjukvården implicerar en rutin för handläggning samt genomför en utbildningsinsats inom området kan leda till ett bättre omhändertagande av våldsutsatta.

There are 18 000 cases of hip fracture in Sweden every year. Dementia is the strongest risk factor for hip fractures in the age of 60 to 90-year. According to current research, the most common method to assess pain is VAS (Visual Analogue). However, VAS is unreliable in assessing pain in patients with dementia or impaired communication disorders. The elderly experience pain in the same way as younger people. Inadequate pain relief is a risk factor for general health. An important cause of misinterpretation and/or underestimation of pain among the elderly is cognitive impairment and cognitive loss, which is relatively common in this age group. The work of an ambulance nurse is complex with ever shifting environments and situations. At the same time, the ambulance personnel have to make several independent decisions and carry them out. The aim of this study was to describe the treatment of pain in patients with suspected hip fracture within the ambulance care context. The method used was retrospective case control study with record analysis. Data were collected from a quality record regarding the “Hip track” in a midswede County. Two groups were created, the study group included patients with suspected dementia/ confusion and known dementia. The control group were patients where the record stating fully aware. The data were analyzed, accordance with quantitative descriptive and analytic design to answer the study questions. The study questions were how pain relief varied in relation to the patient's mental status and how the assessment of VAS differs in relation to the patient's mental status. The results showed that patients with suspected or known dementia received pain relief equally to cognitively intact patients. Likewise did the dosing of pain medication not differ significantly between the two groups. The usage of VAS in assessment and monitoring of pain was significantly lower in patients with suspected/known dementia compared to patients with intact cognition. The administration of pain relief to patients undergoing Xrays was limited in both groups, even though these patients rated high on VAS. In particular, the patients in the control group received small amounts of pain relief in relation to their assessed VAS.
 In conclusion, for patients with hip fractures the first medical contact is often the ambulance nurse. In patients with dementia/suspected dementia/confusion, the assessment using VAS occurs to a lesser extent compared to cognitively intact patients. There is room for improvement in the assessment of pain in patients with dementia due to difficulties in assessing VAS. Partly to confirm that pain is present, but also to assess its intensity in order to provide satisfying analgesia through the continuum of care, where the ambulance nurse is responsible for the patient. To the same extent, patients with hip fracture receive analgesia in the ambulance regardless of their mental status or whether pain assessment is performed in accordance with VAS. This might indicate that the ambulance nurse has the knowledge and skills to foresee the pain that the hip fractured patient is exposed to.

Ambulanssjukvården ger patienterna adekvat vård i ett tidigare skede än tidigare. Patienternas vårdbehov bedöms prehospitalt och styrs till rätt vårdnivå. Ambulanssjuksköters-kan upplever att bedömning och hänvisning av patienter till annan vårdnivå än akutmottagningen (AKM) som utmanande. Det är särskilt svårt att bedöma patienter med ett primärvårdsbehov relaterat till att de ofta har ospecifika symptom. Till hjälp för ett systematiskt omhändertagande finns beslutsstöd, vilka kan vara riktlinjer, behandlingsanvisningar eller rådgivningsstöd. Bedömningarna ska ske på ett säkert sätt. Syftet med föreliggande uppsats var att explorativt undersöka hur ambulanssjuksköterskan arbetar med beslutsstödet RGS webb vid hänvisning av patienter till alternativ vårdnivå i Region Halland. Detta gjordes genom en retrospektiv journalgranskning av 1663 journaler med en kvantitativ ansats kring hur hänvisningen gått till. Mer än en femtedel av journalerna fick exkluderas pga. felkodning. Resultatet visade att i mer än hälften av fallen blev patienterna hänvisade att själva söka vårdcentral och ta sig dit självständigt. Majoriteten av de hänvisade patienterna var kvinnor. De äldsta patienterna hänvisades till hemsjukvården och de yngsta till att självständigt söka vård på vårdcentralen. En femtedel av de hänvisade patienterna sökte AKM inom 72 h. Fördelningen av antalet hänvisningar var jämn mellan stationerna. Genomsnittstiden för ett uppdrag med hänvisning till alternativ vårdnivå var ˜ 36 minuter. Slutsatsen är att en stor andel journaler var felkodade vilket kan relateras till en för kort implementeringsperiod. Ett förbättrat och utökat samarbete mellan hemsjukvård och ambulanssjukvården erfordras.

Ambulanssjukvårdens uppdrag ökar och förändringar i varför ambulanssjukvården kontaktas har skett. Följder av detta kan påverka möjligheten att ge akutsjukvård till de som behöver det mest. Ambulanssjuksköterskan ska kunna bedöma, undersöka och behandla patienten korrekt och ansvarar för att patienten omhändertas på rätt vårdnivå. Ambulanssjuksköterskan finner vägledning i dessa beslut genom olika stödfunktioner. För att vårda patienten med ett livsvärldsperspektiv måste den medicinska vården kombineras med ett vårdvetenskapligt synsätt. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter av patienter som ej medföljer efter undersökning och bedömning. En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Nio informanter intervjuades från två regioner. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet beskriver stöttande funktioner som ansågs viktiga för att kunna ta beslut om ej medföljande patienter samt faktorer som påverkade möjligheten att ta dessa beslut. Även ambulanssjukvårdens organisation beskrevs relaterad till ej medföljande patienter, där exempelvis ambulanssjuksköterskans funktion och hög belastning på sjukvården belystes. Resultatet beskriver att mötet, genom vilket patientens livsvärld kunde beaktas, var en essentiell del av bedömningar och beslut. Resultatet tolkades som att ambulanssjuksköterskorna inte upplever sig ha rätt förutsättningar för bedömningar de ställs inför och att det fanns en frustration relaterad till hög belastning. Diskussionen valdes att återges ur ett vårdvetenskapligt- och ett hållbarhetsperspektiv. Utveckling av ambulanssjukvården skulle kunna ske genom tydligare riktlinjer och trygghetsskapande stöd för ambulanssjuksköterskor vid bedömningar. Behov finns även av en tydlig definition av ambulansorganisationens- och ambulanssjuksköterskans funktion. Detta skulle följaktligen generera en positiv utveckling för sjukvården inom miljömässig-, social- och ekonomisk hållbarhet.

Ambulanssjuksköterskan har ett ansvar för att erbjuda god hälsa och vård på lika villkor för alla patienter. Tidigare forskning visar att överviktiga patienter riskerar att få sämre vård än normalviktiga patienter och är ofta relaterat till dåligt anpassade hjälpmedel. Då övervikt är ett tilltagande problem ställs krav på att ambulanssjukvården möter upp detta behov. Inom ambulanssjukvården kan konsekvenserna bli större då ambulansbesättningen endast består av två personer och assistans inte alltid finns tillgänglig. I de fall ambulanssjuksköterskan inte kan göra relevanta undersökningar på grund av att utrustningen inte är anpassad efter den större patienten, blir vårdandet mer komplext och risken för patientlidande ökar. Syftet med studien är att få en ökad förståelse för hur ambulanssjuksköterskor upplever vårdmötet med den överviktiga patienten. Data inhämtades från ambulanssjuksköterskor som intervjuades i par om sina upplevelser av fenomenet. Det insamlade materialet analyserades och sammanställdes genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att komplexiteten kring omhändertagandet av denna patientgrupp ofta handlar om bristen på anpassade hjälpmedel, problematik kring förflyttning och lastning av patienten. Även patientens tyngd upplevdes av ambulanssjuksköterskorna vara hindersam, då rädslan för att skada sig själva eller patienten ökade. Det som även framkom var vikten av ett ärligt bemötande för att minska risken för känslan av skuld och skam. I resultatdiskussionen framträdde hur alla delar ur resultatet påverkade varandra. Varje del i vårduppdraget av den överviktiga patienten visade sig vara kopplat mot etiska aspekter i högre grad än i jämförelse med den normalviktiga patienten. För att skapa bättre förutsättningar för ambulanssjuksköterskorna krävs en bättre anpassning inom ambulanssjukvården för överviktiga patienter både när det kommer till material, hjälpmedel och ambulanser men även en bättre samverkan med till exempel räddningstjänst. Därigenom kan möjligheten till ett bättre vårdmöte med den överviktiga patienten nås.

Sjuksköterskor i ambulanssjukvård har i allmänhet möjlighet att hänvisa patienter till egenvård om de saknar ett behov av akutsjukvård eller primärvård. Egenvård innebär att hälso- och sjukvårdsåtgärder utförs av patienten själv eller närstående. Det åligger sjuksköterskan att bedöma och medverka till att patienten omhändertas på rätt vårdnivå med bibehållen patientsäkerhet och delaktighet. Idag söker sig fler patienter direkt till akutsjukvården än tidigare. Tidigare forskning visar att hänvisning till annan vårdnivå kan vara komplext, krävande och medföra ett omfattande ansvarstagande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att prehospitalt hänvisa patienter till egenvård. Metod: Studien har en kvalitativ induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio sjuksköterskor som rekryterades från ambulanskliniken i Region Jönköpings län. Materialet har analyserats med induktiv innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs modell. Studiens resultat indikerar en varierad upplevelse av hänvisning till egenvård. Samtliga sjuksköterskor strävar efter att göra ett bra jobb och hänvisa patienterna till optimal vårdnivå. Strävan efter att alla parter känner sig trygga tycks vara central. Flera försvårande omständigheter vid hänvisning till egenvård identifieras som äldre patienter, språkförbistringar och överflöd av information. Det råder delad mening bland informanterna kring vilket stöd som upplevs av riktlinjer och ledning. Slutsats: Vissa sjuksköterskor är trygga i sina beslut, medan andra kan vara mer osäkra och reflekterar över sina egna begränsningar. Vi efterlyser utveckling och vidare forskning kring hänvisning till egenvård samt mer utbildning för ambulanssjuksköterskor inom ämnet. / In general, nurses in ambulance care can decide which patients who can be referred to self-care if there is a lack of need for emergency or primary care. Self-care is defined as healthcare measures performed by the patient or their relatives. It's the nurse's responsibility to assess the patient and refer the patient to the optimal level of care with respect to patient safety and patient involvement. Statistics show that the number of patients seeking emergency medical attention has increased in the last few years. Previous research indicates that non-conveyance is a demanding and complex task that is associated with extensive responsibility. Aim: The aim of this study is to examine the RN‘s experience when referring patients to self-care in the prehospital setting. Method: A total of ten RN ‘s participated in qualitative semi-structured interviews. The participants were recruited from Region Jönköpings läns ambulance service. The material was analyzed with inductive content analysis as suggested by Elo and Kynges. The results shows a variation regarding the experience of referring patients to self-care. All the RN’s strive to do a good job and to refer patients to an adequate level of care. The quest for all parties to feel safe seems to be central. Several aggravating factors are identified; older patients, language impairment, too much information etc. There are divided opinions about what support is experienced by management and guidelines. Conclusion: Some RN‘s are confident in their decisions, while others may be more insecure and reflect on their own limitations. We call for the development of guidelines, further research and extended education about non-conveyance.

I takt med att psykisk ohälsa i samhället ökar, möter ambulanssjukvården patientgruppen allt oftare. I tidigare studier har det konstaterats att cirka 40 procent av samtal inkomna till SOS Alarm kan knytas till psykisk ohälsa, vilket medför att ambulanssjukvården i högre omfattning bedömer och vårdar dessa patienter. Studien har genomförts genom en kvantitativ enkätstudie, där alla medarbetare som innehar sjuksköterskelegitimation eller specialistkompetens samt arbetade inom ambulanssjukvården Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS) inkluderades i studien. Insamlingen av enkäterna skedde inom SÄS upptagningsområde, och pågick från perioden 24 december 2022 till 1 mars 2023 och alla ambulansstationer i SÄS upptagningsområdet deltog i studien. Sjuksköterskorna fyllde i enkäten med 16 frågor efter genomfört uppdrag av patienter med befarad psykisk ohälsa. Totalt samlades 113 enkäter in och analyserades. Syftet med studien var att kartlägga hur patienter med befarad psykisk ohälsa bedömts och vårdats av sjuksköterska i ambulans för att eventuellt påvisa och synliggöra brister och/eller styrkor. Resultatet visade bland annat att sjuksköterskans bedömning i ambulansen av patienter med befarad psykisk ohälsa inte genomförts enligt de riktlinjer som finns inom SÄS vilket avviker från behandlingsriktlinjerna. Vidare påvisades styrkor specifikt för området då personal med högre kompetens inom psykiatrin kontaktades i större utsträckning än tidigare studier påvisat. / As mental illness in the society increases, the ambulance service meets this group of patients more and more often. In previous studies, it has been established that approximately 40 percent of calls received by SOS can be linked to mental illness, which means that the ambulance service assesses and cares for these patients to a greater extent. The study was carried out through a quantitative survey study, where all employees who were a registered nurse or specialist nurse and worked in the ambulanceservice at Södra Älvsborgs Hospital (SÄS) were considered for inclusion in the study. The collection of the questionnaires took place within the SÄS area, and lasted from the 24th of December 2022 until 1st of March 2023, and all ambulance stations in the SÄS area participated in the study. The nurses filled in the questionnaire with 16 questions after completing the assignment of patients with suspected mental illness. A total of 113 questionnaires were collected and analyzed. The aim of the study was to describe how patients with suspected mental illness were assessed and cared for by nurses in an ambulance in order to detect potential weaknesses and/or strengths. The result showed that the nurse's prehospital assessment of patients with suspected mental illness was not in agreement with the present guidelines within SÄS. A strength was on the other hand that personnel with a higher competence in psychiatry were contacted by the ambulance nurse to a higher extent than previous studies had shown.