Den senaste forskningen inom pedagogik talar om vikten av autentisk undervisning i skolan. Autenticitet handlar bland annat om öppenhet och verklighetsanknytning i skolans uppgifter. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka autenticiteten gällande beskrivningen av argumenterande texters struktur i fyra läroböcker för ämnet svenska på gymnasiet.  Undersökningsmetoden har bestått i en kvalitativ tvåstegsundersökning som är förankrad i dels fyra läroböcker för svenska på gymnasiet, dels i åtta debattartiklar publicerade i etablerad media år 2016. Läroböckernas beskrivning av argumenterande text har jämförts mot publicerade debattartiklar. Resultatet visade en variation i hur den argumenterande textstrukturen och dess innehåll presenteras. Dock visade resultatet även att det fanns likheter mellan de fyra läroböckerna som inte stämde överens med debattartiklarnas struktur. Exempelvis beskrevs argumenterande text genomgående ha endast en tes, medan debattartiklarna innehöll flera teser. Läroböckernas autenticitet kan diskuteras utifrån flera dimensioner och de kan konstateras vara autentiska i olika hög grad.

Denna uppsats handlar om gymnasieelevers anpassning till olika texttyper i skrift. Uppsatsens frågeställningar är: 1.) Vilka berättande drag återfinns i gymnasieelevers argumenterande texter? 2.) Har gymnasieelevers medvetenhet om den argumenterande texttypen något samband med det betyg som de får på uppgiften?Hypotesen som framläggs är att det förekommer fler berättande drag i texter med lägre betyg, eftersom målen för högre betyg kräver en medvetenhet om olika texttyper.Undersökningen är utförd på debattinlägg skrivna av 20 gymnasieelever, uppgift B1 i det nationella kursprovet i Svenska B vårterminen 2012 Dit vinden blåser (Skolverket 2012b). Utifrån förekomsten eller avsaknaden av fyra berättande drag, utvalda av uppsatsens författare, klassificeras elevtexterna enligt hur väl de uppfyller den argumenterande texttypen. Kriterierna gäller pronomenval, inledning, personliga exempel och ordval.Resultatet av undersökningen visar på att förekomsten av berättande drag återfinns i elevtexter på samtliga betygsnivåer. De berättande dragen i elevtexterna är mest frekventa i de elevtexter som inte har uppnått ett godkänt resultat, det finns lika många berättande drag i G-elevtexterna som i VG-elevtexterna och det är lägst antal berättande drag i MVG-elevtexterna. Därmed verifieras hypotesen.

Förtroende är en viktig aspekt av argumenterande skrivande. Det är något som måste skapas, och kan inte antas vara på förhand givet. Syftet med den här studien är tudelat. För det första ämnar den undersöka hur elever skapar förtroende i sina argumenterande texter, samt hur detta förtroende överensstämmer med betyget. För det andra ämnar den utveckla en analysmetod som grundar sig i ethosbegreppet. Analysmetoden bygger på ett antal kriterier som har utarbetats utifrån retorikens ethosbegrepp. Materialet för studien består av 27 elevtexter skrivna av andraårselever på gymnasiet. Resultatet visar på att elevers förtroendeskapande uttalande kan kategoriseras i tio distinkta kategorier, samt fyra typer av uttalanden som kategoriseras som destruktiva för förtroende. Av dessa kategorier går det att se en relation till betyget i fyra av dem. Slutsatsen är att många av de kategorier som skapar förtroende inte är ett krav för att nå de högre betygen. Trots detta finns det en skillnad mellan hur elever i de olika betygsgrupperna signalerar förtroende.

No description available.

The present study aims to examine how teachers write polemical articles. This genre often occurs in national standardized tests in Swedish schools. The study seeks to analyze argumentative structures in the articles. It also categorizes assessment notes written by the teachers in response to each others’ articles, by interpreting response texts.     The examination shows that there is uncertainty among the teachers about how to create structures in argumentative text types. As a result the persuasive function of the texts suffers.     The teachers tend to comment on macro level findings in texts. However they grade each other’s texts with high grades referring to micro level components such as spelling, sentence structure and neat wording.

Denna uppsats undersöker hur elevfrågor i läroböcker för samhällskunskap på gymnasiet möjliggör för elever att använda sitt kritiska tänkande. Utgångspunkten för uppsatsen är att kritiskt tänkande i samhällskunskap innebär ett innehav av de fyra förmågorna källkritisk, analytisk, självreflekterande och argumenterande förmåga. Metoden som används är en kvantitativ innehållsanalys och det valda materialet är 5 läroböcker avseende gymnasiets samhällskunskap. Det totala antalet elevfrågor som undersöks är 431 och av dessa tillåter 43% ett användande av en eller flera förmågor rörande kritiskt tänkande. Andelen frågor som efterfrågar svar innehållande kritiskt tänkande varierar betydande mellan läroböckerna, men samtliga följer ett bestämt mönster rörande vilka förmågor som efterfrågas mest och minst. Den förmåga som får mest utrymme är den analytiska förmågan följt av den argumenterande, medan den källkritiska och självreflekterande förmågan knappt ges något utrymme. Resultatet indikerar således att de undersökta elevfrågorna kan användas i undervisningen för att främja lärandet av vissa förmågor, men inte andra. Angående resultatet måste det tas i beaktande att analysen endast berör elevfrågor i teorin och inte hur de faktiskt behandlas i den praktiska undervisningssituationen. För att läroböckernas elevfrågor i verkligheten ska kunna stärka elevernas kritiska tänkande bedöms läraren ha en avgörande betydelse.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur bedömningen av nationella prov i kursen Svenska B i gymnasieskolan ser ut med fokus på genre och grammatiska aspekter som hör till den argumenterande genren, samt att se huruvida bedömningen av detta har ändrats mellan 1996 och 2008. Först konstruerades en textanalysmodell som ligger till grund för analys av tre elevtexter från det nationella provets bedömningshäften från olika år (1996, 2002 samt 2008). Analyserna avser tes och argument, syntax, meningsfunktion, konnektivbindning samt stil och retorik. Sedan granskas bedömargruppens analyser av samma texter för att undersöka vad de fokuserar på i sin bedömning. Slutligen jämförs de olika analyserna med fokus på likheter och skillnader mellan dessa och bedömargruppens analyser från de olika åren. Vid denna jämförelse upptäcktes en skillnad i hur bedömargruppen har bedömt de olika texterna. Från att mest koncentrera sig på innehåll har gruppen ändrat fokus till att bedöma helheten och gruppen tar även upp genrespecifika drag som exempelvis logiska bindningar och stil. Det är svårt att dra några generella slutsatser av undersökningen då det är få texter som har undersökts, men det går att skönja en tendens till att bedömargruppens attityd har förändrats till att innefatta mer än enbart innehåll.

Syftet med denna studie är att undersöka hur undervisning med genrepedagogiska drag påverkar elevers argumenterande texter i åk 6. Studien utgår från tre frågeställningar som ligger till grund för undersökningen. Dessa frågor rör vilka genredrag elever använder i argumenterande texter före undervisning, hur undervisningen genomförs och vilka genredrag elever använder i argumenterande texter efter undervisningen. Materialet för studien baseras på observationer av genrepedagogiskt baserad undervisning och elevtextanalyser av argumenterande texter skrivna av elever i årskurs 6. Till grund för studien ligger den sociokulturella teorin där läraren stöttar eleverna i sitt lärande samt cykeln för undervisning och lärande. För att analysera texterna före och efter undervisning används en checklista med genretypiska drag för den argumenterande genren. Studien visar tydligt att före undervisning med genrepedagogiska drag har eleverna svårigheter med att skriva väl fungerande argumenterande texter. Med stöd av undervisning om genredrag i argumenterande texter utvecklar eleverna sitt skrivande och skriver i högre grad texter med genrespecifika drag. Dock visar studien att ytterligare stöttning av läraren och mer tid för att lära sig de genretypiska dragen för en text behövs för att eleverna ska klara av att göra egna kreativa val i sina texter.

No description available.

This is about how pupils in years 4 to 6 of compulsory school and their teachers make meaning in teaching activities and texts. The aim of the study is to investigate the teaching and learning of writing and the pupils’ discursive texts. Another aim is to use linguistic theories and develop methods and analytical concepts for studying teaching practices. Sources for the material are the teaching practices in two classes, the teachers and the pupils. The field studies lasted for two years, consisting of observations and interviews. Twelve pupils’ texts and four writing projects are studied in depth. The theoretical framework is linked to systemic functional linguis­tics, critical discourse analysis, dialogical conception of language and new literacy studies. Analytical tools are also derived from rhetorical structure theory, relief theory and theory of text sequences. These tools have been adap­ted and are also applied in the analysis of the teaching practice. To analyse pupils’ meaning making in their texts, a theory of mobility in texts is used. The analyses show two different categories of texts and teaching practices. The hierarchically composed texts are characterized by hierarchies concerning the entire text. The sequentially coupled texts are charac­terized by many vague relations between text entities. One conclusion is that the students in the hierarchically composed texts develop knowledge during writing. They make meaning recursively when writing and they seem to grasp the text as a whole in a way they do not in the sequentially coupled ones. In the sequentially coupled texts, pupils seem to develop knowledge mostly before they write the text, rather than during the writing. In the hierarchically composed practice the pupils deepen their knowledge about text. The result can be interpreted as showing that pupils primarily need education about global text levels in order to develop text knowledge and subject knowledge. Teaching practice seems to promote all pupils’ meaning making if the practice is characterized by many interpersonal relations in the chains of spoken and written texts and if pupils learn to write texts that can structure their meaning making in a functional way.