Att arbeta inom ambulanssjukvård är emellanåt mycket psykiskt påfrestande. Den verklighet man agerar i är fri från all censur och förskönande omskrivningar. Med all sannolikhet påverkar dessa händelser vårdaren, men exakt vad är det som påverkar och hur hanterar ambulanspersonalen dessa känslor?Syftet med studien är att undersöka hur ”särskilda händelser” påverkar privatlivet och det fortsatta vårdandet. Metoden för att besvara detta är kvalitativ intervju med utgångspunkt i informantens livsvärld. Åtta personer som arbetar inom ambulanssjukvården deltog i studien. För att finna ny kunskap inom området fick informanterna berätta om en särskild händelse som påverkat dem, istället för att de styrdes att berätta om kategorier såsom barnolycksfall, trauma etc.Oförutsägbarhet, kontrollförlust och overklighet utmärkte sig och fick stor plats i intervjuerna. Att inte kunna ”greppa” en situation ledde till frustration och maktlöshet. Händelser förblev ibland obearbetade då individen inte kunde få ett avslut på händelsen. Informanter beskrev att de blivit mer distanserade och avtrubbade, men även positiva effekter såsom ödmjukhet och tillfredsställelse framkom. Det tydligaste och mest anmärkningsvärda var dock att informanterna värderade det kollegiala stödet högst. De upplevde att bearbetningen av händelser enkom skedde med kollegor och att närstående inte hade förmågan att förstå vad yrket innebar. Dock hade närstående en stor funktion som fundament i individens grundtrygghet.Resultatet visar att det är högst personligt vad som påverkar personalen i arbetet. Detta kan ofta förbises när man inriktar forskningen på ett alldeles för smalt område. Vidare tror vi att det är viktigt att medvetandegöra för ambulanspersonal att hantering av känslor är mycket betydelsefullt. Oavsett om arbetsgivaren ger möjlighet till detta eller inte, så måste individen själv lyfta dessa frågor för att bevara sin egen psykiska hälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Att den prehospitala personalen utsätts för hot och våld framkommer i ett flertal studier som har gjorts inom detta område. Man ser tydligt att antalet arbetsolyckor till följd av hot och våld har ökat drastiskt. Skillnaden i hot och våld mellan storstad och glesbygd är dock mindre väldokumenterad. Därför vill vi undersöka förekomst av och orsaker till hot och våld i jämförelse mellan glesbygd och storstad. Studien bedrivs som en kvantitativ enkätundersökning. Totalt 112 enkäter samlades in som sedan bearbetades och analyserades. Chi2 test användes för att jämföra resultatet. Eftersom syftet med studien var att belysa förekomsten av hot och våld mot ambulanspersonal i glesbygd och storstad samt att studera skillnaderna mellan dessa kontaktades verksamhetschefen för fyra av Dalarnas 10 ambulansstationer samt verksamhetscheferna för sju ambulansstationer i Västra Götaland. När det gäller hot, hot/våld samt våld inom den prehospitala sjukvården i Sverige har vi genom denna studie påvisat en mängd skillnader mellan storstad och glesbygd. I storstad är det är en högre förekomst av hot och våld, fler män än kvinnor som drabbas samt en större andel våldsverkare som är alkohol- och drogpåverkade. Vidare visar vår studie att majoriteten av respondenterna i storstad har blivit utsatta för både hot och våld mer än en gång i halvåret i motsats till glesbygd där majoriteten var utsatta mer sällan. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Informanterna beskrev i huvudsak det organisatoriska stödet och den utveckling som varit som positiv. Denna utveckling, med mindre machokultur tros ha kunnat vara en bidragande orsak till att stödet är mer accepterat och efterfrågas i större grad än tidigare. Vidare framgick vikten av återkoppling till händelsen. Den familjära gemenskapen med kollegan utgjorde ett stort, indirekt organisatoriskt stöd. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Det plötsliga och oväntade dödsfallet är en svår och kaotisk situation för närstående men också en krävande situation för ambulanspersonal som skall tillgodose de närståendes behov. Det är viktigt att mötet mellan ambulanspersonal och närstående blir så optimalt som möjligt. Varje möte är unikt och kräver respekt, värme och engagemang från ambulanspersonalen. I prehospital sjukvård ges det sällan möjlighet till feedback från närstående efter en arbetsinsats, vilket försvårar chanserna till att utveckla och förbättra vårt omhändertagande. Syftet med denna studie är att belysa hur närstående har upplevt situationen och mötet med ambulanspersonal när det skett ett plötsligt dödsfall i hemmet. Datainsamlingen till studien har skett genom fem öppna intervjuer med närstående som mött ambulanspersonal, studien har ett livsvärldsperspektiv som grund och dataanalysen har gjorts med en kvalitativ analys av innebörder. I studien framkom att ambulanspersonal lyckats vända en kaotisk situation till något vackert och stämningsfullt genom att iordningställa den döda, tända ljus, lägga fram blommor och inbjuda de närstående till avsked. Närstående berättar att ambulanspersonalens fysiska kontakt och närvaro varit av vikt. De har även upplevt ambulanspersonalen som vänliga, omtänksamma, fantastiska, trevliga och professionella i bemötandet. Närstående beskriver även en frustration av att inte komma fram till 112 tillräckligt snabbt, att ambulanspersonalen varit otydlig i informationen, till exempel hur länge närstående kan ha den avlidna kvar i hemmet samt att det inte alltid lämnats skriftlig information.Slutsatsen är att ambulanspersonal har ett professionellt omhändertagande av närstående. Det är viktigt att ambulanspersonal iordningsställer den döda, inbjuder till avsked, ger närstående tid, tydlighet med muntlig och skriftlig information. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Hot och våld inom sjukvården är ett ökande problem. Vårdare som utsätts för hot och våld påverkas negativt i sitt arbete. Ambulanspersonal måste under en begränsad tid och i en akut situation etablera en bra relation till vårdtagaren. För att förutsättningarna att klara detta ska vara så bra som möjligt behöver vårdaren må bra. Därför är det viktigt att vårdaren efter att ha varit utsatt för en hot- eller våldssituation får möjlighet att bearbeta händelsen.Syftet med studien är att beskriva ambulanspersonalens upplevelse av behov av stöd efter att ha varit utsatt för en hot- eller våldssituation.En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sex personer på två olika ambulansstationer i Västra Götalands regionen intervjuades.I resultatet framkom att ambulanspersonalen behöver stöd ifrån sina kollegor för att bearbeta det inträffade, detta i form av samtal. Är inte detta tillräckligt är stöd ifrån verksamheten i form av samtal med chefen eller utomstående, t.ex. diakon eller kurator, det som ambulanspersonalen upplever sig behöva. Det visade sig även vara viktigt att få tid för återhämtning.I diskussionen förs resonemang kring studiens genomförande. Här diskuteras även möjligheten till samtal och handledning, reaktioner på hot och våld samt att personalen behöver påtala när behov av stöd finns. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Hot och våld är vanligt förekommande inom prehospital akutsjukvård. Intoxikation med droger utgör en allt vanligare patientgrupp som vårdas av ambulanspersonal. Ambulansuppdrag med patienter som är intoxikerade med GHB, GBL eller 1.4 BD är vanligt förekommande i Västra Götaland. Hot och våldssituationer i samband med omhändertagandet av GHB-intoxikerade patienter är riskfyllt för ambulanspersonalen. Patienten kan snabbt pendla mellan att vara medvetslös till att bli hotfull. Syftet med studien är att kartlägga prehospitala vårdsituationer med patienter som är intoxikerade med GHB-preparat avseende hot, våld samt risk för hot och våld. Studien har en kvantitativ ansats med en deskriptiv och explorativ design. Totalt analyserades 50 ambulansdatajournaler. Dessa utgjorde dokumentation av en konsekutiv patientgrupp under tiden januari 2009 till augusti 2009. I resultatet påvisas en hög förekomst av hot och våld i samband med prehospitalt omhändertagande av patienter intoxikerade med GHB-preparat. Dokumentationen uppfyllde kraven enligt patientdatalagen, men omfattande kvalitetsbrister kunde ses. Avvikelserapporteringen för den studerade perioden visade två avvikelser gällande hot och våld i samband med vård av patienter intoxikerade med narkotika. Detta pekar på en kraftig underrapportering av hot och våld. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

No description available.

Självmord erkänns som ett stort folkhälsoproblem i många länder. Enligt världshälsoorganisationen är det årligen upp emot en miljon människor som tar sitt liv världen över. Årligen begår cirka 1100 människor i Sverige självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen. I den prehospitala vården möter ambulanssjuksköterskor ofta patienter med psykisk ohälsa. Många av dessa människor ser tillslut ingen annan utväg än att försöka ta sitt liv. Ambulanssjuksköterskor kan i mötet med dessa patienter ställas inför etiska dilemman, som till exempel att vårda patienten mot hans/hennes egen vilja. Syftet med studien är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etiskt problematiska situationer i mötet med patienter som har försökt ta sitt liv. Metoden var kvalitativ intervju med sex ambulanssjuksköterskor. Metoden innebär att koncentrera sig på informantens livsvärld och ha en öppenhet för informantens upplevelse. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskorna upplevde att de tog över patientens bestämmanderätt och gick emot patientens vilja att avsluta sitt liv. En känsla av maktlöshet kunde infinna sig när de kunde se att det stora behovet av stöd till närstående hade brustit. I mötet med den självmordsbenägna patienten var det inte helt ovanligt att ambulanssjuksköterskan upplevde ett hot från patienten och kände en rädsla för sitt eget liv. Resultatet påvisar också en frustration hos ambulanssjuksköterskorna då de upplevde att patienter som försökt ta sitt liv får en otillräcklig vård, de upplevde också att de får ett ignorant och nedvärderande bemötande av andra inom vården. Slutsatsen är att ambulanssjuksköterskor konfronteras med etiskt problematiska situationer i mötet med självmordsnära patienter, det handlar många gånger om hot, rädsla och känslan att ta över patientens bestämmanderätt. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Lättvårdsambulansen, ett sätt för ambulanssjukvården i Kronobergs län att anpassa vårdnivån vid överflyttningar mellan vårdenheter och öka tillgängligheten av ambulanser för akuta uppdrag. Sedan våren 2010 finns ett fordon placerat i Ljungby och ett i Växjö. Det som skiljer detta fordon från en traditionell ambulans är att det är bemannat med endast en personal, en ambulanssjuksköterska. Lättvårdsambulansen saknar mellanvägg, personalen finns på verbalt avstånd och patienten kan påkalla uppmärksamhet med hjälp av en larmklocka. Den medicinska utrustning som går att finna i en ambulans finns även tillgänglig på lättvårdsambulansen. Personalen arbetar efter de behandlingsriktlinjer som finns fastslagna för kliniken. De lagar och författningar som reglerar ambulanssjukvården gäller även för lättvårdsambulansen. Det innebär bland annat att vården skall särskilt vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet. Lättvårdsambulansen är ett nytt koncept. Det finns inget beskrivet som liknar funktionen och det finns ingen forskning inom området. Den forskning som finns är gjord på traditionella ambulanser bemannade med två personal. Viktigt är att på ett tidigt stadium belysa patientperspektivet, hur patienten upplever vården.Syftet med studien är att utvärdera patienternas tillfredsställelse med vården på lättvårdsambulanserna i Ljungby och Växjö, vid överflyttningar mellan vårdenheter. Enkäter delades ut till patienterna under tre månader i början av 2012.Resultatet visar på en hög grad av tillfredsställelse, vilket är jämförbart med studier gjorda på traditionella ambulanser. Hänsyn måste tas till det låga antal enkäter som resultatet bygger på. Endast 30 enkäter skickades in till Högskolan i Borås.Lättvårdsambulansen är ett nytt fenomen inom ambulansorganisationen, detta öppnar för ytterligare forskning. Både ur ett patientperspektiv men också ur ett vårdarperspektiv. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Socialstyrelsen beskriver att kunskapsbaserad hälso- och sjukvård innebär att vården skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas för att möta den individuella patientens behov på bästa möjliga sätt. Forskning visar dock att 11–52 % av de ambulansuppdrag som utförs saknar behov av traditionell ambulanssjukvård. Därför är det en utmaning att tidigt i vårdkedjan bedöma patienters behov av vård, för att möjliggöra att patienter omhändertas på optimal vårdenhet. Syftet med denna studie är att kartlägga patienter som erhållit bedömningskategorin vård-på-plats samt beskriva vad som är kännetecknande för vårdbehovet och ambulanssjuksköterskans bedömning då patienter vårdats på plats. Studien är en retrospektiv journalgranskning med kombinerad kvantitativ och kvalitativ metod. Urvalet utgörs av samtliga uppdrag där larmcentralen larmat ut ambulans inom Västra Götalandsregionen under tidsperioden 090801-100731. Resultatet visar att totalt genomfördes 16 8971 ambulansuppdrag under studieperioden, var av 4 % (6 268) registrerades som vård-på-plats. Majoriteten av vård-på-plats uppdragen utfördes under perioden mars – juli med allra högst andel uppdrag under juli (18 %, 1149 uppdrag). Sökorsaken saknar specifika kännetecken. Det förefaller som att alla medicinska problem och vårdbehov kan förekomma. Patienten är i en livssituation som karaktäriseras av utsatthet och i behov av att ambulanspersonalen behandlar sjukdom, vårdar ohälsa och stöttar så att patientens självständighet återuppnås. Kontakt med primärvård eller kommunal sjukvård ordnas. Efter utförd ambulanssjukvård vid vård-på-plats uppdrag karakteriseras patientens hälsostatus av att vårdproblemet har identifierats och nödvändiga åtgärder vidtagits. Det är rimligt att tro att patienten och dess anhöriga upplevde trygghet med omhändertagandet eftersom det egna beslutet blev att kvarstanna i hemmet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård