No description available.

Narkolepsi är en relativt okänd sjukdom som kan ha stor påverkan på det dagliga livet. Sjukdomen kännetecknas av symtomen överdriven dagtrötthet (EDS), kataplexi (muskelsvaghet), sömnparalys samt hallucinationer. Symtomen upplevs ofta som problematiska och blir lätt missförstådda. Dagliga aktiviteter så som arbete, skolgång, bilkörning och sociala aktiviteter kan påverkas negativt. För att uppmärksamma hur narkolepsi upplevs av drabbade människor och deras anhöriga samt hur deras vardag påverkas behövs mer kunskap kring ämnet. Studiens syfte var att belysa hur människor med narkolepsi och deras anhöriga upplever sjukdomen. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. Begränsningar i vardagen och Sjukdomsrelaterad påverkan utgjorde resultatets två huvudteman. I resultatet framkom att narkolepsi orsakar svårigheter för både de människor som drabbats av sjukdomen och deras anhöriga. Barn och ungdomars skolgång samt vuxnas arbetssituation påverkades negativt. Även sociala relationer till både familj och vänner kunde försämras. Sjuksköterskan kan utgöra ett stöd för både människor som drabbats av narkolepsi och deras anhöriga och genom kunskap, omtanke och ansvar kan mening i situationen uppnås. Aktuell forskning är otillräcklig och mer kunskap krävs för att människor drabbade av narkolepsi och deras anhöriga ska få en ljusare vardag. / Narcolepsy is a relatively unknown disease that can have a major impact on daily life. The disease is characterized by symptoms of excessive daytime sleepiness (EDS), cataplexy (muscle weakness), sleep paralysis and hallucinations. The symptoms are easily misunderstood and daily activities such as work, school, driving and social activities may be adversely affected. To observe how narcolepsy is experienced by affected people and their families and how their everyday lives are affected, more knowledge is needed on the subject. The study’s purpose was to identify how people with narcolepsy and their families are experiencing the disease. The method used was a literature overview and the results were based on 14 scientific articles. Limitations in everyday life and Disease-related impacts were the two main themes. The result showed that narcolepsy is causing difficulties. Children and young peoples’ schooling, adults’ job situations and social relationships are negatively affected. The nurse can be a support for both the people who suffer from narcolepsy and their families and by knowledge, consideration and responsibility the nurse can accomplish meaning in the situation. Current research is lacking and more knowledge is required to bring those who sufferers from narcolepsy and their families a brighter everyday life.

Demenssjukdom är en av Sveriges stora folksjukdomar och det är många med demenssjukdom som vårdas i hemmet av sina anhöriga. Sjukdomen bryter långsamt ner de kognitiva funktionerna hos den demenssjuke och ställer stora krav på den anhöriges resurser. Att ansvara för sin närståendes omvårdnad och att i sin relation få förändrade roller kan skapa en psykisk och fysisk belastning. I många fall kommer anhöriga till en tidpunkt där vård i hemmet blir allt mer omöjlig och tvåsamheten inte längre går att upprätthålla. Beslutet att flytta isär blir oundvikligt. Det finns begränsad forskning om hur de anhöriga upplever den första tiden efter att den närstående med demenssjukdom flyttat hemifrån. Vårdpersonal behöver kunskap och medvetandegöras om den känslomässiga påfrestning det innebär att behöva släppa taget om sin närstående för att kunna ge ett bra stöd. Studiens syfte är att beskriva anhörigs upplevelse i samband med att en närstående med demenssjukdom flyttat hemifrån till särskilt boende i kommunen. Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta anhöriga intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys ledde fram till tre kategorier: Att vara närvarande i dåtiden, att utmanas i vardagen och att möta framtiden. Resultatet visade att livet förändras för alltid när en närstående får en demensdiagnos. De anhöriga var närvarande i dåtiden samtidigt som vardagen gav nya utmaningar och framtiden kändes oviss. Vägen fram till att behöva flytta isär kan många gånger vara kantad av både sorg och utmattning. De anhöriga bär på en känslomässig börda i form av skuld, sorg och ensamhet. Det fanns också ett behov hos de anhöriga att prata med någon som hade tid och intresse av att lyssna till deras upplevelser. Detta talar för att distriktssköterskor har ett ansvar för även de anhöriga och inte bara den demenssjuke, att anhöriga kommer till tals och blir lyssnade på. Genom att ta tillvara på de anhörigas resurser och få dem att känna sig trygga och sedda kan detta leda till en känsla av sammanhang vilket också kan bibehålla anhörigas hälsa. Stöd och kunskapsspridning till de anhöriga kan ge ett mer hållbart samhälle på sikt.

I och med utvecklad sjukvård kan nu barn leva länge med långvariga sjukdomar. Detta leder ofta till långa och frekventa sjukhusbesök som förändrar hela familjens vardag. När ett barn blir sjukt påverkas hela familjen och kan behöva stöd, dock har det uppmärksammats att det friska syskonet har en tendens att glömmas bort. Därför är syftet till denna studie att belysa hur det är att vara ett friskt syskon i en familj med ett långtidssjukt barn. En litteraturöversikt med 8 kvalitativa och 2 kvantitativa artiklar visar på att syskon ofta känner sig bortglömda både i vården och familjen. Barnets sjukdomsdiagnos bidrar ofta till känslor av rädsla och oro hos syskonet, främst relaterat till framtid och eventuell dödlig utgång. Resultatet visar på ett ökat behov av stöttning och information hos syskonet vilket ofta bidrar till en bättre hanteringsförmåga. Genom att sammanställa forskning kring syskonets upplevelser och behov kan sjukvårdspersonal få ökad kunskap inom ämnet och på så sätt bidra till bättre familjecentrerat vårdande, där syskonen blir mer uppmärksammade. Detta kan minska risken för ytterligare lidande hos syskonet samt risken för psykisk ohälsa i framtiden.

Bakgrund: Demenssjukdomar blir överväldigande både för personen med sjukdomen och även dennes anhöriga. Att växa in den roll anhöriga får när de vårdar sin närstående är ofta en smygande process som påkallas av de förändringar som sjukdomen medför. Livet tillsammans med en närstående som drabbats av en demenssjukdom innebär ständiga förändringar. För många anhöriga som vårdar en närstående med en demenssjukdom i hemmet kommer det till slut en fas där de känner att de inte kan bära ansvaret själva längre då behovet av hjälp kan bli mer omfattande och komplicerat, då kan placering inom särskilt boende vara aktuellt. Ett fåtal forskare har försökt förstå anhörigas fortsatta roll efter placering inom särskilt boende, deras uppfattningar om sin förändrade roll samt konsekvenserna för de anhörigas egna hälsa och välbefinnande. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser relaterade till de förändringar det innebär när en närstående med demenssjukdom flyttar till särskilt boende. Metod: Integrativ litteraturöversikt av 13 vetenskapliga artiklar Resultat: Anhörigas upplevelser relaterade till de förändringar det innebär när en närstående med demenssjukdom flyttar till särskilt boende handlar om att relationen till sin närstående förändras, den vårdande rollen förändras och att anhöriga övergår från tvåsamhet till ensamhet. Slutsats: Studien gör de anhörigas upplevelser tillgängliga för sjuksköterskor, vilket är av stor vikt för att kunna förbättra bemötandet av anhöriga till personer med demenssjukdom inom vården. Sjuksköterskan bör ha god kommunikation med anhöriga om deras förväntningar samt informera de om eventuella förändringar och därmed stödja anhöriga till  förbättrat välbefinnande. Sjuksköterskan kan underlätta de upplevelser anhöriga går igenom i samband med att deras närstående flyttar till ett särskilt boende genom att den anhöriga tidigt delaktiggörs och blir en del av vårdteamet runt den närstående.

Var tredje person i Sverige drabbas av cancer och de flesta har någon i sin omgivning som har drabbats. Ett cancerbesked berör inte bara den som är sjuk utan hela familjen och studier visar att närstående ställs under enorm press och att hela deras liv ställs på ända. Forskning visar vidare att de anhöriga lätt glöms bort då patienten sätts i fokus och de lider ofta i det tysta. Det är därför viktigt att sjuksköterskan ser och försöker förstå vad den närstående upplever för att därmed kunna uppmärksamma och möta deras behov. Syftet med studien är att beskriva hur närstående till cancerpatienter upplever sin livssituation och betydelsen av att sjuksköterskan uppmärksammar deras behov. En sammanställning har gjorts av redan publicerad kvalitativ forskning där sju artiklar som beskriver upplevelsen av att vara närstående till en cancersjuk valts ut och analyserats. Olika känslor uppstår vid cancerbeskedet och de anhöriga upplever en förändrad livsvärld med nya prioriteringar och roller. I resultatet framkommer att de använder sig av olika strategier för att försöka hitta en balans i tillvaron och flera känner sig osynliga för omgivningen eftersom all fokus ligger på patienten. Sjukvårdens bemötande är viktigt då den anhörige behöver få känna sig delaktig och få den information som behövs. Familjen utsätts för starka påfrestningar som antingen för parterna närmare eller längre ifrån varandra och det framgår att kommunikation är viktig under sjukdomstiden eftersom de då kan stötta varandra och lindra lidandet. Det framgår också att anhöriga upplever det viktigt att behålla hoppet för att orka fortsätta. Det är av yttersta vikt att sjukvården inte medverkar till de anhörigas lidande genom ett dåligt bemötande. Ett vårdlidande åstadkoms ofta omedvetet och beror ofta på bristande kunskap. Sjuksköterskan måste vara lyhörd och möta de anhöriga på deras premisser och en öppen kommunikation är viktig. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Sammanfattning:Sammanfattningsvis har äldre invandrare sämre förutsättningar än svenskar när det gäller socialt, ekonomiskt och kulturellt kapital och anhöriga till äldre hamnar i konflikt med olika regelverk inom välfärden; det handlar om äldrepolitik, arbetsmarknadspolitik och generaliseringar.Detta förutsätter ett nytt, öppet förhållningssätt, möjligheter till mer anhörigstöd, mer anställning av anhöriga och ökade kunskaper, förståelse och insikt hos personalen. Det kan ske genom utbildning och fortbildning med tvärkulturellt innehåll och utgångspunkt från såväl anhöriga som äldreomsorgens personal. Då kan äldre invandrare integreras i äldreomsorgenmed möjlighet till lärande och social delaktighet för bättre ömsesidig förståelse,respekt och en trygg tillvaro.Bakgrund:Andelen äldre människor ökar i Sverige och bland de äldre finns det en del personer med en annan etnisk bakgrund. Äldre invandrare som har kommit sent till Sverige eller har åldrats här kommer förr eller senare i kontakt med äldreomsorgen. Själva åldrandet skapar funderingar och oro hos de äldre, speciellt om man bor ensam och inte kan svenska språket; samtidigt ska de hantera och anpassa sig till nya villkor, normer och lagar, kultur och olika regelverk inom välfärdssystemet, speciellt äldreomsorgen.Syfte:Studiens syfte är att undersöka de ansvarigas och tjänstemännens syn på äldre invandrare inom äldreomsorgen.Metod:Jag har använt mig av kvalitativ metod som forskningsmetod genom att intervjua de ansvariga (politiker och tjänstemän) inom äldreomsorgen med öppna frågor och tydligt fokus på möjligheter.Resultat:Resultatet visar att det är svårt att nå äldre invandrare och äldre från Norden innefattas inte i praktiken i begreppet äldre invandrare och att det finns svårigheter när det gäller kulturellaskillnader och språk i bemötandet av äldre invandrare och inom äldreomsorgens verksamhet. Många äldre känner inte till vad äldreomsorgen erbjuder. Ett sätt att nå dessa människor är att sänka åldersgränsen för uppsökande verksamhet och tätare samarbete med ideella ochetniska föreningar. I undersökningen visade det sig att de ansvariga är positiva till anhörigstöd i olika former med tanke på välbefinnande och igenkännande för äldre och de är positiva till anhörigas roll i framtiden. Vidare betonas att det behövs rekrytering av omvårdnadspersonal med utländsk bakgrund för att förbättra möjligheterna inom äldreomsorgen.

Idag blir det allt vanligare att anhöriga vårdar närstående i hemmet. Då anhöriga intar en ny roll, som vårdare, blir deras livsvärld förändrad. Att vara anhörigvårdare, oberoende av vilken sjukdom den närstående har, är ett område där forskningen än så länge är begränsad. Denna studie avser att öka förståelsen inom området hos sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal, för att kunna ge ett gott stöd och vägledning utifrån anhörigas upplevelser . Syftet med studien är att belysa upplevelserna av att vara anhörigvårdare i hemmet till en närstående som drabbats av sjukdom. Det här en är litteraturstudie på kvalitativa artiklar. Artiklarna har sökts i databasen Samsök med hjälp av en strukturerad sökning. Tretton kvalitativa artiklar baserade på anhörigas upplevelser av att vårda en sjuk närstående valdes ut. Artiklarna lästes och kodades för att hitta gemensamma nämnare. Detta blev ett resultat som presenteras i sex kategorier med fakta som återfanns i de granskade artiklarna. Dessa sex kategorier är: Plikten eller viljan, Ge upp en del av sitt liv, När det inte blev som planerat, Tiden räcker inte till, Leva med en främling och Känslomässiga förändringar. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Att som anhörig vårda och leva tillsammans med en person döende i cancer som får palliativ vård i hemmet är både givande och utmanande. Hemmet har uttryckts som en betydelsefull plats att vårdas i. Möjligheten att vårdas i det egna hemma, innebär att de sjukas självbestämmande kan respekteras. Detta ställer krav på de anhöriga och de tar ett stort ansvar. Därför är det viktigt att de känner sig sedda och får de stöd de är i behov av. Av den anledningen är det viktigt att belysa anhörigas upplevelser av att vårda och leva tillsammans med en person som lider av cancer och får palliativ vård i hemmet. Metoden som valts är en litteraturstudie där tolv kvalitativa artiklar utgjort datamaterialet. I resultatet framkom det att anhörigas livssituation förändrades i och med den sjukes sjukdom. Anhöriga har berättat att de bortsett från sina egna behov för att tillgodose de sjukas. Resultatet tar också upp de motiv anhöriga har haft för att vårda. De strategier anhöriga har använt sig av för att hantera situationen belyses. Slutligen beskriver anhöriga hur de upplevt relationerna till de professionella vårdarna. I diskussionen diskuteras de sjukas och professionella vårdarnas tankar och upplevelser kring hemmet som plats för vårdandet. Detta ställs i relation till hur de anhöriga har upplevt det. Hur patientsäkerheten skall kunna säkras i hemmet har diskuterats med fokus på anhörigas behov och känsla av trygghet. Denna trygghet kan uppnås genom information och stöd ifrån professionella vårdare. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p>Denna uppsats är en kvalitativ intervjustudie där fyra anhöriga till kroniskt sjuka per-soner har intervjuats om sina erfarenheter av växelvård. Studiens syfte har varit att studera de anhörigas erfarenheter av växelvårdsinsatsen, vilken betydelse växelvård har haft för de anhöriga och hur de upplevt samspelet med omvårdnadspersonalen. Den teoretiska utgångspunkten handlar om kommunikationen mellan anhöriga och personal och hur synen på de anhörigas roll som vårdare av sina kroniskt sjuka närstående påverkar syftet med växelvårdsinsatsen. Resultaten pekar på att anhöriga har både positiva och negativa upplevelser av växelvården. Det odelat positiva är vila och avkoppling och det mest negativa är dåligt fungerande kommunikation mellan personal och anhöriga. Resultatet visar också att det inte finns någon genomtänkt strategi för kunskapsutbyte mellan anhöriga och personal. Växelvårdsinsatsen fokuserar kring den närståendes vård och vården utgår från den professionella omvårdnadspersonalens yrkeskunskap. De anhöriga ses mer som omvårdnadsresurser än likvärdiga samarbetspartners i växelvården. Resultatet väcker tankar om nödvändigheten av de anhörigas och deras närståendes inflytande när man utformar nya anhöriginsatser.</p>