Ambulansuppdrag med smärtpåverkade patienter ingår i ambulanssjuksköterskans vardag. Metoder för smärtlindring finns i form av olika läkemedel med varierande effekt, biverkningar och tillslagstid. Metoxifluran har använts länge i framförallt Australien men på senare tid även kommit till Sverige. Skillnaden från konventionella smärtlindrande läkemedel i ambulanssjukvården är att metoxifluran inhaleras och doseringen styrs av patienten själv. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka patientnyttan i användandet av metoxifluran i ambulanssjukvården. Metoden som har använts är en litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund att beskriva patientnyttan i användandet av metoxifluran. Sökning av artiklar har genomförts i databaserna Pubmed och Cinahl samt genom en granskning av inkluderade artiklars referenslistor. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats enligt mall från Sophiahemmet Högskola. Resultatet visar på flertalet positiva effekter för patienten i användandet av metoxifluran, där tid till smärtlindrad patient, patientnöjdhet och effekt på smärtan var övervägande. Resultatet visade även enstaka negativa effekter för patienten där fysiologiska effekter och dålig smärtlindringseffekt identifierades. Slutsatsen är att metoxifluran är ett läkemedel med positiva effekter för smärtpåverkade patienter och ett bra komplement till de konventionella läkemedel som används inom ambulanssjukvården idag. / Ambulance callouts with pain-affected patients are part of the paramedic nurse's everyday life. Methods for pain relief are available in the form of various drugs with varying effects, side effects and onset time. Methoxyflurane has been used for a long time, especially in Australia, and is also utilized in Sweden nowadays. The difference from conventional analgesia in ambulance care is that methoxyflurane is inhaled and the dosage is controlled by the patients themselves. The purpose of this literature review is to investigate the patient benefit in the use of methoxyflurane in ambulance care. The method that has been used is a literature review where twelve scientific articles serve as the basis for describing the patient benefit in the use of methoxyflurane. The search for articles has been carried out in the databases Pubmed and Cinahl and a review of the reference lists of included articles has been performed. All articles have been quality checked according to a template from Sophiahemmet university. The results show mostly positive effects for the patient benefit in the use of methoxyflurane, where time to pain relief for the patient, patient satisfaction and effects on pain were predominant. The result also gave occasional negative effects for the patient benefit, where physiological effects and a lack of effect are included. The conclusion is that methoxyflurane is a drug with positive effects for patients in pain and a good complement to the conventional drugs used in ambulance care today.

Suicid är ett betydande folkhälsoproblem. De flesta som utför ett suicidförsök lider av en psykisk sjukdom och har oftast haft kontakt med hälso- och sjukvården innan händelsen. Antalet utalarmeringar till personer som mår psykiskt dåligt har ökat, därmed utgör suicidnära patienter en betydande patientgrupp prehospitalt. Trots det råder det en osäkerhet i omhändertagandet då ambulanssjuksköterskorna känner sig oförberedda och okunniga i vårdmötet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda suicidnära patienter prehospitalt för att öka kunskapen och eventuellt åskådliggöra förbättringsområden som i förlängningen kan stödja den prehospitala vården av suicidnära patienter. Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Resultatet mynnade ut i en huvudkategori; Inre och yttre faktorer påverkar det vårdande mötet samt tre kategorier; emotionell påverkan, ambulanssjuksköterskans yrkesroll samt organisationens betydelse. Med hjälp av nio subkategorier har struktur skapats. I resultatet framkom att vården av den suicidnära patienten berörde ambulanssjuksköterskorna på flera emotionella plan, bland annat uppdagades känslosamma skildringar, tragedi och medlidande i vårdmötet. En upplevelse av dränage av emotionell energi framkom också. Bristande kompetens i vårdmötet med den suicidnära patienten erfors emellanåt och det vårdande samtalet ansågs utgöra en viktig aspekt för att uppnå god vård.  Ambulanssjuksköterskan ville finnas till för patienten och såg det som sin plikt. Slutligen upplevde ambulanssjuksköterskorna att prekära omständigheter kunde försvåra vården och göra den otillräcklig samt att psykiatrin stundom misslyckades med att ge adekvat vård. I slutet av examensarbetet diskuterades suicid i relation till hållbar utveckling och en hållbar ambulanssjukvård, både ur en ekonomisk- och social kontext. / Suicide is a major public health concern. Most individuals who attempt suicide suffer from a mental disorder and have usually been in contact with healthcare professionals prior to the event. The number of mental health callouts have increased, making suicidal patients a considerable patient group in prehospital care. Despite this, some ambulance nurses express feelings of unpreparedness and ignorance in meeting and caring for suicidal patients. The aim of this study was to investigate ambulance nurses’ experiences of providing prehospital care to suicidal patients, to increase the knowledge and potentially identify areas of improvement in the care of suicidal patients. The study was conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. The result was composed of one main category:  Internal and external determinants influence the caring encounter and three categories: emotional stress, the role of the ambulance nurse and the importance of the organisation. Nine subcategories were created for the purpose of structure. The results suggested that caring for suicidal patients influenced the ambulance nurses emotionally, for example through emotional stories, tragedies and compassion for the patient. The work was further described as emotionally draining. The nurses occasionally experienced a lack of competence in caring encounter for suicidal patients and the communication with the patient was considered important to deliver high-quality care. A desire and duty to offer support to the patient was further expressed. Lastly, ambulance nurses described that difficult conditions could complicate the care, rendering it insufficient, and that the psychiatric care occasionally failed to provide adequate care. The thesis finally discussed suicide in relation to sustainable development and sustainable ambulance care, from an economical as well as a social perspective.

Bakgrund: Prehospital förlossning är ett ovanligt uppdrag för sjuksköterskan i ambulanssjukvården. Utbildningen inom obstetrik är begränsad för allmänsjuksköterskor och ambulanssjuksköterskor. Ambulanspersonalen har en viktig roll i det första vårdmötet och behöver vara beredd på att möta det oväntade. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors upplevelser av prehospital förlossning. Metod: En kvalitativ empirisk intervjustudie. Fyra allmänsjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskorintervjuades. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier: utmaningar i arbetet, betydelsefull förberedelse, att ge och ta stöd samt snabbt växlande känslor. Resultatet visade att informanterna upplevde bristande erfarenhet och begränsad utbildning. Patientsäkerheten äventyras och det finns svårigheter med att vårda två patienter. Informanterna förbereder sig på det värsta och belyser vikten av förberedelser. Informanterna upplever att anhöriga har ett behov av stöd samt att informanterna själva söker stöd hos barnmorskor och kollegor. Den prehospitala förlossningen upplevs som en känslomässig berg- och dalbana. Konklusion: Den prehospitala förlossningen medför varierade känslor hos sjuksköterskor i ambulansen. Förslag på förbättring har framkommit för att öka patientsäkerheten och arbetsmiljön för sjuksköterskorna. Vikten av kollegialt stöd samt information har identifierats. / Background: Prehospital childbirth is an unusual task for the nurse in the ambulance. Education in obstetrics for general nurses and ambulance nurses is limited. The ambulance staff have an important role in the first care encounter and need to be prepared for the unexpected. Aim: To examine nurse's experiences of prehospital childbirth. Method: A qualitative empirical interview study. Four general nurses and five specialist nurses were interviewed. The data was analyzed through qualitative content analysis. Findings: In the result, four categories emerged: challenges at work,significant preparations, to give and take support and rapidly changing emotions. The results showed that the informants experienced lack of experience and limited education. Patient safety is compromised and there are difficulties in caring for two patients. The informants prepare for the worst and illustrate the importance of preparation. The informants experience that relatives have a need for support and that the informants themselves seek support from midwives and colleagues. The prehospital childbirth is experienced as an emotional roller coaster. Conclusion: Prehospital childbirth causes different feelings for nurses in the ambulance. Suggestions for improvement have emerged to increase patient safety and the working environment for nurses. The importance of peer support and information was identified.

Bakgrund: Att patienter som ringt efter ambulans inte tas med till sjukhus utan blir hänvisade till en annan vårdnivå än ambulanssjukvård är idag vanligt förekommande. Det finns dock mycket lite forskning som belyser hur patienter upplever bemötandet i sådana situationer. Detta är viktigt att utforska då studier visar att patienters upplevelse av sin vård påverkas mycket av ambulanspersonalens bemötande. Med hjälp av ramverket Fundamentals of Care’s (FOC) andra dimension kan integreringen av patienters grundläggande vårdbehov i mötet med vårdpersonal beskrivas utifrån fysiska, psykosociala och relationella aspekter som är nödvändiga oberoende av sjukdomstillstånd. Syfte: Att utforska patienters upplevelse av bemötandet från ambulanspersonalen vid hänvisning till egenvård eller annan vårdnivå, utifrån fysiska, psykosociala och relationella behovsaspekter. Metod: En kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys. Deltagare var fyra kvinnor och sex män i åldrarna 25–75 (44,8). Resultat: Fysiska behov tillgodosågs genom grundlig undersökning och av att göra en plan för fortsatt vård, vilket gav deltagare känsla av säkerhet. Psykosociala behov tillgodosågs genom information, värdighet samt inbjudande till delaktighet. Deltagare kände sig lugnade och bekräftade av att få tydlig, individanpassad information. Relationella behov tillgodosågs av ett professionellt och empatiskt förhållningssätt från ambulanspersonalen. Vårdrelationen och upplevelsen försämrades av dåligt individanpassat bemötande. Slutsats: Patienter upplever ett gott bemötande när de får fysiska, psykosociala och relationella behov tillgodosedda, i situationer där ambulanspersonal hänvisar dem till en annan vårdnivå. / Background: Patients assessed by ambulance staff are on a regular basis referred to a different level of care. However, there is little research that highlights how patients experience treatment in such situations. This is important to explore as studies show that patients' experience of their care is greatly affected by the response of ambulance staff. Using the second dimension of the Fundamentals of Care (FOC) framework, the integration of patients' basic health care needs can be described on the basis of physical, psychosocial and relational aspects that are necessary regardless of medical conditions. Objective: To explore patients' experience of the treatment from the ambulance staff when referring patients to other levels of care, based on physical, psychosocial and relational needs. Method: A qualitative interview study based on content analysis. Participants were four females and six males in ages 25–75 (44,8). Results: Physical needs were met by thorough examination and by making a plan for continued care, which gave participants a sense of security. Psychosocial needs were met through information, dignity and participation. Participants felt reassured and confirmed by receiving clear, personalized information. Relational needs were met by a professional and empathetic approach from the ambulance staff. The care relationship and experience was impaired by poorly personalized treatment. Conclusion: Patients experience a good treatment when they have their physical, psychosocial and relational needs met, in situations where ambulance staff refer them to a different level of care.

Under flertalet år har såväl alarmeringscentralen som ambulanssjukvården observerat en ökning av inkommande anrop från hjälpsökande till alarmeringscentralerna som genererar ambulansuppdrag. Det medför en trend med höga antal prioritet 1-uppdrag som kan leda till brist på ambulansresurser. Efter ambulanssjuksköterskans bedömning inger flera ambulansuppdrag inget behov av ambulanssjukvård. Därtill ökar riskerna för allvarlig vårdskada för livshotande sjuka och skadade patienter. Sedan början av 2000-talet har allt fler regioner, som sluter avtal med SOS Alarm för att bedöma och prioritera vårdärenden, börjat ställa krav om tillgång till legitimerad sjuksköterskekompetens för att öka kvaliteten på larmbehandlingen. Huruvida legitimerad sjuksköterskekompetens innebär gynnsam effekt för larmkedjan och patientsäkerheten är dock omdebatterad med begränsad forskning som inte är enig om slutsatserna. Syftet är att identifiera skillnader i hänvisningsgrad och prioriteringar mellan internutbildade respektive sjuksköterskeutbildade larmoperatörer vid alarmeringscentraler. Data från regionerna Sörmland och Halland analyserades i en deskriptiv retrospektiv kvantitativ studie där 2393 respektive 1542 ambulansärenden erhölls från regionerna. I Hallands län, som ingår avtal med SOS Alarm, där majoriteten av larmoperatörerna ej innehar sjuksköterskelegitimation, bedömdes 59,4 % av vårdärendena som prioritet 1-uppdrag i kontrast mot Sörmlands län där larmoperatörer, på Sjukvårdens alarmeringscentral innehar sjuksköterskelegitimation, bedömde 35,6 % som prioritet 1- uppdrag. Den högre andelen prioritet 1-uppdrag speglades inte i att ambulansen bedömde fler patienter som kritiskt sjuka. Ingen snedfördelning mellan de båda regionerna gällande ambulanssjuksköterskans bedömning av patienter observerades, vilket varken kan påvisa överprioritering i den icke sjuksköterskeutbildades bedömning eller gynnsamheten av legitimerad sjuksköterskekompetens som larmoperatör. Således är vidare forskning som beaktar hela ärendeprocessen väsentlig.

Bakgrund En kritisk incident orsakar upplevelser av oväntat starka emotionella reaktioner som har potential att inverka på förmågan att fungera i yrkesrollen eller senare i tillvaron. För att minska incidentens inverkan på den egna förmågan behöver känslornas hanteras efter en kritisk incident. Syfte Beskriva upplevelser och hantering av kritisk incident inom blåljuspersonalen polis, brandmän och ambulanspersonal. Metod Kvalitativ intervjustudie av totalt 10 deltagare från polisen, räddningstjänsten och ambulanssjukvården med deskriptiv, induktiv design och en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Exponering av kritiska incidenter kan bero av en känslomässig påverkan där farhågor att eller associationer till den egna livsvärlden framträder samt upplevelser av att vara otillräcklig. Detta genererar individuella varningssignaler som behöver bemästras. Arbetsklimatets inverkan på bemästringen inkluderar jargong på arbetsplatsen, ett oförlåtande arbetsklimat samt ett förlåtande arbetsklimat. Bearbetning kan ske på olika vis och en individuell bearbetning kan likväl som en kollegial berabeting vara till hjälp på samma sätt som en organisatorisk hantering kan leda till ett ökat välmående och minska riskerna vid en kritisk incident men även medföra att någon får mer information än önskat och därmed förvärra en upplevelse. Slutsats  Att personal inom blåljusprofessionen påverkas av kritiska incidenter är ofrånkomligt. Inom samtliga tre blåljusprofessioner återfinns ett behov av att lyfta fram vikten och kunskapen av att kunna hantera sin upplevelser efter en kritisk incident på såväl organisatorisk nivå som på grupp och individnivå. Som fortbildning föreslås interprofessionell utbildning och ökad samverkan mellan blåljusorganisationerna.

Bakgrund: Ambulanssjukvården har genomgått en utveckling genom åren. Ambulanssjukvården anses idag vara ansvarig för kvalificerad akutsjukvård, med ökade möjligheter till avancerade undersökningar och behandlingsmetoder. Rollen som ambulanssjuksköterska har blivit alltmer betydelsefull med krav på kompetens. Den första tiden som ambulanssjuksköterska kan vara utmanande. Introduktionen till ambulansen är avgörande för att den nya sjuksköterskan ska kunna växa in i sin nya yrkesroll och utveckla kompetens och erfarenhet för att kunna hantera de utmaningar som kan uppstå. Syfte: Syftet med studien var att beskriva nyanställda sjuksköterskors upplevelser av att introduceras inom ambulanssjukvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes i form av tretton intervjuer inom en ambulansverksamhet. Intervjuerna genomfördes med en öppen intervjuguide. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att en strukturerad, stöttande och individanpassad introduktion är avgörande för att skapa en trygg och säker arbetsmiljö inom ambulansverksamheten. Det är viktigt att ha realistiska förväntningar, kontinuitet och stöd från kollegor och handledare för att underlätta introduktionsprocessen för nya medarbetare. Slutsats: Introduktion till ambulanssjukvården är en utmanande process som kräver individanpassning. Att introduceras avser inte bara den formella introduktionen utan är en process som pågår under en längre tid och det är viktigt med stöd och möjlighet till fortsatt lärande en lång tid efter introduktionens slut. / Introduction: The ambulance service has evolved over the years. Today, the ambulance service is responsible for providing advanced emergency care, with increased possibilities for advanced examinations and treatment methods. The role of the ambulance nurse has become increasingly important with demands for competency. The initial period as an ambulance nurse can be challenging. The introduction to the ambulance service is crucial for the new nurse to grow into their new professional role and develop competence and experience to handle the challenges that may arise. Aim: The aim of the study was to describe newly hired nurses' experiences of being introduced to the ambulance service. Methods: A qualitative interview study was conducted with thirteen interviews within an ambulance service. The interviews were conducted using an open interview guide. The data was analyzed using a qualitative content analysis. Results: The results of the study show that a structured, supportive, and individualized introduction is crucial for creating a safe and secure work environment within the ambulance service. It is important to have realistic expectations, continuity, and support from colleagues and mentors to facilitate the introduction process for new employees. Conclusion: Introduction to ambulance service is a challenging process that requires individualization. Introduction does not only refer to the formal introduction, but is a process that takes place over a longer period of time and it is important to have support and the opportunity for continued learning for a long time after the introduction has ended.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan är verksam i en komplex miljö utanför sjukhusets väggar och ställs inför att möta, vårda och behandla alla typer av sjukdomar och skador. Vissa tillstånd inträffar mer sällan, såsom exempelvis traumatiskt hjärtstopp, vilket leder till en begränsad möjlighet att skaffa sig kliniska erfarenheter kring det. Detta tillstånd har dessutom en mycket låg överlevnadsfrekvens samtidigt som behandlingsmöjligheterna utanför sjukhuset är begränsade, vilket ökar komplexiteten ytterligare då tidsfaktorn är av avgörande betydelse. Genom att ta del av erfarenheter från ambulanssjuksköterskor i samband med vård av patienter med traumatiskt hjärtstopp kan viktiga lärdomar fås. Syfte: Var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter i samband med vård av patienter med traumatiskt hjärtstopp. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats där åtta ambulanssjuksköterskor intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet frambringade kategorier, vilka var följande: Förberedelser är essentiellt, balansera mellan adrenalinpåslag och fokus, trygghet av att ha stöd, omgivningen påverkar samt känslor och reaktioner som väcks i efterförloppet. Ambulanssjuksköterskorna upplevde en trygghet då de kände sig förberedda samt då stöd fanns på platsen. Trots en stressfylld situation upplevde ambulanssjuksköterskorna att de blev fokuserade och lösningsorienterade på uppgiften. Efter avslutat omhändertagande upplevdes att ha stöd från kollegor som viktigt. Slutsats: För att öka tryggheten vid händelse av traumatiskt hjärtstopp är stöd från kollegor, kontinuerlig utbildning och tidigare erfarenheter viktiga aspekter. Samarbete och samverkan underlättar omhändertagandet samt anses stöd från kollegor som en hjälp i bearbetningen av händelsen. / Background: An ambulance nurse operates in a complex environment outside the walls of the hospital and is faced with encountering, caring for and treating all types of illnesses and injuries. Some conditions occur less often, such as traumatic cardiac arrest, which leads to a limited opportunity to gain clinical experiences of it. In addition, this condition has a very low survival rate and the treatment options outside the hospital are limited, which increases the complexity further since the time factor is of crucial importance. Important lessons can be learned by sharing the experiences of ambulance nurses in connection with the care of patients with traumatic cardiac arrest. Aim: The aim was to investigate ambulance nurses' experiences of the care of patients with traumatic cardiac arrest. Method: A qualitative design with an inductive approach in which eight ambulance nurses were interviewed. The interviews were transcribed and analysed using a qualitative content analysis. Results: Results yielded five categories, which were named as follows: Preparation is essential, balance between adrenaline rush and focus, support is a security, the effects of the surroundings as well feelings and reactions evoked in the aftermath. The ambulance nurses experienced increased security when they felt prepared and when support was available at the scene. Despite a stressful situation, they became focused and solution-oriented. After completion of care, having support from colleagues was perceived as important. Conclusion: To increase safety in traumatic cardiac arrest situations, the following things are necessary: support from colleagues, continuous education, and previous experiences. Cooperation made the caretaking easier, and to process the incident, support from colleagues is important.

Ambulanssjukvården får allt oftare larm om suicidnära patienter. Det är ett komplext område som ställer höga krav på ambulanssjuksköterskan i det vårdande mötet med dessa patienter. Negativa vårdupplevelser hos patienten kan öka risken för upprepade suicidförsök, således är det av stor vikt att skapa en bra relation. Utbildningsprogrammet akut omhändertagande av självmordsnära person (AOSP) har införts för att öka kompetensen och rusta ambulanssjuksköterskor med nödvändiga verktyg och färdigheter. Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans tidigare erfarenheter samt upplevelser i det vårdande mötet med suicidnära patienter efter genomförande av utbildningen “Akut omhändertagande av självmordsnära person” (AOSP). Examensarbetet är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval av tio ambulanssjuksköterskor. Ambulanssjuksköterskorna som intervjuades har alla genomfört AOSP-utbildningen. Intervjuerna har analyserats enligt Erlingsson och Brysiewicz (2017) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom åtta subkategorier och tre övergripande kategorier Komplexa utmaningar, Empatiskt omvårdnadsengagemang samt Insikter efter utbildningen. Det rådde delade meningar om huruvida utbildningen har haft någon påverkan på de deltagande ambulanssjuksköterskornas möte med den suicidnära patienten. Erfarenhet verkade spela en större roll i sammanhanget. Utbildningens påverkan varierade beroende på hur länge ambulanssjuksköterskorna arbetat i yrket. Upplevelser av att den efterföljande vården inte alltid verkar kunna hjälpa patienterna även om ambulanssjuksköterskorna upplevdes göra en bra insats, skapade frustration. Slutligen finns ett behov av kontinuerlig utbildning och stöd för ambulanssjuksköterskorna för att stärka kunskapen och kompetensen inom området.

Bakgrund - ambulanssjukvården representerar ofta det inledande mötet mellan vårdpersonal och patient, där det första intrycket kan ha en avgörande inverkan på hela sjukvårdserfarenheten för patienten. När en patient känner behov av sjukvård kan starka känslor som ensamhet, rädsla, nervositet och hjälplöshet uppstå. Inom ambulanssjukvården ställs höga krav, om det brister i bemötandet mellan patienten och vårdpersonalen kan det ha negativa konsekvenser på patientsäkerheten och den fortsatta vårdkedjan. Brister i bemötandet mellan patient och personal kan leda till försämrad kommunikation och information, vilket i sin tur kan påverka patientsäkerheten, denna holistiska syn på vårdmötet kan ytterligare stärka kvalitén och säkerheten inom ambulanssjukvården, vilket i slutändan gynnar såväl patienter som vårdpersonal. Syfte - syftet var att beskriva patienternas upplevelse av ambulanspersonalens bemötande i Sverige. Metod - för att besvara studiens syfte utfördes en litteraturöversikt med systematiska ansats och med integrerad analys. Femton artiklar hittades som besvarade syftet, artiklar som togs med i studien var av kvantitativ, kvalitativ och mixad studiedesign. Resultat - när ambulanspersonalen bekräftade patienterna, hade förmågan att bemöta individuella behov, gav information och kommunicerade med patienterna beskrevs bemötandet som positivt. Bristande kommunikation och information och då patienterna kände sig objektifierade av ambulanspersonal beskrevs som negativa aspekter i bemötandet. Slutsats - kommunikation och information framhölls av patienterna som avgörande betydelse. Missnöje uttrycktes när patienter inte erhöll tillräckligt tydlig och adekvat information. En förmåga att etablera en känsla av välbefinnande genom en konstruktiv dialog fysisk beröring och förmåga att integrera empati medicinska expertis identifierades som central faktorer för att patienterna skall uppleva ett tillfredställande bemötande. / Background - emergency medical care often represents the initial encounter between healthcare professionals and patients, where the first impression can have a crucial impact on the entire healthcare experience for the patient. When a patient feels the need for medical care, strong emotions such as loneliness, fear, nervousness, and helplessness may arise. High demands are placed within emergency medical care, as deficiencies in the interaction between the patient and the healthcare personnel can have negative consequences on patient safety and the continuity of care. Deficiencies in the interaction between patient and staff can lead to impaired communication and information flow, which in turn can affect patient safety. This holistic view of the healthcare encounter can further strengthen the quality and safety within emergency medical care, ultimately benefiting both patients and healthcare professionals. Aim - aim of this study was to describe the patients' experience of the ambulance staff's treatment in Sweden Method - to answer the purpose of the study, the authors chose to conduct a literature review with a systematic approach and with integrated analysis. Fifteen articles were found that answered the purpose, articles that were included in the study were of quantitative, qualitative and mixed study design. Results - when the ambulance staff acknowledged the patients, had the ability to respond to individual needs, provided information and communicated with the patients, the response was described as positive. Lack of communication and information and when patients felt objectified by ambulance staff were described as negative aspects of the treatment. Conclusion - communication and information were emphasized by the patients as of crucial importance. Dissatisfaction was expressed when patients did not receive sufficiently clear and adequate information. The ability to establish a sense of well-being through constructive dialogue, physical touch, and the ability to integrate empathy with medical expertise were identified as central factors for patients to experience satisfactory treatment